Visar inlägg med etikett 90. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 90. Visa alla inlägg

tisdag 19 augusti 2014

Domaine Michel Lafarge Volnay 1er Cru 2004 - ett epigenetiskt korrekt vinval



Epigenetik låter kanske inte som det mest upphetsande ämnesområdet i en vinblogg, men det är extremt intressant, jag lovar. Det här att generna inte är oföränderliga under livets gång, utan kan påverkas och förändras av yttre faktorer  i kodning och uttryck och därmed funktionellt, oavsett om DNA-sekvensen förblir intakt. Vilken grej!
Det innebär i praktiken att inte bara medfödda utan även förvärvade egenskaper kan föras vidare till ens avkomma. Visserligen lär det ta 3-4 generationer i samma miljö för att det skall ärvas, men ändå. Visst är det hisnande? Vi kan alltså påverka våra barnbarn eller deras barn genom att välja en viss typ av leverne vad gäller kost, motion, rökning, stress m m. Bland annat har man sett i en svensk studie att om farföräldrarna svälter under uppväxten löper sonsönerna mindre risk att dö i hjärt-kärlsjukdomar.

Ponera nu att din farfar tycker/tyckte om rökig whisky och inte så mycket annat. Om han hinkar i sig tillräckligt mycket kan denna brist på finess och fantasi rent teoretiskt ha förts över i genomet till din far som i sin tur överfört det till dig.
Ja det är väl inte hela världen kanske ni tänker (såvida det inte rör sig om den där billigaste tyska Aldi-varianten med artificiell rökighet och tillsatt färgämne) men tänk om...
...jag säger tänk om det sker ytterligare en förändring i uttryck eller kodning för denna redan så whiskyomtumlade DNA-sekvens.
Så att ditt barn i generation fyra, kodar genen som att Pinotage är gott!!??
Jo jag tror att det kan hända.
Kanske har det redan hänt?
Rökt torv och eldad cykelslang ligger inte milslångt från vartannat i doft- och smakspektrat.

Och vad gör du då hade du tänkt??

Ärvt är ärvt och sannolikheten för att just samma DNA-sekvens skulle ändras tillbaka i sitt uttryck är nanoskopisk. Med andra ord, say goodbye till stil och finess och se i stället framför dig generation efter generation slukandes sydafrikansk lågbudget-BiB tills släkten dör ut i ett crescendo av rökt levercirrhos en masse.
Har du tur blir det möjligen endast en liten epigenetisk snedkodning så att ditt älskade barn "bara" kommer att bli beroende av hårt rostade fat, trots ett sådant tycke vid det laget kommer att ses som en antik kuriositet, eftersom det redan idag är en smakpreferens i stark nerförbacke.

Nu säger jag inte att ni skall sluta dricka Islaywhisky eller virusangripna sydafrikanska druvkorsningar om ni nu tvunget måste, men jag kommer aldrig någonsin kunna rekommendera att dessa drycker skall prägla er alkoholnärmiljö, eftersom oskyldiga barn skulle kunna drabbas för oöverskådlig framtid.
Allt enligt ovanstående vetenskapligt belagda resonemang. (Jo det är seriöst).

Alltså, vi tar det säkra före det osäkra när vi väljer vårt vin.




Domaine Michel Lafarge Volnay 1er Cru 2004
Rödbärig hyfsat mogen frukt under jordgubbsburklock med jord, mentol och en liten rotfrukt som ligger o lurar i bakgrunden. Drygt medelhög syra och lätt nafsande tanniner. Snyggt, elegant och balanserat och ändå med lite edge av den lilla jordigheten. 

Slankt som det är torde det motsvara att en svälta en anfader och därmed minimera risken för övervikt, hypertoni och kärlkramp, ja kanske t o m minska risken för en för tidig död hos kommande generationer. Risken är i alla fall större att du dör av pur glädje när du dricker detta, så gott som det är!
Måhända är årgången inte århundradets bästa men producenten är som i de flesta fall viktigare än skördeåret och Otto Suensons tilbudspris 259DKK (tidigare 419DKK) kan ingen klaga på.

Men framför allt
även om ingen vet huruvida ditt släkte är kvalitetssäkrat efter detta
kan du åtminstone stå med högburet huvud
se dina barn i ögonen och säga
Jag gjorde så gott jag kunde.


söndag 24 november 2013

Schäfer-Fröhlich 2008 Bockenauer Spätburgunder 'R' Trocken


Vi spontanköper en övergiven flaska från ett gammalt nyhetssläpp. Noll koll på årgång men vad gör väl det? Älskar Tim Fröhlichs Riesling av olika slag och kan inte stå emot Spätburgundern som vi aldrig provat och som ser så ensam ut i systembolagshyllan.

Vackert blekt korallröd med rubinstänk.
Lätt parfymerat med sågspån, kålrot, kolasnöre, Sempers blåbärspuré och hallonfudge. Mineraler med 
salmiak och hockeypulver. Säkert inte menat som ett stort vin men ändå komplext och mångfacetterat när man väl börjar grotta ner sig i dofterna. Ett vin som vi har svårt att sniffa oss mätta på.
Pors o kryddiga små granskott återkommer i både doft o smak, möjligen med antydan till ekbeska men mer i form av träull och alls icke unbehaglich. Blåbär landar mjukt även på tungan. Under en tunn glycerinbemängd yta döljer sig drygt medelhög syra och svag strävhet utan att man egentligen känner tanninerna. Fler och fler lager skalas av under kvällen. Mineraler. Vaniljstång. Rosmarin. Limstift. Allt i en slank och nästan viktlös kropp.
90

Vinet tar slut innan vi är färdiga med det. Ett betyg så gott som något.

fredag 15 november 2013

Triss i chardonnay från Chablis och Jura


Vissa saker kan bli tydligare om man jämför viner bredvid varandra, i alla fall om man inte blandar in för många flaskor. Här testar vi två lättfatade chardonnay från Jura med en enklare ståltankschablis från välkänd producent som referens.


Clotilde Davenne Chablis 2012
Smått rieslinglika doftnoter med gröna äpplen, lite mandarin, päron, mineraler, krossat musselskal.  I munnen märks skillnaden på den lätta oljigheten på tungan utan den där rieslingskärpan även om här finns rikligt med höga och trevliga grönäppliga syror. 
86

Inget större djup eller komplexitet men rent, ungt, friskt och gott för oss som gillar bett i syrorna.
(SB, 129 kr)


Domaine Labet "Fleurs" 2011 Chardonnay Ouillé, Côtes du Jura
Ganska komplex doft där man anar gamla träfat och väl in-vinifierad jurakällare. Gula blommor, våt sten, kalk och knallpulver, gulröda äpplen och citrusskal. Vinet är tätare än det förra och även något fetare på tunga och gom där de gulröda äpplena återkommer, men helt utan oxidationstoner och varvat med citrus åt det oranga hållet. På sluttampen förnimmer vi en lätt grapefruktbeska. Drygt medelhög syra. Bra längd. Avslutas med en fin mineralitet med antydd sälta. 
90 

Plötsligt tänker vi på  Loire och chenin blanc på stora gamla fat men utan de allra högsta syrahöjderna. Det här funkar bra både till vardagskontemplation och mat.
(Kronevin, 150 DKK)

Läs mer om Domaine Labet här.


Caveau des Jacobins Chardonnay 2011, Côtes du Jura 
Minsta doften i trion. Av de 12 månaderna på träfat märks inte mycket mer än antydan av en oskalad hasselnöt. Citrus från mandarin och ett stänk av omogen persika. Fin mineralitet från både kalk och ostron och drygt medelhög syra. Lättare i strukturen än väntat. Hyfsad längd.
86

Det här måste vara ett av systembolagets mest prisvärda vita viner. I jämförelse med Labets Chardonnay känns det lite klent, men för sig själv och med en lättare fiskrätt är det riktigt bra. Även 2010 höll måttet. 
(SB 89 kr)

Finare vinare har skrivit mer om både viner och producent här

söndag 10 november 2013

200 italienska viner


OK, vi erkänner.
Vi har syndat.
Varit otrogna.
Alldeles för ofta har vi på sistone låtit oss förföras av små nätta naturliga fransyskor från diverse mer eller mindre obskyra AOC.

Vi inser att vi har försummat vår första stora kärlek Italien.
Vad är väl Arbois, Auvergne och Fiefs Vendéens Brem mot Barolo, Barbaresco och Chianti Classico.

Så vi får försöka göra vårt bästa för att bikta oss.
Är 200 italienska viner tillräckligt för att vi skall bli förlåtna?

Vi var inte där för två år sedan men denna gång tar vi oss till Ørestad i utkanten av Köpenhamn där mässan 200for200 hägrar. 200 DKK för 200 danska viner låter som en bra deal, även om erfarenheten har lärt oss att det där med mässor är vad det är. Trångt och svårt att komma till både viner och spottkoppar (även om det sistnämnda sällan beror på att folk spottar). Vi har därför valt eftermiddagsflighten eftersom kvällspasset lär vara fullt av danskar som förfestar med finvin till billig penning.

Roligt med sådana här tillställningar är inte minst att få träffa producenterna live. Toscavini som är ena arrangören av evenemanget har vi inte handlat av tidigare men BBVinimport och dess viner är i mångt och mycket kända av oss. Bara det att träffa personerna bakom Santa Maria/Colleoni, Castell'inVilla och Il Molino di Grace höjer temperaturen för oss. Annars blir totalintrycket faktiskt lite slätstruket. Kanske har förväntningarna varit för uppskruvade, kanske har inte alla tagit med sina bästa viner, kanske har vi tröttnat på storprovningar där vi ju har svårt att upprätthålla koncentrationen trots idogt spottande och att vi fokuserar på bara ett fyrtiotal viner. Det enda vi sväljer är faktiskt Colleonis Brunello och Castell'inVillas Riserva.
Glöm inte,
Alkohol skall väljas med omsorg.
Kvalitet framför kvantitet.


Marino Colleoni, Santa Maria
Santa Maria/Colleoni
Livet är underbart när både vinerna och vinmakaren bakom är lika sympatiska. När resan styr mot Toscana får Marino och Luisa Colleonis vingård bli en anhalt.

Rosso di Montalcino 2011
500 m ö h och norrläge ger ett fruktigt vin utan alkohol el värme trots den varma årgången.
88

Brunello di Montalcino 2008
Jordgubbe, mynta, fina närvarande men ganska milda tanniner. Ungt, men mio dio så goda viner den här mannen och hans fru gör!
91-92


Coralia Pignatelli, Castell'in Villa
Här har vi ett annat givet kommande resmål. Bakom den lilla damen Coralia Pignatellis försynta och näpna yttre döljer sig en vinmakarkraft av guds nåde.

Chianti Classico 2009
Denna årgång har vi hoppat över att köpa, eftersom vi tänkt att det inte blev så elegant som vi helst önskar. Mycket riktigt är den väldigt fruktig och drickbar redan nu. Coralia bekräftar det vi gissat, att hon inte tycker om de varmaste årgångarna och inte heller nya fat. Själsfrände. Man blir nästan förälskad i henne.. eller ja, i hennes viner i alla fall. Vi kan knappt bärga oss tills 2010 släpps. 2006-2008 har vi tidigare tyckt ligga i 90poängsklassen och måste vara bland det mest prisvärda man kan hitta i Chianti Classico.
87

Chianti Classico Riserva 2008
3 år på 78 hl slavonska botti känns som en textrad vi kan sjunga om och om igen. Ljuv musik för våra öron.
Lättsamt surkörsbärigt, mineraliskt, lite spretigt ungt men högst lovande. Enligt Coralia kan man lagra dessa viner i säkert 50 år. Hon berättade hur hon nyligen druckit ett från 1971 som fortfarande var vid god vigör. Imponerande!
90-91

Poggio delle Rose 2008
Enligt BB-vinimports hemsida har detta vin gjort på 100% sangiovese vistats 18 månader på nya fat. Enligt vinmakerskan använder hon bara gamla barriques. Hur som helst är faten behagliga och redan välintegrerade i övriga dofter och smaker.
Komplext, mineraliskt, väl fokuserat.
90

Santacroce IGT 2007
Fruktig varmt, lite väl publikt i vårt tycke.
50% sangiovese 50 cabernet sauvignon
87


 
Tiziano Vannoni, Il Molino di Grace
Vår favoritbaschianti efter Castell'in Villa i denna prisklass. Riservavarianterna lite mer semimoderna och inte riktigt lika rena.

Chianti Classico 2010
Ung lite spretig men mycket lovande. Ren frukt
89

CC Riserva 2007
Fruktig, körsbär med tunn chokladhinna. Blandade fat med botti, tonneaux och barriques. Integreras med åren. 
88

CC Il Margone 2007
Mer choklad och aningen kaffe från franska barriques. Körsbärigt fruktig. Välgjord men något för tung för oss.
87

Gratius 2005 
Mjukare tanniner, spretig ändå.
85

Gratius 2006
Fin koncentrerad frukt, en hel del fat men ändå inte störande. Balanserade tanniner. Det är nog årgången som gör detta till ett vin i vår smak.
88

Gratius 2007
Mintchokladkaka o surkörsbär, ungt lite kantigt trots all värme o alkohol
85



Renato Vacca, Cantina del Pino
Det här har vi testat delar av tidigare. "Ovello" vill vi köpa när det är dags för 2010. Seriös producent.

Barbaresco DOCG 2009
Fruktigt med balanserade tanniner utan större komplexitet
85

Barbaresco Albesani DOCG 2009
Lite mer lera i jordmånen ger ett strukturerad ganska fyllig barbaresco med bra bett i tanninerna. Ett svalare år så...
87

Barbaresco Ovello DOCG 2009
Sand och kalksten ger lättare struktur med elegans och rejäla tanniner. Det här är bra!
89-90


Välkänd producent som vi har god erfarenhet av sedan tidigare. Denna gången besvikelse kanske för att ribban lagts högt av föregående producenter.

Rosso Sant Antimo 2009
Varmfruktig enkel
82

Rosso di Montalcino 2011
Fat, värme, fruktdriven
86

Brunello di Montalcino 2008
Mineralisk, balanserad frukt. Traditionellt tillverkad men ändå en del ektoner. Blir naturligtvis mycket bättre med lagring.
88

Brunello di Montalcino Tenuta Nuova 2008
Enkelmark och modernt gjord med 30 mån lagring på barriques till större delen. 
Välfatad, varm överextraherad alkoholgigant (15%). Var finns brunellofinessen?
85-86 (SIC!)


La Rasina
Rosso di Montalcino 2011
Enkelt, sv vinbär dominerar
84

Brunello di Montalcino 2008
Kantiga tanniner, finessfattigt
86

Brunello di Montalcino 2007
Alkoholigt, varmfruktigt, kaffe diesel
85

Brunello di Montalcino Il Divasco 2007
Cassis choklad
86


Armilla
Rosso di Montalcino 2011
Brunello di Montalcino 2007
Brunello di Montalcino 2008

Generellt lite obalanserade utan större finess. Cassis o choklad. Känns fatiga, alkoholstarka trots bara stora fat på pappret.


Solaria
Rosso di Montalcino 2012
Rosso di Montalcino 2011
Brunello di Montalcino 2008

Fruktiga och extraherade. Enkla och utan elegans. 


Roero Riserva DOCG 2009
Barbaresco DOCG 2009
Barolo DOCG 2008

Uppges vara traditionellt gjorda men väldigt fruktiga och ganska varma. Även 2008


Nebbiolo d'Alba Mompissano DOC 2011
Roero Riserva valmaggiore DOCG 2009
Barolo Rocche di Castelleto DOCG 2009

Generellt ganska obalanserade med värme

Metodo Classico Cuvee Zero Rose 2007

Om inte annat så är det lite spännande med mousserande rosé gjort på nebbiolo.





onsdag 6 november 2013

Provning med OD-gruppen

Dags för träningsprovning à la trebetygsprovets flight 2 och 4, dvs vita och röda som kan vara gjorda på både enstaka eller flera druvor.

Juliusspital Silvaner kabinett trocken 2012 
Lätt spritsigt, mkt mineraliskt, medelhög syra. Päron och mandarin. Avslagen öl? Lite grus men inget av den där jordigheten vi tycker Silvaner brukar ha. Annan årgång druckits förr men det sätter fortfarande inga djupare spår i vårt smakminne.
86


Cave de Tain, Hermitage 2005
Det doftar lim och kryddig äppelkaka med vaniljsås. Knastertorr och samtidigt oljigt viskös, tät o kraftfull. Låg syra. Bokna äpplen. Känner viss eldighet men är inte alkoholstarkt enligt etikett. Lite syra till så hade det lyft ännu högre. 
87


Chante Cigal 2011 Châteauneuf-du-Pape
25%Grenache, 25%Clairette, 25%Bourboulenc, 25% Rousanne och vips så har vi receptet på Päronsplitt med äpple och vita blommor både i doft o smak. Ganska mjuk textur, knappt medelhög syra och minimal beska. Även här känner vi en viss eldighet. Jamen visst var det gott! 
87


Clos Henri, Sauvignon blanc  2011
När det är vankas sauvignon med extra allt tänker man genast Nya Zeeland och gärna Marlborough. Här är det så mycket nyöppnad burksparris så att man nästan storknar. Lite kattkiss, krusbär, mineralitet och hög syra på det. Balans är inte ordet vi använder just här...
82

Ludovic Chanson, Les Pêchers 2011 (Montlouis sur Loire)
Beskrivet här tidigare. Hade säkert blivit ännu bättre om vi låtit det vara ett par år. Chenin blanc mår bra av det.
87

Francois Chidaine, Les Argiles 2011
Samma här men visst är det bra redan nu. Klassiskt med kramsnö i lovikavantar, vax, äpple, mineraler, jord. Hög syra lätt beska. Någon tycker att det kan finnas en viss brödighet i chenin blanc som drar lite åt champagnehållet. Och visst är det nog så när man börjar tänka på det.
87

Jadot, Morey-Saint-Denis 1997 
Kvällens vin(n)are om man frågar oss. Det här släpptes första gången 2010 och funkar fortfarande utmärkt. Moget men alls icke pensionsmässigt. Syrorna är fortfarande fina och här finns frukt kvar. Mörka jordgubbar, torkade körsbär, multna löv, kanel, ostbutik, kallrökt torkad tysk skinka, vävplåster och buljongtärning. 
Umami på flaska!
90+
Leon dormido 2007
Werters smörkola,vanilj, sv vinbär med fruktig syra. Bra längd men det hjälper ju inte när det är så här fatdominerat. Publikfriande modernt. 
85
Bernard Magrez, Ch Croix de L'Esperance 2006
100% Merlot från St Emilion. Plommon björnbär vanilj lätt rostade fat. Julkryddor. Drygt medelhög syra. Ganska mjuk textur. Halvbra längd. Drygt måttliga torra tanniner. Inte dåligt men passerar förbi på något sätt utan att göra större intryck.
86-

Ch Chantalouette 2005
Mer Bordeaux. Nu Pomerol med 70% Merlot, 15% Cab Sauv, 15%  Cab Franc. Lite som det förra. Kryddor halsfluss (SIC!), plåster stall. Brett?  Lite permanentvätska. Dova mörka plommon. Vi kräver mer av Bordeaux för att mungiporna skall peka uppåt.
85

Marchesi Mazzei, Tenuta Belguardo 2006
Supertoscanare är inte det bästa vi vet bland italienska viner men den här brukar vara bra. Är nog fångat i början på sin höjdpunkt dessutom. Faten känns inte så mörkrostade som vi är vana vid från Mazzei (som ju också gör Fonterutoli), eller är de kanske bara väl integrerade? Fin syra, både täthet och djup och som en smäck till den fantastiska viltgrytan vi bjöds på.
88+

G. D. Vajra Barolo Albe 2007
Ja för sitt pris är inte det här alls tokigt men nog kan man väl hitta några Langhe Nebbiolo som gör jobbet lika bra. Vi sniffar plastmatta och gummianka. Piemontesiska lätt kokta jordgubbar och bra syra men förvånsvärt snälla tanniner. Kanske är det årgången som ger en fruktsötma vi inte riktigt är kompis med.
86

fredag 20 september 2013

Vinet och musiken. Roagna Langhe Rosso 2006


Plötsligt händer det.
Man har skrivit färdigt en bloggpost där bara bilden och en videolänk fattas.
Så hör man kvällen innan postningsdags exakt samma tankegångar i denna eminenta Podcastintervju.
Alf Tumble och Finare Vinare.
Slumpen är ingen tillfällighet.
Ser det som ett kvitto på att vår spaning stämmer.
Vi är uppenbarligen inte först med denna tanke.
Det här att det är något speciellt med vinet och musiken.
Eller snarare med vinprovare och musikalitet.
Vi ser ett samband.
Hittar den ena efter den andra som inte bara har vin, utan även musik i blodet.
Och då pratar vi inte om att göra egna spellistor på Spotify utan menar musik som passion.
De besjälade.
Som spelar själva.
Skriver eget.
Musikerna.
Proffs eller amatörer.
Samlarna.
Nördarna.
Som tyckte Roxanne var en höjdare när The Police släppte singeln 1978 och som än mer älskade och plockade ut de lite mer jazzigt atonala ackorden från Stings soloversion med soft elgitarr och Branford Marsalis sopransaxofon på Live Aid-galan, Wembley 1985.
Som kanske lyssnar mer på musiken och hur den är uppbyggd, än på texten.
Som kan få rysningar av både gammal punk och en klassisk celloduett och ändå älska syntesen mellan en bra rap och tillhörande melodislinga. 
R&B. House.
Eller vad än det nu må vara man har fastnat för genom åren.
Med hjärtat.
Kanske är det samma primitiva delar av hjärnan som berörs av musik med känsla, som av ett välgjort vin.
Kanske har gehör att göra med förmågan att uppfatta och analysera nyanser oavsett om det rör sig om musik eller vin som berör.
Musik-gehör.
Vin-gehör.

Vi känner inte Alf Tumble på något sätt.
Han gjorde ovanstående podcastintervju med Finare Vinare och är nybliven dryckesskribent på DN.
Dessutom DJ och musiker om vi förstått saken rätt.
Han ger ett bra första intryck.
Överst på hans första rekommendationslista var Roagna Langhe Rosso 2006.
Efter det tog vinet snabbt slut på beställningssortimentet.
Tur att vi hade köpt det tidigare.
Naturligtvis har även Finare Vinare druckit det här.
Och jobbar med musik professionellt.
Slumpen är ingen tillfällighet.

Tänkte egentligen inte själv skriva om vinet.
Låter väl som det mesta annat man skriver om.
Men det fick blodet att sjunga.
Tjärpapp, tobak, liten läderbit, en bukett med örter och rosor, Viol- och Ga-Jol-tabletter. Syra över medel, rikligt med finsandiga tanniner, tämligen generöst med mörk frukt, lite nypon och lätt torkade körsbär. Väl sammanhållet. Ungdomligare känsla än vad den verkliga biologiska åldern anger. 

Som musik för själen.
Som etiketten både vitt och svart.
Som allting däremellan.
Som Sting och Branford Marsalis.




tisdag 17 september 2013

Saint-Joseph Offerus 2010 (Jean-Louis Chave Selection)


Det här vinet fick vi smaka på en provning i våras och blev alldeles till oss, men inte förrän ganska nyligen sedan gav vi det chansen igen i den mer autentiska situation som vinet egentligen är ämnat för.
Med andra ord - till bords med en köttbit så får vi se vad det går för [paw rihk-titt]!

Knappt genomsynligt rödblå färg. Områdes- och druvtypisk skönt mångfacetterad doft fylld av garrigue, lite köttighet, hallonlakrits, blåbär, eneträ, svarta oliver och en knapp knivsudd vitpeppar.
Gommen får sitt med oliver, gamla hederliga gröna Rifftuggummin och ett brett fruktspektra av björnbär och (katrin)plommon toppat med lingon och en klick halloncoulis. Ändå är det huvudsakligen svalfruktigt med balanserad kraft och fyllighet utan värme eller sötma. Faten är diskreta och trots den relativa ungdomen fint integrerade. Lite drygt medelhög syra, viss mineralitet, hyfsat med finsandiga tanniner, bra längd och saken är biff... 

90

Även entrecôte-testet klaras alltså med bravur och vi kan inte annat än att glädjas ännu en gång. Kanske inte i klass med, eller i alla fall inte lika elegant (årgångsrelaterat?) som Pierre Gonon 2011 Saint-Joseph som bl a hyllats här (och som vi provade häromdagen på Rhônevinfestivalen i Köpenhamn) men Offerus hamnar helt klart i toppskiktet av det vi druckit från denna apellation.
Det står sig överhuvudtaget väldigt bra även i jämförelse med andra viner under 200 kr.

lördag 14 september 2013

Château Bouscassé & Château Montus från Alain Brumont med Munskänkarna i Lund


Provningarna står som spön i backen just nu. Och varför inte? En temaprovning med Munskänkarna brukar vara ett bra sätt att till ett bra pris få prova en exposé av viner man sällan får chansen till annars.
Som i fallet Alain Brumont från Madiran i franska Sud-Ouest där många av er säkert har provat hans olika viner efter rekommendationer i media när vinerna släppts på Systembolaget. Själva har vi bara gjort det i några enstaka fall och framför allt slagits av tyngden och kraften i vinerna.

Marion Déchelotte, som är exportchef hos Alain Brumont guidar oss genom kvällens viner efter en kort inledning och inledande provning på egen hand. Hon berättar hur man ändrat inriktningen mot modernare vinmakeri med större andel nya fat och endast självrunnen druvmust från sent skördade och avstjälkade druvor. Allt för att få fruktigare, mindre tanninstinna och tidigare drickbara viner, om än med fortsatt lagringspotential. Tannatdruvan som utgör stommen i produktionen är liten, tjockskalig, väldigt tanninrik och skördas sent, vilket ger mycket kraftfulla viner som i alla fall med det tidigare tillverkningsmetoderna lär ha kommit bäst till sin rätt efter 20-30 års lagring.

De båda egendomarna Château Bouscassé och Château Montus som Brumont införskaffade 1980, är båda på c:a 100 ha, men skiljer sig stort vad gäller terroir. Bouscassé har huvudsakligen röda lerjordar medan Montus präglas av liknande stenlager (galets) som i Châteauneuf-du-Pape.

All odling sker helt utan bekämpningsmedel och eftersom markerna ligger långt ifrån både industrier och större städer anses de vara ovanligt rena och fria från oönskade kemiska influenser.
Madiran omges av kyla från Pyrenéerna, fukt från Atlanten och värme norrifrån och området präglas klimatmässigt av varma dagar och kalla nätter vilket anses gynnsamt för den krävande tannatdruvan.
Härutöver odlas cabernet sauvignon och cabernet franc men man gör även en del vitt vin på sauvignon blanc, petit manseng och andra gröna huvudsakligen lokala druvsorter.

De röda vinerna från Bouscassé är uppbyggda av druvblandningar som ger något rundare elegantare viner. Med tanke på att det är cabernet sauvignon och cabernet franc som ger detta får man ett hum om vilken kraft och tanninrikedom tannatdruvan besitter. Prestigevinerna från Château Montus är gjorda på 100% tannat medan basvinerna därifrån innehåller en viss mängd cabernet sauvignon. Allt omslutet av ekfat i generellt hög men ändå varierande mängd. Cabernet suvignon och franc ligger bara på äldre fat (1-2 år?) medan tannat får vistas i de nya faten, ibland bara småttingar på 110 liter.


Château Bouscassé 2008
Kaffe, sv vinbär, rökt kött.
Medelfylligt möjligen med lite gles mitt. Mkt fruktigt med huvudsakligen svarta vinbär. Viss mineralitet. Hyfsat balanserade fat. Faktiskt viss finess och bra balans.

87
50% tannat ny ek
25% cab sauv
25% cab franc
Anses terroirorienterad. Potential 20-25 år men drickbar nu. Ett av de få vi provat tidigare. 119 kr på SB är ett bra pris.


Château Montus 2010
Syltiga björnbär, sv vinbär, något artificiell vanilj, moccatryffel. Multiplexvitaminer!
Drygt medelfylligt lätt sälta lite rund frukt av sv vinbär, sötare mogna björnbär, eldighet. Mediumplustanniner men ganska runda. 
86
"Fruktorienterad årgång". Varmfruktsorienterad om man frågar oss. 15% alkohol.
80% tannat med 60% ny ek
20% cab sauv
195 kr på SB


Château Montus Cuvée Prestige 1999
Hmm. Här finns en klar misstanke från min sida om en ev korkskada. Viftas bort av Madame som årgångsrelaterat och den lätta källardoften vädras faktiskt huvudsakligen bort efter ett tag och kvar finns lite kaffe med svag rökighet, torr cigarr, mint, kryddighet, oliver, torkat kött och svamp. Hög syra, väl fokuserat, medium plus tanniner ngt stramt avslut. Fruktsmak från svarta vinbär.
90
100%Tannat
100% ny ek.  Lagringstid tidigare ett år numera 24 mån fr 2012. 
Här finns en viss finess utan förväntad klumpighet och vi får en aning om tannatdruvans storhet och potential. I alla fall när alkoholhalten bara är 12,5%.
Finns kvar här och var på SB för 395 kr


Château Montus Cuvée Prestige 2009
Sv vinbär, slånbär, jordiga mörka bär, äverhuvudtaget fruktigare i både doft och smak. Rostade fat med vanilj. Svag mentolslinga. Ungt, tufft rostade fat, medium syra mkt fruktigt m kärv mörk frukt. Imponerande längd. Rejält med tuffa tanniner. 
87+
Var finns köttbiten?
395 kr på SB


La Tyre 2009
Mkt koncentrerad purpurfärg.
Fat kaffe sv vinbär.
Mkt koncentrerat, mkt höga tanniner, skokräm, rostade fat, plommon, sv vinbär. Mkt lång finish. Värme, katrinplommon, kryddor, peppar, lakrits.

87-88?
100% Tannat som lagrats på100% ny ek i 2 år ger naturligtvis ett mycket kraftfullt vin som inte passar oss, i alla fall så ungt som det är nu.
Druvorna från litet område på 4 ha, sluttning på 260 m höjd. Vinet görs bara vissa år då kvaliteten anses tillräckligt bra. t ex gjorde det inte 2004 och 2012.
Fler köttbitar tack! Inget att smutta på egen hand.
795 kr...


Château Bouscassé Vieilles Vignes 1999
Vi hävdar bestämt att det är korkskadat men man vill inte ge sig in i en onödig diskussion. Fick i efterhand medhåll från Lundamunskänkare som anordnat evenemanget. Årgången kan väl inte ge doft och smak av möglig källare som dröjer sig kvar??


La Tyre 01
Mint, mörk frukt, vanilj
Koncentrerat med välintegrerade fat, mediummycket lätt slipade något torra tanniner. Medelhög syra och kanske en svag slutbeska?

89
100% ny ek 18 mån. Maffigt men med några år på nacken blir det inte alls dumt ens i våra känsliga gommar.
Uppenbarligen är detta lagringsviner.


Brumaire Novembre 2008
Ljust bärnstensfärgat, Honung, aprikos i båda doft och smak.
Fruktigt lätt sötma svag sälta, hög fin syra, ingen beska. Friskt dessertvin. Riktigt bra balans mellan syra/sötma!

90
100% Petit Manseng
Restsocker 100g/l
Lär innehålla ett kemiskt ämne som även finns i vit tryffel och skall därför få toner av detta med ökad ålder.
Det här tyckte vi mycket om. Finns i beställningssortimentet.


Montus 1990
Mogen rökt ost.
Torrt, sälta, medium syra, lätt torkad frukt, lakritsrot. Nära ättestupan?

87

fredag 30 augusti 2013

Cornas och Jean-Luc Colombo med Munskänkarna i Lund


Medan danska bloggare skriver underhållande och förfasas över Rhônes ändalykt med högalkoholiska, obalanserade viner slår vi oss själva till ro med den direkta motsatsen tillsammans med Lundamunskänkarna på Grand Hotel i Lund.
Här vankas det norra Rhône, Cornas och en producent vars ledord är organisk odling, frukt, låg alkohol, lite fat och balans. Allt enligt den unga vinmakerskan Laure Colombo som kommit till Lund för att berätta om familjeföretaget och låta oss smaka vinerna.

Fadern Jean-Luc Colombo som startade det hela kom som farmakolog till Cornas 1982 och köpte upp mark. Numera äger man 15 ha av Cornas drygt 100 ha och företaget agerar även som négociant och säljer viner från hela Rhône-dalen. Han har också odlingar nära födelsestaden Marseilles.
Jean-Luc räknas som en pionjär i Cornas med sin kombination av organiskt odlingssätt och modern vinframställning. Efterhand har konsultverksamheten vuxit och han har arbetat med många kända vinproducenter som t ex Domaine de la Janasse och Chapoutier och naturligtvis inpirerat andra yngre och mer okända franska vinmakare. 2010 var premiärårgången för Laure som numera har huvudansvaret för det egna vinmakeriet i Cornas.
Man nämner inte ordet biodynamiskt men arbetet görs utan användande av pesticider eller andra kemiska bekämpningsmedel. Biodiversitet och värna om insekter och naturen i stort känner vi igen från många håll nuförtiden men här hör vi det från en av de tidigaste förespråkarna.


Cornas är en mycket liten appellation som utmärks av sina enormt branta sluttningar 125-400 m ö h. Mycket av arbetet görs därför utan maskinell hjälp och man får ibland t o m använda livlinor i vingårdsarbetet. I vissa delar använder man häst för plogning eftersom sluttningarna inte möjliggör att använda traktoroch ändå finns risk att jordarna rasar ner för branten om man inte är försiktig.
Appellationen ligger mellan två kalkstensförkastningszoner och jordmånen består huvudsakligen av lätt sura granitjordar med svart glimmer.
Utmärkande är också att området är mer skyddat från le Mistral än övriga norra Rhône i stort, vilket ger mindre temperaturvariationer och klimatet benämnes ibland som kontinentalt, ibland som medelhavsklimat. Ofta skördar man tidigare i Cornas än i de andra norra Rhône-appelationerna pga något högre genomsnittstemperatur. Vinerna har inte sällan en fruktigare karaktär än vad flera av appellationerna längre norrut ger. Endast röda viner på druvan syrah produceras.



Les Pins Couchés Rosé
40% Syrah, 40% Cinsault, 20% Mourvèdre
Typisk blek ljusrosa provencalsk roséfärg
Tuttifrutti, gula blommor, anis i näsan.
Viss fetma i texturen och nästan lite eldigt eller pepprigt med svag slutbeska. Lite mer syra för oss som gillar det hade gjort det här så mycket friskare.
83

2011 La Belle de Mai Saint-Péray (Blanc)
60% Rousanne 40% Marsanne
Anis, viss blommighet, lite citrus, balanserad fatton
Mineralitet med viss sälta, måttlig syra. Bra till mat.
84

2010 Cornas Les Méjeans
Ligger längs ner vid foten av branten där mer näring som sig bör ger större skördeuttag och mindre koncentration. Friskt lättdrucket fruktigt ganska okomplext vin med svarta vinbär, körsbär, lakrits. Lätt pepprighet på slutet. (BS 239kr)
85

2010 Cornas Terres Brulées
Lite högre upp i sluttningen från 20 odlingslotter m olika åldrar på stockarna
Fin lätt vaniljton från fat, svarta vinbär, björnbär, oliver, garrigue.
Tätare struktur, medelfylligt med elegans. Fruktig, hög syra, ganska beskedliga tanniner. Väldigt drickbart trots sin ungdom. (BS 359kr)
89

2009 Cornas Terres Brulées
Lite syltigare björnbär med ngt rundare syra än 10:an, högre alkoholkänsla, kraftfullare och rustikare.
(BS 359kr)
87

2010 Cornas Les Ruchets
Single parcelle 250m ö h från branta Chaillotsluttningen.
Lätt svartpeppardoft, fin lätt vanilj, mineraliskt m antydd rökighet, lakritsrot o gula blommor. Elegant fruktig med röda o svarta vinbär. Frisk men balanserad syra. Mer norraRhône-syrahtypiskt m lätt pepprighet och björnbär.
Ungt men oj så gott!
91

2009 Cornas Les Ruchets
Mkt fruktigt, mindre stramt, mindre elegans, mediumsyra, mediumtanniner.
88

2006 Cornas Les Ruchets
Mer komplext, floralt och lite örtigt, stramare mineralitet, något torrare medium+ tanniner, mkt bra balans. Ligger någonstans mitt emellan 2009 och 2010 i sin stil och kvalitet men såklart mognare. (BS 625 kr)
90+

2005 Cornas La Louvée
Upp till 90 år gamla vinstockar från "La Côte"-sluttningen i söderläge.
Stor doft. Lite mognare, kraftfullare med mer fatkaraktär av kaffe och lite choklad. Mörka björnbär, blåbär, svarta körsbär och lakrits. Hög syra, medium+ tanniner. Dröjer kvar väldigt länge i munnen. Ingen favorit men visst är det ett riktigt bra vin. (>700 kr)
89

2002 Cornas Les Ruchets
Upp ett snäpp på komplexitetsskalan, lätta mognadstoner, mjölkchoklad o lite getost. Lyxiga fat med svag vaniljton Fortfarande tydliga men nästan silkiga tanniner. Mjukt för tungan men fortfarande mkt fruktigt och med fin syra. Utmärkt balans. Fantastiskt vin med elegans och vitalitet trots åldern. Enda glaset som inte spottas alls...
92

2003 Cornas Les Ruchets
Oj sån skillnad och så intressant det blir att jämföra årgångarna såhär. 2002 anses generellt vara en svag årgång i norra Rhône till skillnad från 2003 som fått högt betyg. Ändå uppskattar vi inte detta lika mycket som 02:an. Betydligt rustikare med mörkare frukt, lätt sötma, mindre elegans, mer fatdominans. Kanske orättvis bedömt efter det förra vinet. En matbit till detta och utanför en sådan här provning så hade det säkert uppfattas lite annorlunda.
88

En producent som verkar veta hur och när man använder fat på ett seriöst sätt för att lyfta fram vinet utan att förstöra karaktären.
2010 verkar vara en ruggig årgång även i Cornas. Benämnes av Laure som terroirvintage till skillnad från 2009 som är mer fruity vintage. Vi vet ju vad vi själva tycker bäst om...
Fin provning till fantastiskt pris. 200 kr för alla de första 9 vinerna och en 50-lapp vardera för de två sista extravinerna. Tack för det Munskänkarna i Lund och vinmakerskan!


onsdag 28 augusti 2013

OD-gruppen flight 5


Det är kul att prova blint - om det inte är för svårt. Om syftet är att lära sig mer och komma upp en nivå kan det vara en bra idé att åtminstone då och då ha öppna provningar.
Därför kör vi helt öppen flight för att lägga mindre tid på gissningar, försöka öppna upp diskussionen bättre och förhoppningsvis utveckla och samtidigt fokusera beskrivningarna.
För egen del är detta ett utmärkt koncept just när det gäller trebetyg flight 5 som är söta viner och/eller starkviner.


1979 Vouvray, demi-sec, Dom. Bourillon Doléans (Loire)
Mer sec tendre än demi-sec. Getost. Ruggigt hög syra.



2008 Riesling, Eiswein, Blue Nun (Pfalz)
För låg syra, JO apelsin/äpplejuice, ej så komplext men klart bättre än väntat.



2003 Riesling, Eiswein, Bernkastel-Kueser Weisenstein (Mosel)
Petroleum, apelsin, syra/sötmabalans



1998 Riesling, Eiswein, Neumagener Engelgrube (Mosel)
Fantastisk färg. Apelsinkrokantmjölkchoklad, Engelsk citrusmarmelad. Suverän balans!
90



2006 Sylvaner Beerenauslese, Gaudium Vinum Galos (Neusiedlersee)
Honung, svagt parfymerad doft, passionsfrukt.



2008 Chateau Fayau (Bordeaux, Cadillac) 
(100% Semillon)
Saffran, något platt, lätt artificiell sötma.




2008 Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos 
(75% Furmint, 25% Hárslevelü)
Rabarber! Bildäck. Balans! Flytande guld. Kvällens vin.
91



2000 Leon Beyer, Gewurtztraminer, Vendanges Tardives
Torrare än väntat, dämpad blomaromatik, lätt mognadston?



Gossart Gordon, Sercial 5 år
Nötter, fikon, knappt halvtorr



Lustau, Palo Cortado
Knastertorr, salmiak, finoassociationer?



Red Muscadel, KWV
Muscatparfymerad sockerlag, blodapelsin, mintgelé.



Smith Woodhouse, 10 years Tawny Port
Dammig, körsbärskärna, liten grapebeska



LBV, Quinta do Pego
Blåfruktig, köttig, salta katten-tabletter





fredag 16 augusti 2013

När allt fungerar som det ska: Maximin Grünhäuser Abtsberg Riesling Kabinett 2011

Det är så här det skall fungera.
Man läser en tweet som länkar till en blogg, tipsas om ett vin, kollar på förhand lite uppgivet på Winesearcher om det möjligen finns hos någon seriös nätbutik i Europa och upptäcker till sin förvåning att det finns i Systembolagets beställningssortiment. Några klick och fyra arbetsdagar senare finns det att hämta i butiken i egna kvarteret.
Det klagas mycket på Systembolaget, i mångt och mycket med all rätt, men man kan som med det mesta här i världen välja att se fördelar eller nackdelar beroende på ens läggning och utifrån eget perspektiv.
Det är i alla fall väldigt smidigt att lätt kunna beställa från flera olika leverantörer i beställningssortimentet samtidigt, till samma hämtställe och dessutom med öppet köp. Om man köper mer än en flaska på chans så kan man alltid lämna tillbaka resterande om man inte är nöjd. Gäller det för andra drycker och livsmedel i svenska dagligvarubutiker också?
Nåväl, i detta fall behöver vi varken utnyttja öppet köp eller ångerrätt.

Gulflorala doftnoter med lätt fin skiffermineralitet, blodapelsin och gula äpplen. Svagt synlig, men på tungan tveksamt kännbar finspritsighet. Knappt medelfylligt och en utmärkt avvägd lätt sötma även om vi möjligen kunde tåla lite syra till. Härlig mineralitet med krossad sten och inte övermäktigt med skiffer. Fräscht, friskt och välbalanserat som en riktigt bra kabinett skall vara. Dag två och tre övergår smakerna mer åt persika, nektarin och tropisk frukt och hela munkänslan blir mjukare.
90

Kanske inte Nummer Eins men det här hamnar tveklöst bland Top Fünf på vår kabinettlista för i år tillsammans med Schäfer-Fröhlich, Zilliken Rausch, Egon Müller och Julian Haart.

Producenten är uppenbarligen känd men vi har missat det helt. Huserar i Mertesdorf vid Ruwer inte långt från Trier.

Tipset hämtades från Londonbaserade Juel Mahony som skriver insiktsfullt om vin på sin blogg.
Nr 1 i provning av 2012 års Rieslingkabinetter är inte fy skam.
169 kr är inte ett fynd direkt men kvalitetskabinett brukar ligga i den här prisklassen här hemma och med tanke på att procucenten själv tar 12,40€ på sin hemsida kan vi inte klaga.
Det lär bli beställning även när 2012:orna kommer till Sverige. För det gör de väl Enjoy Wine?

onsdag 14 augusti 2013

Domaine du Pech "Badinerie du Pech" 2006, AOC Buzet


Ni har väl inte missat inlägget om AOC Buzet och Domaine du Pech som inledde vår lilla Bergerac-trilogi för några månader sedan?
Vi återvänder dit fast nu på hemmaplan.

"Badinerie du Pech 2006 (19,50€)
40%Merlot, 40 %Cabernet Franc, 20% Cabernet Sauvignon 
Grus- och kalkstensjord. Skördeuttag 20hl/ha
Vinifierat i träfat efter fottrampning. 
Lagrat 2 år i 600-liters demi-muid. 
Mörkt vinrött. Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Lagringspotential. Kan bli riktigt riktigt bra!"

Så skrev vi när vi provade på plats i maj. Efter att nyligen lite dumdristigt ha öppnat en flaska av den något enklare varianten Le Pech Abuse 2006 vid  sommarens stora vinslakt, inte känt igen vinet och blivit uppläxade av hårda träiga tanniner, måste vi nu testa producentens förstavin på hemmaplan under de provningsformer vinet är ämnat till. Uppbullat med en välmarmorerad entrecôte, ugnsstekt potatis och hemgjord bea får vinet visa vad det går för.

Får se...hur var det nu egentligen? Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Check, check, check, check, check och check. Precis som vi minns det, möjligen med svagare biokänsla än på plats. Utan mat är det här vinet alldeles utmärkt men lite som en Tintin utan kapten Haddock, Dupond utan Dupont, Asterix utan Obelix, ja ni förstår nog. Det här vinet skall liksom Le Pech Abuse avnjutas i sällskap med mat. Då är det fantastiskt. Och om några år, hur är det inte då? 
I skuggan av Bordeaux...
90+

söndag 4 augusti 2013

Bloggvinprovning #3

Vinprovandet verkar inte ha tagit semester med tanke på att det bara är två veckor sedan senast vi träffade våra vin- och bloggfränder fam. Italienska viner, Vinosapien och Billigt Vins båda bloggare Jörgen och Ingvar. Denna gång är sistnämnda värd. Jämfört med förra mastodontprovningen hålls ett betydligt behagligare tempo med tid för reflektion både kring vinerna och livets väsentligheter i övrigt och i en underskön omgivning. Hur ofta provar man vin i ett naturreservat bland betande kor och en frisk bris från havet på årets hetaste dag? Förutsättningarna kan väl knappast bli så mycket bättre.


Khareba Sparkling Wine Brut.
Trevlig inledning  men vem tänker Georgien? Äpplig doft, lätt fruktsötma, mineraler.
83+


Az agr Lamoresca Nerocapitano frappato 2011
Ljusröd med lätt tegelnyans
Fruktig, lättsam utan större mineralitet men lätt strävhet på slutet.
85


Occhipinti Frappato 2011
Djupare i både färg, doft, smak och komplexitet. Storartad liksom -10. Den där kalkbiten dessa druvor växer på är en guldgruva.
90


San Francesco Ciro Rosso Classico2006 (gaglioppo) 
Nebbiolotoner jordgubbar mineralitet. Tanniner. Etna? En av kvällens överraskningar. Inte en massa fat som vi trodde man hade där.
86-


Dom de Bellivière 2005 
Typisk Chenin Blanc-doft.
Kritiga mineraler, sötma som inte känns i doften
Apelsinskal m lätt beska i slutet som är åt det torra hållet.
85


Montenidoli Fiore 2010
Vernaccia från Toscana.
Mineraler och lustfylld frukt. Ngt klen struktur med lite tunn mjuk mitt. Viss sälta i slutet.
Ös på lite syra här och man hade tänkt Riesling och haft svårt att spotta.
84+


Rojac Malvazija 2003
Slovensk permanentvätska som efterhand övergår t mer vaniljartade fattoner Mediumsyra, medelfylligt lätt eldigt? Svag fatbeska o antydda tanniner
Växer efterhand. Äckelgott på något sätt.
84






Radikon Fuori dal tempo 2000 - IGT Venezia Giulia
Skalmacererat 40dgr
Ljust bärnstensfärgat inledningsvist lätt opakt, efterhand totalt ogenomträngligt.
Dansk ostaffär, torkad aprikos, madeiratoner.
Kvällens märkligaste vin. Man kan möjligen ana storheten i munnen de första sipparna. Flippar ur och dör framåt kvällen. Vad hände?
?







Kante Vitovska 2004 - IGT Venezia Giulia
Till synes ungdomligt ljusgulvitt. Lakrisalmineralitet. Mediumsyra. Lätt kryddighet
Ofattbart att det är så ungt. Det här är bra grejor men kanske lite anonymare än väntat och även här hade en högre syrahalt gett vinet en skjuts.
86


Bajta Sales Vitovska 2009 - IGT Venezia Giulia
Det doftar lösningsmedel.
Utslätad äpplig ton med ganska mjuk textur. Nja.
83-


Burlotto Barolo Monvigliero 2009
Jordgubbssaft med aspartamliknande artificiell sötma och tillhörande beska.
Då vet vi att förra flaskan inte var defekt.
Provad öppet. I annat fall hade man nog gissat en prislapp under hundralappen i alla fall.
82?


Château les Tours des Verdots 2008. AOC Côtes de Bergerac
Mjuk mörk frukt med visst tanninbett. Mediumplus syra. Behagliga lätta vaniljnoter men inget överekat. Inget stort vin men håller väl ihop och känns klassiskt på något sätt. 55% Merlot, 33% Cab S och 12% Cab Fr. Var är entrecôten?
87+


Sella Bramaterra DOC 2004
Fin ren frukt med jordgubbsdominans. Bra syra och rejäla men balanserade tanniner. Nu snackar vi elegant Nebbiolo. Här från norra Piemonte.
91



Doná Rouge 2006 Mitterberg IGT, Alto Adige)
Schiava + pinot nero.
Jordgubbar, körsbär, lite volatila toner, svag sötma viss eldighet. Bra syra, kraftfulla tanniner.
Aldrig hört talas om. Detta är sådant man aldrig fått chansen att prova utanför detta sällskap. Härligt!
86+




Giulia Negri Barolo "La Tartufaia"
Välstrukturerat med klassiska nebbioloattribut. Håll ögonen på denna producent. Det kommer vi att göra. På hemsidan går hon kaxigt ut med att tillhöra "Barolo Girls".  "Barolo Boys" i nya tidens anda?
90+


Olivier Guyot Gevrey-Chambertin prem cru Les Champeux 2009
Fin frukt med lätt pinotkryddighet.
Jordgubbe, lite körsbär. Bra tanniner som förvillar oss i avsaknad av alltför mycket fat.
Elegans och enkelhet i perfekt syntes. Så här skall en burgundisk slipsten dras!
92



Fennocchio Bussia Riserva 2004
Massor att ge fortfarande trots årgången.
Här snackar vi om hur slipstenar skall dras. Toppklass alla kategorier. Det är väl dags att sätta den där 95:an...
95




Bressan Rosantico
Kvällens vackraste vin med underbar orangeröd färg men jag faller inte för detta som många andra kring bordet. Aromatisk parfymerad kryddig. Det blir lite cointreau över doften fast utan klibbig sötma i munnen.
85





Klinec Medana Verduc 2003 - Goriska Brda, Slovenien
Efter tre toppviner på raken  är det inte lätt för varken Bressan eller detta att tillföra så mycket mer än att det är spännande med okända druvor från Goriska Brda precis på gränsen till Italien
Torrt kryddigt lite pepprigt orangevin.
Antytt oxiderat, medium syra
82?


Champagne Philippe Gonet Brut millésime 2007
Oj så fint den här munrensaren satt. Vi som ofta tycker att champagne är överskattat, i förhållande till priset i alla fall. Ibland ger brödigheten en lite fadd smak i munnen. Så icke här. Och vilka syror!
Hur var det nu? Torrt, kallt och gratis! Lägg till gott här!
90



Bricco Cardogno Moscato d'Asti 2012
Friskt halvsött, funktionellt, trevligt med underbara 6% är precis vad som behövs till desserten.
Bra timing även för detta.
85


Ronc di Vico Dolce 2008, Colli orientali del Friuli
Picolitto (Picolit, Piccolit) heter druvan. Finns nästan bara i Friuli.
Sött med svag botrytiston men utan klistrig sötma. Ganska bra syra Lite kryddigt.
85


Puuh..

Kompletterande betraktelser här