onsdag 30 juli 2014

Hos Pierre Overnoy i Jura


Förra gången vi var i Jura hälsade vi på hos Philippe Bornard i Pupillin, byn med den egna subappellationen AOC Arbois-Pupillin, endast några kilometer från själva Arbois. Vackert och charmigt som det är vill vi inte missa ytterligare ett besök i denna "Ploussardens världshuvudstad" som man med glimten i ögat hälsar besökarna välkomna med vid infarten.
Denna gång siktar vi in oss på ett annat hus på huvudgatan några hundra meter därifrån.


Pierre Overnoy är en legendar och av vissa kallad naturvinernas fader. Vinernas kvalitet är i alla fall inget som kan ifrågasättas och de är extremt svåra att få tag på. Numera är det Emmanuel Houillon som sköter vinmakeriet. "Manu" började jobba där redan 1989 och blev som en son för Overnoy som varken hade fru eller barn. Manu's fru Anne Houillon ingår också i familjen och det är hon som sköter kontakten med oss innan och under besöket.
När vi ringer på är det ingen där, men efter 10 minuter kommer hon gående och undrar om det är jag som är journalisten från New York... Hon blir inte mindre hjärtlig när jag berättar att jag är den där svenska vinamatören och bloggaren som hon haft mailkontakt med. "Ja just det, så var det ju.."

Vi går in i huset och sätter oss vid det gamla matbordet med en flaska oetiketterat vin och tre glas. Här är det underbart opretentiöst och befriat från tjusiga showrooms. Med ett glatt leende övar hon på sin engelska tillsammans med oss och en liten fransk/engelska ordbok från bokhyllan. Vi plockar fram vår svensk/franska dito eftersom vår franska är betydligt sämre än hennes engelska. Det blir ett trevligt och varmt samtal även om det tar sin lilla tid. Hon berättar hur hon knappt visste något om vin när hon träffade sin Manu. Hon tyckte dessutom inte särskilt mycket om vinerna som man gjorde hos Overnoy. Nu älskar hon dem, naturligtvis!


Redan på förhand har hon låtit meddela att vi tyvärr inte kan köpa något av dem eftersom skördarna varit så dåliga de senaste åren utom möjligen 2011. Senaste årgången har man av samma skäl t o m blandat Chardonnay och Savagnin vilket man inte brukar göra annars. Däremot är vinerna som vanligt upptoppade (ouillé) och ooxiderade. Overnoy var enligt Anne Houillon först med det 1985 vad gällde Savagnin och beträffande chardonnayvinerna har han alltid gjort dem så. Manu har fortsatt i samma anda liksom att man fortfarande gör helt osvavlade viner sedan 1986 vilket har blivit Overnoys signum. Ändå har man sett att vinerna håller i åtminstone 40 år, kanske mer. Förutom Chardonnay och Savagnin har man sedan länge Ploussard i sina odlingar, dvs alla tre klassiska Pupillin-druvorna. Nyligen har man också planterat en liten andel Trousseaustockar.
Vinerna lagras huvudsakligen på 228-litersfat som är minst 4 år gamla och de får ligga på faten i flera år innan buteljering. Så också det enda vin vi får prova (pga bristen enligt ovan), men vilket vin sen! Chardonnay skördat 2009 som buteljerats först den 28 augusti 2013. 30% av druvorna försvann det året pga hagel men kvalitén var det inget fel på.
Vi kan bara hålla med.

Vinet är gult, nästan med ett litet orangestick. Det har en svag jurakaraktär i doften men helt utan oxidation. Flaskan är nyöppnad och tankarna går lite åt dansk ostbutik av reduktiviteten, men bara under stunden vi har det i glaset försvinner detta och ersätts av friskare citrus- och äpplearomer. I munnen dominerar de gula äpplena och det har en viss lenhet och känns nästan svävande på tungan men med en samtidig balanserad kraft i syra och mineralitet. Känslan och smaken varar lääänge i munnen.

Placebofaktorn är säkert hög, men jäklar vilket vin och när Pierre Overnoy plötsligt kommer in genom dörren blir känslan lätt surrealistisk. Han tvekar inte det minsta när Anne föreslår ett gruppfoto med oss och inte vi heller. Man får ju naturligtvis ställa upp...


Anne berättar att han inte längre deltar i vintillverkningen (även om det står annat i Wink Lorch's bok och vi undrar om han inte alltid kommer att ha ett litet finger med i spelet) utan ägnar sig numera bara åt att baka bröd och göra honung. Idiotiskt att vi inte frågade om vi fick köpa en burk när det nu inte blev något vinköp.
Å andra sidan så var upplevelsen vi fick med oss betydligt större än vad som kan köpas för pengar!





torsdag 24 juli 2014

Hos Finare Vinare i Falsterbo

Kanske är detta den optimala formen av vinprovning. Ett någorlunda måttligt antal viner, god mat med flera småplock att äta innan huvudrätten kommer, lugnt tempo så att man hinner reflektera och prova vinerna både med och utan föda, trevligt sällskap och inte minst vinkunnigt dito.
Jo det är nog det optimala.
Fina viner också förresten.


Endast en lätt autolysdoft som av nysatt vetedeg. Fin mineralitet, hög syra, känns dosagefritt, bra balans överhuvudtaget. Äkta vara? Moussen försvinner hyfsat snabbt och längden är sådär. Crémant gissas som med tanke på omständigheterna borde vara från Jura. Fast producenten tänkte jag inte ens på. Gott. Kul att prova!

Det här lär vara det Philippe Bornard producerar mest av. Vi provade för drygt ett år sedan. Nu hade den tidigare rosa färgen övergått mer i bruna nyanser och sötman integrerats förvånansvärt mycket. Fin mineralitet särskilt i näsan och fortfarande en fantastiskt vuxenläsk, men denna gång höll det bara en kvart, innan t o m jag kände de lite metalliska pastejtonerna i slutet, okänslig för det som jag varit tidigare. Innan dess var det smultron, blodapelsin och en liten touch av buljong.
Halvtorr Poulsard Pet Nat gjort för snar konsumtion!

Åh så gott! Riesling i perfekt balans, men var kommer det ifrån? Rheingau? Rheinhessen? Citronolja, mineraler och inte minst grapefrukten avslöjar ursprunget får vi lära oss. Så här vill vi har vår Riesling. 

Tyvärr, så här vill vi inte ha vår Riesling. Kvalitet, jovisst, men vid sidan av den finstämt balanserade Kirchspiel blir detta lite väl spretigt och eldigt. Ska vi raljera och karikera blir det en drink med 1 del vodka, 6 delar ananasspad och 3 delar apelsinjuice. Fast till den varmrökta laxen från Skanörs rökeri slinker den ner utan problem. 


Vi hittar maskrosor, tussilago och en nypa muscot. Inte vet vi om många fortfarande dricker äppelcidervinäger i tid och otid för både matsmältning, bantning eller av andra likaledes outgrundliga skäl, som man gjorde för en sådär 25-30 år sedan. Detta är i alla fall ett mer balanserat alternativ. Några skulle säkert kalla det för defekt med avseende på syran . Vi har provat öl seriöst i många år och lärt oss tycka om Lambic, gillar det här. Vinernas motsvarighet till suröl. När fänkålssalamin med sin fina syra ställs på bordet förstår vi vad vinet är gjort för. Eller varför inte till Schweinshaxe och surkål!
Beskrivet här tidigare. Känns mindre robust idag men samtidigt med mer markerad syra. Inget att spara på.


Jaha, vad är nu det här då? Tänker först cabernet franc, men visst finns här även cabernet sauvignon, fast utan fat. Schlurpfaktorn är extremt hög och då borde vi ha tänkt Italien direkt. Som en smäck till de perfekt grillade lammkotletterna. Och endast Cabernet Sauvignon var det förresten.


Vilket antiklimax det blev senast. Fast här kom revanschen. Jordgubbar, burklock, mineraler, viss utveckling, en liten läderbit och nypon. Det viskas nebbiolo, Barbaresco, kanske La Morra tills C spikar Chianti Classico när hon prickar in kallt te. Just så gott som vi tyckte första gången. Och andra...och tredje...


Arianna Occhipinti har en farbror som tillsammans med två vinmakarkollegor lärt henne göra sicilianskt vin på naturligt vis. Bra blir det också. Jämförelsen med Ariannas Frappato är oundviklig. Det här påminner mer om hennes SP68 (där det ju även finns Nero d'Avola). Ursprungsgissningen från andra sidan bordet blir ändå en gamay och visst skulle det kunna vara det. Blåfruktigt  mogna jordgubbar, några svarta vinbär men även med körsbär och inte minst inblandning av en grästuverots jordighet, fin läskande syra och mineralton.


Va? Ännu en cabernet sauvignon med högst balanserade fat i form av vanilj? Eller malbec? Vi måste i alla fall vara i Sud-Ouest! Nähä. Slovakien. Druvan alibernet?? Första gången vi provar denna korsning mellan alicante bouschet och just cabernet sauvignon. Blåbärssoppa, mineraler, drygt medelhög syra, måttligt med utmognade tanniner. Överraskande bra men något för tungt och eldigt för oss. Fast samma sak här. Till lammet sitter det som gjutet. 


Inte längesedan vi blev besvikna på Côte Pelée, Pérons dyrare Mondeuse. Desto gladare blir vi nu. lätt och lättdrucket och samtidigt ganska komplext., Minimalt med nystädad hönsbur, desto mer av viol, skogsbär, hallon, krydderier, kalkiga mineraler, måttliga ganska fina tanniner och hög syra.


Tack FV! 

söndag 13 juli 2014

Bloggvinprovning kapitel 8


I vilket våra hjältar går i gång på taggtrådsvassa österrikare, limångande spanjorer, juradoftande juraviner och traditionella italienare.


La Mussia Barbera d'Asti 2012
Ung ren Barbera med hög drickbarhet. Utmärkt bruksbarbera som hjälper till att digerera den fantastiskt goda salsiccian.


Dettori Bianco Romangia
I näsan apelsinblommigt. Det mumlas moscato, själv tänker jag malvasia men visar sig vara 100% Vermentino från Sardinien, vilket kanske stämmer bättre med munkänslans oljighet, mineraler och knappt medelhöga syra. Apelsinskal, lätt beska tillkommer + att det känns något alkigt. Till maten ja, annars nej.


Jean-Claude Credot Chardonnay 2012
Ganska liten doft med lätta piggelintoner. Underbar sälta, lite glatt textur som ger lite savagninvibbar tillsammans med den drygt medelhöga syran. Enkelt vin av högsta kvalitet. Köpt på plats i Château-Chalon. Osannolikt att det bara kostar 6€ hos vinmakaren som f ö är kusin med Philippe Bornard.


Bursin Zinnkcepflé Alsace Grand Cru 2011
Vissa viner känner man igen ursprunget på men kan inte sätta fingret på vad det är. Alsace brukar vara så för oss. Det här är aromatiskt med lite blommig sötma, honung, sälta, päron och grapefruktbeska.
Koncentrerat men förvånansvärt klen syra och ger inga vibbar av den Riesling det faktiskt är. 


Egon Müller Wiltinger Braune Kupp Riesling Kabinett 2009
Egon Müller har tydligen mer än en vingård. Den här är knappast sämre än mer kända Scharzhofberg. Förförisk moseldoft med lätt petroleumarom, druvighet, blodapelsin och en gnutta ingefära. Underbar mineralitet, lätt spritsigt och den där perfekta fin balansen mellan syra och sötma. Livsfarligt gott och läskande. 


Michael Gindl Sol 2010
Passande namn till detta solgula vin. Näsan möter jordig nypotatis och rättika. I andra ringhörnan snackas det våt askkopp och visst finns det, men ff a hittar man citrus, oxidationstoner, fantastisk syra, nästan rökiga mineraler, lätta taninner och en bra längd. Jag är golvad som av den finaste savagnin sous voile. Tänker ändå chenin blanc, naturligt från Loire.
Va?? Österrike! Grüner Veltliner! Kvällens vin hittills!


Domaine Salvadori Côtes du Jura Tradition 2011
Behaglig juraaromatik från gammal ek. Svagt oxiderat av de 40% savagnin som ingår och som legat sous voile. Resten Chardonnay från ståltank.
Glatt yta hög syra medelfyllig struktur och ännu ett fantastiskt prisvärt vin från Château-Chalon. 9€ är löjligt billigt.


Els Bassots Conca de barbera 2011
Ljus bärnsten. 
Lätt rökighet och svaga limtoner och bokna äpplen varvat med lite gammalt trä. Mkt hög syra äpple lätta tanniner och trätoner. Åter tänker vi Chenin Blanc från Loire. Det är ju knappast Sydafrika och var görs den annars. Jaha..Spanien. Överraskingarnas tid är icke förbi. Vi gillar den här sinnesöppnande stilen. Oooh så gott!


Trinchéro Palmé 2007
Ännu ett vin med underbar bärnstensfärg nu i mörkare nyans.
Viss mognadton, svag beska lätta tanniner, lite apelsinskal men med låg syra. Lite mer av den varan så hade denna italienska skalmacererade chardonnay varit hemma hos oss också.


Az Agr Carussin Felice 2012
Två ultranaturviner från trakterna kring Barbaresco. 
Det första domineras av jordgubbar hög syra lite ruffiga tanniner. Lätt bärig frukt. Elegant. 30 dagars maceration. Slurp!

Det andra är samma vin men med 150 dagars maceration!
Dovare med mörka körsbär lätt mogna jordgubbar i doften. Jordgubbar. Mkt tanniner. Lätt beska.Viss värme. Tja..
Kapsylerna antyder att dessa viner skola drickas, icke sparas.


I Fabbri Terra di Lamole 2010
Blev skum när jag doftade på korken där det verkade ha läckt vin vid sidan men vinet varken doftar eller smakar korkat. Men här finns absolut en defekt. Det ska inte finnas petroleum och platt frukt i det här. Omprovning anbefalles.


Vin de Bellet Clos Saint Vincent Vino di Gio Rouge 2010
Minimal Provenceapellation nära Nice. Lätt smörig doft med dilltoner. Medelhög syra. Lätt visköst och lent på tungan med snälla mjuka tanniner. Biodynamiskt, endast 600 flaskor och inte minst kul att prova druvan folle noir men gillar inte riktigt malolaktiska delarna här.


Muhr-van der Nieport Spitzerberg 2006
Blaufränkisch från Carnuntum. Metallisk doft med granskott, pors, örter och gräs. Svag beska, medelhög syra, medeltanniner. Ngt slätstruket enligt vår syn på saken. Andra det är förträffligt.


Dard & Ribot C'est le printemps Crozes-Hermitage 2013
Rödblå medeltät. Klassisk vitpepparpudrad örtighet med blå blommor och blå bär. Lätt o lite grönstick. Hög syra. Inte mycket tanniner att tala om.
Har nog aldrig druckit så ung Crozes-Hermitages förr. Sällan så god heller.
Klunk-klunk-klunk!


Bernard Baudry La Croix Boissée 2011
Blåfruktigt, medelhög syra och rejält med finpulvriga tanniner, en del mineraler och kalk. Allt borde få oss att gissa Cab Franc och Chinon men blir förvirrad av kakao kryddor och granskott. Cab Fr kan vara knepig ibland tills man får facit. Då är det löjligt självklart. Bra vin från bra producent, skulle kanske önska mindre trä, fler år och mer luft.


Monteraponi Baron Ugo 2010
Det här var lika bra som första gången vi provade på plats. Lite förvånande med viss utveckling men behaglig lätt bärig frukt fin hög syra och en burgundisk touch.


Salicutti Brunello di Montalcino "Piaggione" 2008
Lite skokräm över körsbär och jordgubbar, bra syra och fruktmognad som kan tolkas som en minimal sötma. Sågas av vissa kring bordet pga detta. Trist för dem. Det här är bra. Ska drickas på egen hand med mat bara.


Domaine Tempier Bandol 2001
Lätt jordig källar- och korkliknande doft med svagt misstänkt defekt även i munnen. Fast jag är ganska ensam om att tycka så.


Renato Ratti Rocche Marcenasco Barolo 1998
Torv tång tjära rosor tämligen mörkfruktigt något utvecklat men mycket vitala syror och tanniner. Gissar Serralungha men det är ju La Morra. Så bra det här var!


Giulia Negri Pinot Nero 2012
Friskt lättdrucket och italiensk så det förslår med körsbär och ljusa hallon, fin syra men inte mycket pinositet.
Svårt att inte tycka om det här.


Ferrando e C, Carema 2007
Nebbiolo från norra Piemonte är underskattat, eller når helt enkelt inte oss lika lätt som Barolo och Barbaresco. Det här ger mig Burlottovibbar. Tjära salmiak jordgubbar. Lätt och elegant med fina syror och ganska diskreta tanniner. Ett underbart vin. Kvällens röda i konkurrens med Monteraponi.


Bera Canelli 2013
Moscato d'Asti anbefalles å det varmaste till efterätt. Lågalkoholigt och vederkvickande. Just den här är dessutom fantastiskt bra. Päronsplitt, persika, jasmin och lätt nötighet. Behaglig sötma.


Rinaldi Bricco Cardogno 2010
Ännu en Moscato d'Asti. Denna lite torrare än föregående men ändå så persikofruktig och fin.  


Vilka viner! Vilken mat! Tusen tack Italienska Viner för det och naturligtvis ni andra: Finare Vinare (där ni kan läsa mer), @VinosapienCom, @FGngen

onsdag 9 juli 2014

Mondeuse från Savoie - Jean-Yves Peron Côte Pelée 2010


En liten traditionell post om ett otraditionellt vin.
Savoie har vi skrivit om här då vi också provade dagens producent Jean-Yves Peron som har gott renommé där nere.
Då drack vi vitt, denna gång är det rött gjort på en lokal druva vid namn Mondeuse.
Liknar inget annat, eller jo det gör det men ändå inte, eller....?
Äh..

Jean-Yves Peron Côte Pelée 2010
Medeltät blåröd antytt opak färg. Inledningsvis extremt lustbetonade dofter av behaglig djurisk natur som tonas ner efterhand. I både doft och smak finns en fin lätt kryddighet som av szechuanpeppar, lite omogna björnbär, en gnutta nyklippt gräs och några fuktiga höbalar som tyvärr tar över föreställningen efter hand under kvällen samtidigt som vinet tappar kraft och faller ihop. Knappt medelfylligt, fin syra rakt igenom liksom ganska markerade tanniner men frukten tunnas snabbt ut liksom charmen. Men i tre timmar var det både gott och spännande.

Köpt på Pétillant i Köbenhavn

fredag 4 juli 2014

Monteraponi - ännu en chiantihöjdare



Den trogne läsaren har kanske anat att ett återkommande tema i sommarens bloggposter är hög höjd, men här finns faktiskt mer bakom än så. Variationen och komplexiteten i vårt skrivande är enorm (självironin också...). Förutom de subliminala budskapen som förhoppningsvis får er att längta ut i Europa skalar vi av skikt efter skikt av överraskningar som vore det ryska dockor eller rödlök. Fantasin flödar: Vin, resa, Italien, ekologiskt. Sen börjar vi om. Vin resa osv. Det vi kanske mest vill förmedla är egentligen ett annat övergripande tema:
Inte allt för stora kvalitetsproducenter som det inte skrivits allt för mycket om

Monteraponi nära Radda in Chianti hittade vi av en slump när vi förstrött bläddrade i twitterflödet. Det där med ekologiskt odlad Sangiovese och hög höjd räckte för att vi skulle fastna.
Plötsligt är vi här!


Egendomen med samma namn som kullen den ligger på, har anor från 900-talet och tillhörde ursprungligen dåvarande guvenören i Toscana, greve Ugo. 1973 köptes den av Michele Bragantis föräldrar som en investering. Byggnaderna var i dåligt skick men har restaurerats genom åren och numera erbjuder man lägenhetsboende förutom sin egentliga verksamhet med vin- och olivoljeproduktion. Här finns 150 ha mark varav huvuddelen är skogsbeklädd och endast drygt 10 ha används till vinodling. De stora ägorna och avsaknaden av grannar innebär att vinmarkerna inte blir kontaminerade av andras kemikalier vilket ibland kan vara ett problem för andra ekologiska odlare.

Man har lite Malvasia och Trebbiano men annars är det de klassiska blå Chiantidruvorna som odlas här.
Totalt tillverkas c:a 45000 flaskor vin per år varav huvuddelen är rött. Första årgången var 2003 så egentligen vet man inte hur länge vinerna håller.
Naturligtvis används inga kemiska bekämpningsmedel eller konstgödning. Avstjälkning sker med en maskin som (poängterar man två ggr) egentligen används till Pinot Noir och är extra varsam för att inte krossa de känsliga tunna skalen. Sortering för hand, bara cement och stora fat, ingen tillsatt jäst och ofiltrerat, bla bla bla, ja ni kan det där.
Och som vi älskar de här gamla cementtankarna!




Michele själv har fullt upp med arbete så det blir mest ett kortare snack efter rundvandringen innan hans Alessandra  möter upp och håller i  provningen. 





Monteraponi Chianti Classico 2012 
95% Sangiovese, 5% Canaiolo från olika marker på 450-570 m höjd. Skalmaceration minst 25 dagar, ingen tillsatt jäst eller temperaturkontroll. Lagring 16 månader på stora franska och slavonska ekfat innan 1 månad på cement för sedimentering innan det ofiltrerat tappas på flaska.
Mycket elegant, burgundisk men möjligen lite tunnfruktig och utan tillräcklig struktur för längre lagring. Ren, fräsch, slank, lättdrucken med hög fin syra och små mjuka tanniner. 
Slurp!

”Il Campitello” Chianti Classico Riserva 2011
90% Sangiovese, 7% Canaiolo, 3% Colorino.
Skogen skiljer av Il Campitello från de övriga vinodlingarna. Stockarna 420 m ö h planterades för drygt 40 år sedan på galestrodominerad jordmån (silex, lera, kalk). Även här naturlig jäst, ingen temperaturkontroll, cementtank, maceration 30-35 dagar, 36 månader på stora franska och slavonska ekfat och sedan 3 månader på betong innan flasktappning utan filtrering.
Ganska bredbasigt utan att bli "blurrigt" och med ett sangioveseuttryck åt det dovare blårödfruktiga hållet. Drygt medelfylligt och en stadig struktur med mer utmognad frukt (kanske årgångspräglat). Mer kraft än finess men med hög syra och ganska silkiga tanniner. Avnjutes med mat.

”Baron' Ugo” Chianti Classico Riserva 2010
Även här 90% Sangiovese, 7% Canaiolo, 3% Colorino men vinrankorna är 39 år gamla och planterade 570 m ö h på huvudsakligen alberesejord (magrare med mer kalk). Tillverkningsmässigt samma förfarande som ovan men 30 dagars maceration. Efter 36 månader på 30 hl Allier- resp slavonska ekfat ligger det till sig 1 månad på cement och 5 månader på flaska. Provningsflaskan öppnades för en vecka sedan och har bara konserverats med vacuumpump och vi är lätt skeptiska tills vi provar. 
Det här känns som en riktig klass-sangiovese om man gillar de elegantare vältrimmade varianterna med burgundisk finess. Rent och klart i både färg och uttryck med ljusröda körsbär, svagt jordiga mineraler, örter, te och underbart hög syra som matchar den tanninrikedom som sangiovese faktiskt kan ge. 
Ååh så gott!

Idala gård har sålt standardchiantin tidigare men vet inte om man gör det fortfarande.