tisdag 30 april 2013

Clos des Verdots Bergerac Rouge 2009


En alldeles förträfflig inspirationskälla till franska Sud-Ouests vinvärld är Paul Strangs bok South-West France, the wines and winemakers från 2009.
Vi som varit hos och hissat Vignobles des Verdot blir därför extra glada av att läsa hur även Strang prisar David Fourtout och hans viner. Inte minst detta, det enklaste instegsvinet av de röda, lyfts fram som riktigt prisvärt. Tja kan vi annat än att instämma? Vi tyckte ju det redan innan vi köpte boken.
Bjudet blint uppfattas det som betydligt dyrare än de 56kr(!) vi betalade på plats. Inte stort men vilket matvin! Lyfts av och lyfter samtidigt våra små lammrostbiffar med potatisgratäng precis som förhållandet  skall vara mellan mat och vin. Merlot dominerar volymsmässigt (kanske inte smakmässigt), Cabernet sauvignon och Malbec kompletterar. Endast ståltanksuppfostran.
Bergerac Rouge är för övrigt den enklaste övergripande appelationsbenämningen i området. Snäppet högre Côtes de Bergerac innebär att vinet skall vara lagrat en viss tid på fat. Ja, vill bara säga det ifall ni inte fattat galoppen. Ett vin kan vara fantastiskt trots en helt ekfri uppväxt.
Det semillondominerade vita instegsvinet lär förresten om möjligt vara ännu mer prisvärt enligt Paul Strang och det finns även en törstsläckande kvalitetsrosé i samma serie...

Granatäpplerött med en antytt blåtonad kant. Medelfylligt fruktdominerat med varma svartvinbärsblad, tuggade grässtrån och en liten pyrande lövhög med ett stänk maraschino, möjligen som ett uttryck för den varma årgången. Här finns en gnutta restsötma men det blir aldrig klibbigt även om viskositeten ligger på övre gränsen. Inte heller blir den antydda eldigheten besvärande i munnen trots en alkoholhalt på 14%. Syran är medelhög, tanninerna sammetssmekande och här finns en bra balans även om viss stadga i strukturen trots allt saknas. Vinet tonar ut ganska snabbt men snyggt och lämnar kvar en behaglig frisk fruktig eftersmak.
86+

lördag 27 april 2013

2009 Musto Carmelitano "Serra del Prete", Aglianico del vulture DOC


I jakten på ny aglianico har vi lyckats hitta en undanskymd producent från Basilicata i prislistan hos Cibi e Vini. Varför har ingen bloggat om detta? Eller är det vi som missat?
Här finns ju i teorin allt vi önskar. Ett frestande pris, metodo organico biologico, 20 dagars maceration, 6 månader på ståltank och lika länge på cement innan det hamnar i flaskan ofiltrerat och utan stabiliserings- eller klarningsmedel.
Vad väntar vi på?
Kork upp!



Mörkt rubinrött med ett antytt purpurstick. Inte så stor doft men de italienska körsbären går inte att ta miste på. Ett stänk maraschino och minsann om det inte virvlar upp en liten jordgubbe då och då. I munnen möter vi en fin torr rödsirlighet och ganska lågviskös struktur men uppburet av hög syra och bra bitande tanniner som brottar ner vår entrecôte utan problem. Underbart rent och fatfritt. 
89+

Oj! Det här är bra grejor som lär bli ännu bättre när tanninerna putsats till om några år. Redan nu alldeles utmärkt till köttbiten. Möjligen kunde man önska en gnutta mer frukt men varför vara knusslig. Är det traditionellt så är det.
Hög LPK-faktor (leverans per krona). Kap. Kup. Scoop. Eller prisvärt som vi själva brukar säga fast alla inte vill höra det (oklart varför).
109DKK

Tillägg: Var för snabb med att skriva. Man måste ju vänta in ungdomar som denna. Här händer det grejor under kvällen trots att det hade varit 2 timmar i karaff innan maten. Nu kommer både doften och frukten! Hittar balansen. Det här är så bra så bra! Lägg till ett poäng till.
Vi vill ha mer!


torsdag 25 april 2013

Skånska viner och vingårdar


Redan på 1700-talet odlades det vin på Malmöhus slott. Vinmakeriet försvann på något sätt och så småningom blev det förbjudet innan det 1999 åter blev tillåtet att odla vin i Sverige.
Murre Sofrakis och Lena Jörgensen från Klagshamns vingård som gästar Munskänkarna på hemmaplan, dvs i Malmö, berättar att den första egna årgången var 2002. Filosofin var och är att använda så lite tillsatser som möjligt i vinet, men man har tvingats öka svavelhalten efterhand då hållbarheten trots allt blev för låg de första åren. Fortfarande använder man ändå väldigt lite bekämpningsmedel som sprutas endast vartannat år. Att jämföra med genomsnittet i Frankrike som ligger på c:a 15 besprutningar per säsong. Trots att vinodlingarna endast utgör 7% av totala arealen i Frankrike används 33% av den totala mängden bekämpningsmedel inom vintillverkningen. Allt enligt Murre.

Fortfarande är den svenska vinodlandet i sin linda och det svala klimatet ger en stor årgångsvariation. 2009 anses som den bästa medan 2010 kanske är den sämsta årgången åtminstone i Klagshamn som vinifierar sina druvor i Åhus och sedan nyligen även på Flädie vingård utanför Lund. Det verkar finnas ett tätt samarbete mellan vingårdarna och en prestigelöshet och ödmjukhet som är befriande.
Av den totala svenska vinarealen på 80 ha ligger de flesta vingårdar i Skåne men den största enskilda vingården har 8 ha vinmark och finns på Öland. Solaris är dominerande druvsort (c:a 80%) med kändisar som riesling, muscat ottonel och pinot gris i släktträdet. Tidigt skördad solaris ger toner av muscat och fläder, lite senare mer sauvignonkaraktär och vid ytterligare sen skörd får man nästan honungsaromer och tropisk frukt i doft- och smakspektrat.

Vi får prova 5 olika viner från 2010 och 2011. Kvällens viner har inte varit helt lätta att få tag på. Produktionen är liten och tillverkarna har inte velat släppa sina bättre årgångar för provning vid detta tillfälle. Konstigt att man inte vill göra mer reklam för sig. Hursomhelst en trevlig möjlighet att få prova närproducerat vin.
Vi högaktar eldsjälarna bakom.


Kullahalvöns vingård Solaris 2010, Wingardium
Kvällen första blev också kvällens bästa i vårt tycke. Mousserande gjort på klassiskt vis. Dosage 8g/l. Närmast frizzanteliknande bubbel. Ej så stor, torr och något dammig doft med fläder och lite krusbär. Friskt i munnen med bra syra men något syntetisk frukt. Tyvärr hög prislapp vilket man förstår utifrån tillverkningen som är all handmade i små kvantiteter.


Per Ols Råsa 2010, Österlenvin
Jordgubbssaft, lim och lite gammeltyskvibbar enligt någon. Bra syra men lite träigt och kanske på gränsen till oxidativa toner. Inte heller så mycket frukt kvar. Lär vara gjort för tidig konsumtion.


Domän Sånana Claré 2011, Domän Sånana
Kvällens enda röda. Gjort på 83% Rondo, 11% Regent och 6% Sirané. Mörka något omogna bär med en touch av grön paprika. Svamp, svaga jordtoner, fönsterkitt och lösningsmedel men tyvärr också lite Salubrin. Försvinner snabbt ur munnen. Det här är tyvärr inte gott. 2009 lär ha fått pris. Det varierar som sagt.


Solaris 2011, Arilds Vingård
Här har vi fläder och svarta vinbärsblad i både näsa och mun. Även niveakräm och en lätt ekton med svag slutbeska. Bra syra och hyfsad frukt. Sauvignon blanc meets gewürztraminer light.


Interkardinal Solaris 2010, Vingården i Åhus.
Egna druvorna från Klagshamn har fått lära känna ettåriga begagnade franska ekfat under 9 månader. Bekantskapen kunde varit ännu kortare i vårt tycke, så hade det här kunnat bli riktigt bra. Svarta vinbär, persika, nektarin men tyvärr lite väl överskuggat av dill, vanilj och kolafudge. Men visst får man lite bordeauxvibbar - eller...

Som sagt, vinodlingen är fortfarande i sin linda vilket märks på kvalitén åtminstone på dessa enligt uppgift sämre årgångar. Fast visst imponeras man över människorna bakom och deras hängivenhet. Det känns rätt stort att dricka ett Malmöitiskt vin och framtiden kan bli mycket intressant.
Men hur är det egentligen? Tillhör Sverige Nya eller Gamla världen? Kanske Nya Gamla världen?

tisdag 23 april 2013

Zanotto Col Fondo 2011



Det är väl lika bra att klargöra det i fall någon undrar.
Jo det händer att vi erbjuds varuprov men hittills har vi tackat nej.
Principen är att aldrig ta emot något som vi inte själva skulle kunna tänka oss att köpa, dricka eller skriva om helt i vårt eget intresse eller för att tipsa andra likasinnade.
Ifall ni undrar.
Man blir både besviken och förbannad när företag skickar mail och undrar om man är intresserad av ett varuprov på ripassimento BiB eller en storskalig sydafrikan. Inte för att det är lågbudgetviner utan för att man uppenbarligen inte läser denna blogg och/eller förstår att både syftet och intresset ligger på ett helt annat plan. Pinsamt och närmast förnedrande för ett företag att man vill erbjuda viner för att bli omskrivet och synas oavsett var.

Detta eftersom vi här och nu skriver om vårt första varuprov.
Från Billigt-Vin-Ingvar av alla människor. Denne proseccofantom och förstaman i de genuina vinernas och småskaliga norditalienska vinböndernas frontvåg.
Han har fattat vad vi är intresserade av.
Småskalighet och kärleksfullt vinmakeri bland annat. Till exempel Zanotto
Kolla Ingvars proseccoinlägg om ni vill veta mer. Förträfflig läsning.

Sista jäsningen i en colfondo är gjort på flaskan utan degorgering vilket ger en lätt opak ljust gulaktig färgton. Här både doftar och smakar det sommarmorgon med nyjästa frallor, vallmofrön, gröna äpplen, lemon zest och en sprudlande frisk tandrensande mineralitet. Gott och äkta. Ljusår från BiB-ripassimento och dylika försök till mutor.
87

fredag 19 april 2013

2009 Corvo Rosso Sicilia IGP



Corvo Rosso var det första vin som buteljerades på Sicilien 1824. Välkänt och anrikt med andra ord. Gjort på Nero d'Avola från Agrigento och Caltanisetta på södra Sicilien och Nerello Mascalese från öster i okända proportioner. Efter jäsning ligger vinet till sig 10 månader på stora ekbotti och sedan på cementtankar innan flasktappning och ytterligare 2 månaders flasklagring. Köpt på Sicilien.

Klart rubinrött med viss transparens. Massor med körsbär och lätta fattoner sveper förbi våra näsor. I munnen är det mest krossade moreller med en viss kärvhet samt möjligen ett och annat lätt torkat plommon och en minimal ekbeska som sköljer över gom och kind. Syrorna är uppskruvade men tanninerna desto mer sparsamma. Munkänslan blir drygt medelfyllig och slutfasen mörkfruktig men inte alltför lång. Trots det sannolikt heta växtklimatet märks varken sötma eller alkohol(12,5%). Ett utmärkt vardagsvin nästan som en hybrid mellan sangiovese och dolcetto men i sydligare tappning. Inte stort eller komplext men gör sig väldigt väl till dagens paj med bacon och broccoli.
86

onsdag 17 april 2013

Provning med OD-gruppen

Vi fortsätter att prova viner med OD-gruppen, som var sparringpartners inför trebetygsprovet. Ett gäng malmömunskänkare, utbildare och andra, flera med med mångårigt mer erfarenhet och kunskap än vi själva.
Ursprungliga temat denna gång var "ovanliga druvor" men ändrades till "goda viner". Budskapet tolkades fritt så det blev helt enkelt flest goda och några ovanliga. Riktigt trevligt och lärorikt som vanligt.

Bilderbloggstrenden tilltalar oss när man provat många viner. De flesta orkar nog bara med korta noteringar och tillhörande bilder.
Betygen är som vanligt bara en hint inom egna ramarna och relativa mellan det vi provar. Många av vinerna skulle behöva ligga till sig, många kräver mat.


Vita:

Beau Vignac, Cuvée Prestige 2010, Picpoul de Pinet, Languedoc, Frankrike (Picpoul)
Minimal initial unkenhet som snabbt vädras bort. Lite lim, hjortron. Medelhög syra, antydd oljig textur, antydan till beska och ett lite pepprigt slut.
85


von Salis,  Bündner Federweiss 2011, Graubünden, Schweiz (Pinot Noir)
Blanc de Noir med mycket elegant svagt aprikos eller blekrosa färgton. Missade hur det var med skalkontakten här. Svagt sötaktig doft, gula blommor, mineraler och även skönt mineraligt i munnen men då torrt och utan sötma. Varför exporterar inte schweizarna sina viner?
89



Le G de Chateau Guiraud 2009, Bordeaux, Frankrike (70%Sauvignon, 30% Semillon)
Dominerande klassiska sauvignon blanc-attribut med nässlor, kattkiss och en hög syra. Viss mineralitet anas. Balanserat ekat och en lätt fet munkänsla antingen från fat eller semillon?
86+



Röda:


Cornalin fût de chêne de Plan-Cerisier, Rémy et Florian Besse 2006, Valais, Schweiz (Cornalin)
Rustikt med lim och lösningsmedel, rikligt med trä, fatbeska, kryddigt, kraftfullt. Kräver mat och säkert längre lagring. Spännande med druva unik för området. Lite väl tuff trähantering för oss men kanske dyker det upp frukt så småningom..
85



Foto saknas...
 Vrhunsko Polusuho 2008, Dalmatien, Kroatien (Babic)
Lätt kryddig och möjligen rökig trädoft med vanilj och gula blommor. Peppar, trä, russin, kryddor. Hög syra men men ganska mjuka tanniner, svag fatbeska. Trodde att detta var primitivo på kroatiska (= crljenak kastelanski).
84



Philippe Cambie, Calendal 2009, Rasteau, Frankrike (50% Grenache, 50%Mourvèdre, gamla stockar)
Vitamindoftande med mjuk blåbärig frukt, svagt rökt eneträ, nafsande tanniner och eldighet
85





Fontanafredda Barolo 1999, Piemonte, Italien (Nebbiolo)
Körsbär och jordgubbar, järn, lite örter. Fortfarande en hög syra och drygt medelhög tanninhalt av avslipad sort.
86




Ferrer Bobet 2009, Priorat, Spanien (75% Cariñena, 34% Garnacha, 1% Cabernet Sauvignon, gamla stockar)
Söt fruktig doft med kolafudge som går igen även i smaken. Bra syra, kryddor och viss eldighet. Mycket av allt och trodde detta var från USA. Bra för att vara Priorat men inte vår stil generellt.
86+





JL Chave Selection, Offerus 2010. Saint-Joseph, Rhône, Frankrike (Syrah)
I mitt tycke kvällen bästa vin! Klassiska syrah-attribut i balanserade doser av peppar, eneträ, lättrökt skinka och en fruktig Saint-Joseph-elegans. Finns i systembolagets beställningssortiment
91+



Clautilde Davenne, Bourgogne Rouge 2010. Bourgogne, Frankrike (Pinot Noir)
Läskande bourgogne i bärsaftig stil med små gamaytoner. Lingon och vinbär. Fin syra. Minst lika god som senast. Prisvärt.
 http://lessrof.blogspot.se/2012/07/2010-clautilde-davenne-bourgogne-rouge.html
87



Il Molino di Grace, Chinati Classico 2008. Toscana, Italien (Sangiovese)
Ja att detta är en egen favorit vet ni ju...
http://lessrof.blogspot.se/2013/03/2008-il-molino-di-grace-chianti-classico.html
89+



Descendientes de J Palacios Petalos 2011. Bierzo, Spanien (Mencia)
Lätt parfymerad träig doft med en del florala toner. Mörk frukt typ plommon, björnbär, kraftfulla munsnörpande tanniner, vitpeppar, fatigt kryddigt och eldigt. Påminner nästan om Norra Rhône-syrah med tanniner i kubik.
86+


Château la Garde 2009. Pessac-Léognan, Bordeaux, Frankrike. (50% cabernet sauvignon, 45% merlot,  4 % cabernet franc, 1% petit verdot)
Första tanken är en bordeauxblandning från USA. Rostade fat och rikligt med vanilj, blåbär och en lätt fikonsyltighet men det är väl det varma året som förvirrar. Ganska oslipade tanniner i riklig mängd, fatdominerat, mörk frukt och faktiskt möjligt att dricka redan nu till mat.
87+

söndag 14 april 2013

2008 Savignola Paolina Chianti Classico DOCG


Vi har önskemål om kvalitetsvardagssangiovese utan fatstörning till bra pris.
IV tipsar.
Carlo Merolli säljer för 99 MUK.

Minsann om här inte finns aningens hallon och kolafudge varvat med de traditionella körsbären.
Därtill örter och pinje, så även i munnen där det trots huvudsakligen kärva körsbär finns ett mjukt anslag i den inledande tung- och gomkontakten. Härefter är det lätt slipade sandiga tanniner som tar vid tillsammans med en drygt medelhög syra. Halvfyllig, lite uppsplittrad slutkänsla i munnen men hyfsad längd. 
Klassisk ren sangiovese. Vardag. Pasta. Gott. Bra pris.
Ja det var just det vi ville ha!
86

fredag 12 april 2013

Nörden och blindgångaren


Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seussbok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt. [Wikipedia]

Blindgångare (från tyskans Blindgänger) kallas ammunition och bomber som inte exploderade som tänkt efter avfyrning, och som därmed fortfarande riskerar att explodera. [Wikipedia]


Dags att sätta korkskruven i en helblind folieinpackad flaska från Finare Vinare. Enda ledtråden är:
”Tänkte det skulle vara något som vi skrivit upp rejält men som du inte testat”

Min första association var till ett av deras inlägg för några år sedan där man skrev typ att det finns inget roligare för en vinintresserad än att få en blind/folierad vinflaska. Då var jag en borderlinevinnörd. Efter att ha läst inlägget och ungefär samtidigt hittat det här gamla men fortfarande aktuella och så smärtsamt träffande inlägget från Frankofilen passerade jag gränsen. Det fanns fler! Jag var inte längre ensam i min galenskap! Kanske var jag inte ens galen? 

Andra tanken var hur jag förr om åren var så förundrad över hur vinprovare verkligen kunde säga varifrån ett vin kom. Ner på region- eller ibland t o m producentnivå. Bara att hitta rätt druva verkade omöjligt. Jag förstod inte då vad teoretiska kunskaper betyder för blindprovning. Hur man kan reducera ner antalet möjligheter till druva, ursprung och årgång om man kan sin teori. Ja under förutsättning att man hittar rätt grundläggande dofter och smaker i det provade vinet förstås. Och för det krävs naturligtvis praktiska övningar.
Försvårande omständigheter är att man påverkas väldigt mycket av yttre faktorer som både egna förväntningar och preferenser hos den som bjuder på vinet. Visserligen kan det underlätta men ibland gör det  i stället att man låser sig för något på ett tidigt stadium som man sen har svårt att släppa. Eller att man plötsligt får för sig att mot allt förnuft släppa det första korrekta intrycket.


Redan innan vi öppnat flaskan börjar hjärnan att arbeta. Folieomslaget verkar vara av modell ugnsfolie, dvs den lite kraftigare varianten. Det andas kvalitet och man är tydligen mån om att vi inte skall råka avslöja innehållet av misstag. Flaskformen är av bordeauxmodell (för er som nu blir lite osäkra är det den där vanliga raka som man förr fick pant för på Systembolaget) vilket gör att vi redan här kan sortera bort en hel del alternativ.
Korkskruven drivs rakt genom ugnsfolie och allt för att minimera risken för oavsiktlig information från korken. Det går faktiskt alldeles utmärkt att blunda och öppna en flaska vin.

Misstänker att en vända i karaff kan behövas och nu börjar jag skriva ner associationsbanorna rakt upp och ner under tiden jag så smått förbereder maten. Allt följande är oredigerat. Man skall vara ärlig när man skriver blogg. Ja, annars också för den delen.

Tittar

Tät mörkt vinröd och purpur

Sniffar

Natur
Frankrike
Svagt reduktivt
Choklad
Lite gödselstack
Hittar inte frukten.
Björnbär? Hallon? Körsbär?
Södra Rhone?
Det här har nog legat på fat men absolut inga nya
Hittar inte frukten riktigt.
Bioäpplen som liknar Barricadiero!
Fast nedtonat
Efter en stund en lätt nötig doft

Lika bra att ta en klunk ur karaffen också. Ingen som ser…

Lätt pepprighet
Syrah?
Lite eldigt?
Jäklar va gott!!
Ganska nedslipade tanniner
Fina syror
Balans
Vilken drickbarhet!
Säkert ännu bättre till maten
Hittar inte frukten
Körsbär?
Övermogna hallon?
Choklad
Lätt sötma
Örter.
Grenache?
Apelsinsyror
Minimal efterbeska
2007? Varför? Värme
Just det, flaskformen borde ju inte vara Rhône.
Annan sydfransos? Provence? Languedoc?

Lugn o fin. Jag är för snabb. Påverkas nog av att bildgåtan (som gav den här vinsten) kom från Provence.

Väntar ut en timme i karaff.
Maten klar. 
Slår upp i glas (Zalto ”Bordeaux” borde funka bäst)


Men vad tusan det är ju mer rubinröda toner i glaset än i karaffen 
Ändå finns purpur och lite blåstick…
Och det doftar körsbär?!
Syrorna!
Italien!
Sangiovese?
Plötsligt Cassis.
Nej Maraschino!
Aglianico såklart, men det stämmer inte med så nedslipade tanniner.
Fast senaste d'Angelo var lite såhär.
Men biotonerna då? Nu har de jäklarna hittat en naturproducent i Campania eller Basilicata.
Det finns väl inte?
Äh, kan inte vänta längre. Man måste bestämma sig
Ingen tvekan om hur gott det är i alla fall.
90+

Mitt emot funderar C mellan tuggorna. Jag säger inget men skriver de ord som uttalas högt.

Bra med syror
Inte jättemycket tanniner
Lite eldigt
Försöker hitta frukten
Körsbär!
Lite animalisk ton
Stall
Känns ändå italienskt
Nästan multna löv
Italienare
Aglianico!
89

Det avgör saken för mig
Vi bestämmer oss för det. Spikar betygen.
Som vanligt rörande överens angående det.
Det här var enormt gott!
Biodynamisk syd-/sydostfransos UNS som alternativ två
2007 var väl ett varmt år där liksom Italien.

Neeej!!!
Får vi göra om det??
Erase & rewind!
Varför gick jag inte på första instinkten?
Denna gamla goda regel.
Tappade koncentrationen.
Klassiskt misstag.

Domaine Lacroix-Vanel
Fine Amor
2007
Pézenas
Coteaux du Languedoc







Läser på i efterhand. 
Här, här, här
och på flaskan:
Inga fat!?
Organic growing method.
60%Syrah 40%Grenache
En hel del rätt.
Ändå landar man så fel.
Intressant.

Dag två vimlar det av peppar och eneträ och ursprungslandet går knappast att ta miste på

G å  p å  f ö r s t a  i n t r y c k e t!
Samla ihop de första noteringarna
Dra en förnuftig slutsats.
Behåll koncentrationen.
Ändra riktning endast om det inte finns något förnuft och sammanhang i första intrycket.
Hemligheten om man skall träffa rätt när man dricker blint.

Spelar roll..
Så trevligt det här var!
Så gott!
Fortfarande finns det inget roligare för en vin-nörd än en blind flaska.
Som innehåller ett riktigt gott vin.
Stort tack till donatorerna!

onsdag 10 april 2013

Egon Müller Scharzhof Riesling QbA 2009


Egon Müller är en av de stora, kanske den störste i Mosel.
När vi talar kvalitet alltså.
Priserna är därefter, men man får vad man betalar för.

Ljust vitgult med små fina spritsiga bubblor i botten av glaset. En fin skifferarom ligger som ett litet fluffigt moln över glaskanten och blandar sig med lite mer kalkiga mineraler, passionsfrukt och blodapelsin. I munnen fräser det till som av både bakpulver och Samarin men även här har skiffret ett finger med i spelet, väl sammangjutet med fruktsmak från såväl apelsin som passionsfrukt, nektarin och en gnutta lime. Det finns en lätt restsötma men det är den knivskarpa syran som tar kommandot och ger både stadga och fräschör. Allt verkar vägt på guldvåg, även de 10% alkoholen. En balansakt som bara de riktigt stora kan klara av så här fantastiskt bra. 
90

Det är så här vi vill ha vår riesling. Och då är det här ändå klassificerat QbA nota bene!
Mein Gott så gott!!

söndag 7 april 2013

Skånsk vinslakt


Det är svårt att veta om det är den egna åldern som ger en ökad känslighet eller om det är ett generellt tecken i tidens anda. Konstateras kan i alla fall att den för oss så tilltalande kombinationen av stor kunskap och samtidig ödmjukhet blir allt mer sällsynt här i världen.
När vi så äntligen stöter på bådadera hos våra vinfränder Italienska viner, Billigt Vin och Vinosapien och har  en gemensam provning där gästfrihet, anspråkslöshet och generositet är ytterligare ledord är det en ynnest få förunnat. Vi imponeras sällan av andra människor men de som besitter ovanstående egenskaper förtjänas att lyftas fram.
Nog fjäskat.
Det trollas fram det ena högkvalitativa och spännande vinet efter det andra och den slutgiltiga vinlistan går inte av för hackor. Här göre sig nya världen icke besvär och gemensamma nämnare ser väl ut att vara natur, terroir, småskalighet. Allt är inte helt lättsmälta grejor men ack så roligt att få prova. Så befriande att inte föra anteckningar, bara sniffa, smaka, diskutera, lyssna och lära.
För tydligare etikettbilder hänvisas hithit och hit där det också finns mer läsning och noteringar.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------
2011 Pichler Krutzler Riesling Trum. Wachau, Österrike
2011 Bursin Riesling  Zinkcepele, Alsace grand cru,. Frankrike
2008 Prager Nachstum Bodenstein Grüner Veltliner Smaragd, Wachau, Österrike.
2006 Edi Kante ”Pikante”. (Pinot blanc) Carso, Italien
2009 Domaine Rolet ”Naturé du Jura”. Frankrike. (100% Savagnin).
2005 Demeter Zoltan Tokaji Harslevelu Tokaj Szerelmi. Ungern
2007 Zidarich Vitovska. Carso, Italien.
2010? Philippe Bornard ”Tant Mieux Pétillant naturel” (100%Ploussard). Pupillin, Jura, France
2010-2011 ”Munjebel 8”, Frank Cornelissen. (Nerello Mascalese). Etna Rosso, Sicilien, Italien
2009 Clot de l’Oum, Carignan novo. Roussillon, Frankrike
2010 Graci ”Quota 600”, Etna Rosso, Italien
1990 Campo delle piane Boca, Italien
1996 Conti ”Il rosso delle donne”, Boca, Italien
2010 Pietradolce ”Archinieri”, Etna Rosso, Sicilien, Italien
2003 Calabretta ”Nerello Mascalese”. Sicilia IGT, Italien
2008 Luiano Chianti Classico Riserva, Toscana, Italien
1998 Aurelio Settimo Barolo Rocche, La Morra, Italien 
2005 Jouffreau, Clos de  Gamot. (Malbec) Cahors, Frankrike
2007 Domaine de Cristia ”Renaissance”, Châteauneuf-du-pape, Frankrike
2008 Azienda Agricola Ronchi ”Barbaresco” (modern). Pimonte, Italien
2008 Azienda Agricola Ronchi ”Barbaresco” (traditionell). Pimonte, Italien
2008 Pietro Rinaldi "d'Ampess" Moscato d'Asti 2008 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om något skall lyftas fram extra är det följande:

Edi Kante ”Pikante” – äntligen får man prova ett vin från denna av bl a Billigt Vin omskrivna producent

Domaine Rolet ”Naturé du Jura” -  Ett icke oxiderat vin gjort på 100% savagnin. Doftade visserligen mest permanentvätska inledningsvis men vilken syra och mineralitet!

Demeter Zoltan Tokaji Harslevelu – ännu en kändisproducent man längtat efter att prova. Och vilket vin! Doftar sött men är helt torrt. Wow!

Zidarich Vitovska – Återigen läst på Billigt Vin men inte provat. Ingvar ligger mer i absoluta provningsfronten än vad han kanske själv anar.

Philippe Bornard ” Tant Mieux” - Mousserande halvtorrt/halvsött naturvin gjort på enbart poulsard var precis så kul att prova som jag hoppats när jag köpte flaskan. Vardagsvin i Jura - unik upplevelse i Sjörröd. Inte minst den inbyggda kolsyrepatronen som ”poulsardiserade” halva köket när kapsylen öppnades.

”Munjebel 8” – Kult. Fantastiskt trevligt inledningsvis, men dog redan efter några timmar.

Clot de l’Oum – Jäklar så gott det här var! 100% Carignan. Wow2!

Campo delle piane Boca – Äntligen fick man dricka gammal Boca. Vilken möjlighet och upplevelse.

Pietradolce ”Archinieri” – Åter fingertoppskänsla från Atomwine som lyckats hitta ännu en topproducent att döma av kvällens vin. Ung Etna Rosso när den är som bäst till högst rimlig penning.

Calabretta ”Nerello Mascalese”. Plötsligt dyker det upp en ny gammal årgång av detta vin från Carlo Merolli. Kvalitet med lite ålder och stil.

Pietro Rinaldi "d'Ampess" Moscato d'Asti - Varför dricker man inte mer moscato d'asti till efterätt?


Endast två besvikelser:
Egenhändigt medtagna Graci Quota600. Samma dominans av cassis och Bassets svarta vingummi som i den enklare Etna rosso vi tidigare provat från denna annars uppskrivna producent. Vinosapiens teori att det kommer från jästkulturen stämmer säkert. Har en flaska till som får mogna till sig i flera år innan vi gör ett nytt försök.

Domaine de Cristia ”Renaissance” – Egentligen ingen besvikelse, bara bekräftelse på att alkoholstinn Châteauneuf-du-pape inte är vår grej.

Som bonus fås en hälsning från Finare Vinare i form av folieförpackad blindflaska. Vinsten i bildgåtan som jag hade glömt bort. Tack för den! Vi kan knappt bärga oss till nästa helg när det skall gissas och folietäcket skall falla.

lördag 6 april 2013

Arianna Occhipinti Siccagno Nero d'avola Sicilia IGT 2009


Ja de som läst vinbloggar det senaste året har knappast lyckats missa Arianna Occhipinti-hajpen. SP68 t ex lär ha varit Finare Vinares mest druckna vin 2012. Själva firade vi med likaledes rosade Il Frappato när det begav sig.
Däremot har vi varken provat eller läst om hennes Siccagno som är gjort på 100% nero d'avola.Vi fick med det i en blandlåda från Cibi e Vini och plockar fram det när vi äter en syditalieninspirerad pastarätt med pancetta, tomat, kikärtor och peperoncini (från Håkan Larssons receptbok minsann).

Med sina både fruktiga och läskande drag är vinet perfekt till den ganska heta och mustiga maten. Slankt och transparent som vore det från Bourgogne men med doft och smak dominerat av stora doser ljusröda körsbär samt en och annan mosad jordgubbe. Fullständigt tannindränerat men med en skyhög uppfriskande syra och mineralitet. Det når visserligen inte riktigt upp till samma nivå som de snäppet charmigare och elegantare halvsyskonen SP68 och il Frappato, men aldrig tidigare har väl en sådan mineralisk, lättsam och törstsläckande nero d'avola sippats ur de lessrofska glasen.
89

onsdag 3 april 2013

Breddgradslandskamp: Pinot Noir - Pinot Nero


Ja man har det ju inte det roligare än man gör sig...
När vi upptäcker att det i den imaginära "prova-lådan" ligger två viner i samma prisklass, från samma årgång, gjort på olika kloner av samma druva, producerade på (sånär som på tiondelen) samma breddgrad men från olika länder är det omöjligt att avhålla sig från en provning side-by-side.

Laguppställningen är således:

Frankrike - Italien
Jura - Trentino
Arbois - San Michele all'Adige
Pinot Noir - Pinot Nero
2006 - 2006
Breddgrad 46.9028 - 46.1939
Domaine Rolet - Istituto Agrario di San Michele all’Adige


Redan i färgmomentet förlorar Italien på stilpoäng. Fransosen är ljust klarröd med orangestick och transparens medan l'italiano närmast är plommonfärgad och svagt opak om än med viss genomsynlighet.
Fra - Ita 1-0

Även den italienska frukten är murrigare och framför allt finns det rikligt med träiga toner. Detta har garanterat lagrats på fat som avgett både lite beska ektoner och en mer behaglig kolafudgedoft och smak. Vår vän från Jura möter näsorna med elegans och rödbärig frukt. Den närmast bikarbonatliknande mineraliteten är påtaglig och jurakaraktäristisk och tonas ner av den behagligt spänstiga frukten. Italien visar upp en sida som domineras mer av mogna mörka jordgubbar och mindre finess. 
Fra-Ita 1-0

I smaken är det samma som i doften. Elegant och spänstig fransk rödbärig frukt med fin mineralitet mot träigare mörkare mognare norditaliensk dito. Fin distinkt syra och faktiskt en del finlemmade tanniner i vår pinot noir medan pinot neron är tröttare och mer intetsägande och avslipad på flera plan. Skulle den ha druckits tidigare måhända?
Fra-Ita 2-0

Domaine Rolet Pinot Noir 2006             Istituto Agrario di San Michele all’Adige Pinot nero 2006                       
91                                                                         87


Vår pinot nero kommer från en renommerad producent och pålitligt försäljningsställe (Carlo Merolli) och betyget i sig står egentligen för ett högklassigt vin, men i kvällens landskamp står det sig slätt mot Jura-kontrahentens pigga elegans och typicitet. Kanske hade det varit annorlunda om vinerna druckits var för sig.
Inte heller dag två utjämnas resultatet, snarare tvärtom.
Trentino må ligga på en några tiondelar högre breddgrad men i just denna jämförelse på lägre betygsnivå i heltal räknat.

Prova viner från Jura om ni ännu inte gjort det! Detta köptes på Otto Suenson för 131 DKK. Mycket Jura för pengarna och nästan fyndvarning. 125DKK/MUK för Pinot Neron är också ett bra pris.