fredag 30 augusti 2013

Cornas och Jean-Luc Colombo med Munskänkarna i Lund


Medan danska bloggare skriver underhållande och förfasas över Rhônes ändalykt med högalkoholiska, obalanserade viner slår vi oss själva till ro med den direkta motsatsen tillsammans med Lundamunskänkarna på Grand Hotel i Lund.
Här vankas det norra Rhône, Cornas och en producent vars ledord är organisk odling, frukt, låg alkohol, lite fat och balans. Allt enligt den unga vinmakerskan Laure Colombo som kommit till Lund för att berätta om familjeföretaget och låta oss smaka vinerna.

Fadern Jean-Luc Colombo som startade det hela kom som farmakolog till Cornas 1982 och köpte upp mark. Numera äger man 15 ha av Cornas drygt 100 ha och företaget agerar även som négociant och säljer viner från hela Rhône-dalen. Han har också odlingar nära födelsestaden Marseilles.
Jean-Luc räknas som en pionjär i Cornas med sin kombination av organiskt odlingssätt och modern vinframställning. Efterhand har konsultverksamheten vuxit och han har arbetat med många kända vinproducenter som t ex Domaine de la Janasse och Chapoutier och naturligtvis inpirerat andra yngre och mer okända franska vinmakare. 2010 var premiärårgången för Laure som numera har huvudansvaret för det egna vinmakeriet i Cornas.
Man nämner inte ordet biodynamiskt men arbetet görs utan användande av pesticider eller andra kemiska bekämpningsmedel. Biodiversitet och värna om insekter och naturen i stort känner vi igen från många håll nuförtiden men här hör vi det från en av de tidigaste förespråkarna.


Cornas är en mycket liten appellation som utmärks av sina enormt branta sluttningar 125-400 m ö h. Mycket av arbetet görs därför utan maskinell hjälp och man får ibland t o m använda livlinor i vingårdsarbetet. I vissa delar använder man häst för plogning eftersom sluttningarna inte möjliggör att använda traktoroch ändå finns risk att jordarna rasar ner för branten om man inte är försiktig.
Appellationen ligger mellan två kalkstensförkastningszoner och jordmånen består huvudsakligen av lätt sura granitjordar med svart glimmer.
Utmärkande är också att området är mer skyddat från le Mistral än övriga norra Rhône i stort, vilket ger mindre temperaturvariationer och klimatet benämnes ibland som kontinentalt, ibland som medelhavsklimat. Ofta skördar man tidigare i Cornas än i de andra norra Rhône-appelationerna pga något högre genomsnittstemperatur. Vinerna har inte sällan en fruktigare karaktär än vad flera av appellationerna längre norrut ger. Endast röda viner på druvan syrah produceras.



Les Pins Couchés Rosé
40% Syrah, 40% Cinsault, 20% Mourvèdre
Typisk blek ljusrosa provencalsk roséfärg
Tuttifrutti, gula blommor, anis i näsan.
Viss fetma i texturen och nästan lite eldigt eller pepprigt med svag slutbeska. Lite mer syra för oss som gillar det hade gjort det här så mycket friskare.
83

2011 La Belle de Mai Saint-Péray (Blanc)
60% Rousanne 40% Marsanne
Anis, viss blommighet, lite citrus, balanserad fatton
Mineralitet med viss sälta, måttlig syra. Bra till mat.
84

2010 Cornas Les Méjeans
Ligger längs ner vid foten av branten där mer näring som sig bör ger större skördeuttag och mindre koncentration. Friskt lättdrucket fruktigt ganska okomplext vin med svarta vinbär, körsbär, lakrits. Lätt pepprighet på slutet. (BS 239kr)
85

2010 Cornas Terres Brulées
Lite högre upp i sluttningen från 20 odlingslotter m olika åldrar på stockarna
Fin lätt vaniljton från fat, svarta vinbär, björnbär, oliver, garrigue.
Tätare struktur, medelfylligt med elegans. Fruktig, hög syra, ganska beskedliga tanniner. Väldigt drickbart trots sin ungdom. (BS 359kr)
89

2009 Cornas Terres Brulées
Lite syltigare björnbär med ngt rundare syra än 10:an, högre alkoholkänsla, kraftfullare och rustikare.
(BS 359kr)
87

2010 Cornas Les Ruchets
Single parcelle 250m ö h från branta Chaillotsluttningen.
Lätt svartpeppardoft, fin lätt vanilj, mineraliskt m antydd rökighet, lakritsrot o gula blommor. Elegant fruktig med röda o svarta vinbär. Frisk men balanserad syra. Mer norraRhône-syrahtypiskt m lätt pepprighet och björnbär.
Ungt men oj så gott!
91

2009 Cornas Les Ruchets
Mkt fruktigt, mindre stramt, mindre elegans, mediumsyra, mediumtanniner.
88

2006 Cornas Les Ruchets
Mer komplext, floralt och lite örtigt, stramare mineralitet, något torrare medium+ tanniner, mkt bra balans. Ligger någonstans mitt emellan 2009 och 2010 i sin stil och kvalitet men såklart mognare. (BS 625 kr)
90+

2005 Cornas La Louvée
Upp till 90 år gamla vinstockar från "La Côte"-sluttningen i söderläge.
Stor doft. Lite mognare, kraftfullare med mer fatkaraktär av kaffe och lite choklad. Mörka björnbär, blåbär, svarta körsbär och lakrits. Hög syra, medium+ tanniner. Dröjer kvar väldigt länge i munnen. Ingen favorit men visst är det ett riktigt bra vin. (>700 kr)
89

2002 Cornas Les Ruchets
Upp ett snäpp på komplexitetsskalan, lätta mognadstoner, mjölkchoklad o lite getost. Lyxiga fat med svag vaniljton Fortfarande tydliga men nästan silkiga tanniner. Mjukt för tungan men fortfarande mkt fruktigt och med fin syra. Utmärkt balans. Fantastiskt vin med elegans och vitalitet trots åldern. Enda glaset som inte spottas alls...
92

2003 Cornas Les Ruchets
Oj sån skillnad och så intressant det blir att jämföra årgångarna såhär. 2002 anses generellt vara en svag årgång i norra Rhône till skillnad från 2003 som fått högt betyg. Ändå uppskattar vi inte detta lika mycket som 02:an. Betydligt rustikare med mörkare frukt, lätt sötma, mindre elegans, mer fatdominans. Kanske orättvis bedömt efter det förra vinet. En matbit till detta och utanför en sådan här provning så hade det säkert uppfattas lite annorlunda.
88

En producent som verkar veta hur och när man använder fat på ett seriöst sätt för att lyfta fram vinet utan att förstöra karaktären.
2010 verkar vara en ruggig årgång även i Cornas. Benämnes av Laure som terroirvintage till skillnad från 2009 som är mer fruity vintage. Vi vet ju vad vi själva tycker bäst om...
Fin provning till fantastiskt pris. 200 kr för alla de första 9 vinerna och en 50-lapp vardera för de två sista extravinerna. Tack för det Munskänkarna i Lund och vinmakerskan!


onsdag 28 augusti 2013

OD-gruppen flight 5


Det är kul att prova blint - om det inte är för svårt. Om syftet är att lära sig mer och komma upp en nivå kan det vara en bra idé att åtminstone då och då ha öppna provningar.
Därför kör vi helt öppen flight för att lägga mindre tid på gissningar, försöka öppna upp diskussionen bättre och förhoppningsvis utveckla och samtidigt fokusera beskrivningarna.
För egen del är detta ett utmärkt koncept just när det gäller trebetyg flight 5 som är söta viner och/eller starkviner.


1979 Vouvray, demi-sec, Dom. Bourillon Doléans (Loire)
Mer sec tendre än demi-sec. Getost. Ruggigt hög syra.



2008 Riesling, Eiswein, Blue Nun (Pfalz)
För låg syra, JO apelsin/äpplejuice, ej så komplext men klart bättre än väntat.



2003 Riesling, Eiswein, Bernkastel-Kueser Weisenstein (Mosel)
Petroleum, apelsin, syra/sötmabalans



1998 Riesling, Eiswein, Neumagener Engelgrube (Mosel)
Fantastisk färg. Apelsinkrokantmjölkchoklad, Engelsk citrusmarmelad. Suverän balans!
90



2006 Sylvaner Beerenauslese, Gaudium Vinum Galos (Neusiedlersee)
Honung, svagt parfymerad doft, passionsfrukt.



2008 Chateau Fayau (Bordeaux, Cadillac) 
(100% Semillon)
Saffran, något platt, lätt artificiell sötma.




2008 Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos 
(75% Furmint, 25% Hárslevelü)
Rabarber! Bildäck. Balans! Flytande guld. Kvällens vin.
91



2000 Leon Beyer, Gewurtztraminer, Vendanges Tardives
Torrare än väntat, dämpad blomaromatik, lätt mognadston?



Gossart Gordon, Sercial 5 år
Nötter, fikon, knappt halvtorr



Lustau, Palo Cortado
Knastertorr, salmiak, finoassociationer?



Red Muscadel, KWV
Muscatparfymerad sockerlag, blodapelsin, mintgelé.



Smith Woodhouse, 10 years Tawny Port
Dammig, körsbärskärna, liten grapebeska



LBV, Quinta do Pego
Blåfruktig, köttig, salta katten-tabletter





söndag 25 augusti 2013

Domaine Rolet Crémant du Jura 2007


Champagne är överskattat.

Så, nu är det sagt!
Ingen återvändo.
Champagne- och vinmaffian kommer att kasta sig över mig, rulla mig i tjära och fjäder, smörja in mig med honung, lägga mig i en myrstack och tända eld på mig.
Eller möjligen kyla ner mitt huvud med glykol, degorgera och sätta i kork och grimma.

Var på en champagne/mousserandeprovning i våras. Vid den egna blinda bedömningen blev det mest slumpartat angående vilket som var godast i relation till sitt pris. Så även för de flesta medprovarna.
Förutom för den jag tyckte bäst om såklart. Som tyvärr visade sig vara Pol Roger 2000 Cuvée Sir Winston Churchill
1149 spänn.
92 poäng gav jag den.

Jo visst, festligt och så. Fin mousse och uppfriskande hög syra och allt det där, men allvarligt talat, är det värt pengarna?
Handlar det inte delvis om en masspsykos där bara ordet champagne kan få vem som helst att hala fram plånboken i vissa lägen. Nu pratar jag inte om kännarna som naturligtvis kan upptäcka och uppskatta nyansskillnaderna och vet vilka champagner som inte bara är exempel på smart marknadsföring.

Champagne är överskattat.
I förhållande till sitt pris.
För oss vanliga dödliga.

Domaine Rolet Crémant du Jura 2007
Mkt hög frisk syra. Oj vilken syra! Hjälp vilken fräschör! Minimal brödighet med svag jästförnimmelse. Ljuvt sprittande knappt medelstora bubblor och tämligen slankt. Skön mineralitet, torrt, distinkt och samtidigt friskfruktigt. Inte lika mycket och fin mousse men ändå så mycket mer mousserande för pengarna än mången Champagne.
Och syran! Ständigt denna syra!
Sa jag att det var friskt?
88+

145DKK på Otto Suenson.

Inte champagne men vi njuter i fulla drag och har ändå en tusenlapp kvar till andra viner i 92-poängsklassen. T ex en flaska vardera av Occhipinti Frappato, Cerbaiona Rosso di Montalcino, Montervertine och Fenocchio Barolo Bussia Riserva.
Festligt så det räcker.
För oss vanliga dödliga.


fredag 23 augusti 2013

Två blinda italienare


Två olika viner, två olika kvällar, provade lika blint vid båda tillfällena.

1)
Mörkt rubinrött med svag tegelton
Körsbär, röda vinbär lakrits. Lätt träig fatdoft utan gräddkola.
Ganska bra tanniner, nästan vulkaniska mineraler, torrt och lite träigt men efter några timmar öppnare frukt med huvudsakligen körsbär men lite svårbestämbart. Medelfylligt och mediumplus syra. Helheten känns italiensk. Första instinkten säger Etna Rosso p g a den mörka mineraliteten. Eller är det faten som förvirrar? 

87+

La Spinetta Langhe Nebbiolo 2008
Färgen vilseledde men langhe nebbiolo är ju ibland såhär mörka. Efterhand under kvällen framkommer allt mer nebbiolotypiska jordgubbar och järnmineralerna som vi känner igen från området. Retrospektivt är det en ganska klassisk modern fatad nebbiolo. Minns det som att den var ännu mer fatad med kolafudgetoner. Klart bättre än i minnet. Kanske den goda årgången lyfter vinet. 199 kr i överkant men kanske inte orimligt.


2)
Mörk vinröd tät färg med en minimal tegelkant
I doften lätt till måttligt rostade fat med choklad och körsbär. Choklad och en mycket fruktig smak av körsbär tillsammans med något som jag förknippar med barbera men som jag inte kan sätta ord på. Påtaglig syra förstärker misstanken. Det här borde sannolikt vara en modern Barbera d'Alba (brukar vara kraftigare och mer lagringsduglig än Barbera d'Asti och Barbera del Monferrato).
Möjligen lurar faten oss något även här, genom att tillföra en del tanniner, eller så har man slagit i en skvätt nebbiolo. Bl a La Spinetta har någon sådan variant liksom Pelissero (Long Now). Mkt mörkfruktigt och mustigt. Eldigt. Inget hastverk och gör sitt jobb till den gräddiga pastarätten, men är för mycket av det mesta på egen hand.
87-

La Spinetta Barbera d'Alba "Gallina" 2008
Ja detta bekräftar varför vi inte köpt mer från La Spinetta de senaste två åren. Dels den moderna extraherade stilen utan större finess, dels priset. 313 kr är galet mycket för detta oavsett hur välgjort det än må vara.

Sammanfattningsvis:
Matviner till högt pris.


måndag 19 augusti 2013

Hyfsad vit låtsasbordeaux: Clos de Verdots 2011 - AOC Bergerac Sec


Getostpaj med chorizo och oliver är ett eget påhitt, även om det naturligtvis måste finnas nedskrivet som recept någon annanstans. Fantastiskt gott, men vad dricker vi till det då?
Får se här...sauvignon blanc är ju som gjort för att kombineras med getost och då får vi dessutom en frisk bra syra till fettet, men samtidigt är det en rätt kraftig paj med chorizon. Hmm... sémillon ger lite tätare och fetare struktur och varför inte lite lätta fat dessutom så att det står emot pajens fyllighet och smakrikedom ännu bättre. En skvätt blommig muscadelle kanske funkar?
Eller varför inte blanda alla tre druvorna och vips så har vi en vit bordeaux! Eller nej förresten - här hemma plockar vi fram en Bergerac Sec med samma druvsammansättning till säkert mindre än halva priset. 6€ på plats hos Vignobles des Verdots skulle väl motsvara en dryg hundring här hemma och kanske ytterligare en 50-lapp om det stått Bordeaux på flaskan.

Dominans av sauvignon blanc med krusbär, nässlor och svarta vinbär. Lätt parfymerad blommig ton av muscadelle och i munnen en viss oljig textur och svagt vaxig smak av sémillon. Man känner också den lätta fatprägeln möjligen blandat med vaxet. En del beska på slutet drar ner helhetsintrycket. Passar utmärkt till maten i alla fall och är ett skolboksexempel för druvblandningen åtminstone när man provar det öppet. 
83+

Clos des Verdots röda viner imponerar mer än de vita utifrån de få vi smakat. Å andra sidan, hur många 50-kronorsviner har vi druckit som varit bättre än det här?

fredag 16 augusti 2013

När allt fungerar som det ska: Maximin Grünhäuser Abtsberg Riesling Kabinett 2011

Det är så här det skall fungera.
Man läser en tweet som länkar till en blogg, tipsas om ett vin, kollar på förhand lite uppgivet på Winesearcher om det möjligen finns hos någon seriös nätbutik i Europa och upptäcker till sin förvåning att det finns i Systembolagets beställningssortiment. Några klick och fyra arbetsdagar senare finns det att hämta i butiken i egna kvarteret.
Det klagas mycket på Systembolaget, i mångt och mycket med all rätt, men man kan som med det mesta här i världen välja att se fördelar eller nackdelar beroende på ens läggning och utifrån eget perspektiv.
Det är i alla fall väldigt smidigt att lätt kunna beställa från flera olika leverantörer i beställningssortimentet samtidigt, till samma hämtställe och dessutom med öppet köp. Om man köper mer än en flaska på chans så kan man alltid lämna tillbaka resterande om man inte är nöjd. Gäller det för andra drycker och livsmedel i svenska dagligvarubutiker också?
Nåväl, i detta fall behöver vi varken utnyttja öppet köp eller ångerrätt.

Gulflorala doftnoter med lätt fin skiffermineralitet, blodapelsin och gula äpplen. Svagt synlig, men på tungan tveksamt kännbar finspritsighet. Knappt medelfylligt och en utmärkt avvägd lätt sötma även om vi möjligen kunde tåla lite syra till. Härlig mineralitet med krossad sten och inte övermäktigt med skiffer. Fräscht, friskt och välbalanserat som en riktigt bra kabinett skall vara. Dag två och tre övergår smakerna mer åt persika, nektarin och tropisk frukt och hela munkänslan blir mjukare.
90

Kanske inte Nummer Eins men det här hamnar tveklöst bland Top Fünf på vår kabinettlista för i år tillsammans med Schäfer-Fröhlich, Zilliken Rausch, Egon Müller och Julian Haart.

Producenten är uppenbarligen känd men vi har missat det helt. Huserar i Mertesdorf vid Ruwer inte långt från Trier.

Tipset hämtades från Londonbaserade Juel Mahony som skriver insiktsfullt om vin på sin blogg.
Nr 1 i provning av 2012 års Rieslingkabinetter är inte fy skam.
169 kr är inte ett fynd direkt men kvalitetskabinett brukar ligga i den här prisklassen här hemma och med tanke på att procucenten själv tar 12,40€ på sin hemsida kan vi inte klaga.
Det lär bli beställning även när 2012:orna kommer till Sverige. För det gör de väl Enjoy Wine?

onsdag 14 augusti 2013

Domaine du Pech "Badinerie du Pech" 2006, AOC Buzet


Ni har väl inte missat inlägget om AOC Buzet och Domaine du Pech som inledde vår lilla Bergerac-trilogi för några månader sedan?
Vi återvänder dit fast nu på hemmaplan.

"Badinerie du Pech 2006 (19,50€)
40%Merlot, 40 %Cabernet Franc, 20% Cabernet Sauvignon 
Grus- och kalkstensjord. Skördeuttag 20hl/ha
Vinifierat i träfat efter fottrampning. 
Lagrat 2 år i 600-liters demi-muid. 
Mörkt vinrött. Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Lagringspotential. Kan bli riktigt riktigt bra!"

Så skrev vi när vi provade på plats i maj. Efter att nyligen lite dumdristigt ha öppnat en flaska av den något enklare varianten Le Pech Abuse 2006 vid  sommarens stora vinslakt, inte känt igen vinet och blivit uppläxade av hårda träiga tanniner, måste vi nu testa producentens förstavin på hemmaplan under de provningsformer vinet är ämnat till. Uppbullat med en välmarmorerad entrecôte, ugnsstekt potatis och hemgjord bea får vinet visa vad det går för.

Får se...hur var det nu egentligen? Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Check, check, check, check, check och check. Precis som vi minns det, möjligen med svagare biokänsla än på plats. Utan mat är det här vinet alldeles utmärkt men lite som en Tintin utan kapten Haddock, Dupond utan Dupont, Asterix utan Obelix, ja ni förstår nog. Det här vinet skall liksom Le Pech Abuse avnjutas i sällskap med mat. Då är det fantastiskt. Och om några år, hur är det inte då? 
I skuggan av Bordeaux...
90+

söndag 11 augusti 2013

Noma-vin för den hjärtsvage: Domaine de l'Octavin ” Don Giovanni, Les Nouvelles” Pinot Noir 2011


Det talas en del om överekade, överextraherade alkoholstinna viner i negativa ordalag, inte minst i denna blogg. Tycke och smak, jovisst men hur är det egentligen - existerar motsatsen? Hur ofta läser vi om att ett vin är underekat eller underextraherat? Finns det överhuvudtaget?
Svar ja!
Eller tja.
Alice Bouvot och Charle's Dagands Domaine de l'Octavin har vi tidigare skrivit om  både här och här. Inte minst deras Poulsard "Dora bella" tilltalade oss då det begav sig.

Här har vi en Pinot Noir som både utseende-, doft och smakmässigt mer får oss att tänka mer i banor av Pupillinpoulsard än Bourgognepinot. Dessutom från ett år där det även i Jura borde finnas tillräckligt mycket druvsocker att pressa fram och jäsa ut till ett vin med antingen sötma eller eldighet.Hur man gjort i detta fall vet vi inte men finner egentligen inget av det. Alkholhalten är på underbart lättsamma 11% och ändå finns här ingen störande sötma. Man måste ha plockat druvorna tämligen tidigt och pressat ohyggligt varsamt innan jäsningsprocessen startade.

Visuellt är det inte mycket att orda om med dess ljusrosa korallröda färgton. Matt och lätt ogenomskinligt. Doftmässigt är vi omedelbart i Jura utifrån biotoner, musselskalsmineraler, jordgubbar, smultron, muskot och lite julkryddor. Närmast som en Poulsard utan vitpeppar. Något tunn och nästan vattnig struktur, svaga tanniner men bra mediumplus syra, minimal spritz på tungspetsen och rikligt med sköna kalkmineraler. Ljusa jordgubbar, smultron, lätt kryddade med muskot och kanel. Hyfsad längd trots allt. Möjligen finns en svag grön slutbeska på minuskontot men det har försvunnit dag två. 
85

Jo, om man uppskattar viner som vi själva ofta kan tycka är för mycket nuförtiden, de där vinerna för män med hår på bröstet och muskler på överarmarna, anser man troligen att detta är både underextraherat, underekat och kanske undersvavlat. För att inte tala om underalkoholiserat.
Själva tycker vi att det är underskattat, underskönt och underbart att man kan göra det här som motpol till Allegrini & Co, även om just detta vin inte riktigt lever upp till de förväntningar vi har på en hyfsat ansedd producent i Jura.
Emellertid finns här, liksom i många andra juraviner, något subtilt för både hjärna och hjärta som väcker en mental (och lite köttslig) lust och startar en kontemplationsprocess kring vin (och människor).
Allt är inte omedelbart uppenbart.
Man kan vara slank och senig med ett försynt och bräckligt yttre och ändå ha en inneboende styrka.
Ett brett vinspektrum må behövas här i världen för att passa många, men innehåll vinner alltid över yta i det långa loppet.
Så länge det är äkta.
Om vi får välja.

Köpt i början på året hos Kronevin. Noterar idag att det står med på Nomas vinlista för augusti. Lite sena är de allt...


fredag 9 augusti 2013

M. Marengo Nebbiolo d'Alba Valmaggiore 2010 vs Cantina del Pino Langhe Nebbiolo 2010


2010 är en årgång som vi har stora förväntningar på, både när det gäller Toscana och Piemonte. Antonio Galloni menar t o m att det skulle kunna vara en av de bästa toscanska årgångarna någonsin! Vi får väl se. Det börjar åtminstone bli lätt att komma ihåg att jämna årgångar fr o m 2004 är bra för oss som inte vill ha överhettade viner med syltsmak.
En del från 2010 har släppts och mer är på gång. Det verkar vara läge att göra plats i vinskåpet helt enkelt.

Om man utgår från Alba och tar sig en knapp mil fågelvägen i nordvästlig riktning hamnar man i Valmaggiore. Egentligen befinner man sig i Roero och inte i Langhe om man skall vara petig. I alla fall har Mario Marengo vinmark här, även om huvudsätet finns i La Morra.
Tar man sig i stället ungefär lika långt i nordostlig riktning från Alba betraktat, så hamnar man ganska snart i Barbarescoområdet. Cantina del Pino hämtar druvor till sin Langhe Nebbiolo från de tre vinlägena Starderi, Gallina och Ovello. 6 månader på stora fat enligt deras egen hemsida, 11 månader på 4-5 år gamla barriques enligt BB-vinimport. I alla fall för årgång 2011 som är den som säljs nu.

Med andra ord är studiens upplägg följande:

Alba nordväst vs Alba nordost.
Roero vs Barbaresco.
M. Marengo vs Cantina del Pino.
Nebbiolo vs nebbiolo.
2010 vs 2010.
13,5% vs 13,5% (alkohol, vad annars)

M. Marengo Nebbiolo d'Alba Valmaggiore 2010
Knappt medeltät ljust rubinröd med svag tegelton. Klassisk finstämd nebbiolodoft med ganska varma jordgubbar, järn, tom syltburk, fudge med hallon och lakrits och ett smal strimma liniment. I munnen har vi samma smaker med något mer hallon, en syra strax över medel och tanniner snarare strax under. Väl avslipade i alla fall. Slankt och närmast burgundiskt utan att vara blekt och det gissas först blint på pinot nero. Extremt lättdrucket och ibland är det skönt att få ett lite mjukare nebbioloanslag mot tungan. 
88
Kväll två blir det ett minus i protokollet eftersom det blir betydligt mer gräddkoladominans från faten och frukten tröttnar lite. Inget att spara alltså. Drick här och nu.

Cantina del Pino Langhe Nebbiolo 2010
Färgmässigt inga större skillnader mot grabben i glaset bredvid. Här har vi också rikligt med jordgubbar men av det mer kärva, kallfruktiga och strama slaget, möjligen varvat med en sked rårörda lingon och ett eller annat surkörsbär, en örtkvist, lite lakritsrot och en lätt mineralitet. Syrorna är lite högre, tanninerna något mer bitande, allt i en tämligen lättdrucken och harmonisk blandning utan att vi kan finna några inblandade barriques. 
88
Håller utmärkt även andra kvällen.

Dött lopp! Till maten är Cantina del Pino vinnaren men på egen hand slinker Marengon ner lite snabbare om det nu är ett kvalitetstecken. Valmaggiore är modernare och slankare i sin stil. Båda fullt drickbara nu även om Cantina del Pino skulle kunna ligga ett par år. Marengos vin tycker vi inte att man skall vänta på att dricka.
Prismässigt ligger Valmaggiore på 219 kr på SB. Kanske något i överkant för en Langhe Nebbiolo. Flaskor finns kvar sedan släppet i april.
Cantina del Pino är köpt redan december 2011 hos BB-vinimport för 125 DKK. Klart mer sympatiskt pris.

onsdag 7 augusti 2013

Az. Agr. Virna di Borgogno, Barolo Cannubi Boschis 2004



Cannubi Boschis är kanske mer känt än själva producenten Virna. I alla fall för oss. Borde väl kvala in i klassen semimodernt.
10-12 dagars skalmaceration vid max 32°. Efter malolaktisk jäsning lagras 50% på 500-liters tonneau i 18 månader och 50% på stora 50-60hl slavonska ekfat i 6-12 månader. Därefter 1 år på flaska utan föregående filtrering.

Färg: Medeltät, mörkt vinröd färg med tegeltoner.
Doft: Körsbär, eneträ, lite rosmarin, rosor, plastmatta, skokräm, kakao.
Smak: Något för hårt extraherat mörkfruktigt med surkörsbär, slånbär. Kärvt med viss fatbeska i slutklämmen. Drygt medelhög syra, måttliga avslipade tanniner, medellängd. 
87

Alls icke dåligt men saknar finess och definitivt inte värt sitt pris för denna utmärkta årgång. Köpt på Systembolaget för några år sedan. Årgång 2007 finns nu i BS för 359kr

söndag 4 augusti 2013

Bloggvinprovning #3

Vinprovandet verkar inte ha tagit semester med tanke på att det bara är två veckor sedan senast vi träffade våra vin- och bloggfränder fam. Italienska viner, Vinosapien och Billigt Vins båda bloggare Jörgen och Ingvar. Denna gång är sistnämnda värd. Jämfört med förra mastodontprovningen hålls ett betydligt behagligare tempo med tid för reflektion både kring vinerna och livets väsentligheter i övrigt och i en underskön omgivning. Hur ofta provar man vin i ett naturreservat bland betande kor och en frisk bris från havet på årets hetaste dag? Förutsättningarna kan väl knappast bli så mycket bättre.


Khareba Sparkling Wine Brut.
Trevlig inledning  men vem tänker Georgien? Äpplig doft, lätt fruktsötma, mineraler.
83+


Az agr Lamoresca Nerocapitano frappato 2011
Ljusröd med lätt tegelnyans
Fruktig, lättsam utan större mineralitet men lätt strävhet på slutet.
85


Occhipinti Frappato 2011
Djupare i både färg, doft, smak och komplexitet. Storartad liksom -10. Den där kalkbiten dessa druvor växer på är en guldgruva.
90


San Francesco Ciro Rosso Classico2006 (gaglioppo) 
Nebbiolotoner jordgubbar mineralitet. Tanniner. Etna? En av kvällens överraskningar. Inte en massa fat som vi trodde man hade där.
86-


Dom de Bellivière 2005 
Typisk Chenin Blanc-doft.
Kritiga mineraler, sötma som inte känns i doften
Apelsinskal m lätt beska i slutet som är åt det torra hållet.
85


Montenidoli Fiore 2010
Vernaccia från Toscana.
Mineraler och lustfylld frukt. Ngt klen struktur med lite tunn mjuk mitt. Viss sälta i slutet.
Ös på lite syra här och man hade tänkt Riesling och haft svårt att spotta.
84+


Rojac Malvazija 2003
Slovensk permanentvätska som efterhand övergår t mer vaniljartade fattoner Mediumsyra, medelfylligt lätt eldigt? Svag fatbeska o antydda tanniner
Växer efterhand. Äckelgott på något sätt.
84






Radikon Fuori dal tempo 2000 - IGT Venezia Giulia
Skalmacererat 40dgr
Ljust bärnstensfärgat inledningsvist lätt opakt, efterhand totalt ogenomträngligt.
Dansk ostaffär, torkad aprikos, madeiratoner.
Kvällens märkligaste vin. Man kan möjligen ana storheten i munnen de första sipparna. Flippar ur och dör framåt kvällen. Vad hände?
?







Kante Vitovska 2004 - IGT Venezia Giulia
Till synes ungdomligt ljusgulvitt. Lakrisalmineralitet. Mediumsyra. Lätt kryddighet
Ofattbart att det är så ungt. Det här är bra grejor men kanske lite anonymare än väntat och även här hade en högre syrahalt gett vinet en skjuts.
86


Bajta Sales Vitovska 2009 - IGT Venezia Giulia
Det doftar lösningsmedel.
Utslätad äpplig ton med ganska mjuk textur. Nja.
83-


Burlotto Barolo Monvigliero 2009
Jordgubbssaft med aspartamliknande artificiell sötma och tillhörande beska.
Då vet vi att förra flaskan inte var defekt.
Provad öppet. I annat fall hade man nog gissat en prislapp under hundralappen i alla fall.
82?


Château les Tours des Verdots 2008. AOC Côtes de Bergerac
Mjuk mörk frukt med visst tanninbett. Mediumplus syra. Behagliga lätta vaniljnoter men inget överekat. Inget stort vin men håller väl ihop och känns klassiskt på något sätt. 55% Merlot, 33% Cab S och 12% Cab Fr. Var är entrecôten?
87+


Sella Bramaterra DOC 2004
Fin ren frukt med jordgubbsdominans. Bra syra och rejäla men balanserade tanniner. Nu snackar vi elegant Nebbiolo. Här från norra Piemonte.
91



Doná Rouge 2006 Mitterberg IGT, Alto Adige)
Schiava + pinot nero.
Jordgubbar, körsbär, lite volatila toner, svag sötma viss eldighet. Bra syra, kraftfulla tanniner.
Aldrig hört talas om. Detta är sådant man aldrig fått chansen att prova utanför detta sällskap. Härligt!
86+




Giulia Negri Barolo "La Tartufaia"
Välstrukturerat med klassiska nebbioloattribut. Håll ögonen på denna producent. Det kommer vi att göra. På hemsidan går hon kaxigt ut med att tillhöra "Barolo Girls".  "Barolo Boys" i nya tidens anda?
90+


Olivier Guyot Gevrey-Chambertin prem cru Les Champeux 2009
Fin frukt med lätt pinotkryddighet.
Jordgubbe, lite körsbär. Bra tanniner som förvillar oss i avsaknad av alltför mycket fat.
Elegans och enkelhet i perfekt syntes. Så här skall en burgundisk slipsten dras!
92



Fennocchio Bussia Riserva 2004
Massor att ge fortfarande trots årgången.
Här snackar vi om hur slipstenar skall dras. Toppklass alla kategorier. Det är väl dags att sätta den där 95:an...
95




Bressan Rosantico
Kvällens vackraste vin med underbar orangeröd färg men jag faller inte för detta som många andra kring bordet. Aromatisk parfymerad kryddig. Det blir lite cointreau över doften fast utan klibbig sötma i munnen.
85





Klinec Medana Verduc 2003 - Goriska Brda, Slovenien
Efter tre toppviner på raken  är det inte lätt för varken Bressan eller detta att tillföra så mycket mer än att det är spännande med okända druvor från Goriska Brda precis på gränsen till Italien
Torrt kryddigt lite pepprigt orangevin.
Antytt oxiderat, medium syra
82?


Champagne Philippe Gonet Brut millésime 2007
Oj så fint den här munrensaren satt. Vi som ofta tycker att champagne är överskattat, i förhållande till priset i alla fall. Ibland ger brödigheten en lite fadd smak i munnen. Så icke här. Och vilka syror!
Hur var det nu? Torrt, kallt och gratis! Lägg till gott här!
90



Bricco Cardogno Moscato d'Asti 2012
Friskt halvsött, funktionellt, trevligt med underbara 6% är precis vad som behövs till desserten.
Bra timing även för detta.
85


Ronc di Vico Dolce 2008, Colli orientali del Friuli
Picolitto (Picolit, Piccolit) heter druvan. Finns nästan bara i Friuli.
Sött med svag botrytiston men utan klistrig sötma. Ganska bra syra Lite kryddigt.
85


Puuh..

Kompletterande betraktelser här