söndag 31 mars 2013

AOC Fitou, Domaine Lepaumier Vielle Vignes 2009



Vi stannar kvar i Frankrike men förflyttar oss i sydlig riktning från Rhône till den delen av medelhavskusten som sträcker sig söder om Montpellier ända ner till spanska gränsen.
Fitou är en liten stad men även ett AOC i Languedoc-Roussillon där det huvudsakligen produceras röda viner. Vinmarkerna utgör c:a 2600 ha och kan delas in i två huvudområden med olika karaktär. De bergigt belägna vingårdarna producerar kraftfullare viner medan det mer kustnära området utgörs av lerig kalkstensjord vilket generellt ger medelfylliga viner med större elegans och finess. Huvudsakliga druvor är carignan, grenache, mourvèdre och syrah.
Just detta vin köptes på plats i självaste byn Fitou. Vi traskade sonika in hos producenten som hade öppna dörrar, provade lite olika viner och fastnade för detta gjort på 50-åriga stockar av druvorna carignan, grenache  noir och mourvèdre i för oss okända proportioner. En del har fått vistas i ekfat, detaljerna kring detta är också höljt i dunkel. Däremot råder inga tvivel kring att det är ett bra vin.

Det doftar gammal ek och minner om barndomen med linolja och gamla målarburkar. Här finns rikligt med blåbärspuré, en fin vaniljton och endast lätt rostning av faten  med ljus kakao som samsas väl med  lakritsrot och garrigues. I munnen är det mer fleece- än sammetslika tanniner, det är så mjukt och runt i i mitten att tungan är som insvept i bomull men så plötsligt bryter det sig ut en pepprighet och antydd eldighet som tillsammans med en bra syra ger ett mer distinkt avslut än vad inledningen gav för handen. Kanske skulle det vila några år till för att optimeras, men det är likväl riktigt behagligt och drickbart redan nu.
89

Pepprigheten/eldigheten vet vi inte var den kommer i från i brist på syrah och med tanke på de beskedliga 13.5 alkoholprocenten trots årgångsvärmen.
Vi provade det på plats och tyckte att det verkade bra redan då men var tveksamma och hade inte plats på flyget. Tänk om man haft en flaska till eller två...vilket å andra sidan sporrar till att återvända. Hela franska medelhavskuststräckan kan ännu en gång rekommenderas. Vi längtar dit.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar