Riesling Kabinett del 3: 2010 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett

Vi kör på med moselkabinetterna. En 2010 års modell denna gång.
Willi Schaefer är en mycket känd kvalitetsproducent från Graach, men varför hittar vi ingen hemsida?
Vinet är inköpt på SB mars 2012 (tillfälligt sortiment).
Här vankas det moseldofter med efterhand en minimal antydan till diesel men mest persika, konserverade päron och Del Montes fruktcocktail. Mineraler finner vi också när temperaturen stigit något.
Härlig frisk syrlighet från unga nektariner, gröna äpplen, citrus, gråpäron och honungsmelon. Det är så lättdrucket till de chili- och limemarinerade räkorna, men även på egen hand försvinnande gott. Medelfylligt, ingen dålig längd, låg alkoholhalt, hög drickbarhet men kanske inte så spännande?
Som mineralpimpad äpplejuice.
Fast det är ju rätt spännande...
Äh, det är gott helt enkelt.
Trevligt och bra utan stora överraskningar och ungefär vad vi hoppades på för de 169 kr vi betalade.
88

Riesling Kabinett del 2: 2011 Weingut Josef Bernard-Kieren, Riesling Kabinett

Vin nr 2 i Riesling Kabinett-följetongen är köpt på vårt kära Vinothek Bernkastel-Kues till det facila priset av 5.50€.
Weingut Josef Bernard-Kieren huserar liksom tidigare nämnda Kees-Kieren i Graach i hjärtat av Mittel-Mosel. Eventuella släktförhållanden känner vi inte till. Faktum är att vi inte känner till producenten överhuvudtaget sedan tidigare, men det finns en hemsida för den intresserade.
Himmelreich är tillsammans med Domsprobst Graachs kändaste kvalitetsläge.

Alkoholhalt 8,0%
Restsocker 55,1 g/l
Syra 6,4 g/l

Kan det verkligen vara något?
Svar ja.

Här har vi en antydan till moseltypisk skifferton i doften men även lite lätt kalkiga mineraler. Förutom gula äpplen finner vi det vi ofta sätter epitetet burkmandariner på. En fruktdoft med lite sötare citrus åt mandarin/clementinhållet blandat med en viss mineralitet och den svaga inneslutenheten som känns just när konservburken öppnas. Det drar även något åt ananasspad till. I munnen är det emellertid syrligare än så, med pressad blodapelsin över gula syrliga äpplen. Här finns också den i unga moselviner ofta förekommande spritsigheten och samma mineraltoner som i doften. Trots en på pappret relativt hög restsötma och förvånansvärt låg syra är det endast lätt visköst, fräscht syrligt, mineraliskt, ungdomligt piggt och ändå balanserat och riktigt gott.
86 (+) 

Hur går det till när man trollar bort sötman?
Varför smakar vinet friskare och syrligare än den förra kabinetten som rent tekniskt hade högre syrahalt och lägre sötma?
Hur kan detta bara kosta 5.50€?

Det är detta som är vinprovandets magi.
Dimensioner vi inte kan mäta i pengar eller gram/liter.

Eller annorlunda uttryckt:
Jäklar vad gott detta var för de pengarna.
Otippat värre.