OD-gruppen flight 5

Det är kul att prova blint - om det inte är för svårt. Om syftet är att lära sig mer och komma upp en nivå kan det vara en bra idé att åtminstone då och då ha öppna provningar.
Därför kör vi helt öppen flight för att lägga mindre tid på gissningar, försöka öppna upp diskussionen bättre och förhoppningsvis utveckla och samtidigt fokusera beskrivningarna.
För egen del är detta ett utmärkt koncept just när det gäller trebetyg flight 5 som är söta viner och/eller starkviner.

1979 Vouvray, demi-sec, Dom. Bourillon Doléans (Loire)
Mer sec tendre än demi-sec. Getost. Ruggigt hög syra.

2008 Riesling, Eiswein, Blue Nun (Pfalz)
För låg syra, JO apelsin/äpplejuice, ej så komplext men klart bättre än väntat.

2003 Riesling, Eiswein, Bernkastel-Kueser Weisenstein (Mosel)
Petroleum, apelsin, syra/sötmabalans

1998 Riesling, Eiswein, Neumagener Engelgrube (Mosel)
Fantastisk färg. Apelsinkrokantmjölkchoklad, Engelsk citrusmarmelad. Suverän balans!
90

2006 Sylvaner Beerenauslese, Gaudium Vinum Galos (Neusiedlersee)
Honung, svagt parfymerad doft, passionsfrukt.

2008 Chateau Fayau (Bordeaux, Cadillac) 
(100% Semillon)
Saffran, något platt, lätt artificiell sötma.




2008 Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos 
(75% Furmint, 25% Hárslevelü)
Rabarber! Bildäck. Balans! Flytande guld. Kvällens vin.
91

2000 Leon Beyer, Gewurtztraminer, Vendanges Tardives
Torrare än väntat, dämpad blomaromatik, lätt mognadston?

Gossart Gordon, Sercial 5 år
Nötter, fikon, knappt halvtorr

Lustau, Palo Cortado
Knastertorr, salmiak, finoassociationer?

Red Muscadel, KWV
Muscatparfymerad sockerlag, blodapelsin, mintgelé.

Smith Woodhouse, 10 years Tawny Port
Dammig, körsbärskärna, liten grapebeska

LBV, Quinta do Pego
Blåfruktig, köttig, salta katten-tabletter

Domaine Rolet Crémant du Jura 2007

Champagne är överskattat.

Så, nu är det sagt!
Ingen återvändo.
Champagne- och vinmaffian kommer att kasta sig över mig, rulla mig i tjära och fjäder, smörja in mig med honung, lägga mig i en myrstack och tända eld på mig.
Eller möjligen kyla ner mitt huvud med glykol, degorgera och sätta i kork och grimma.

Var på en champagne/mousserandeprovning i våras. Vid den egna blinda bedömningen blev det mest slumpartat angående vilket som var godast i relation till sitt pris. Så även för de flesta medprovarna.
Förutom för den jag tyckte bäst om såklart. Som tyvärr visade sig vara Pol Roger 2000 Cuvée Sir Winston Churchill. 

1149 spänn.
92 poäng gav jag den.

Jo visst, festligt och så. Fin mousse och uppfriskande hög syra och allt det där, men allvarligt talat, är det värt pengarna?
Handlar det inte delvis om en masspsykos där bara ordet champagne kan få vem som helst att hala fram plånboken i vissa lägen. Nu pratar jag inte om kännarna som naturligtvis kan upptäcka och uppskatta nyansskillnaderna och vet vilka champagner som inte bara är exempel på smart marknadsföring.

Champagne är överskattat.
I förhållande till sitt pris.
För oss vanliga dödliga.

Domaine Rolet Crémant du Jura 2007

Mkt hög frisk syra. Oj vilken syra! Hjälp vilken fräschör! Minimal brödighet med svag jästförnimmelse. Ljuvt sprittande knappt medelstora bubblor och tämligen slankt. Skön mineralitet, torrt, distinkt och samtidigt friskfruktigt. Inte lika mycket och fin mousse men ändå så mycket mer mousserande för pengarna än mången Champagne.
Och syran! Ständigt denna syra!
Sa jag att det var friskt?

88+

145DKK på Otto Suenson.

Inte champagne men vi njuter i fulla drag och har ändå en tusenlapp kvar till andra viner i 92-poängsklassen. T ex en flaska vardera av Occhipinti Frappato, Cerbaiona Rosso di Montalcino, Montervertine och Fenocchio Barolo Bussia Riserva.
Festligt så det räcker.
För oss vanliga dödliga.

Två blinda italienare

Två olika viner, två olika kvällar, provade lika blint vid båda tillfällena.

1)
Mörkt rubinrött med svag tegelton
Körsbär, röda vinbär lakrits. Lätt träig fatdoft utan gräddkola.
Ganska bra tanniner, nästan vulkaniska mineraler, torrt och lite träigt men efter några timmar öppnare frukt med huvudsakligen körsbär men lite svårbestämbart. Medelfylligt och mediumplus syra. Helheten känns italiensk. Första instinkten säger Etna Rosso p g a den mörka mineraliteten. Eller är det faten som förvirrar? 

87+

La Spinetta Langhe Nebbiolo 2008
Färgen vilseledde men langhe nebbiolo är ju ibland såhär mörka. Efterhand under kvällen framkommer allt mer nebbiolotypiska jordgubbar och järnmineralerna som vi känner igen från området. Retrospektivt är det en ganska klassisk modern fatad nebbiolo. Minns det som att den var ännu mer fatad med kolafudgetoner. Klart bättre än i minnet. Kanske den goda årgången lyfter vinet. 199 kr i överkant men kanske inte orimligt.

2)
Mörk vinröd tät färg med en minimal tegelkant
I doften lätt till måttligt rostade fat med choklad och körsbär. Choklad och en mycket fruktig smak av körsbär tillsammans med något som jag förknippar med barbera men som jag inte kan sätta ord på. Påtaglig syra förstärker misstanken. Det här borde sannolikt vara en modern Barbera d'Alba (brukar vara kraftigare och mer lagringsduglig än Barbera d'Asti och Barbera del Monferrato).
Möjligen lurar faten oss något även här, genom att tillföra en del tanniner, eller så har man slagit i en skvätt nebbiolo. Bl a La Spinetta har någon sådan variant liksom Pelissero (Long Now). Mkt mörkfruktigt och mustigt. Eldigt. Inget hastverk och gör sitt jobb till den gräddiga pastarätten, men är för mycket av det mesta på egen hand.

87-

La Spinetta Barbera d'Alba "Gallina" 2008
Ja detta bekräftar varför vi inte köpt mer från La Spinetta de senaste två åren. Dels den moderna extraherade stilen utan större finess, dels priset. 313 kr är galet mycket för detta oavsett hur välgjort det än må vara.

Sammanfattningsvis:
Matviner till högt pris.

Hyfsad vit låtsasbordeaux: Clos de Verdots 2011 - AOC Bergerac Sec

Getostpaj med chorizo och oliver är ett eget påhitt, även om det naturligtvis måste finnas nedskrivet som recept någon annanstans. Fantastiskt gott, men vad dricker vi till det då?
Får se här...sauvignon blanc är ju som gjort för att kombineras med getost och då får vi dessutom en frisk bra syra till fettet, men samtidigt är det en rätt kraftig paj med chorizon. Hmm... sémillon ger lite tätare och fetare struktur och varför inte lite lätta fat dessutom så att det står emot pajens fyllighet och smakrikedom ännu bättre. En skvätt blommig muscadelle kanske funkar?
Eller varför inte blanda alla tre druvorna och vips så har vi en vit bordeaux! Eller nej förresten - här hemma plockar vi fram en Bergerac Sec med samma druvsammansättning till säkert mindre än halva priset. 6€ på plats hos Vignobles des Verdots skulle väl motsvara en dryg hundring här hemma och kanske ytterligare en 50-lapp om det stått Bordeaux på flaskan.

Dominans av sauvignon blanc med krusbär, nässlor och svarta vinbär. Lätt parfymerad blommig ton av muscadelle och i munnen en viss oljig textur och svagt vaxig smak av sémillon. Man känner också den lätta fatprägeln möjligen blandat med vaxet. En del beska på slutet drar ner helhetsintrycket. Passar utmärkt till maten i alla fall och är ett skolboksexempel för druvblandningen åtminstone när man provar det öppet. 
83+

Clos des Verdots röda viner imponerar mer än de vita utifrån de få vi smakat. Å andra sidan, hur många 50-kronorsviner har vi druckit som varit bättre än det här?

När allt fungerar som det ska: Maximin Grünhäuser Abtsberg Riesling Kabinett 2011

Det är så här det skall fungera.
Man läser en tweet som länkar till en blogg, tipsas om ett vin, kollar på förhand lite uppgivet på Winesearcher om det möjligen finns hos någon seriös nätbutik i Europa och upptäcker till sin förvåning att det finns i Systembolagets beställningssortiment. Några klick och fyra arbetsdagar senare finns det att hämta i butiken i egna kvarteret.
Det klagas mycket på Systembolaget, i mångt och mycket med all rätt, men man kan som med det mesta här i världen välja att se fördelar eller nackdelar beroende på ens läggning och utifrån eget perspektiv.
Det är i alla fall väldigt smidigt att lätt kunna beställa från flera olika leverantörer i beställningssortimentet samtidigt, till samma hämtställe och dessutom med öppet köp. Om man köper mer än en flaska på chans så kan man alltid lämna tillbaka resterande om man inte är nöjd. Gäller det för andra drycker och livsmedel i svenska dagligvarubutiker också?
Nåväl, i detta fall behöver vi varken utnyttja öppet köp eller ångerrätt.

Gulflorala doftnoter med lätt fin skiffermineralitet, blodapelsin och gula äpplen. Svagt synlig, men på tungan tveksamt kännbar finspritsighet. Knappt medelfylligt och en utmärkt avvägd lätt sötma även om vi möjligen kunde tåla lite syra till. Härlig mineralitet med krossad sten och inte övermäktigt med skiffer. Fräscht, friskt och välbalanserat som en riktigt bra kabinett skall vara. Dag två och tre övergår smakerna mer åt persika, nektarin och tropisk frukt och hela munkänslan blir mjukare.
90

Kanske inte Nummer Eins men det här hamnar tveklöst bland Top Fünf på vår kabinettlista för i år tillsammans med Schäfer-Fröhlich, Zilliken Rausch, Egon Müller och Julian Haart.

Producenten är uppenbarligen känd men vi har missat det helt. Huserar i Mertesdorf vid Ruwer inte långt från Trier.

Tipset hämtades från Londonbaserade Juel Mahony som skriver insiktsfullt om vin på sin blogg.
Nr 1 i provning av 2012 års Rieslingkabinetter är inte fy skam.
169 kr är inte ett fynd direkt men kvalitetskabinett brukar ligga i den här prisklassen här hemma och med tanke på att procucenten själv tar 12,40€ på sin hemsida kan vi inte klaga.
Det lär bli beställning även när 2012:orna kommer till Sverige. För det gör de väl Enjoy Wine?

Domaine du Pech "Badinerie du Pech" 2006, AOC Buzet

Ni har väl inte missat inlägget om AOC Buzet och Domaine du Pech som inledde vår lilla Bergerac-trilogi för några månader sedan?
Vi återvänder dit fast nu på hemmaplan.

"Badinerie du Pech 2006 (19,50€)
40%Merlot, 40 %Cabernet Franc, 20% Cabernet Sauvignon 
Grus- och kalkstensjord. Skördeuttag 20hl/ha
Vinifierat i träfat efter fottrampning. 
Lagrat 2 år i 600-liters demi-muid. 
Mörkt vinrött. Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Lagringspotential. Kan bli riktigt riktigt bra!"

Så skrev vi när vi provade på plats i maj. Efter att nyligen lite dumdristigt ha öppnat en flaska av den något enklare varianten Le Pech Abuse 2006 vid  sommarens stora vinslakt, inte känt igen vinet och blivit uppläxade av hårda träiga tanniner, måste vi nu testa producentens förstavin på hemmaplan under de provningsformer vinet är ämnat till. Uppbullat med en välmarmorerad entrecôte, ugnsstekt potatis och hemgjord bea får vinet visa vad det går för.

Får se...hur var det nu egentligen? Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Check, check, check, check, check och check. Precis som vi minns det, möjligen med svagare biokänsla än på plats. Utan mat är det här vinet alldeles utmärkt men lite som en Tintin utan kapten Haddock, Dupond utan Dupont, Asterix utan Obelix, ja ni förstår nog. Det här vinet skall liksom Le Pech Abuse avnjutas i sällskap med mat. Då är det fantastiskt. Och om några år, hur är det inte då? 
I skuggan av Bordeaux...
90+

Noma-vin för den hjärtsvage: Domaine de l'Octavin ” Don Giovanni, Les Nouvelles” Pinot Noir 2011

Det talas en del om överekade, överextraherade alkoholstinna viner i negativa ordalag, inte minst i denna blogg. Tycke och smak, jovisst men hur är det egentligen - existerar motsatsen? Hur ofta läser vi om att ett vin är underekat eller underextraherat? Finns det överhuvudtaget?
Svar ja!
Eller tja.
Alice Bouvot och Charle's Dagands Domaine de l'Octavin har vi tidigare skrivit om  både här och här. Inte minst deras Poulsard "Dora bella" tilltalade oss då det begav sig.

Här har vi en Pinot Noir som både utseende-, doft och smakmässigt mer får oss att tänka mer i banor av Pupillinpoulsard än Bourgognepinot. Dessutom från ett år där det även i Jura borde finnas tillräckligt mycket druvsocker att pressa fram och jäsa ut till ett vin med antingen sötma eller eldighet.Hur man gjort i detta fall vet vi inte men finner egentligen inget av det. Alkholhalten är på underbart lättsamma 11% och ändå finns här ingen störande sötma. Man måste ha plockat druvorna tämligen tidigt och pressat ohyggligt varsamt innan jäsningsprocessen startade.

Visuellt är det inte mycket att orda om med dess ljusrosa korallröda färgton. Matt och lätt ogenomskinligt. Doftmässigt är vi omedelbart i Jura utifrån biotoner, musselskalsmineraler, jordgubbar, smultron, muskot och lite julkryddor. Närmast som en Poulsard utan vitpeppar. Något tunn och nästan vattnig struktur, svaga tanniner men bra mediumplus syra, minimal spritz på tungspetsen och rikligt med sköna kalkmineraler. Ljusa jordgubbar, smultron, lätt kryddade med muskot och kanel. Hyfsad längd trots allt. Möjligen finns en svag grön slutbeska på minuskontot men det har försvunnit dag två. 
85

Jo, om man uppskattar viner som vi själva ofta kan tycka är för mycket nuförtiden, de där vinerna för män med hår på bröstet och muskler på överarmarna, anser man troligen att detta är både underextraherat, underekat och kanske undersvavlat. För att inte tala om underalkoholiserat.
Själva tycker vi att det är underskattat, underskönt och underbart att man kan göra det här som motpol till Allegrini & Co, även om just detta vin inte riktigt lever upp till de förväntningar vi har på en hyfsat ansedd producent i Jura.
Emellertid finns här, liksom i många andra juraviner, något subtilt för både hjärna och hjärta som väcker en mental (och lite köttslig) lust och startar en kontemplationsprocess kring vin (och människor).
Allt är inte omedelbart uppenbart.
Man kan vara slank och senig med ett försynt och bräckligt yttre och ändå ha en inneboende styrka.
Ett brett vinspektrum må behövas här i världen för att passa många, men innehåll vinner alltid över yta i det långa loppet.
Så länge det är äkta.
Om vi får välja.

Köpt i början på året hos Kronevin. Noterar idag att det står med på Nomas vinlista för augusti. Lite sena är de allt...

M. Marengo Nebbiolo d'Alba Valmaggiore 2010 vs Cantina del Pino Langhe Nebbiolo 2010

2010 är en årgång som vi har stora förväntningar på, både när det gäller Toscana och Piemonte. Antonio Galloni menar t o m att det skulle kunna vara en av de bästa toscanska årgångarna någonsin! Vi får väl se. Det börjar åtminstone bli lätt att komma ihåg att jämna årgångar fr o m 2004 är bra för oss som inte vill ha överhettade viner med syltsmak.
En del från 2010 har släppts och mer är på gång. Det verkar vara läge att göra plats i vinskåpet helt enkelt.

Om man utgår från Alba och tar sig en knapp mil fågelvägen i nordvästlig riktning hamnar man i Valmaggiore. Egentligen befinner man sig i Roero och inte i Langhe om man skall vara petig. I alla fall har Mario Marengo vinmark här, även om huvudsätet finns i La Morra.
Tar man sig i stället ungefär lika långt i nordostlig riktning från Alba betraktat, så hamnar man ganska snart i Barbarescoområdet. Cantina del Pino hämtar druvor till sin Langhe Nebbiolo från de tre vinlägena Starderi, Gallina och Ovello. 6 månader på stora fat enligt deras egen hemsida, 11 månader på 4-5 år gamla barriques enligt BB-vinimport. I alla fall för årgång 2011 som är den som säljs nu.

Med andra ord är studiens upplägg följande:

Alba nordväst vs Alba nordost.
Roero vs Barbaresco.
M. Marengo vs Cantina del Pino.
Nebbiolo vs nebbiolo.
2010 vs 2010.
13,5% vs 13,5% (alkohol, vad annars)

M. Marengo Nebbiolo d'Alba Valmaggiore 2010
Knappt medeltät ljust rubinröd med svag tegelton. Klassisk finstämd nebbiolodoft med ganska varma jordgubbar, järn, tom syltburk, fudge med hallon och lakrits och ett smal strimma liniment. I munnen har vi samma smaker med något mer hallon, en syra strax över medel och tanniner snarare strax under. Väl avslipade i alla fall. Slankt och närmast burgundiskt utan att vara blekt och det gissas först blint på pinot nero. Extremt lättdrucket och ibland är det skönt att få ett lite mjukare nebbioloanslag mot tungan. 
88
Kväll två blir det ett minus i protokollet eftersom det blir betydligt mer gräddkoladominans från faten och frukten tröttnar lite. Inget att spara alltså. Drick här och nu.

Cantina del Pino Langhe Nebbiolo 2010
Färgmässigt inga större skillnader mot grabben i glaset bredvid. Här har vi också rikligt med jordgubbar men av det mer kärva, kallfruktiga och strama slaget, möjligen varvat med en sked rårörda lingon och ett eller annat surkörsbär, en örtkvist, lite lakritsrot och en lätt mineralitet. Syrorna är lite högre, tanninerna något mer bitande, allt i en tämligen lättdrucken och harmonisk blandning utan att vi kan finna några inblandade barriques. 
88
Håller utmärkt även andra kvällen.

Dött lopp! Till maten är Cantina del Pino vinnaren men på egen hand slinker Marengon ner lite snabbare om det nu är ett kvalitetstecken. Valmaggiore är modernare och slankare i sin stil. Båda fullt drickbara nu även om Cantina del Pino skulle kunna ligga ett par år. Marengos vin tycker vi inte att man skall vänta på att dricka.
Prismässigt ligger Valmaggiore på 219 kr på SB. Kanske något i överkant för en Langhe Nebbiolo. Flaskor finns kvar sedan släppet i april.
Cantina del Pino är köpt redan december 2011 hos BB-vinimport för 125 DKK. Klart mer sympatiskt pris.

Az. Agr. Virna di Borgogno, Barolo Cannubi Boschis 2004

Cannubi Boschis är kanske mer känt än själva producenten Virna. I alla fall för oss. Borde väl kvala in i klassen semimodernt.
10-12 dagars skalmaceration vid max 32°. Efter malolaktisk jäsning lagras 50% på 500-liters tonneau i 18 månader och 50% på stora 50-60hl slavonska ekfat i 6-12 månader. Därefter 1 år på flaska utan föregående filtrering.

Färg: Medeltät, mörkt vinröd färg med tegeltoner.
Doft: Körsbär, eneträ, lite rosmarin, rosor, plastmatta, skokräm, kakao.
Smak: Något för hårt extraherat mörkfruktigt med surkörsbär, slånbär. Kärvt med viss fatbeska i slutklämmen. Drygt medelhög syra, måttliga avslipade tanniner, medellängd. 
87

Alls icke dåligt men saknar finess och definitivt inte värt sitt pris för denna utmärkta årgång. Köpt på Systembolaget för några år sedan. Årgång 2007 finns nu i BS för 359kr

Bloggvinprovning #3

Vinprovandet verkar inte ha tagit semester med tanke på att det bara är två veckor sedan senast vi träffade våra vin- och bloggfränder fam. Italienska viner, Vinosapien och Billigt Vins båda bloggare Jörgen och Ingvar. Denna gång är sistnämnda värd. Jämfört med förra mastodontprovningen hålls ett betydligt behagligare tempo med tid för reflektion både kring vinerna och livets väsentligheter i övrigt och i en underskön omgivning. Hur ofta provar man vin i ett naturreservat bland betande kor och en frisk bris från havet på årets hetaste dag? Förutsättningarna kan väl knappast bli så mycket bättre.

Khareba Sparkling Wine Brut.
Trevlig inledning  men vem tänker Georgien? Äpplig doft, lätt fruktsötma, mineraler.
83+

Az agr Lamoresca Nerocapitano frappato 2011
Ljusröd med lätt tegelnyans
Fruktig, lättsam utan större mineralitet men lätt strävhet på slutet.
85

Occhipinti Frappato 2011
Djupare i både färg, doft, smak och komplexitet. Storartad liksom -10. Den där kalkbiten dessa druvor växer på är en guldgruva.
90

San Francesco Ciro Rosso Classico2006 (gaglioppo) 
Nebbiolotoner jordgubbar mineralitet. Tanniner. Etna? En av kvällens överraskningar. Inte en massa fat som vi trodde man hade där.
86-

Dom de Bellivière 2005 
Typisk Chenin Blanc-doft.
Kritiga mineraler, sötma som inte känns i doften
Apelsinskal m lätt beska i slutet som är åt det torra hållet.
85

Montenidoli Fiore 2010
Vernaccia från Toscana.
Mineraler och lustfylld frukt. Ngt klen struktur med lite tunn mjuk mitt. Viss sälta i slutet.
Ös på lite syra här och man hade tänkt Riesling och haft svårt att spotta.
84+

Rojac Malvazija 2003
Slovensk permanentvätska som efterhand övergår t mer vaniljartade fattoner Mediumsyra, medelfylligt lätt eldigt? Svag fatbeska o antydda tanniner
Växer efterhand. Äckelgott på något sätt.
84

Radikon Fuori dal tempo 2000 - IGT Venezia Giulia
Skalmacererat 40dgr
Ljust bärnstensfärgat inledningsvist lätt opakt, efterhand totalt ogenomträngligt.
Dansk ostaffär, torkad aprikos, madeiratoner.
Kvällens märkligaste vin. Man kan möjligen ana storheten i munnen de första sipparna. Flippar ur och dör framåt kvällen. Vad hände?
?

Kante Vitovska 2004 - IGT Venezia Giulia
Till synes ungdomligt ljusgulvitt. Lakrisalmineralitet. Mediumsyra. Lätt kryddighet
Ofattbart att det är så ungt. Det här är bra grejor men kanske lite anonymare än väntat och även här hade en högre syrahalt gett vinet en skjuts.
86

Bajta Sales Vitovska 2009 - IGT Venezia Giulia
Det doftar lösningsmedel.
Utslätad äpplig ton med ganska mjuk textur. Nja.
83-

Burlotto Barolo Monvigliero 2009
Jordgubbssaft med aspartamliknande artificiell sötma och tillhörande beska.
Då vet vi att förra flaskan inte var defekt.
Provad öppet. I annat fall hade man nog gissat en prislapp under hundralappen i alla fall.
82?

Château les Tours des Verdots 2008. AOC Côtes de Bergerac
Mjuk mörk frukt med visst tanninbett. Mediumplus syra. Behagliga lätta vaniljnoter men inget överekat. Inget stort vin men håller väl ihop och känns klassiskt på något sätt. 55% Merlot, 33% Cab S och 12% Cab Fr. Var är entrecôten?
87+

Sella Bramaterra DOC 2004
Fin ren frukt med jordgubbsdominans. Bra syra och rejäla men balanserade tanniner. Nu snackar vi elegant Nebbiolo. Här från norra Piemonte.
91

Doná Rouge 2006 Mitterberg IGT, Alto Adige)
Schiava + pinot nero.
Jordgubbar, körsbär, lite volatila toner, svag sötma viss eldighet. Bra syra, kraftfulla tanniner.
Aldrig hört talas om. Detta är sådant man aldrig fått chansen att prova utanför detta sällskap. Härligt!
86+

Giulia Negri Barolo "La Tartufaia"
Välstrukturerat med klassiska nebbioloattribut. Håll ögonen på denna producent. Det kommer vi att göra. På hemsidan går hon kaxigt ut med att tillhöra "Barolo Girls".  "Barolo Boys" i nya tidens anda?
90+

Olivier Guyot Gevrey-Chambertin prem cru Les Champeux 2009
Fin frukt med lätt pinotkryddighet.
Jordgubbe, lite körsbär. Bra tanniner som förvillar oss i avsaknad av alltför mycket fat.
Elegans och enkelhet i perfekt syntes. Så här skall en burgundisk slipsten dras!
92

Fennocchio Bussia Riserva 2004
Massor att ge fortfarande trots årgången.
Här snackar vi om hur slipstenar skall dras. Toppklass alla kategorier. Det är väl dags att sätta den där 95:an...
95

Bressan Rosantico
Kvällens vackraste vin med underbar orangeröd färg men jag faller inte för detta som många andra kring bordet. Aromatisk parfymerad kryddig. Det blir lite cointreau över doften fast utan klibbig sötma i munnen.
85

Klinec Medana Verduc 2003 - Goriska Brda, Slovenien
Efter tre toppviner på raken  är det inte lätt för varken Bressan eller detta att tillföra så mycket mer än att det är spännande med okända druvor från Goriska Brda precis på gränsen till Italien
Torrt kryddigt lite pepprigt orangevin.
Antytt oxiderat, medium syra
82?

Champagne Philippe Gonet Brut millésime 2007
Oj så fint den här munrensaren satt. Vi som ofta tycker att champagne är överskattat, i förhållande till priset i alla fall. Ibland ger brödigheten en lite fadd smak i munnen. Så icke här. Och vilka syror!
Hur var det nu? Torrt, kallt och gratis! Lägg till gott här!
90

Bricco Cardogno Moscato d'Asti 2012
Friskt halvsött, funktionellt, trevligt med underbara 6% är precis vad som behövs till desserten.
Bra timing även för detta.
85

Ronc di Vico Dolce 2008, Colli orientali del Friuli
Picolitto (Picolit, Piccolit) heter druvan. Finns nästan bara i Friuli.
Sött med svag botrytiston men utan klistrig sötma. Ganska bra syra Lite kryddigt.
85


Puuh..

Kompletterande betraktelser här

Il Molino di Grace Chianti Classico Riserva 2004 "Selezione Il Margone"

På 30-talet hade mina farföräldrar en hund som hette Wally. Han bodde i en hundkoja på skolgården på byskolan där farfar var rektor och farmor lärarinna. Det fungerade alldeles utmärkt när det gällde skolbarnen. Wally var alltid snäll mot dem. Däremot när det kom någon utomstående vuxen blev han som förbytt. Aggressiv och skällande försökte han slita sig och lyckades ibland släpa med sig kojan och närma sig "inkräktarna". Till slut blev det ett bekymmer som man var tvungen att försöka lösa genom att göra sig av med honom. Han såldes till någon i Helsingborg knappt 10 mil därifrån.
Efter en vecka kom Wally tillbaka.
Själv.
Han hade rymt och helt på egen hand letat sig tillbaka.
Omöjligt att förstå, men icke desto mindre helt sant.
Hemma igen.
Home is where your heart is.

Il Molino di Grace Chianti Classico Riserva 2004 "Selezione Il Margone"
Il Molino di Grace verkar vara en högst seriös producent. Ledorden är "sustainable and organic". Sangiovese utgör grunden i produktionen och även till deras enklaste vin, där man blandat in 25% Merlot, är druvorna handplockade.
Deras baschianti är det närmaste husets vin vi kan komma här hemma. Det har provats, druckits och bjudits ett otal gånger utan att vi någonsin blivit besvikna. Det ultimata valet till pasta för en dryg hundring. Semitraditionellt till sin läggning likt ett fosterbarn som flyttat mellan ståltank, slavonska ekfat, franska barriques och andrahandstonneaux. Il Margone däremot har en lite strängare uppfostran med 11 månaders internat på franska barriques innan vinet fått pusta ut på flaska.

Lätt opakt tämligen mörkt vinrött med lätt tegelinslag.
Här finns inledningsvis antydda reduktiva dofter och lite choklad, men mest körsbär, örter, lakrisal och lärkträdsterass.
Munnen fylls av surkörsbären varvat med fin choklad, lakritsrot och i högsta grad intakta syror. Tanninerna är välslipade till närmast pulvernivå men ständigt på sin vakt som salivspälkare. Visst kunde faten varit ännu något mindre närvarande för vår smak, 11 månader på franska barriques sätter sina spår, men de är mycket snyggt integrerade och utan avslagen coca cola eller julmust
90-

Jaha, hur skall vi lyckas knyta ihop säcken denna gång då?
Jo, om vi nu jämför förra blogginläggets utflykt till Kalifornien och dagens italienare, där båda vinerna är fatbehandlade och av samma årgång och om vi tänker oss Ojai-vinet som Helsingborg (nej jag menar inte alkoholstint och utan finess) och dagens vin som Malmö, så fattar ni själva.
Lika sant som berättelsen om Wally, men alls icke så svårt att förstå.
Hemma igen.
Home is where your heart is.

Ojai White Hawk Syrah 2004

Jo det händer (hör och häpna) att vi då och då ger oss iväg från våra vanliga hemtrakter i vinets värld. Helt frivilligt. Man måste fortsätta att vara nyfiken och försöka vidga vyerna även genom att gå tillbaka till sådant man uppskattade förr men sedan ratat. Blicka både framåt, bakåt och åt sidan. Allt för att inte missa något väsentligt. Det händer grejor med vinerna och preferenserna är föränderliga om än i mindre omfattning och hastighet nu än förr. Frågan är - kan de även ändra sig tillbaka?
Ur gömmorna plockar vi därför fram ett vin införskaffat för flera år sedan och av en typ vi aldrig köper nuförtiden. Om vi minns rätt var det Anders Röttorp som tipsade på DI:s nätupplaga som vi följde då. Vi har genom honom hittat mycket bra, som åtminstone kring mitten på 2000-talet passade våra smaklökar. På senare år har vi, i alla fall på hemmaplan, undvikit viner från USA. De vi fått på provningar har bara bekräftat vår uppfattning om ibland närmast dödsbringande frukt- och fatbomber utan finess som kanske borde finnas nedtecknade i någon FN-konvention för otillåten kemisk krigsföring. Visst har vi förstått att det finns undantag men i så fall har de legat utanför våra ekonomiska ramar eller varit svåra att få tag på.
Vi hoppas på förändring och ser tiden an. Kanske håller ändå något på att hända over there, liksom i övriga vinvärlden. Kanske händer något även over here? Med oss själva alltså. Om vi tränar lite på tyngre viner än vanligt. Så att vi kan mötas på halva vägen.
The Ojai Vineyard är knappast några amatörer och många av vinerna brukar få höga Parker- och Gallonipoints. So what säger vi...

Ojai White Hawk Syrah 2004
Tät mörkt opak vinröd färg
Kaffe, rostade fat, mörka bär, menthol i doften.
Fyllig munkänsla, kraftfullt. Mullig mörk frukt med plommon. Choklad, kaffe, menthol. Måttlig syra, måttliga tanniner, viss pepprighet. Bra längd.
87

Jahapp. Snabb standardnotering utan krusiduller avspeglar att det här var korrekt utan att fånga våra hjärtan. Vi konstaterar att detta är utmärkt till kvällens grillning men skall man köpa ett bra grillvin behöver man knappast shippa det från USA, låta oss lägga ut flera hundralappar och spara vinet i flera år. Fast då hade vi inte vetat det lika säkert som nu.
Naturligtvis handlar det om att stilen och vår smak inte går ihop.
Vi hoppas på förändring och ser tiden an...

Bokslut

Plötsligt har det gått ett år sedan bloggen startades och det är hög tid att stanna upp och reflektera kring detta. Hur blev det egentligen? Har vi uppnått syftena och hur ser framtiden ut?

Huvudsyftet med bloggen var i alla fall från början ökad kunskap, helt i eget intresse:

- Ökad kunskap genom att mer systematiskt studera och analysera både viner, producenter och regioner.
Tanken var att genom skrivandet känna lite press att ta reda på mer om vinernas bakgrund. Tja vi har väl inte alltid orkat det, men har i alla fall lärt oss långt mycket mer än tidigare genom research innan dokumentation.

- Ökad kunskap genom kontakt med andra bloggare och läsare.
Efter att ha blivit så väl mottagna av flera av våra största blogg- och vininspiratörer och deltagit i provningar tillsammans med dessa, måste vi säga att den förhoppningen har uppfyllts med råge.
Dessutom har kunskaperna förstärkts extremt mycket genom att undertecknad (vi provar vinerna båda, men bara jag skriver) fick för sig att läsa in teorin och gå upp på praktiken till Munskänkarnas trebetygsprov. Detta ledde i sin tur till att vi båda numera är med i en provningsgrupp med flera av Malmös mest rutinerade munskänkare. Det har också blivit ett lyft.
Vi fick också möjlighet att prova lite andra viner än vi brukar, genom att skriva en artikel om Portugal i BK-Wine, tack vare blogg- och twitterkontakt. Vi hoppas att fler sådana tillfällen kommer.
Däremot har det varit betydligt klenare med diskussioner och konstruktiv kritik i kommentarsfälten. Tycke och smak är ju inte så mycket att diskutera men några gånger har vi själva retrospektivt upptäckt felaktigheter i bloggposter där korrekturläsningen uppenbarligen varit slarvigt gjord initialt. Ändå är det nästan inget som påpekat något. Kanske har det inte varit så många konstigheter då, eller läser man slarvigt?

Ett delsyfte var:
- Att inspirera andra som kommit en bit på vägen i sitt vinintresse, men som tycker att de bloggar som funnits längst blivit allt för avancerade och avhandlar viner som är svåra att få tag på. 
Nja, inte för att vår blogg är så avancerad men visst har det snabbt blivit extremt nördigt. Kanske var det så redan från början utan att vi såg det. Även om vi försökt att skriva förutsättningslöst enbart utifrån det vi själva är intresserade av, så var preferenserna redan från början snarlika flera andra bloggares och nördigheten därigenom närmast oundviklig. Efterhand som man lär sig mer blir det gärna mer nischat även om man försöker vidga vyerna. I alla fall hade vi inspiration, både att ge och få, som en liten ambition redan från början.

I alla fall har vår vinkunskap ökat väldigt mycket bara på ett år och om vi nu skall blicka framåt är frågan om vi orkar driva bloggen vidare? Den har visserligen blivit lite av ett gift där det ofta är svårt att avstå från att skriva om vinerna vi provat, men man undrar samtidigt hur meningsfullt det är att dela med sig av det i bloggformat? Kanske kan man lika gärna skriva korta notiser i Cellartracker?
Även om vi enligt besöksstatistiken (vad det nu egentligen står för) fått betydligt fler läsare än vi trodde från början, säger detta ingenting alls om bloggens kvalitet. Tro det eller ej men vi är faktiskt helt ointresserade av att jaga höga besöksiffror. I så fall kunde vi lagt in ett kort inlägg varje dag eller börja skriva om mat, men det tillför inte oss något (även om vi uppskattar andra sådana bloggar).

Oavsett vilket, kära läsare, tack för ett mycket trevligt och för oss givande första år. Vi är anonyma för att vi vill att vinerna skall stå i centrum, inte vi själva. Däremot undrar vi vem som läser detta, hur stor behållningen är och vad vi kan tillföra den befintliga svenska vinbloggosfären? Vi tror att det är de redan frälsta som läser vinbloggar och hur stort är då intresset för ytterligare en i mängden? Vad vill ni läsa? Skall det skrivas ännu mer om länder/regioner, resor, producenter eller bara om enskilda viner? Hur mycket större blir läsvärdet av de små anekdoter vi försökt lägga in ibland?  Kanske skall vi skippa detaljerna i doft- och smakanalyserna? Läser verkligen någon dem?
Nu efterlyser vi, tro det eller ej, inte en massa ryggdunkande utan vill verkligen få konstruktiva synpunkter (ja vill ni tvunget klia oss lite på ryggen så är det naturligtvis ok). Kanske är vi redan bloggberoende och kan inte låta bli att köra på som tidigare, men det känns som att vi behöver input för att fortsätta. Trots allt tar bloggandet mycket tid och det finns en hel drös med andra bloggar för er att läsa. Har vi nu dessutom uppfyllt vårt ursprungliga kunskapssyfte så behövs stimulantia i form av feedback.

Triss i Aglianico - tre regioner, tre årgångar

En druva, tre regioner, tre årgångar. Tänk vilka variationsmöjligheter det finns och så olika det kan bli.

Basilicata får väl närmast betecknas som det klassiska ursprungsområdet tillsammans med Campania men det görs en del viner på Aglianico även i Puglia och i liten omfattning i Molise, där annars Montepulciano är den vanligaste blå druvan. Generellt har Aglianico potential att ge fylliga viner med lagringspotential tack vare rejäla tanniner och bra syra även i varmare områden.


Di Majo Norante Contado Riserva 2007
Julkryddor, trä och cola i doften. Modern fatad sangiovese är en fullt rimlig gissning från kvällens blindprovare. Påminner väldigt mycket om det, men lite väl mycket tanniner kanske. Ganska fatig lätt träig smak, men ändå på rätt sida gränsen. Mediumplus tanniner, medium syra. Något gles mitt och frukt med lite varma plommon och körsbär. Lite väl fatat men här finns ändå något som tilltalar oss.
85-
Första gången vi dricker ett vin från Molise överhuvudtaget. Producenten tillhör de kändaste därifrån. Kan löna sig att kolla upp igen. Inte alls oävet och 105DKK på Superbest är ganska sympatiskt.


d'Angelo Aglianico del Vulture DOC 2009
Bättre syra, bättre frukt, bättre tanniner, bättre balans, bättre allt även om det inte är ett stort vin. Här finns en del lustfyllt stalliga toner ff a i doften. Smakmässigt dominerar syrliga körsbär och ganska återhållsamma fat. Både tanniner och syra över medel och klart mest aglianicotypisk av kvällens viner med fin italiensk frukt och i bra balans för sin ungdom. Medelfylligt och utmärkt till pastan med grädde, vitlök, snabbfrästa oxtärningar och en skvätt tryffelolja. 
87+
Jodå. 95 MUK hos Carlo Merolli är prisvärt så det stänker om det.


Villa Schinosa Aglianico Puglia IgP 2010
Vanilj och multiplexvitaminer dominerar doften. I munnen lägger vi till blåbär, russin, ännu mer vanilj, sötma, fikon, tobak, närmast obefintliga tanniner, men syra kring medium. Varmfruktigt så det visslar om det. Puglia/Primitivo gissas. Helt rätt tänkt. Eller varför inte gissa på en gles lågbudgetripasso från Veneto? Ingen finess alls.
81
Oj så olika det kan bli för 95 MUK på samma inköpsställe. Det står 2008 på Carlo Merollis hemsida på det sista vinet, men 2010 var det som leverades till oss. Frågan är om det spelar någon roll upplevelsemässigt, vi har ingen riktig årgångkoll på Puglia. Var det så varmt 2010?


I alla fall klart köpläge för d'Angelos bas-aglianico om man vill ha ett typvin av bra kvalitet till rimlig penning.

En annan aglianicojämförelse finns nyligen gjord här.

Kühling-Gillot 2007 Oppenheim Sackträger Riesling GG

Känd producent. Riesling Grosses Gewächs.
Vad kan gå fel?
Första tanken besvikelse. För lite syra för mycket beska. Stumt. Kan riesling komma in i tunnlar?
Under kvällen och utan mat växer vinet. Mineraliteten är fantastisk och det finns ett djup man inte hittar i allt för många viner. Det första intrycket av avslipad syra består men man kan bortse från det i det ymniga flödet av oljemineraler och lättsam men lustfylld frukt så är det inget dåligt vin. Skam vore annars från en sådan bra producent.
86
Ändå undrar man. En riesling utan hög syra? Finns här en defekt trots allt? Tilbud/restsalg på Atomwine.