fredag 30 november 2012

2006 Cuvée Sextant (Celliers d'Orfée)


Frankrike, Languedoc, Corbières en septemberdag. Vi är riktigt ute på vischan, långt ifrån turiststråken, men har på förmiddagen varit i ett av Frankrikes mest besökta turistmål, medeltidsstaden Carcasonne, där turisterna var desto fler. Strax utanför den lilla byn Ornaisons ligger kooperativet Celliers d'Orfée. Byn är inte mycket att hurra för, vi äter en lunchbaguette på det lokala caféet medan skolbarnen betraktar oss som de främmande fåglar vi är. I övrigt är det tyst och öde. Kooperativet skulle öppna efter lunch men det visar sig inte stämma. Tyvärr får vi åka vidare oprovandes. Orsaken till att vi överhuvudtaget letade oss hit var att kooperativets vin i sin tur letade sig fram till systembolaget sensommaren 2010. Redan då var det väldigt gott för de 169 kr vi betalade.

Idag finns en begynnande mognad med tegelkant i det annars täta, närmast oxblodsfärgade vinet. Vi sniffar menthol, vitpeppar, varm frukt med plommon, mogna björnbär, prosciutto, färsk tobak, mjölkchoklad och begagnat melittafilter (jo kaffesump menar vi då). De rostade faten är inte störande, längden är bra, tanninerna mjuka, närmast silkiga och en del syra lever kvar. Jag som provar blint tänker först Australien men ack så fel och smaken är kanske lite mer kallfruktig än så, i alla fall retrospektivt efter facit. Syrah är inte att ta miste på men det är blandat med 50% Carignan. Den där mentholen har vi hittat i andra sydfransoser. Gott är det fortfarande och vi gläds åt att vi har en flaska kvar. Bör dock drickas närmaste året, i alla fall vid fortsatt lagring i knappt 20°C.
88

Detta är en viktig del av glädjen och tjusningen med vinprovandet. Välj ett vin du tycker om, leta upp producenten och utforska delar av världen du aldrig skulle åka till annars. Resande när det är som bäst enligt oss. Genuint, vardagsnära, turistfritt och ett unikt minne för livet, trots att vi aldrig fick prova något vin just här. När man sen dricker vinet igen översköljs man av minnen från resan och helhetsupplevelsen blir så mycket större när man vet något om ursprunget och människorna bakom vinet.
Sydostfrankrike från Camargue och ner till Collioure och Banyuls vid Pyrenéerna och nära spanska gränsen kan verkligen rekommenderas som resmål oavsett om om man vill prova vin eller ej. Vackra vyer, charmiga städer, bra stränder, Medelhav och trevliga vinområden hela vägen utan Côtes d'Azurs haussade priser. Flyg till Montpellier eller Barcelona och hyr bil om ni inte kör hela vägen själva.
Någon som längtar till sommaren...?












onsdag 28 november 2012

Alkoholfritt

Tanken var ursprungligen att hitta och tipsa om bra alkoholfritt vin. Tyvärr har vi ännu inte hittat något värt att nämnas. Därför får det bli alkoholfri öl i stället, även om det kan te sig blasfemiskt i en vinblogg.
Provar man mycket vin måste man ju tyvärr tänka på totalkonsumtionen av alkohol så att man håller sig under riskbruksnivån, hur tråkigt det än låter. Två lättöl innehåller nästan lika mycket alkohol som en starköl. Smakmässigt är det inte så långt mellan alkoholfritt och lättöl. Valet i det fallet blir därför enkelt om man nu vill spara alkoholintaget till att prova vin i stället, ospottat eller ej.

Innan vinintresset tog över totalt provades det öl under närmare 20 års tid. Visserligen inte alkoholfritt, men bedömningarna är i alla fall inte helt gripna ur luften.
Betygen är satta med den gamla klassiska femgradiga skalan och utifrån alkoholfria förutsättningar, det går ju inte att jämföra med "riktig" öl.



Brewdog Nanny State (SB)
Mörk bärnsten. Bra skumkrona.
Doftar choklad, aromatisk humle, malört vilket även går igen i smaken.
Torrt, ja nästan dammigt och lite platt munkänsla utan någon bärande alkohol och i avsaknad av fruktighet förutom ett litet apelsinskal. Stoppa i en aprikos eller två och det kunde bli riktigt gott. Lite överpimpat med amarillo- och centennialhumle får vi en imponerande och jordig beska som blir för mycket om det dricks på egen hand. Dock ett utmärkt val till mat
4



Störtebecker (SB)
Ljust bärnstensfärgat.
Ej så stor men behaglig doft av tyskt färdigskivat rågbröd som även återkommer i munnen tillsammans med en lätt fruktighet och i sammanhanget hyfsad beska. Det bäst balanserade ölet av de provade.
4



Staropramen N A (SB)
Tjeckisk öl har ju alltid varit en klassiker, i alla fall förr om åren. Visst borde man väl kunna göra något hyfsat alkoholfritt med sina gedigna bryggkunskaper?
Ett hållbart skum lyckas man i alla fall inte med. Däremot inger den lätt järnhaltiga doften förhoppningar om att det är ett riktigt öl. Tyvärr håller det inte riktigt hela vägen. Varför blandar man in så mycket sötma? Hur går tillverkningsprocessen till? Man jäser väl ändå ölet från början så att sötman försvinner innan man extraherar alkoholen? Lovvärt försök med balanserad fruktighet, svag järnbeska men tyvärr även den här majsliknande sötman.
3+




Mariestads Alkoholfri (Hemköp)
Skumkronan faller pladask bara på någon minut och den gyllenbrungula färgen är väl inte bättre än hos något av de övriga ölen men i näsan får man en lätt järnton och en behaglig fruktig doft och plötsligt händer det. I munnen väcks vaga associationer till amerikanska och danska microbryggeriers IPA med balanserad fruktighet av aprikos och man kan ana en lätt frisk amarillohumlighet även om beska är att ta i. Överaskande bra men saknar av naturliga skäl riktig ales fyllighet. Bäst i detta test
4+



Erdinger Weissbräu (Hemköp)
Ljust gyllengul lätt opak. Fint tätt skum.
Ej så stor doft, lätt jästig med svag men ganska typisk weissbierkaraktär dock utan vare sig citrus eller koriander. Finbubbligt, skummar nästan i munnen, lätt sötma, förvånansvärt bra frisk fruktighet. Bra törstsläckare.
4-



Tuborg alkoholfri (Superbest, Köpenhamn)
Aldrig trodde man väl att man skulle köpa alkoholfri öl i Köpenhamn. Men tiderna förändras, vi själva och möjligen danskarna också.
Denna är ljust bärnstensfärgad. Påtagligt torr utan direkt beska. Ren men ganska sluten med liten doft  och smak som aldrig blommar ut. Ingen sötma, men man anar en viss fruksyrlighet långt bak med drag av aprikos.
3+




Clausthaler Classic (Hemköp)
Fin gyllengul färg. Svagt unken doft, som av nyöppnad majsburk. Skum som snabbt havererar. Medelfylligt, lätt fruktig sötma, möjligen antydan till beska. 38 kr tar man för denna på Bishop's Arms. Vilket rån!
2



Estrella Damm N A (ICA Maxi)
Liksom originalversionen med alkohol är detta blaskigt, intetsägande och karaktärslöst. Väldigt neutralt och släcker möjligen törsten. Därav + i kanten.
2+



 Carlsberg alkoholfri (ICA Maxi)
Slätstruken doft och smak med alltför stor sötmadominans utan vare sig beska eller fruktighet.
Ett stort jaså.
2




Crocodile Lager beer, Krönleins (ICA Maxi)
Ännu en vattnig öl med närmast artificiell och aspartamliknandesötma. Varför?
2-

söndag 25 november 2012

Skånsk vinbloggarträff i Köpenhamn 24/11


Finn Klysner på DWC Vin är en man med tydlig inriktning och åsikter om viner. Hans devis verkar vara samma som han berättade att H.C. Andersen hade: En stad skall utforskas genom sidogatorna och inte längs huvudgatan. M a o importeras inte Parkerfierade kanske mer lättsålda och välkända viner och amarone låter närmast som ett skällsord. I stället letar han sig en bit bort för att försöka hitta traditionellt gjorda prisvärda guldkorn. Dagen provning är hans eget upplägg. Det visar sig att vi därigenom lotsas genom intressanta sidogator dit flera av oss kanske aldrig hade hittat annars. Innan vi hamnat här har vi haft en uppsamlingslunch med Ingvar (som så förtjänstfullt arrangerat denna dag) och Jörgen med bloggen Billigt Vin samt Magnus Ericsson från HD och Uppkorkat. Vi äter på den väldigt franska och charmiga bistron L'education på Larsbjörnsstraede 12, ett fingerknäpp väster om Ströget.

Dagens Quiche och en riktigt god och i princip skumbanansbefriad Beaujolais Noveau är en förträfflig kombination och start på denna vinbloggarträff.











Italienska viner och Vinosapien möter upp kl 14 på DWC på Rosenvaengets allé 29 på Österbro. Laguppställningen är således högkvalitativ och vi från Lessrof ser oss själva närmast som rookies i sammanhanget. Medprovarna är mycket kunniga och erfarna men inte minst ödmjuka och chosefria.

13 flaskor och tre timmar senare väntar 10 Barricadieroviner årgång 2001-2010 på Ved Stranden 10, arrangerat av vinhandlare Fabio med hustru från Cibi et Vini. Varma och trevliga  människor och väldigt generöst att bjuda oss och ytterligare några danska gäster på denna vertikalprovning.

DWC

VIT FLIGHT

Sirch Malvasia 2011,  Colli Orientali del Friuli DOC,  Friuli (Sirch)
Frisk, ganska enkel men bra, lätt spritsig, ungdomlig, ren, mineralisk munrensare
84

Terenzuola 2011, Colli di Luni DOC Vermentino, Toscana/Ligurien (Terenzuola)
Vermentino från DOC-område som ligger både i både Toscana och Ligurien.
Hyfsat stor doft och smak av nötter, gula äpplen, päron. Bra mineralitet. Prisvärt, c:a 100DKK.
86(+)

Terenzuola "Fosso di Corsano" 2011, Colli di Luni DOC Vermentino Superiore.
Dov gul frukt, mineraler, antydd beska, ej samma fräschör eller syra som basvermentinon ovan.
83

Calafé Greco di Tufo 2009, Campania
Mogen frukt, fudge, fänkål.
(medel)fyllig med bra syra och mineraler.
87(+)

Meroi Friulano 2011, Colli Orientali del Friuli DOC, Friuli 
Fatdominerad, tvålig, vita blommor, vanilj och fudge
82

Ronco del Gnemiz Chardonnay Sol 2004, Colli Orientali del Friuli DOC, Friuli
Oxidativ ton? Fat med vanilj och fudge, gula bokna äpplen. Medelhög syra.
84

Miani Friulano 2009, Colli Orientali del Friuli DOC, Friuli
Från kultvinmakaren Enzo Pontoni. Läs mer här
Välbalanserad fatton, bra syra och mineralitet. Fin färsk frukt, gula äpplen, lätt vaxig.
88



RÖD FLIGHT

Croatto "Clàs" Merlot 2009, Venezia Giulia IGT
Kraftfull, extraherad svartvinröd. Antydda stalltoner, plommon, körsbär, viss grön beska, bitande tanniner och hög syra. Ung men muskulös.
86

Albani "Vigne della Casona" 1996, Oltrepò Pavese Rosso Riserva DOC, Lombardiet (Albani)
65% Barbera, 35% croatina + pinot nero + uva rara + vespolina.
Sötlakrits, stalltoner, moget men med mer att ge. Fortfarande bra tanniner och hög syra.
90

Marco Zambin 2007 "Marcus" Rosso Veneto IGT (Marco Zambin)
Cabernet Sauvignon 40-45%, Merlot 40-45%, Cabernet Franc 5-10%, Syrah 5%
Extraktrik, fyllig italiensk bordeaux med 5% Syrah. Plommon, lite svarta vinbär, tobak, lakritspipa, medelhögsyra, ganska rikligt med finfördelade tanniner.
89

Mauro Franchini Gattinara 2006
Man höjer lite på ögonbrynen åt Finn Klysner när han efter den förra tjockflytande juiceblandningen blint i karaff serverar ett granatrött, tämligen transparent och tunnflytande elixir med dofter av plastmatta, nypon, tobak och svagt av svamp och åkermark. Tänker Nebbiolo men får inte ihop det riktigt ändå. I munnen tuggar de högoktaniga pulvertanninerna och den höga syran snabbt upp resterna av föregående vin. Röda vinbär, några jordgubbar, ett par körsbär och det mest imponerande vinet för dagen visar sig vara från Gattinara med 100% Nebbiolo utan inblandning av Vespolina eller annat. Både vin och etikett är av riktigt traditionellt snitt.
Ögonbrynen sänks igen och vi förstår att ordningsföljden på vinerna inte alls var lämnat åt slumpen. Detta armbågar med lätthet ut bordeauxblandningen i periferin och är det enda vin som flera av oss köper i kväll. 190DKK. Lär inte vara lätt att få tag på någon annanstans.
92

Ronc di Vico "Titut Ros" 2003, Colli Orientali del Friuli DOC, Friuli (Ronc di Vico)
Enligt Finn Merlot, Cab Franc, Cab Sauv, Refosco i denna årgång men enligt hemsidan enbart Merlot årgång 2009.
Drygt medelfylligt, plommon, viss kryddighet, muscot, kanel, dill, tobak, lakrits. Antydd sötma och möjligen stjälkighet, måttliga tanniner, bra syra.
89

Tiezzi Brunello di Montalcino 2007
Traditionell brunello med tobak, körsbär, örter, lakritsrot, antydd sötma och eldighet, ganska bitande men finfördelade tanniner och fin syra.
89(+)



Aurora "Barricadiero" 2001-2010, Marche Rosso IGT















Vertikalen börjar med en kantig käftsmäll anno 2001. Rejält med tuffa tanniner med grottlagrad ost i doften. Den som inte var sugen på entrecôte med bearnaisesås innan lär ha blivit det nu.
2002 är oväntat elegant även om tanninerna håller tandköttet i ett säkert grepp. Kvällens överraskning och vår favoritårgång för kvällen.
Även 2004 och 2006 har med Barricadieromått mätt bra balans och viss elegans även om de inte är direkt avmagrade.
2005 och 2007 är snarast lite klumpiga med extra allt utan finess.
2008 ff a men även 2009 är lite snällare. "Sällskapsvin" enligt C. Trevlig fruktighet, men kräver mat även detta.
2010 Ung och kantig, fatdominerat nu men kan ha framtiden för sig.

Lite mer kött på benen från denna dag får ni här och här

fredag 23 november 2012

2006 "Donato d'Angelo" Aglianico del vulture DOC (d'Angelo)


Ja, de är bara så att man inte får glömma bort aglianico som en kvalitetsdruva. Varför, varför, varför är den inte större och kändare för en bredare skara vindrickare? Mörk frukt, tanniner, syra och lagringsduglighet i samma paket. På något sätt tänker vi Bordeaux minus svarta vinbär på italienska, besjälat av Nebbiolo och inte minst just detta har dessutom Pécharmant i Bergerac som soulmate. Ja det låter kanske lite förvirrat, men så är det. Så många bitar faller på plats  med aglianico i vår preferensmosaik.

Kvällens vin som är inhandlat hos Carlo Merolli för 104 DKK/SEK är kanske inte det största av viner, det kostar inte skjortan eller har det största nyhetsvärdet (det har t ex avhandlats här redan för två år sedan).
Men,
det är extremt prisvärt och en riktig entrecôtemedankfettsstektugnspotatisochhemgjordbearnaisetuggare.

Fettet spjälkas redan i munnen, de redan ganska pulvriserade tanninerna mjuknar ytterligare, den klassiska italienska syran och körsbärsfruktigheten avrundas balanserat. Man kan möjligen hitta ett katrinplommon som en påminnelse om italienska södern, men i homeopatisk dos. 
Näsan finner häststallar och kötthallar, trälådor, tobak, läder, körsbär, örter, lakrits och mineraler.
88

Vi är rörande överens här hemma angående betyget oberoende av varandra och för 104 kr måste man betrakta detta som ett riktigt fynd. Bättre mat- och vinkombination är dessutom svår att hitta. Tyvärr verkar det vara slut hos Carlo Merolli men vi hoppas på kommande årgångar. D'Angeloviner av andra slag säljs på Idala gård via nätet.


Glaset vi dricker ur är bordeauxvarianten från Zalto. De smäckra formerna, den tunna kanten, lättheten och samtidigt väl avvägda tyngdpunkten andas högsta kvalitet och man förstår varför Zalto slagit bl a Riedel på fingrarna vid glasprovningar.
Tack handlavin.se för att vi fick möjlighet att köpa detta i Sverige! Vi har längtat sedan vi först provade Zaltoglas här i somras.

tisdag 20 november 2012

Riesling kabinett del 4: Jos. Christoffel jr. 2011 Erdener Treppchen Riesling Kabinett


Ännu en godsak från Mosel. Klassisk vinmark, vildjäst, Fuder (typiska Moselfat på 1000 l) och 7,5% alkohol är en trevlig kombination.
Initialt antytt jästig doft som snabbt vädras bort. Svag skifferton, lite vita blommor, clementin, apelsin, ananas och röda stora juläpplen.
Lätt moselspritsigt på tungspetsen, fint balanserad syra och sötma med mkt frisk smak av blodapelsin och äpplekräm. Välavvägt och extremt lättdrucket. 99DKK hos Atomwine är ett tilltalande pris.
88 (-)

Tidigare kabinetter hittar ni här

söndag 18 november 2012

Tenute Sella Bramaterra 2005


Nebbiolofans vet att druvan odlas i DOCG-områdena Barolo, Barbaresco, Roero, Ghemme och Gattinara i Piemonte, samt Sforzato di Valtellina och Valtellina superiore i Lombardiet.
Emellertid finns andra områden där man odlar Nebbiolo utan denna allra högsta italienska kvalitetsbenämning.
I norra Piemonte t ex, mitt på en tänkt linje mellan Torino och Lago Maggiores mitt, ligger DOC-områdena Bramaterra och Lessona. Här finns Tenute Sella där familjen Sella har vinodlingar sedan 1600-talet.
Första gången man tillverkade Bramaterra var 1902.
Första gången vi köpte det var 110 år senare.
Det ångrar vi inte det minsta.

15-25 oktober 2005 skördade man Nebbiolo, Croatina och Vespolina från i genomsnitt 45-åriga stockar i sydvästläge 300-350m ö h. Innan de blandades i proportionerna 70/20/10 fick Nebbiolo- och Vespolinadruvorna macerera i 16 dagar och Croatinan i 12 och jäsa i rostfria tankar. Malolaktisk jäsning skedde därefter i träfat fram till våren varpå det lagrades på 1000-litersfat av slavonsk ek i 24 månader.
16 juli 2008 tappade man vinet på 22000 flaskor.
En av dessa letade sig hem till oss via Köpenhamn och Winewise.

Allt denna detaljrikedom för att inte glömma de omfattande momenten, omsorgen och tidsaspekten när man gör ett kvalitetsvin. Att stanna upp och reflektera över vinets historia, tillverkningsprocessen och människorna bakom tillför ytterligare en dimension mellan sniffarna och de långsamma klunkarna. Allra bäst är när man besökt platsen ifråga. Det har vi inte i detta fall. Ännu. Andra har.

Mindfulnessutbildningar i all ära, men de är sannolikt inte billiga.
Här fick ni en gratis. Endast 195 DKK i vinkostnad tillkommer.
För det kan man i o f s köpa en bag in box av något slag och tappa upp 4 ggr så mycket i glas efter glas.
Men då håller inte hjärna och lever lika länge.
Och man känner knappast någon medveten närvaro och får inte den här upplevelsen.

Medeltransparent närmast granatröd med tegelkant.
Underbar doft av nyputsade skor, röda körsbär, tranbär, rosmarin, tobak och lakritsrot.
Nästan lite torrt och dammigt i munnen där tanninerna är tämligen rikliga och närmast finpudriga. Syran är mer än medelhög. De röda bären dominerar tillsammans med örtigheten men alla dofterna går igen på tungan. Svalt, finlemmat, elegant och alls icke obalanserat. 
91 

Ni kanske börjar förstå att vi tilltalas av den här sortens viner.
Enligt producenten finns en lagringspotential på 20 år.
2 månader klarade vi...




lördag 17 november 2012

Trinchero 2006 Barbera d’Asti Superiore

Omedelbart reducerar vi ner det till väsentligheter.

Medeltransparent mörkt vinrött med en antydd tegelkant.
Det doftar lösningsmedel, skokräm, en tjärpust, körsbär, mineraler, exotiska kryddor och minsann lite tobak och svaga stalltoner. Tanken går blixtsnabbt till Piemonte men irrar flyktigt vidare (av outgrundlig anledning via Bordeaux och Loire) till Toscana.
Munnen slås av den påtagliga syran, de fruktiga körsbären och sparsmakade närmast smeksamma tanninerna. Hittar lite szechuanpeppar och muskot. Påtagligt syradrivet medelfylligt, fruktigt, endast lättfatat som av botti och plötsligt faller bitarna på plats och min slutdestination i detta hemmablindtest blir Barbera d'Asti 2007. Skulle säkert kunna lagras i flera år med dessa enorma syror.
88

Noll koll på producent och fel årgång men nöjd ändå framför allt med att vinet är väldigt gott och prisvärt. Inköpt hos Stefan Jensen och Winewise för 110DKK.
Vid en sökning dopio hittar man naturligtvis att Italienska viner (som vanligt) inte bara har koll på detta vin utan t o m  har besökt producenten tillsammans med Stefan Jensen. Biodynamiskt, kvalitet, tradition verkar vara nyckelord.
Ja faktiskt, det är precis så vi känner med detta vin.


torsdag 15 november 2012

2008 Le Cinciole Chianti Classico


Podere Le Cinciole ligger i hjärtat av Toscana och Chianti classico i Panzano mellan Florens och Siena. Här odlar Luca och Valeria Orsini vin organiskt på 13ha mark 430-470 m ö.h.

Sangioveseriservan och huvudnumret (förutom en supertoscanare vid namn Camalione) heter Petresco.
Vi provar andravinet Le Cinciole gjort på 98% Sangiovese och 2% Canaiolo från sydost- och sydvästlägen. Efter skörd för hand sker maceration i cementtankar under 10-15 dagar. Därefter temperaturkontrollerad jäsning under 30° C och omdragning till nya tankar för malolaktisk fermentation  innan vinet slutligen lagras 12 månader på 2000-liters ekfat.

Slutresultatet är en ganska mörkt rubinröd gnistrande skapelse som bjuder på traditionella sangiovesedofter av moreller, mandelkubbar, örter, rapsfält, lite lakrits, moccakaffe och tobak. Syran är påtaglig och här finns mitt i all körsbärsfruktighet en lite bråkig kärvhet och tanninrikedom som brottas ner till ljuv munkänsla av våra ricotta/spinaci-tortellini  med pancetta, haricots verts, röd spetspaprika, vitlök och grädde. Kombinationen är perfekt men utan mat verkar vinet behöva mer än den timme det fick i karaff och mycket riktigt blir det allt mer lättdrucket och balanserat under kvällen. Vi brukar tycka bäst om ungdomlig sangiovese, men här kan man gott vänta några år.
88

Köpt på superiore.de för 12.90€

söndag 11 november 2012

Philippe Bornard - 2008 Pinot noir l'Aide Memoire

Pupillin är en liten by fylld av naturvinmakare, belägen 3 km från den något större staden Arbois i Jura.
Philippe Bornard är en f d fransk rockmusiker som jobbade i byns kooperativ men tog över efter fadern och blev vinmakare på heltid i stället.
Kombinationen är oemotståndlig för oss som blivit sålda på den här typen av viner. Någon kanske har noterat detta i tidigare inlägg.
Området som för övrigt är sagolikt naturskönt, närmast att jämföra med Österlen när det är som bäst, är egentligen mest känt för sina Ploussardviner. Eller Poulsard som druvan också kallas.
Här har vi hittat ett som är gjort på Pinot Noir.
Philippe Bornard är sedan 2012 certifierad biodynamisk odlare om någon nu skulle bry sig om det.
Kronevin i Köpenhamn säljer.
Vi köper.

Medeltransparent hallonvinröd färg. Näsan hittar varken gödselstackar eller hönsburar som man kanske skulle kunna förvänta sig. Här finns utöver en antydan till gamla vindsträbjälkar, nästan bara ren röd frukt med tranbär, smultron, lite kokta jordgubbar, röda vinbär och gott om mineraler. Färsk fågelsand och nystädad hamsterbur är väl det närmaste biotoner vi kommer. Den påtagligt syradrivna frukten går igen i smaken tillsammans med lite kinin (tänk gammaldags grapetonic) och finsk sötlakrits. Den inledande kolsyraspritsigheten, friska syran och de kalkiga mineralerna med en lätt fräsande salmiaksälta känner vi igen och ja, vi njuter verkligen av detta.
Ett vin gjort med hjärtat.
rent
oförfalskat
utan tjafs
och ändå
med finess.

89 (+)

lördag 10 november 2012

Bergerac: 2008 Château Belingard Cuvée de Bosredon

Bergerac har vi försökt lyfta fram tidigare. Vi inbillar oss att det är en mer eller mindre okänd skattkammare. Nåja, inte bordeauxklass på toppnivå men bland enklare och mellanklassviner kan man nog vaska guld med hyfsat utbyte. Kanske gör sig importörer inte omaket att ta sig knappt 10 mil från Bordeaux, kanske är det jämförelsevis inte värt besväret. Vi är i alla fall förtjusta. Mindre hajpade viner, huvudsakligen lokalt kända, ökar naturligtvis prisvärdheten. 

Comtes de Bosredons Château Belingard, beläget i Pomport sydväst om staden Bergerac, tillhör de bättre/kändare vingårdarna. Côtes de Bergerac Rouge är den kvalitetsmässigt högre rödvinsapellationen i området (Bergerac Rouge därnäst). Cuvée blanche de Bosredon är andravinet men uppges utgöra hjärtat i Belingards röda produktion. Kanske menar man volymsmässigt då. 
50% Cabernet Sauvignon och 50% Merlot. 13 månader på 20% nya fat, 40% engångsanvända och 40% fat som använts dubbelt. 

Vi sniffar både svarta vinbär, körsbär och fina mörka plommon. Fattonerna är försynta med vanilj och mocca. Munnen fylls av sammetslika tanniner, medelhöga syror, merlotmjuk varm mörk frukt och fina praliner. Lättdrucket, ganska extraherat, okomplicerat och inte det mest finlemmade, men passande till entrecôten och hyfsat balanserat redan idag trots den relativa ungdomen. Kanske ännu bättre om några år men knappast något långtidsprojekt.

Vi betalade 8€ på plats men det dubbla på Systembolaget hade varken varit orimligt eller hutlöst.
Prisvärt var ordet.

86 (+)



onsdag 7 november 2012

Tenuta delle terre nere - Etna Rosso 2010


Vi har ju tidigare antytt att det skulle kunna finnas nära vänskapsband ja kanske t o m släktskap mellan nerello mascalese, pinot noir, sangiovese och nebbiolo. I alla fall intuitivt/känslomässigt i vår värld och för vissa selekterade viner baserade på dessa druvor.
Vi tänker då (förutom den ljusare färgen) på elegansen, lättsamheten och den samtidiga komplexiteten. Mineraliteten. Sniffarvänligheten. Klunkabiliteten.

Mycket riktigt lyckades man 2008 genom genotypning fastställa (i alla fall med stor sannolikhet) ett första gradens släktskap mellan sangiovese och nerello mascalese och flera andra italienska druvor bl a gaglioppo (Kalabrien) och frappato (Sicilien). Artikeln kan läsas här för den som vill fördjupa sig.
Sangiovese skulle alltså vara ena föräldern till nerello mascalese, men med fader (eller moder?) okänd. Tja varför inte nebbiolo eller pinot noir tänker vi då. Eller kanske är dessa mor-/farföräldrar. Visst är det spännande att spekulera.
Eller så är det bara så enkelt att samtliga dessa druvor ingår i våra huvudsakliga smakpreferenser när det gäller viner?

I alla fall kan vi konstatera att det gnistrande rubinröda vinet som väcker dessa funderingar innehåller både nerello mascalese och nerello mantelato (en tredje etna rosso-druva är nerello cappuccio). Ekologiskt odlade 40-140åriga stockar på Etnas nordsluttning med vulkanisk jordmån.

Vi bjuds på frisk rödbärig frukt med både körsbär och slånbär, dova mineraler, lättsamma bottitoner och en härlig örtighet med lakritsrot därtill. Syrorna klingar höga och friska varvade med pulvertanniner, salmiak och en lätt kärv rödbärighet där det i slutklämmen möjligen kan anas antydan till en alls icke oangenäm beska. Etnaciteten är tydlig och det är lätt att njuta, inte minst när man bara betalat 129 kr på SB.
Vi drack det till grillad kyckling men det fungerar också alldeles förträffligt helt på egen hand.
Finfina grejor.
88

Vi ser i efterhand att det tidigare druckits både här och där. De verkar ha god smak de där grabbarna...



fredag 2 november 2012

Barbaresco Enrico Serafino 2008


Enrico Serafino grundades redan 1878 i Canale (Roero). Sedan c:a tio år tillbaka har man satsat på  en kvalitetshöjning med omstrukturering av vingårdarna, förbättringar i produktionsprocess och kvalitetskontroll och tagit hjälp av bl a Giuseppe "Beppe" Caviola, en av Piemontes mest kända enologer. Man har ett brett utbud av klassiska piemontesiska druvor och viner att döma av deras hemsida.

Vi smakade deras 2006 Barolo för ett drygt år sedan på Copenhagen Wine Forum och blev begeistrade. När vi var i Canale någon månad senare lyckades vi tyvärr komma mitt i siestan och hade inte möjlighet att återvända. Därför blev vi extra glada när deras 2008 Barbaresco dök upp här hemma på nyhetssläppet i september i år.

Druvorna hämtas från marker i såväl Barbaresco, Neive som Treiso. Man anger tillverkning med handplockade druvor och "medellång" maceration med frekvent delestage. Sistnämnda lär ge mindre kärva tanniner genom att minska påverkan från druvkärnorna och snabbare ge ett fruktigare vin. Lagring två år, varav ett på slovenska 5500 l ekfat. Således borde man väl kunna kalla detta för semimodernt om vi nu skall tala i sådana termer.

Färgen är granatröd med orangestick. Det doftar härligt nebbiolotypiskt som av locket från en burk rårörda lingon, plastmatta, rosor, lakritsrot, läder, tobak, botti och minsann om vi inte får en liten tryffelpust i nosen då och då, om vi låter bli att snurra glaset. I munnen är det medelfylligt och balanserat fruktigt med antydd men inte störande värme och vi får samma sköna spektrum i smak som i doft, pådrivet av rejält med syror och finpulvriga ja nästan pudrade tanniner. Tankarna fladdrar nästan lite mot Pelisseros Nubiola.
Det här var lika bra som vi hoppades på  och dessutom prisvärt. Kan drickas redan nu och flera år framåt som man brukar säga. Bäst av allt, det finns flaskor kvar på SB, från Trelleborg till Kiruna.
90 (-)




torsdag 1 november 2012

Riesling Kabinett del 3: 2010 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett

Vi kör på med moselkabinetterna. En 2010 års modell denna gång.
Willi Schaefer är en mycket känd kvalitetsproducent från Graach, men varför hittar vi ingen hemsida?
Vinet är inköpt på SB mars 2012 (tillfälligt sortiment).
Här vankas det moseldofter med efterhand en minimal antydan till diesel men mest persika, konserverade päron och Del Montes fruktcocktail. Mineraler finner vi också när temperaturen stigit något.
Härlig frisk syrlighet från unga nektariner, gröna äpplen, citrus, gråpäron och honungsmelon. Det är  lättdrucket till de chili- och limemarinerade räkorna, men även på egen hand försvinnande gott. Medelfylligt, ingen dålig längd, låg alkoholhalt, hög drickbarhet men kanske inte så spännande?
Som mineralpimpad äpplejuice.
Fast det är ju rätt spännande...
Äh, det är gott helt enkelt.
Trevligt och bra utan stora överraskningar och ungefär vad vi hoppades på för de 169 kr vi betalade.
88