Provning med OD-gruppen

Vi fortsätter att prova viner med OD-gruppen, som var sparringpartners inför trebetygsprovet. Ett gäng malmömunskänkare, utbildare och andra, flera med med mångårigt mer erfarenhet och kunskap än vi själva.
Ursprungliga temat denna gång var "ovanliga druvor" men ändrades till "goda viner". Budskapet tolkades fritt så det blev helt enkelt flest goda och några ovanliga. Riktigt trevligt och lärorikt som vanligt.

Bilderbloggstrenden tilltalar oss när man provat många viner. De flesta orkar nog bara med korta noteringar och tillhörande bilder.
Betygen är som vanligt bara en hint inom egna ramarna och relativa mellan det vi provar. Många av vinerna skulle behöva ligga till sig, många kräver mat.

Vita:

Beau Vignac, Cuvée Prestige 2010, Picpoul de Pinet, Languedoc, Frankrike (Picpoul)

Minimal initial unkenhet som snabbt vädras bort. Lite lim, hjortron. Medelhög syra, antydd oljig textur, antydan till beska och ett lite pepprigt slut.
85

von Salis,  Bündner Federweiss 2011, Graubünden, Schweiz (Pinot Noir)

Blanc de Noir med mycket elegant svagt aprikos eller blekrosa färgton. Missade hur det var med skalkontakten här. Svagt sötaktig doft, gula blommor, mineraler och även skönt mineraligt i munnen men då torrt och utan sötma. Varför exporterar inte schweizarna sina viner?

89

Le G de Chateau Guiraud 2009, Bordeaux, Frankrike (70%Sauvignon, 30% Semillon)
Dominerande klassiska sauvignon blanc-attribut med nässlor, kattkiss och en hög syra. Viss mineralitet anas. Balanserat ekat och en lätt fet munkänsla antingen från fat eller semillon?
86+

Röda:

Cornalin fût de chêne de Plan-Cerisier, Rémy et Florian Besse 2006, Valais, Schweiz (Cornalin)
Rustikt med lim och lösningsmedel, rikligt med trä, fatbeska, kryddigt, kraftfullt. Kräver mat och säkert längre lagring. Spännande med druva unik för området. Lite väl tuff trähantering för oss men kanske dyker det upp frukt så småningom..
85

Foto saknas...

 Vrhunsko Polusuho 2008, Dalmatien, Kroatien (Babic)
Lätt kryddig och möjligen rökig trädoft med vanilj och gula blommor. Peppar, trä, russin, kryddor. Hög syra men men ganska mjuka tanniner, svag fatbeska. Trodde att detta var primitivo på kroatiska (= crljenak kastelanski).
84

Philippe Cambie, Calendal 2009, Rasteau, Frankrike (50% Grenache, 50%Mourvèdre, gamla stockar)
Vitamindoftande med mjuk blåbärig frukt, svagt rökt eneträ, nafsande tanniner och eldighet
85

Fontanafredda Barolo 1999, Piemonte, Italien (Nebbiolo)
Körsbär och jordgubbar, järn, lite örter. Fortfarande en hög syra och drygt medelhög tanninhalt av avslipad sort.
86

Ferrer Bobet 2009, Priorat, Spanien (75% Cariñena, 34% Garnacha, 1% Cabernet Sauvignon, gamla stockar)

Söt fruktig doft med kolafudge som går igen även i smaken. Bra syra, kryddor och viss eldighet. Mycket av allt och trodde detta var från USA. Bra för att vara Priorat men inte vår stil generellt.
86+

JL Chave Selection, Offerus 2010. Saint-Joseph, Rhône, Frankrike (Syrah)
I mitt tycke kvällen bästa vin! Klassiska syrah-attribut i balanserade doser av peppar, eneträ, lättrökt skinka och en fruktig Saint-Joseph-elegans. Finns i systembolagets beställningssortiment
91+

Clautilde Davenne, Bourgogne Rouge 2010. Bourgogne, Frankrike (Pinot Noir)
Läskande bourgogne i bärsaftig stil med små gamaytoner. Lingon och vinbär. Fin syra. Minst lika god som senast. Prisvärt.
 http://lessrof.blogspot.se/2012/07/2010-clautilde-davenne-bourgogne-rouge.html
87

Il Molino di Grace, Chinati Classico 2008. Toscana, Italien (Sangiovese)
Ja att detta är en egen favorit vet ni ju...
http://lessrof.blogspot.se/2013/03/2008-il-molino-di-grace-chianti-classico.html
89+

Descendientes de J Palacios Petalos 2011. Bierzo, Spanien (Mencia)
Lätt parfymerad träig doft med en del florala toner. Mörk frukt typ plommon, björnbär, kraftfulla munsnörpande tanniner, vitpeppar, fatigt kryddigt och eldigt. Påminner nästan om Norra Rhône-syrah med tanniner i kubik.
86+

Château la Garde 2009. Pessac-Léognan, Bordeaux, Frankrike. (50% cabernet sauvignon, 45% merlot,  4 % cabernet franc, 1% petit verdot)
Första tanken är en bordeauxblandning från USA. Rostade fat och rikligt med vanilj, blåbär och en lätt fikonsyltighet men det är väl det varma året som förvirrar. Ganska oslipade tanniner i riklig mängd, fatdominerat, mörk frukt och faktiskt möjligt att dricka redan nu till mat.
87+

2008 Savignola Paolina Chianti Classico DOCG

Vi har önskemål om kvalitetsvardagssangiovese utan fatstörning till bra pris.
IV tipsar.
Carlo Merolli säljer för 99 MUK.

Minsann om här inte finns aningens hallon och kolafudge varvat med de traditionella körsbären.
Därtill örter och pinje, så även i munnen där det trots huvudsakligen kärva körsbär finns ett mjukt anslag i den inledande tung- och gomkontakten. Härefter är det lätt slipade sandiga tanniner som tar vid tillsammans med en drygt medelhög syra. Halvfyllig, lite uppsplittrad slutkänsla i munnen men hyfsad längd. 
Klassisk ren sangiovese. Vardag. Pasta. Gott. Bra pris.
Ja det var just det vi ville ha!
86

Nörden och blindgångaren

Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seussbok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt. [Wikipedia]

Blindgångare (från tyskans Blindgänger) kallas ammunition och bomber som inte exploderade som tänkt efter avfyrning, och som därmed fortfarande riskerar att explodera. [Wikipedia]

Dags att sätta korkskruven i en helblind folieinpackad flaska från Finare Vinare. Enda ledtråden är:

”Tänkte det skulle vara något som vi skrivit upp rejält men som du inte testat”

Min första association var till ett av deras inlägg för några år sedan där man skrev typ att det finns inget roligare för en vinintresserad än att få en blind/folierad vinflaska. Då var jag en borderlinevinnörd. Efter att ha läst inlägget och ungefär samtidigt hittat det här gamla men fortfarande aktuella och så smärtsamt träffande inlägget från Frankofilen passerade jag gränsen. Det fanns fler! Jag var inte längre ensam i min galenskap! Kanske var jag inte ens galen? 

Andra tanken var hur jag förr om åren var så förundrad över hur vinprovare verkligen kunde säga varifrån ett vin kom. Ner på region- eller ibland t o m producentnivå. Bara att hitta rätt druva verkade omöjligt. Jag förstod inte då vad teoretiska kunskaper betyder för blindprovning. Hur man kan reducera ner antalet möjligheter till druva, ursprung och årgång om man kan sin teori. Ja under förutsättning att man hittar rätt grundläggande dofter och smaker i det provade vinet förstås. Och för det krävs naturligtvis praktiska övningar.

Försvårande omständigheter är att man påverkas väldigt mycket av yttre faktorer som både egna förväntningar och preferenser hos den som bjuder på vinet. Visserligen kan det underlätta men ibland gör det  i stället att man låser sig för något på ett tidigt stadium som man sen har svårt att släppa. Eller att man plötsligt får för sig att mot allt förnuft släppa det första korrekta intrycket.

Redan innan vi öppnat flaskan börjar hjärnan att arbeta. Folieomslaget verkar vara av modell ugnsfolie, dvs den lite kraftigare varianten. Det andas kvalitet och man är tydligen mån om att vi inte skall råka avslöja innehållet av misstag. Flaskformen är av bordeauxmodell (för er som nu blir lite osäkra är det den där vanliga raka som man förr fick pant för på Systembolaget) vilket gör att vi redan här kan sortera bort en hel del alternativ.
Korkskruven drivs rakt genom ugnsfolie och allt för att minimera risken för oavsiktlig information från korken. Det går faktiskt alldeles utmärkt att blunda och öppna en flaska vin.

Misstänker att en vända i karaff kan behövas och nu börjar jag skriva ner associationsbanorna rakt upp och ner under tiden jag så smått förbereder maten. Allt följande är oredigerat. Man skall vara ärlig när man skriver blogg. Ja, annars också för den delen.

Tittar

Tät mörkt vinröd och purpur

Sniffar

Natur

Frankrike

Svagt reduktivt

Choklad

Lite gödselstack

Hittar inte frukten.

Björnbär? Hallon? Körsbär?

Södra Rhone?

Det här har nog legat på fat men absolut inga nya

Hittar inte frukten riktigt.

Bioäpplen som liknar Barricadiero!

Fast nedtonat

Efter en stund en lätt nötig doft

Lika bra att ta en klunk ur karaffen också. Ingen som ser…

Lätt pepprighet

Syrah?

Lite eldigt?

Jäklar va gott!!

Ganska nedslipade tanniner

Fina syror

Balans

Vilken drickbarhet!

Säkert ännu bättre till maten

Hittar inte frukten

Körsbär?

Övermogna hallon?

Choklad

Lätt sötma

Örter.

Grenache?

Apelsinsyror

Minimal efterbeska

2007? Varför? Värme

Just det, flaskformen borde ju inte vara Rhône.

Annan sydfransos? Provence? Languedoc?

Lugn o fin. Jag är för snabb. Påverkas nog av att bildgåtan (som gav den här vinsten) kom från Provence.

Väntar ut en timme i karaff.

Maten klar. 

Slår upp i glas (Zalto ”Bordeaux” borde funka bäst)

Men vad tusan det är ju mer rubinröda toner i glaset än i karaffen 
Ändå finns purpur och lite blåstick…

Och det doftar körsbär?!
Syrorna!

Italien!

Sangiovese?

Plötsligt Cassis.

Nej Maraschino!

Aglianico såklart, men det stämmer inte med så nedslipade tanniner.
Fast senaste d'Angelo var lite såhär.

Men biotonerna då? Nu har de jäklarna hittat en naturproducent i Campania eller Basilicata.

Det finns väl inte?

Äh, kan inte vänta längre. Man måste bestämma sig
Ingen tvekan om hur gott det är i alla fall.

90+

Mitt emot funderar C mellan tuggorna. Jag säger inget men skriver de ord som uttalas högt.

Bra med syror

Inte jättemycket tanniner

Lite eldigt

Försöker hitta frukten

Körsbär!

Lite animalisk ton

Stall

Känns ändå italienskt

Nästan multna löv

Italienare

Aglianico!

89

Det avgör saken för mig

Vi bestämmer oss för det. Spikar betygen.
Som vanligt rörande överens angående det.
Det här var enormt gott!

Biodynamisk syd-/sydostfransos UNS som alternativ två

2007 var väl ett varmt år där liksom Italien.

Neeej!!!

Får vi göra om det??

Erase & rewind!

Varför gick jag inte på första instinkten?

Denna gamla goda regel.
Tappade koncentrationen.
Klassiskt misstag.

Domaine Lacroix-Vanel

Fine Amor

2007

Pézenas

Coteaux du Languedoc

Läser på i efterhand. 

Här, här, här
och på flaskan:

Inga fat!?
Organic growing method.
60%Syrah 40%Grenache

En hel del rätt.

Ändå landar man så fel.

Intressant.

Dag två vimlar det av peppar och eneträ och ursprungslandet går knappast att ta miste på

G å  p å  f ö r s t a  i n t r y c k e t!
Samla ihop de första noteringarna
Dra en förnuftig slutsats.
Behåll koncentrationen.
Ändra riktning endast om det inte finns något förnuft och sammanhang i första intrycket.
Hemligheten om man skall träffa rätt när man dricker blint.

Spelar roll..

Så trevligt det här var!

Så gott!

Fortfarande finns det inget roligare för en vin-nörd än en blind flaska.
Som innehåller ett riktigt gott vin.

Stort tack till donatorerna!

Egon Müller Scharzhof Riesling QbA 2009

Egon Müller är en av de stora, kanske den störste i Mosel.
När vi talar kvalitet alltså.
Priserna är därefter, men man får vad man betalar för.

Ljust vitgult med små fina spritsiga bubblor i botten av glaset. En fin skifferarom ligger som ett litet fluffigt moln över glaskanten och blandar sig med lite mer kalkiga mineraler, passionsfrukt och blodapelsin. I munnen fräser det till som av både bakpulver och Samarin men även här har skiffret ett finger med i spelet, väl sammangjutet med fruktsmak från såväl apelsin som passionsfrukt, nektarin och en gnutta lime. Det finns en lätt restsötma men det är den knivskarpa syran som tar kommandot och ger både stadga och fräschör. Allt verkar vägt på guldvåg, även de 10% alkoholen. En balansakt som bara de riktigt stora kan klara av så här fantastiskt bra. 
90

Det är så här vi vill ha vår riesling. Och då är det här ändå klassificerat QbA nota bene!
Mein Gott så gott!!

Skånsk vinslakt

Det är svårt att veta om det är den egna åldern som ger en ökad känslighet eller om det är ett generellt tecken i tidens anda. Konstateras kan i alla fall att den för oss så tilltalande kombinationen av stor kunskap och samtidig ödmjukhet blir allt mer sällsynt här i världen.
När vi så äntligen stöter på bådadera hos våra vinfränder Italienska viner, Billigt Vin och Vinosapien och har  en gemensam provning där gästfrihet, anspråkslöshet och generositet är ytterligare ledord är det en ynnest få förunnat. Vi imponeras sällan av andra människor men de som besitter ovanstående egenskaper förtjänas att lyftas fram.
Nog fjäskat.
Det trollas fram det ena högkvalitativa och spännande vinet efter det andra och den slutgiltiga vinlistan går inte av för hackor. Här göre sig nya världen icke besvär och gemensamma nämnare ser väl ut att vara natur, terroir, småskalighet. Allt är inte helt lättsmälta grejor men ack så roligt att få prova. Så befriande att inte föra anteckningar, bara sniffa, smaka, diskutera, lyssna och lära.
För tydligare etikettbilder hänvisas hit, hit och hit där det också finns mer läsning och noteringar.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2011 Pichler Krutzler Riesling Trum. Wachau, Österrike

2011 Bursin Riesling  Zinkcepele, Alsace grand cru,. Frankrike

2008 Prager Nachstum Bodenstein Grüner Veltliner Smaragd, Wachau, Österrike.

2006 Edi Kante ”Pikante”. (Pinot blanc) Carso, Italien

2009 Domaine Rolet ”Naturé du Jura”. Frankrike. (100% Savagnin).

2005 Demeter Zoltan Tokaji Harslevelu Tokaj Szerelmi. Ungern

2007 Zidarich Vitovska. Carso, Italien.

2010? Philippe Bornard ”Tant Mieux Pétillant naturel” (100%Ploussard). Pupillin, Jura, France

2010-2011 ”Munjebel 8”, Frank Cornelissen. (Nerello Mascalese). Etna Rosso, Sicilien, Italien

2009 Clot de l’Oum, Carignan novo. Roussillon, Frankrike

2010 Graci ”Quota 600”, Etna Rosso, Italien

1990 Campo delle piane Boca, Italien

1996 Conti ”Il rosso delle donne”, Boca, Italien

2010 Pietradolce ”Archinieri”, Etna Rosso, Sicilien, Italien

2003 Calabretta ”Nerello Mascalese”. Sicilia IGT, Italien

2008 Luiano Chianti Classico Riserva, Toscana, Italien
1998 Aurelio Settimo Barolo Rocche, La Morra, Italien 

2005 Jouffreau, Clos de  Gamot. (Malbec) Cahors, Frankrike

2007 Domaine de Cristia ”Renaissance”, Châteauneuf-du-pape, Frankrike

2008 Azienda Agricola Ronchi ”Barbaresco” (modern). Pimonte, Italien

2008 Azienda Agricola Ronchi ”Barbaresco” (traditionell). Pimonte, Italien
2008 Pietro Rinaldi "d'Ampess" Moscato d'Asti 2008 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om något skall lyftas fram extra är det följande:

Edi Kante ”Pikante” – äntligen får man prova ett vin från denna av bl a Billigt Vin omskrivna producent

Domaine Rolet ”Naturé du Jura” -  Ett icke oxiderat vin gjort på 100% savagnin. Doftade visserligen mest permanentvätska inledningsvis men vilken syra och mineralitet!

Demeter Zoltan Tokaji Harslevelu – ännu en kändisproducent man längtat efter att prova. Och vilket vin! Doftar sött men är helt torrt. Wow!

Zidarich Vitovska – Återigen läst på Billigt Vin men inte provat. Ingvar ligger mer i absoluta provningsfronten än vad han kanske själv anar.

Philippe Bornard ” Tant Mieux” - Mousserande halvtorrt/halvsött naturvin gjort på enbart poulsard var precis så kul att prova som jag hoppats när jag köpte flaskan. Vardagsvin i Jura - unik upplevelse i Sjörröd. Inte minst den inbyggda kolsyrepatronen som ”poulsardiserade” halva köket när kapsylen öppnades.

”Munjebel 8” – Kult. Fantastiskt trevligt inledningsvis, men dog redan efter några timmar.

Clot de l’Oum – Jäklar så gott det här var! 100% Carignan. Wow2!

Campo delle piane Boca – Äntligen fick man dricka gammal Boca. Vilken möjlighet och upplevelse.

Pietradolce ”Archinieri” – Åter fingertoppskänsla från Atomwine som lyckats hitta ännu en topproducent att döma av kvällens vin. Ung Etna Rosso när den är som bäst till högst rimlig penning.

Calabretta ”Nerello Mascalese”. Plötsligt dyker det upp en ny gammal årgång av detta vin från Carlo Merolli. Kvalitet med lite ålder och stil.

Pietro Rinaldi "d'Ampess" Moscato d'Asti - Varför dricker man inte mer moscato d'asti till efterätt?

Endast två besvikelser:

Egenhändigt medtagna Graci Quota600. Samma dominans av cassis och Bassets svarta vingummi som i den enklare Etna rosso vi tidigare provat från denna annars uppskrivna producent. Vinosapiens teori att det kommer från jästkulturen stämmer säkert. Har en flaska till som får mogna till sig i flera år innan vi gör ett nytt försök.

Domaine de Cristia ”Renaissance” – Egentligen ingen besvikelse, bara bekräftelse på att alkoholstinn Châteauneuf-du-pape inte är vår grej.

Som bonus fås en hälsning från Finare Vinare i form av folieförpackad blindflaska. Vinsten i bildgåtan som jag hade glömt bort. Tack för den! Vi kan knappt bärga oss till nästa helg när det skall gissas och folietäcket skall falla.

Arianna Occhipinti Siccagno Nero d'avola Sicilia IGT 2009

Ja de som läst vinbloggar det senaste året har knappast lyckats missa Arianna Occhipinti-hajpen. SP68 t ex lär ha varit Finare Vinares mest druckna vin 2012. Själva firade vi med likaledes rosade Il Frappato när det begav sig.
Däremot har vi varken provat eller läst om hennes Siccagno som är gjort på 100% nero d'avola.Vi fick med det i en blandlåda från Cibi e Vini och plockar fram det när vi äter en syditalieninspirerad pastarätt med pancetta, tomat, kikärtor och peperoncini (från Håkan Larssons receptbok minsann).

Med sina både fruktiga och läskande drag är vinet perfekt till den ganska heta och mustiga maten. Slankt och transparent som vore det från Bourgogne men med doft och smak dominerat av stora doser ljusröda körsbär samt en och annan mosad jordgubbe. Fullständigt tannindränerat men med en skyhög uppfriskande syra och mineralitet. Det når visserligen inte riktigt upp till samma nivå som de snäppet charmigare och elegantare halvsyskonen SP68 och il Frappato, men aldrig tidigare har väl en sådan mineralisk, lättsam och törstsläckande nero d'avola sippats ur de lessrofska glasen.
89

Breddgradslandskamp: Pinot Noir - Pinot Nero

Ja man har det ju inte det roligare än man gör sig...
När vi upptäcker att det i den imaginära "prova-lådan" ligger två viner i samma prisklass, från samma årgång, gjort på olika kloner av samma druva, producerade på (sånär som på tiondelen) samma breddgrad men från olika länder är det omöjligt att avhålla sig från en provning side-by-side.

Laguppställningen är således:

Frankrike - Italien
Jura - Trentino
Arbois - San Michele all'Adige
Pinot Noir - Pinot Nero
2006 - 2006
Breddgrad 46.9028 - 46.1939
Domaine Rolet - Istituto Agrario di San Michele all’Adige


Redan i färgmomentet förlorar Italien på stilpoäng. Fransosen är ljust klarröd med orangestick och transparens medan l'italiano närmast är plommonfärgad och svagt opak om än med viss genomsynlighet.
Fra - Ita 1-0

Även den italienska frukten är murrigare och framför allt finns det rikligt med träiga toner. Detta har garanterat lagrats på fat som avgett både lite beska ektoner och en mer behaglig kolafudgedoft och smak. Vår vän från Jura möter näsorna med elegans och rödbärig frukt. Den närmast bikarbonatliknande mineraliteten är påtaglig och jurakaraktäristisk och tonas ner av den behagligt spänstiga frukten. Italien visar upp en sida som domineras mer av mogna mörka jordgubbar och mindre finess. 
Fra-Ita 1-0

I smaken är det samma som i doften. Elegant och spänstig fransk rödbärig frukt med fin mineralitet mot träigare mörkare mognare norditaliensk dito. Fin distinkt syra och faktiskt en del finlemmade tanniner i vår pinot noir medan pinot neron är tröttare och mer intetsägande och avslipad på flera plan. Skulle den ha druckits tidigare måhända?
Fra-Ita 2-0

Domaine Rolet Pinot Noir 2006             Istituto Agrario di San Michele all’Adige Pinot nero 2006                       
91                                                                         87


Vår pinot nero kommer från en renommerad producent och pålitligt försäljningsställe (Carlo Merolli) och betyget i sig står egentligen för ett högklassigt vin, men i kvällens landskamp står det sig slätt mot Jura-kontrahentens pigga elegans och typicitet. Kanske hade det varit annorlunda om vinerna druckits var för sig.
Inte heller dag två utjämnas resultatet, snarare tvärtom.
Trentino må ligga på en några tiondelar högre breddgrad men i just denna jämförelse på lägre betygsnivå i heltal räknat.

Prova viner från Jura om ni ännu inte gjort det! Detta köptes på Otto Suenson för 131 DKK. Mycket Jura för pengarna och nästan fyndvarning. 125DKK/MUK för Pinot Neron är också ett bra pris.

AOC Fitou, Domaine Lepaumier Vielle Vignes 2009

Vi stannar kvar i Frankrike men förflyttar oss i sydlig riktning från Rhône till den delen av medelhavskusten som sträcker sig söder om Montpellier ända ner till spanska gränsen.
Fitou är en liten stad men även ett AOC i Languedoc-Roussillon där det huvudsakligen produceras röda viner. Vinmarkerna utgör c:a 2600 ha och kan delas in i två huvudområden med olika karaktär. De bergigt belägna vingårdarna producerar kraftfullare viner medan det mer kustnära området utgörs av lerig kalkstensjord vilket generellt ger medelfylliga viner med större elegans och finess. Huvudsakliga druvor är carignan, grenache, mourvèdre och syrah.
Just detta vin köptes på plats i självaste byn Fitou. Vi traskade sonika in hos producenten som hade öppna dörrar, provade lite olika viner och fastnade för detta gjort på 50-åriga stockar av druvorna carignan, grenache  noir och mourvèdre i för oss okända proportioner. En del har fått vistas i ekfat, detaljerna kring detta är också höljt i dunkel. Däremot råder inga tvivel kring att det är ett bra vin.

Det doftar gammal ek och minner om barndomen med linolja och gamla målarburkar. Här finns rikligt med blåbärspuré, en fin vaniljton och endast lätt rostning av faten  med ljus kakao som samsas väl med  lakritsrot och garrigues. I munnen är det mer fleece- än sammetslika tanniner, det är så mjukt och runt i i mitten att tungan är som insvept i bomull men så plötsligt bryter det sig ut en pepprighet och antydd eldighet som tillsammans med en bra syra ger ett mer distinkt avslut än vad inledningen gav för handen. Kanske skulle det vila några år till för att optimeras, men det är likväl riktigt behagligt och drickbart redan nu.
89

Pepprigheten/eldigheten vet vi inte var den kommer i från i brist på syrah och med tanke på de beskedliga 13.5 alkoholprocenten trots årgångsvärmen.
Vi provade det på plats och tyckte att det verkade bra redan då men var tveksamma och hade inte plats på flyget. Tänk om man haft en flaska till eller två...vilket å andra sidan sporrar till att återvända. Hela franska medelhavskuststräckan kan ännu en gång rekommenderas. Vi längtar dit.

Domaine Monier Perréol Saint-Joseph 2009

Vi smygstartar påskfirandet med lammfärsbiffar, tsatziki, sallad och en fruktig syrah därtill.
Jo minsann, fruktig var ordet. Från Saint-Joseph. Inköpt på Rhônevinfestivalen i Hvidovre 2012. Vi fokuserade då mest på just Saint-Joseph-vinerna och fastnade bl a för denna producent som egentligen är ett samarbete mellan de två vinmakarna Jean-Pierre Monier och Philippe Perréol. Domaine Monier med sina endast 5,6 ha är ekologiskt certifierat sedan 2007 och kollegan arbetar enligt samma principer och man slog helt enkelt sina påsar ihop 2008. Jäsning i temperaturkontrollerade äggformade cementtankar. Lagring ett år på tonneaux.
Resultatet utifrån dagens provning är lysande!

Färgen är djup purpur med en antydd transparens. Det första som slår emot oss är stall och biotoner men av det behagliga hästlika slaget. Det vädras förresten bort efter några timmar och fram kommer en lätt doft av vindsbjälkar och andra behagliga gamla träaromer. F ö finns det en tydlig pepparton som ett typiskt druvsignum men mer kryddig och aromatisk än traditionell vitpeppar. Fruktigheten är således hög med mörka saftiga körsbär, björnbär och lite cassis och i munnen får vi även en antydan till katrinplommon. Sannolikt hör det den varma årgången till. Harmoni råder mellan doft och smakupplevelser, vinet är medelfylligt, syran drygt medelhög och tanninerna som sliten sammet. Ingen stramhet men inte heller alltför varmfruktigt utan bara gott, inte minst till maten.
88+

Emelie Vin har eller har i alla fall haft viner från denna producent.
Det här vill vi hitta igen!

Tillägg: Plötsligt kom jag på var man kan hitta det!
http://www.voresmarked.dk/oekologisk-vin/spg9-4

2009 Leitz ”Rüdesheimer Berg Roseneck" Spätlese

          Leitz           2009           Rüdesheim           Berg Roseneck           Spätlese           Rheingau           Riesling           

Färgen är blekgul och det doftar gula och röda äpplen, passionsfrukt och lätta citrustoner både av blomma och frukt. Man kan svagt förnimma petroleumlika doftnoter
I munnen en medelhög viskositet med smaker av blodapelsin, nätmelon, konserverade päron och inte minst avslagen Apotekarnes Zingo och passionsfruktsläsk  från barndomen kryddat med en liten gnutta vuxenmineraler av skifferkaraktär. Sötmadominerad ganska mjuk mitt där syrorna släpar efter och kommer fram först på slutet, apelsinlika men inte så precisa.
87

Alls inget dåligt vin men saknar den där lilla extra skärpan och de 139DKK vi gav på Atomwines tilbud känns mer rimliga än 199DKK som var ursprungspriset.

Castell'in Villa Chianti Classico Riserva 2006

Ja det har väl knappast undgått någon att vi har en förkärlek för Chianti och sangiovese. Inte heller är det någon hemlighet att vi önskar varsam och genomtänkt fathantering som gjuts ihop med druvkaraktären och framhäver de goda egenskaperna i stället för att bedöva lukt- och smakreceptorer med oproportionerligt hög andel nya fat och rostad ek.

Castell'in Villas bas-chianti är vi mycket förtjusta i. Traditionell Chianti Classico med enorm kvalitet, drickbarhet och användbarhet till ett mycket bra pris. Nu tar vi oss an deras riserva från det goda året 2006.
Även denna är gjord på 100% sangiovese men druvorna plockas från egendomens bästa lägen. Lagras 3 år på slovenska 78hl botte.

Klart och medeltransparent rubinrött. Vilken god barbaresco, utbrister C spontant efter en första sniff och klunk. Därefter smyger de mångfacetterade intrycken sig på. Här finns visserligen lite jordgubbar och inte så lite järnmineralitet med gamla syltburklock och man kan nog ana en skvätt blomvatten med rosor men det är ändå körsbären som dominerar doftbilden. I nästa ögonblick framträder rosmarin och andra örter och  därefter hittar vi både nypon och svart te. I munnen är det snarlikt men körsbären framträder något tydligare och är närmast maraschinolika stundtals. Tämligen slankt med bra ryggrad av hög syra och rikligt med pulvriserade tanniner. Plötsligt kommer ett stänk av tryffel. I nästa sekund känns en bra brunello inte alls avlägset. De olika smaksensationernas variabilitet  och ändå balans och samstämmighet mellan doft och smak vittnar om ett högkvalitativt vin om än inte lika saftlikt lättdrucket som dess lite enklare syskon.
91++


Eller för att citera en kommentar till inlägget om deras bas-CC:
"bara att hålla med...hur bra som helst.
klunk...klunk...klunk.
och vill man gå upp lite i komplexitet...testa deras riserva.
klunk...ananlysera...klunk...fundera."


Blindmedprovaren hamnade f ö mitt i Chianti ändå till slut och det är just det här som är så spännande med vin.
Som vi sagt förr. Sangiovese goes nebbiolo goes pinot goes nerello mascalese goes nebbiolo och tillbaka till sangiovese.
Plötsligt vävs allt ihop till en komplex helhet där man får svårt att klassificera varje intryck för sig och slutligen inser att det inte heller spelar någon roll.

Ja det här kostar drygt hundringen mer än basversionen och det vi får är just komplexiteten men inte minst en lagringsduglighet, ja förutom den höga kvalitén då. Vi tänker att det här nog kan hålla i minst 10 år till utan att tappa ansiktet.

2009 Synthesi Aglianico del Vulture

Den slocknade vulkanen Vulture i norra Basilicata må vara död men dess jordmån har gett liv åt mången flaskor vin från Aglianico del Vulture DOC.
Paternoster just utanför Barile strax öster om Monte Vulture har tillverkat vin i tre generationer sedan 1925. Vinifiering och tappning sker i en modern vinanläggning medan lagringen huvudsakligen är förlagd till det äldsta vineriet utgrävt i Vultures sluttningar.

Man har inget dåligt utbud. Hela sex olika viner gjorda på 100% aglianico. Därutöver ett stilla vitt gjort på den gröna druvan fiano och ett på moscato. Dessutom tre spumante där ett faktiskt är gjort på 100% aglianico, ett på lokala gröna druvan falanghina och en mer traditionell moscato spumante.

Synthesi tillverkas medelst 10 dagars skalmaceration vid 25/28 gr i rostfria tankar. Lagras i 7-8 månader, 80% i stora slavonska fat och 20% i franska barriques. Därefter ytterligare 15 månader på flaska.

Resultatet då?

Mörkt rubinrött. Volatila närmast eldiga dofter, körsbär, kakao, rosmarin och en svag aning av brinnande höstlöv och knastertorra gamla träpinnar. I munnen liknar det mest en högoktanig sangiovese med syrliga körsbär, mandelbiskvier och ett bra bett i tanninerna. Här finns en lätt vulkanisk mineralrökighet och fin fatkaraktär utan rostning.
87-

På egen hand är vinet ganska tufft i munnen men till en klassisk entrecôte med pommes & bea eller en pastarätt med grädde och pancetta eller pasta con ragù för den delen, kommer det verkligen till sin rätt. Om man nu inte vill låta det ligga till sig ett par år vilket lär fungera utmärkt.
Hur ofta hittar vi en så bra aglianico för 109 kr? På himmaplan dessutom!
Ännu ett av flera goda marsnyhetssläpp som skall finnas i sex månader framåt.
Snyggt jobbat Systembolaget!

2008 Il Molino di Grace Chianti Classico

Det är närmast obegripligt hur vi har kunnat missa att dela med oss av såväl årgång 2006 som 2007 av detta eminenta vin, som nog är den chianti vi druckit mest av de senaste åren. Mer rutinerade skribenter har naturligtvis uppmärksammat il Molino di Grace från Panzano i hjärtat av Chianti Classico. Vi försöker reparera skadan genom att lyfta fram den senast provade årsmodellen. Det här är nämligen ett vin som förtjänar uppmärksamhet.
Producenten som uppger sig ha en "sustainable approach" har fått utmärkelser för sina toppviner men denna instegsmodell går minsann inte heller av för hackor.
20 dagars maceration vid 28-30 ºC. Lagras 10 månader.1/3 på botti av slavonskt ekträ, 1/3 på ståltank och 1/3 på begagnade barriques.
Årgång 2008 gav generellt lite kyligare mer syradrivna eleganta än varmfruktiga viner i Chianti jämfört med året innan. Vi tilltalas vanligen av detta och det här vinet utgör inget undantag.

Mörkt körsbärsröd. Även klassiska körsbärsfruktiga dofter toppat med örter, te och lakritsrot. Den varsamma fathanteringen ger en fin stadga i strukturen utan något tydligt ekavtryck och vinet är denna gång ännu bättre sammanhållet och mindre spretigt än förra flaskan vi provade. I övrigt är allt sig likt. Surkörsbären, mandeltonerna, örtigheten, den distinkta syran, de mjuka men ändå greppvänliga tanninerna, allt i största balans och precision på tungan utan att darra det minsta. Dröjer sig kvar länge i munnen - försvinner snabbt ur flaskan. Ett pastavin utan dess like men kräver egentligen ingen mat för att lätt slinka ner.
89

Castell'in Villa är kanske även detta år snäppet bättre men det handlar närmast om hårklyverier. Tänk så god sangiovese det finns till bra pris om man bara letar sig en ynka bit från de sönderrostade fatens sällskap med medlemmar som Fonterutoli, Brolio m fl SB-kändisar.

119DKK/fl, 109DKK vid köp av sexpack.
BB-vinimport har en fantastisk samling toscanska viner till försäljning.

Domaine Le Rocher des Violettes Cabernet Franc 2010

Om man nu tycker att Xavier Weisskopfs viner på chenin blanc är skoningslösa och taggtrådsvassa, har vi här ett betydligt elegantare rött alternativ gjort på cabernet franc.
För den teknikintresserade informerar vi om 1 ha mark i Touraine med c:a 30-åriga stockar och ett skördeuttag på 30hl/ha. Daglig remontage och pigeage under jäsningen, följt av ett års lagring på treåriga Alliers-ekfat.

Medeltransparent närmast mörkt hallonröd färgton. I doften lätt omogna svarta vinbär, lite hallon och endast antytt med den annars för cabernet franc så typiska gröna paprikan. Burgundiskt slankt och elegant med lättsam frukt av svarta vinbär och hallon i munnen. Ganska skir struktur som balanseras upp av lätta tanniner, en hög ren syra och närmast juralik kalkmineralitet.
89+

Wow! Det här köpte vi på vingården för 9€. Atomwine säljer för 119DKK.
Ofattbart gott för priset om man gillar den slanka kalkmineralrika stilen.

Domaine Le Rocher des violettes "Touche-Mitaine" 2010

Det här är Domaine Le Rocher des Violettes och Xavier Weisskopfs enklare chenin blanc från Montlouis-sur-Loire. Därmed inte på något sätt dåligt, tvärtom, om man nu tycker om snarlika La Négrette som är snäppet upp på komplexitetsskalan. Även Touche-Mitaine har högvoltiga syranivåer parat med en bra struktur och typiska chenin blanc-attribut. Båda vinerna är mer vilda än tama och inget för syrakänsliga gommar. Touche-Mitaine har endast kommit i kontakt med gamla fat och är något renare och mer omedelbart än La Négrette.
4 ha mark med skördeuttag 35hl/ha och en genomsnittlig ålder på stockarna på c:a 30 år.

Det är lite som att köra näsan i barndomens lovikavantar där kramsnön fastnat i små isklumpar, men även som att stå i en jordkällare fylld med frukt. Våt ylle och jordtoner, kompletterat med honung, citrus, lätt bokna äpplen, gråpäron och aprikos.
Smakmässigt samma snö i vantar men mest av allt krispiga, saftiga ljusgröna äpplen med fin mineralitet, mycket hög syra och ändå en nanometertunn fet film som balsam för både tunga och själ. Medelfylligt med en bra längd. Både lenande och sylvasst.
87+

Balans och elegans är kanske inte orden man först tänker men vi älskar det här. Minst lika mycket dag två.
Vitt, vilt, virilt.

Finns på Atomwine för 119DKK

2002 Wegeler Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Spätlese

Den som stått med bilen och väntat på bilpråmen från Rüdesheim till Bingen på andra sidan Rhen vet att Berg Rottland ligger där till höger.
Den som dessutom råkat missa den lilla avfarten mot båten, fått köra den smala vägen längs floden i flera km innan vändning medgörs och sedan på tillbakavägen fått stå i lika många km lång bilkö pga vägarbete och extremt segdraget trafikljus vet att det kan bli väldigt många bilar som går på tomgång nedanför Berg Rottland som nu ligger till vänster. Under lång tid dessutom.
Det är då lätt att tro att petroleumtonerna i kvällens riesling kommer från dessa bilars avgaser.
Eller för den delen från de svavelosande tyska invektiv som plötsligt kommer för en i bilkön trots att man officiellt aldrig lärde sig sådana på tysklektionerna i skolan.
Så är det inte.
Inte heller kommer det från skifferjordmånen I Rheingau (eller Mosel) som man kanske än mer skulle kunna tro.

Doft och smak av petroleumliknande karaktär härstammar nämligen från en kemisk förening vid namn 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen, som i sin tur bildas av ämnet 3,4-dihydroxy-7,8-dihydro-betaionione 3-O-beta-D-glucopyranoside. Det sistnämnda finns naturligt i vindruvor, särskilt i rieslingdruvor, men även i andra frukter och bär. Halterna blir dessutom högre ju längre druvan fått hänga kvar på sin vinstock och ju längre tid den varit utsatt för solljus. Därav mer petroleumtoner i Spätlese och Auslese än tidigare skördade tyska druvor och det är också förklaringen till att ung riesling från t ex Australien ofta har mer petroleumtoner än motsvarande viner från kallare växtplatser. Dessutom ökar mängden 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen av oxidation vilket torde vara förklaringen till att upplevelsen av petroleum är större ju längre rieslingvinerna har lagrats.

Så nu vet ni det!
Nicht avgaser.
Nicht invektiv
Nicht skiffer.
1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen!
Lättare att säga petroleum, fotogen, diesel, skiffer eller vad ni vill. Bara alla vet vad som menas.

Wegeler Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Spätlese 2002
Gyllengult. Lätt honungsdoft men dominans av röda och gula äpplen och en balanserad ton av 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen. Detsamma återkommer i munnen som en fin skiffermineralitet och nu verkar äpplena dessutom ha haft lätt beröring med en urskrapad vaniljstång. Här kan nog finnas en och annan citrusfrukt, men inte minst en frisk syrlighet med utmärkt balans mellan syra och sötma. Restsockerhalten på 70g/l är inte det minsta besvärande. 
88-

Mycket god redan 10-årigt lagrad spätlese för 129 kr köpt på Systembolaget [paw rihk-titt]!
Lite drygt dubbelt upp mot kostnaden för den 10 min långa enkelresan över floden.

Hade man varit vinskribent hade det nog tusan blivit fyndstämpel på detta.

Ni får stämpla själva bäst ni vill om ni också gillar den här typen av viner. Flaskor skall finnas kvar till 6 månader efter släppdatum 1/3.

2007 Zisola Doppiozeta Sicilia IGT (Mazzei) och världens godaste glass

Det sägs att världens godaste glass kommer från Noto, i sydöstra hörnet av Sicilien nära Siracusa.
Så vi åkte dit. Vad gör man inte för sina barn?
Nu hör det lite till saken att vi redan befann oss på Sicilien. Viss betydelse hade det också att Mazzei som kanske mest är kända för sina viner från Fonterutoli i Toscanas Chianti Classico även har en vingård vid namn Zisola.
Ligger på Sicilien.
Utanför Noto.
Som av en händelse.
Barnen är dessutom stora och nog mer intresserade av vin än av glass (nåja...), så vi började med Zisola. Man måste prioritera.

Varmt, torrt, öde, olivträd, citronträd och vinrankor. Några som arbetar med att bygga upp en stengärdsgård eller vad motsvarande nu kallas på italienska. Brännande sol. Loj stämning med slöa hundar på gården. Inne i huvudbyggnaden en man i mörk kostym och en utan. Ingen med solglasögon eller fiolfodral så det känns lugnt även om det är lite spaghettivästern-meets-maffiafilm-känsla över vårt oannonserade besök. Alla talar italienska, mottagandet är vänligt och vi får mycket noggrant och omständligt kvitto på vinet och grappan som inhandlas.
Senare visade det sig att årgången efter fanns att beställa på SB och numera finns 2010 att tillgå.
2007 års modell låg 16 månader på franska barriques varav 50% nya.
60% Nero d'Avola, 30% Syrah och 10% Cab franc från kalkrik lerjord.
Då hade vår ekkänslighet inte utvecklats till dagens nivå men vi lät det för säkerhets skull ligga till sig för att få fatmolekylerna att integreras med vinets övriga beståndsdelar.

Ikväll när det blåser extra kallt längtar vi så mycket efter sommaren att vinet plockas fram till våra  lammkotletter med grekisk sallad och tzatziki.

Sommar, sol, resor och minnen på butelj! Underbart oavsett hur det smakar.

Hjälpte det att vänta ut faten?
Nja..

Färgen är mörk purpur blandat med bläck. Det doftar rostade fat, dammiga träbjälkar, choklad, körsbär och björnbär. C säger direkt Italien, provandes blint. Själv tänker jag flyktigt Spanien och Toro fast jag vet. I munnen är det mer typiskt italienskt körsbärsfruktigt med en bra syra men en lite dammig sammetsmatta av tanniner. Fattoner med kakao och lite vanilj. Lite opersonligt och tillrättalagt.
87

Bra till maten, sämre utan. 14% alkohol tåras längs zaltoglasens väggar. Vi drömmer oss både tillbaka till Sicilien och framåt till sommaren.
Snälla Mazzei. Ta bort de nya faten. Det blir både billigare och godare.

Glassen då?
Jo själva staden Noto, mest känd för sin barockarkitektur (och enkelriktade smala gator?) kom inte riktigt överens med vår gps men glassen från Caffè Sicilia var väl värd att vänta på och mycket riktigt bland det godaste vi ätit i den vägen.
Ett dopp vid en nästan öde strand i Lido di Noto gjorde inte heller ont.
Här hemma råder sibirisk väderlek...

Munskänkarnas praktiska trebetygsprov - epilog med Arianna Occhipinti Il Frappato 2010

Om man betänker att mångårigt mer erfarna provare än jag gått bet på Munskänkarnas praktiska trebetygsprov vid mer än ett tillfälle, inses att man förutom det rent kunskapsmässiga även måste ha vingudarna på sin sida och att summan av alla möjliga framgångsfaktorer helst skall råka sammanstråla den dagen man gör provet.
Nu råkade det bli så på första försöket och oavsett vad man tycker om meningsfullheten i ett sådant test och vad det egentligen mäter, är det naturligtvis väl värt att fira när man efter fyra veckors väntan får resultatet och godkännandet  i mailboxen.
Visst, detta liksom vinprovning överhuvudtaget är en väldigt världslig liten historia, men man skall icke förakta att det stora inte sällan ryms i det lilla och man måste tillvarata även de små glädjeämnena i livet oavsett hur viktiga eller oviktiga de må vara.

Samma tankar dyker upp när det skall plockas fram ett vin att fira med. Varför måste det vara så storslaget? Man läser ibland hur det druckits inte bara en utan tjogtals med olika champagner, svindyra bourgogner, bordeauxviner eller vällagrade kvalitetsbrunello. Självklart är det kul att prova och jämföra men man får aldrig glömma att livet inte bara handlar om jakten på det perfekta vinet (som ingen någonsin kommer att hitta). Man måste naturligtvis då och då stanna upp och bara njuta av det man har, stort som smått. Det är så lätt att ryckas med i den allt snabbare virvlande köphetsen, inte bara för viner utan för alla konsumtionsvaror. Kvalitet dränks av kvantitet. Ibland måste man bromsa och reflektera. Var sak har sin tid.

Även om Arianna Occhipintis Il Frappato 2010 är hajpat och avhandlat vid flertal tillfällen i bloggvärlden det senaste året, är det ett vin som vi väntat med att dricka. Vi har förstått att det manar både till njutning och kontemplation och har lyckats hålla fingrarna borta. Ibland är det en njutning i sig bara att ha något framför sig och veta att man kan, men inte måste.
Tillfället gör vinet och vinet gör tillfället. Plötsligt faller bitarna på plats. Naturligtvis är just detta stunden som både vi och Il Frappato har väntat på.
Som vi trott är det här ett vin att dricka som gör sig bäst utan långrandig beskrivning.
Det stora ryms inte sällan i det lilla.

Burgundiskt italienskt 
Jordnära med klass och elegans 
Sensualitet, syra, svalka och värme i samma andetag
Ren röd frukt
Och en sjuhelsikes massa kalkmineralitet
92

Bergerac vs Bordeaux igen

Det är i teorin nästan elakt mot denna lilla Bergeracproducent att överhuvudtaget servera det för er säkert okända Château Champarel Cuvée Prestige från AOC Pécharmant tillsammans med bordeauxvinet Clos du Marquis, 2^esCrus-slottet Château Léoville-Las-Cases andravin.

Château Champarel hittade vi genom att råka beställa in det en middag på den fantastiska lilla krogen Le Bistrot du Presbytere i byn Quessac. Vi köpte det dagen därpå av Madame Bouché själv på vingården och i efterhand har vi läst i Paul Strangs "South-West France" att han tycker att producenten tillhör de bästa i Pécharmant.

Clos du Marquis fanns på systembolagets senaste nyhetssläpp och vi köpte eftersom det såldes på halvflaska. Dyrt men inte omöjligt om man nu vill prova lite bättre bordeaux.
Årgången 2005 är samma för att jämförelsen skall bli rimlig. Ett bra år i dessa trakter.

Château Champarel Cuvée Prestige 2005, Château Champarel (9€)
Lätta mognadstoner, svamp, lite murrig mörkfruktig doft som efterhand öppnas till mer svarta vinbärsblad, romrussin, lite choklad, örter med rosmarin. 
Mörk frukt med sv vinbär, ceder, choklad, bra bett i tanninerna, lite svagare syra, måttlig längd. Rejält i ruffigare stil, i viss mån obalanserat men perfekt till viltsteken.
87

Clos du Marquis 2005, Château Léoville-Las-Cases (349kr/375 ml)
Endast antydda mognadstoner som får lustcentrum att burra till lite lätt. Lyxiga fat inledningsvis faktiskt med lite spanska (amerikanska) vibbar med kolafudge, lite dill och svaga vaniljtoner, men under kvällen kommer lite mer klassiskt franska lättrostade kaffetoner och trä fram. Svarta vinbär plus liten mängd lite rödare frukt och antydd örtighet.
I smaken viss elegans, fina svarta vinbär med liten tillblandning av rödare frukt, rikligt med fina syror och bra längd men väldigt polerade tanniner. Mycket välbalanserat och med hög drickbarhet redan nu.
90+

Ja man kan ju diskutera prisvärdhet i det oändliga. Så många olika faktorer styr det personliga värdet av ett vin. Här är det dessutom svårt att jämföra priser exakt eftersom Château Champarel är köpt på vingården och Clos du Marquis på systembolaget, men för vår del är det definitivt inte värt den stora prisskillnaden mellan dessa viner. För 349kr hittar man andra minst lika bra eller bättre viner på helflaska.
Snackar vi lagring och tittar på korkarna så lär å andra sidan Bergeracvinet inte ha så mycket att hämta på lång sikt. Snackar vi dricka och matvin är prisvärdhetsfaktorn mångdubbel mot Bordeauxvinet.

Vi kan i alla fall åter konstatera att vi imponeras av Bergeracområdet och Pécharmant och egentligen är vi bara korkade som inte behåller denna till synes välbevarade hemlighet för oss själva.
Måtte aldrig priserna stiga orimligt mycket!

Läs mer om Bergerac här.
Åker ni dit och vill ha ett suveränt bra boende kan La Libertie verkligen rekommenderas! 

Madame Bouché

Barbera x 2. Lano vs Negro

Ekvationen  högoktaniga syror + låga tanniner + medelfylligt vin + körsbärig frukt = barbera för oss tills motsatsen är bevisad.

Lano, Barbera d’Alba "Altavilla" 2009
Här doftar det något kärva körsbär varvat med hallonlakrits, björnbär och jordgubbar i bottifat och syrorna står som spön i backen med en fruktig friskhet och bara svag slutbeska. Vi slungas till Italien och det dräller mycket riktigt av mineralsälta som vi inte sällan finner i Piemonte även om tanninerna här är knappt förnimbara. Slankt, lite kärvt och möjligen antytt kantigt.
87+

Sa vi barbera?
Vilket härmed skulle bevisas.
Vid eftergranskning noteras att Lano mycket riktigt lagrar vinet 12 månader på traditionella botte (2,5hl) innan tappning.
Inköpt hos Winewise för 89DKK. Barbarescon ligger snäppet högre på kvalitetsstegen och har avhandlats här.

Negro, Barbera d'Alba "Bertu" 2009
Dominerande doftnoter i detta mörkt blåröda och lätt opalescenta vin är de torkade svarta vinbären på en bädd av viol som på något förunderligt sätt mjukt övergår i en svagt rökig vulkandoft. Först får det oss att tänka Graci Etna Rosso 2010, men sannolikt har det med fat att göra. Mogna vinbär går igen i smaken, några körsbär tittar fram och faten blir ännu tydligare och något för dominanta. Även på tungan finns det rikligt med vulkaniska bergarter, nästan som att tugga på en utbränd tändsticka. Tanniner finns det inte mycket av, syran är hög men det har inte den sedvanliga friska barberafrukten. Mindre finess och sämre balans än vin nr 1 men fungerar utmärkt till carbonaran och dag två har tillfört syre gjort ett bra jobb och hissat upp vinet ett snäpp frukt- och poängmässigt.
86-

Lagrat 16 månader på franska barriques varav 30% nya. Köpt på vingården i Roero för 14€. Inte alls dålig fathantering och till maten gör det jobbet bra, men blir lite klumpigt vid jämförelse med det slankare fruktigare mer barberatypiska Lano. Negro gör även även en annan barbera där hälften av vinet ligger 15 månader på stora botte och andra hälften på använda barriques. Vad oss anbelangar är den att rekommendera i stället.