söndag 9 augusti 2015

Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva - 13 årgångar


Claudio Fenocchio är på semester i Skandinavien och Stefan Jensen har kommit på den geniala iden att bjuda in vinmakaren för att andas lite mellan döttrarnas framfart på Tivoli och Gröna Lund.
Vi som bara bor ett Öresunds- och ett S-tåg från Charlottenlund och Vinocultura, tvekar inte att ställa upp när det vankas 12 årgångar av hans Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva. Traditionellt vinmakeri när det är som bäst. Vingårdsfakta får ni här och här.
Det är fascinerande att tänka hur årgången som enda faktor kan ge så stor skillnad i vinets karaktär. Å andra sidan går det naturligtvis aldrig att jämföra vinerna exakt eftersom de befinner sig i olika utvecklingsfaser. Dessutom kan vertikalprovningar vara vanskliga i så måtto att man kan såga ett vin som ensamt är utmärkt, men som jämfört med toppårgångarna känns sämre.
Med dessa reservationer får ni vår upplevelse här.


2010 '90 giorni
Det här är första gången Claudio presenterar detta vin offentligt. Skördat 2/10 2010. Buteljerat dec 2014. Unikt genom att macerationen varit 90 dagar i stället för knappt hälften som det brukar. Hans farfar har gjort liknande vin.
Det första vi slås av är en fantastisk mineralitet även om vinet är ganska slutet. Efter hand slår små tjärdoppade blå blommor ut tillsammans med en ganska stram medelröd frukt. Förvånansvärt slankt med behagliga tanniner och balanserad syra. Kanske inte helt infriade stora förväntningar utifrån årgången, men det är naturligtvis alldeles för tidigt att uttala sig om det här. Misstänker att det kommer att tillhöra topp 3 senaste 25 åren.


2009
Dovare mörkare doft med lite oljefärg.
Klart varmare, fruktsötma, liten eldighet. Tuffare tanniner men syra som tidigare. Årgångspräglat och mer utslätat.


2008
Det här är tydligt uppstramat mot 2009 och med mer kraft än 2010. Fin frukt åt det mörkare hållet, kraftfullare tanninstruktur. Hög potential. Kom igen om 10 år.


2006 
Komplex fin doft med klassisk tjärpapp och målarlåda. Balanserat med underbar frukt åt det rödare hållet. Vänta 4-5 år för en ännu större upplevelse. Redan nu kniper det dagens silvermedalj i våra munnar.


2005 
10 år blir en gräns för mognadsnyanser. Här kommer det in en liten ålderston i såväl färg som doft och smak. Läder och lite likörtoner utan egentlig sötma. Mörkare kraftfullare frukt och bett i tanninerna. Kanske en viss eldighet?


2004 
Ännu ett steg upp på mognadsskalan med svag doft av svamp och undervegetation varvat med hallonlakrits.
I munnen är det friskare än i näsan. Fortsatt bra frukt med mer hallon och jordgubbssyltburklock. Kraftiga tanniner som inte tar över. 2004 var den årgången som fick oss att upptäcka Fenocchio. Ändå väcker det inte våra lustar idag. Mellanfas? har en flaska kvar hemma. ska nog vänta 5 år.


2001 
Klassisk årgång. Klassisk Barolo. Stram lite knuten. Hallonlakritsskallar. Mineraler. Komplexa lager. Lätta mognadstoner med läder, tryffel. Vital men antytt torkad frukt.


2000 
En varmfruktig Parkerårgång. Ett mer utvecklat opersonlig vin som verkligen inte är dåligt men som lika gärna skulle kunna vara något annat.


1999
Det är så här vinet är tänkt att smaka. Perfekt balans. Slankt och precist. Frukten har fortfarande kvar en fin lite mognadssötma. Lakrits, blå fiskar med mentholslingor.
En verklig toppbarolo.


1998 
Oj vilken kontrast. Stall. Mörk stram frukt. Betydligt mer utvecklat än 99. Korken var smulad och tanken på TCA finns hos mig men kan nog avfärdas. Det här vinet skiljer sig helt från de övriga med sin animaliska karaktär. Claudio analyserade vinet med tanke på Brettanomyces och det fanns inte. man bytte källare samma år och kanske var det förklaringen på något sätt.

1997
Vi bjuds på ett extravin utanför programmet!
Ännu ett parkerår och ännu ett  opersonligare lite eldigt vin. Möjligen kan man skönja  någon animalisk ton även här.


1993 
Ingen perfekt årgång enligt vinmakaren men vi gillar! Slankt lättfruktigt med röda bär, nypon, hög syra och mindre tanniner. Vinosapien skulle kanske börja prata rönnbär med negativ klang, men inte vi.


1978
Fantastiskt kul att prova detta som gjordes av fadern. Visst är det vitalt utifrån syra och tanniner men det har för mycket buljong för vår smak.



Fenocchios viner tillhör de mest hyllade i den allt mer borttynande svenska vinbloggosfären. Därför är det extra roligt att under provningen hamna bredvid ett gäng medelålders danskar som är aktiva läsare av denna och andra svenska bloggar. Här namedroppas Finare Vinare, Frankofilen, Billigt Vin, Italienska viner, Vinosapien m fl och man blir alldeles varm i hjärtat. Kanske är det dags att lyfta blicken från Instagramflödet, putsa av tangentbordet och få till ett inlägg då och då. Det finns uppenbarligen ett tomrum att fylla.