söndag 29 september 2013

Mallorcaviner


Mallorca har det mesta man kan önska sig av ett resmål om man gillar sommar, hav och storstadskänsla i kombination. Ön är inte större än att man nå alla dess delar under en dagsutflykt oavsett var man stationerat sig. Som i Spanien i övrigt finns en hel del kontraster mellan gammalt och nytt. Västra delen är mer utvecklad och fashionabel, östra något enklare traditionell. Palma är lite som Barcelona i fickformat med gammaldags charm och samtidigt modernt. Avslappnat och pulserande i samma andetag.
Liknande kontraster mellan modernt och traditionellt finns som bekant både i det spanska köket och bland landets viner som generellt inte tillhör våra huvudfavoriter men naturligtvis kan även en blind höna hitta ett och annat. Gourmeten bör t ex inte missa Simply Fosh och deras provsmakningsmeny med tillhörande vinmeny. Vill man testa många spanska viner på ett och samma ställe är svenskägda tapas- och vinbaren Wineing ett bra ställe. Ett stort utbud av lokala viner hittar man i SPAR-butikerna som finns i nästan varenda lilla by på ön som verkar hysa lika många tyskar som spanjorer.

Beträffande öns viner är det väl mest Ànima Negra som lyckats göra sig kända internationellt. Personligen är vi måttligt imponerade av stilen, men skall ärligen säga att vi bara testat årgång 2008 och en liten skvätt 2010. I alla fall för den som tycker om andra modernt varmfruktiga och välfatade spanska viner kan An Negra vara ett alternativ om man vill lägga c:a 40€ för en flaska på plats. Intressantast med det vinet är väl egentligen att det är gjort på lokala druvor varav 95% Callet och 5% Manto negro. Lagringen i 18 månader på nya franska barriques förstör dock en hel del av druvtypiciteten i alla fall för oss, men smaken är olika och det har fått höga poäng av såväl Wine Advocate som Jancis Robinson. Kanske blir det bättre med tiden men fan tro't...


Andravinet AN/2 som kostar kring 13€ har vi testat ett par gånger både med och utan mat också det i årgångarna 2008 och 2010. Liksom storebror gjort på huvudsakligen lokala druvor i detta fall med 65% callet, 20% Manto negro och Fogoneu och dessutom med 15% Syrah. Här har vi en varsammare fathantering med endast 35% nya franska ekfat där vinet får ligga 13 månader. Vinet ger oss väl ändå ingen större kick men här finns en ganska intressant mineralisk prägel från kalk och järn i området kring Felanitx. Tyvärr drar den lätta sötman och torkade frukten ner intrycket och tanninerna och syran är inte mycket att hurra för.

Vi har tidigare nämnt de två områden på Mallorca som tillhör den näst högsta spanska områdesklassifikationen Denominación de Origien (D.O.). Pla i Llevant är kanske det mest kända möjligen tack vare Ànima Negra, medan Binissalem var det som först blev klassificerat som D.O.

D.O. Pla i Llevant har 14 klassificerade vingårdar och sammanlagt 340 ha vinmarker varifrån det produceras c:a 200000 l vin årligen, huvudsakligen rött. Druvorna som används till detta är Manto Negro, Callet, Fogoneu, Ull de Llebre, Monestrell, Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah and Pinot Noir.
De gröna druvor som får användas till vitt vin är Premsal Blanc, Parellada, Macabeo, Muscatel, Chardonnay och Riesling(!).

D.O. Binissalem har också 14 vingårdar men med 592 ha vinmark även om området sett till hela den geografiska ytan är mindre än Pla i Llevant. Druvorna som får användas här är till de röda vinerna Manto negro (huvuddruvan), Callet, Gorgollassa, Tempranillo, Monastrell, Cabernet Sauvignon, Syrah och Merlot och till de vita Moll/Prensal Blanc (huvuddruva), Giró ros, Macabeo, Parellada, Chardonnay och Muscatel.

Värt att nämna är hur bra cabernet sauvignon gjorde sig i de viner vi provade, i alla fall från 2010. Tight fin frukt utan syltighet med bra syra och för druvan ganska mjuka tanniner. Balanserar upp Callet och Manto negro som har lite mer av fikon och torkad frukt och en viss mineralitet i sin karaktär.
Vi fick konstigt nog inte ett enda svar från de producenter vi kontaktade innan resan. Kanske för att det är skördetid, kanske för att vi var lite sent ute. I alla fall valde vi att inte besöka någon vingård överhuvudtaget denna gång. Ibland är det ganska skönt att ägna sig åt andra utflykter och svalkande bad.
Några tips utifrån våra preferenser och vad vi provat kan vi naturligtvis inte låta bli att ge.

José L. Ferrer
Räknas som en lite gammaldags, eller i alla fall traditionell producent. Speciellt bra var det ekologiska Pedra de Binissalem (Manto negro/Cabenet) som hittades på flygplatsens vinprovning där tjejen bakom disken troligen för första gången fick se en svensk turist spotta vin...
Även den enklare crianzan med gul etikett som finns lite varstans är hyfsad och bra för priset om än åt det lätt torkade fikonfruktiga hållet.


Son Prim (Jaume Llabres)
Gör en okomplicerad men mycket bra cabernet.


Armero Adrover
Fin Callet/Cabernet/Merlot-blandning.


Jaume Mesquida
Biodynamiker. Trispol 2010 var inte så dum.


Miguel Gelabert
Viognier, Roussane och Jaumillo var en spännande/otippad franskspansk blandning i det vita Blanc sa vall "Selecció privada vi fick på Simply Fosh. Visst fanns här en hel del vanilj och nötter från faten men det gjorde sig utmärkt till fisken med saffranssås. Hur deras övriga viner är vet vi inte men ryktet är gott enligt sommelieren.


Ok, ärligt talat är det väl inte för vinerna man åker hit men här finns en hel del drickbart och liksom ön som helhet är nivån numera ljusår från det gamla grisfestryktet. Som ett sätt att förlänga sommaren är det svårslaget såhär i slutet på september.



fredag 20 september 2013

Vinet och musiken. Roagna Langhe Rosso 2006


Plötsligt händer det.
Man har skrivit färdigt en bloggpost där bara bilden och en videolänk fattas.
Så hör man kvällen innan postningsdags exakt samma tankegångar i denna eminenta Podcastintervju.
Alf Tumble och Finare Vinare.
Slumpen är ingen tillfällighet.
Ser det som ett kvitto på att vår spaning stämmer.
Vi är uppenbarligen inte först med denna tanke.
Det här att det är något speciellt med vinet och musiken.
Eller snarare med vinprovare och musikalitet.
Vi ser ett samband.
Hittar den ena efter den andra som inte bara har vin, utan även musik i blodet.
Och då pratar vi inte om att göra egna spellistor på Spotify utan menar musik som passion.
De besjälade.
Som spelar själva.
Skriver eget.
Musikerna.
Proffs eller amatörer.
Samlarna.
Nördarna.
Som tyckte Roxanne var en höjdare när The Police släppte singeln 1978 och som än mer älskade och plockade ut de lite mer jazzigt atonala ackorden från Stings soloversion med soft elgitarr och Branford Marsalis sopransaxofon på Live Aid-galan, Wembley 1985.
Som kanske lyssnar mer på musiken och hur den är uppbyggd, än på texten.
Som kan få rysningar av både gammal punk och en klassisk celloduett och ändå älska syntesen mellan en bra rap och tillhörande melodislinga. 
R&B. House.
Eller vad än det nu må vara man har fastnat för genom åren.
Med hjärtat.
Kanske är det samma primitiva delar av hjärnan som berörs av musik med känsla, som av ett välgjort vin.
Kanske har gehör att göra med förmågan att uppfatta och analysera nyanser oavsett om det rör sig om musik eller vin som berör.
Musik-gehör.
Vin-gehör.

Vi känner inte Alf Tumble på något sätt.
Han gjorde ovanstående podcastintervju med Finare Vinare och är nybliven dryckesskribent på DN.
Dessutom DJ och musiker om vi förstått saken rätt.
Han ger ett bra första intryck.
Överst på hans första rekommendationslista var Roagna Langhe Rosso 2006.
Efter det tog vinet snabbt slut på beställningssortimentet.
Tur att vi hade köpt det tidigare.
Naturligtvis har även Finare Vinare druckit det här.
Och jobbar med musik professionellt.
Slumpen är ingen tillfällighet.

Tänkte egentligen inte själv skriva om vinet.
Låter väl som det mesta annat man skriver om.
Men det fick blodet att sjunga.
Tjärpapp, tobak, liten läderbit, en bukett med örter och rosor, Viol- och Ga-Jol-tabletter. Syra över medel, rikligt med finsandiga tanniner, tämligen generöst med mörk frukt, lite nypon och lätt torkade körsbär. Väl sammanhållet. Ungdomligare känsla än vad den verkliga biologiska åldern anger. 

Som musik för själen.
Som etiketten både vitt och svart.
Som allting däremellan.
Som Sting och Branford Marsalis.




tisdag 17 september 2013

Saint-Joseph Offerus 2010 (Jean-Louis Chave Selection)


Det här vinet fick vi smaka på en provning i våras och blev alldeles till oss, men inte förrän ganska nyligen sedan gav vi det chansen igen i den mer autentiska situation som vinet egentligen är ämnat för.
Med andra ord - till bords med en köttbit så får vi se vad det går för [paw rihk-titt]!

Knappt genomsynligt rödblå färg. Områdes- och druvtypisk skönt mångfacetterad doft fylld av garrigue, lite köttighet, hallonlakrits, blåbär, eneträ, svarta oliver och en knapp knivsudd vitpeppar.
Gommen får sitt med oliver, gamla hederliga gröna Rifftuggummin och ett brett fruktspektra av björnbär och (katrin)plommon toppat med lingon och en klick halloncoulis. Ändå är det huvudsakligen svalfruktigt med balanserad kraft och fyllighet utan värme eller sötma. Faten är diskreta och trots den relativa ungdomen fint integrerade. Lite drygt medelhög syra, viss mineralitet, hyfsat med finsandiga tanniner, bra längd och saken är biff... 

90

Även entrecôte-testet klaras alltså med bravur och vi kan inte annat än att glädjas ännu en gång. Kanske inte i klass med, eller i alla fall inte lika elegant (årgångsrelaterat?) som Pierre Gonon 2011 Saint-Joseph som bl a hyllats här (och som vi provade häromdagen på Rhônevinfestivalen i Köpenhamn) men Offerus hamnar helt klart i toppskiktet av det vi druckit från denna apellation.
Det står sig överhuvudtaget väldigt bra även i jämförelse med andra viner under 200 kr.

lördag 14 september 2013

Château Bouscassé & Château Montus från Alain Brumont med Munskänkarna i Lund


Provningarna står som spön i backen just nu. Och varför inte? En temaprovning med Munskänkarna brukar vara ett bra sätt att till ett bra pris få prova en exposé av viner man sällan får chansen till annars.
Som i fallet Alain Brumont från Madiran i franska Sud-Ouest där många av er säkert har provat hans olika viner efter rekommendationer i media när vinerna släppts på Systembolaget. Själva har vi bara gjort det i några enstaka fall och framför allt slagits av tyngden och kraften i vinerna.

Marion Déchelotte, som är exportchef hos Alain Brumont guidar oss genom kvällens viner efter en kort inledning och inledande provning på egen hand. Hon berättar hur man ändrat inriktningen mot modernare vinmakeri med större andel nya fat och endast självrunnen druvmust från sent skördade och avstjälkade druvor. Allt för att få fruktigare, mindre tanninstinna och tidigare drickbara viner, om än med fortsatt lagringspotential. Tannatdruvan som utgör stommen i produktionen är liten, tjockskalig, väldigt tanninrik och skördas sent, vilket ger mycket kraftfulla viner som i alla fall med det tidigare tillverkningsmetoderna lär ha kommit bäst till sin rätt efter 20-30 års lagring.

De båda egendomarna Château Bouscassé och Château Montus som Brumont införskaffade 1980, är båda på c:a 100 ha, men skiljer sig stort vad gäller terroir. Bouscassé har huvudsakligen röda lerjordar medan Montus präglas av liknande stenlager (galets) som i Châteauneuf-du-Pape.

All odling sker helt utan bekämpningsmedel och eftersom markerna ligger långt ifrån både industrier och större städer anses de vara ovanligt rena och fria från oönskade kemiska influenser.
Madiran omges av kyla från Pyrenéerna, fukt från Atlanten och värme norrifrån och området präglas klimatmässigt av varma dagar och kalla nätter vilket anses gynnsamt för den krävande tannatdruvan.
Härutöver odlas cabernet sauvignon och cabernet franc men man gör även en del vitt vin på sauvignon blanc, petit manseng och andra gröna huvudsakligen lokala druvsorter.

De röda vinerna från Bouscassé är uppbyggda av druvblandningar som ger något rundare elegantare viner. Med tanke på att det är cabernet sauvignon och cabernet franc som ger detta får man ett hum om vilken kraft och tanninrikedom tannatdruvan besitter. Prestigevinerna från Château Montus är gjorda på 100% tannat medan basvinerna därifrån innehåller en viss mängd cabernet sauvignon. Allt omslutet av ekfat i generellt hög men ändå varierande mängd. Cabernet suvignon och franc ligger bara på äldre fat (1-2 år?) medan tannat får vistas i de nya faten, ibland bara småttingar på 110 liter.


Château Bouscassé 2008
Kaffe, sv vinbär, rökt kött.
Medelfylligt möjligen med lite gles mitt. Mkt fruktigt med huvudsakligen svarta vinbär. Viss mineralitet. Hyfsat balanserade fat. Faktiskt viss finess och bra balans.

87
50% tannat ny ek
25% cab sauv
25% cab franc
Anses terroirorienterad. Potential 20-25 år men drickbar nu. Ett av de få vi provat tidigare. 119 kr på SB är ett bra pris.


Château Montus 2010
Syltiga björnbär, sv vinbär, något artificiell vanilj, moccatryffel. Multiplexvitaminer!
Drygt medelfylligt lätt sälta lite rund frukt av sv vinbär, sötare mogna björnbär, eldighet. Mediumplustanniner men ganska runda. 
86
"Fruktorienterad årgång". Varmfruktsorienterad om man frågar oss. 15% alkohol.
80% tannat med 60% ny ek
20% cab sauv
195 kr på SB


Château Montus Cuvée Prestige 1999
Hmm. Här finns en klar misstanke från min sida om en ev korkskada. Viftas bort av Madame som årgångsrelaterat och den lätta källardoften vädras faktiskt huvudsakligen bort efter ett tag och kvar finns lite kaffe med svag rökighet, torr cigarr, mint, kryddighet, oliver, torkat kött och svamp. Hög syra, väl fokuserat, medium plus tanniner ngt stramt avslut. Fruktsmak från svarta vinbär.
90
100%Tannat
100% ny ek.  Lagringstid tidigare ett år numera 24 mån fr 2012. 
Här finns en viss finess utan förväntad klumpighet och vi får en aning om tannatdruvans storhet och potential. I alla fall när alkoholhalten bara är 12,5%.
Finns kvar här och var på SB för 395 kr


Château Montus Cuvée Prestige 2009
Sv vinbär, slånbär, jordiga mörka bär, äverhuvudtaget fruktigare i både doft och smak. Rostade fat med vanilj. Svag mentolslinga. Ungt, tufft rostade fat, medium syra mkt fruktigt m kärv mörk frukt. Imponerande längd. Rejält med tuffa tanniner. 
87+
Var finns köttbiten?
395 kr på SB


La Tyre 2009
Mkt koncentrerad purpurfärg.
Fat kaffe sv vinbär.
Mkt koncentrerat, mkt höga tanniner, skokräm, rostade fat, plommon, sv vinbär. Mkt lång finish. Värme, katrinplommon, kryddor, peppar, lakrits.

87-88?
100% Tannat som lagrats på100% ny ek i 2 år ger naturligtvis ett mycket kraftfullt vin som inte passar oss, i alla fall så ungt som det är nu.
Druvorna från litet område på 4 ha, sluttning på 260 m höjd. Vinet görs bara vissa år då kvaliteten anses tillräckligt bra. t ex gjorde det inte 2004 och 2012.
Fler köttbitar tack! Inget att smutta på egen hand.
795 kr...


Château Bouscassé Vieilles Vignes 1999
Vi hävdar bestämt att det är korkskadat men man vill inte ge sig in i en onödig diskussion. Fick i efterhand medhåll från Lundamunskänkare som anordnat evenemanget. Årgången kan väl inte ge doft och smak av möglig källare som dröjer sig kvar??


La Tyre 01
Mint, mörk frukt, vanilj
Koncentrerat med välintegrerade fat, mediummycket lätt slipade något torra tanniner. Medelhög syra och kanske en svag slutbeska?

89
100% ny ek 18 mån. Maffigt men med några år på nacken blir det inte alls dumt ens i våra känsliga gommar.
Uppenbarligen är detta lagringsviner.


Brumaire Novembre 2008
Ljust bärnstensfärgat, Honung, aprikos i båda doft och smak.
Fruktigt lätt sötma svag sälta, hög fin syra, ingen beska. Friskt dessertvin. Riktigt bra balans mellan syra/sötma!

90
100% Petit Manseng
Restsocker 100g/l
Lär innehålla ett kemiskt ämne som även finns i vit tryffel och skall därför få toner av detta med ökad ålder.
Det här tyckte vi mycket om. Finns i beställningssortimentet.


Montus 1990
Mogen rökt ost.
Torrt, sälta, medium syra, lätt torkad frukt, lakritsrot. Nära ättestupan?

87

onsdag 11 september 2013

Poliziano "Asinone" 2005 Vino Nobile di Montepulciano


Ibland är det bara så skönt när flaskan innehåller precis det man förväntar sig.

Klassisk sangiovesdoft men en mångfacetterad sådan med torkade körsbär, nypon, örter, svart te, svamp, tobak, lite skokräm. Lätta fat även i munnen. Ganska mjuk textur, medelfylligt med bra kvarvarande syra och tanniner under medel. Längd över sangiovesesnittet. Begynnande mognadstoner med lite svamp och läder men fortfarande spänst och mycket kvar att ge inte minst utifrån den fina syran.
89

Hög kvalitet och en ganska komplex lockande pockande doft där spänningen möjligen kommer av sig något i munnen. Kanske lite tråkigare smakmässigt än vad dofterna gav fingervisning om? Hursomhelst finfina grejor som säkert håller ett bra tag till men vi dricker det gärna nu och hellre till mat än på egen hand. 


söndag 8 september 2013

Champagne Bollinger x 6


Bästa sättet att ta död på en fördom borde vara att skåda den i vitögat.
Alltså gör vi det!
Vi hävdade ju här att champagne är överskattat i förhållande till priset, men nyfikna och utvecklingsbenägna som vi vill försöka vara, måste vi självklart kritiskt granska och ifrågasätta oss själva och våra påståenden.
Därför tackar vi inte nej när Anders Öhman och hans Gustibus med kort varsel erbjuder oss att vara med på en provning med sex olika champagner, under ledning av Karl-Frédéric Reuter från Bollinger.
Möjligen kan vi ha påverkats ytterst lite att tacka ja till provningen för att man lockar med två Bollinger R.D. från 1999 resp 1988...

Öhmans finns en fin bakgrundsbeskrivning om vinhuset och dess viner. Bollinger lär såvitt vi förstått göra kraftfull champagne med tanke på att förstajäsningen sker i ekfat. Vi får väl se hur det är med det. Kanske är detta pärlor för svin (läs oss).



NV Bollinger Special Cuvée Brut (399kr)
Ljust gyllengul med både svagt grön- och rödstick. Fina citrusaromer varvat med lätt bokna äpplen, flyktiga persikoaromer, svagt rostade hasselnötter och nougat. Gommen får såväl röda äpplen som mogna päron och lätt övergräddad croissant. Syran är frisk, moussen fin men försvinner förvånansvärt snabbt ur glaset. Bra koncentration och längd utan att bli övermäktigt. Någon ek tänker vi inte ens på.
Den enda vi provat tidigare av dagens champagner. Friskare än vad vi minns.

NV Bollinger Rosé (499kr)
Något mindre men samtidigt ännu friskare och fruktigare doft än föregående vin. Vi noterar såväl hallon som smultron och en mindre uttalad brödighet men samtidigt finns en härlig mineralrikedom redan i doften. I munnen är det väldigt rent med en fin körsbärs- och äpplefruktig syra och man ana ett visst tannininnehåll som lägger sig som en fin hinna på överläppens insida. Överraskande fräscht fruktigt och utan vare sig kännbar sötma eller slutbeska.
Trodde att detta mest skulle vara ett förföriskt utspel med mer sötma, men här har vi inte mer än 9 g/l dosage och det känns riktigt seriöst och värt att ta på allvar.

2004 Bollinger La Grande Année Brut (849)
Ljusgul med svagt rödstick. De rabarber som enligt vår ciceron skall finnas lyckas vi inte hitta trots idogt letande. Däremot persika, rostad flagad mandel och de ständigt återkommande hasselnötterna. Antar att vi har ekfatjäsningen som förklaring till det. Det här har en mjukare munkänsla, kanske av en finare och silkigare mousse. Det smakar ugnsstekta äpplen med hasselnötter. Både mer kraft och längd men med något nedtonade syror.
Nja, att dubbla priset här gör oss inte särskilt köpbenägna. Föregående rosé är faktiskt både festligare och godare.

2004 Bollinger La Grande Année Rosé (1265)
Förutom en fin blek laxrosa färg förförs vi doftmässigt av såväl ostron som maräng och lätt rostad flagad mandel med röda vinbär som fruktaccent. Mineralerna är smakmässigt nästan åt det rökigt vulkaniska hållet. Munkänslan är både mjukare och bredare, syrorna lite måttligare än hos lillasyster rosé men här finns samtidigt en högre komplexitet och en fin bärigt rödfruktig smak från hallon, röda vinbär och smultron.
Alla sinnen får sitt och det är svårt att värja sig om man slipper hålla i plånboken. Bortsett från det exklusivt romantiska skimret man säkert vill förmedla är det här rent ut sagt riktigt gott! Men för dyrt!

1999 Bollinger R.D.
Gyllengult. Vi har passerat en  gräns där vi skymtar mognadstoner av svamp och gula blommor varvat med mjölkchoklad och torkad frukt. I munnen har vi en kokt kompott av gula och röda äpplen med riven nougat och lite muskot på toppen. Vi hade förväntat oss en större fyllighet och bredare munkänsla men i stället hittas en väl fokuserad och sammanhållen struktur som någon nästan uppfattar som en slutenhet i alla fall jämfört med vinet efter som öppnas samtidigt. Överkurs för oss. I alla fall friskt och fräscht med en skön mousse.
Förvånansvärt stor fräschör, men det är kanske så det är med bra årgångschampagne, som med andra stora viner. Men 2258 kr exkl moms för en magnum...?

1988 Bollinger R.D.
Mörkt gyllengult (urinfärgat för sjukvårdspersonal). Stor doft med mognadstoner av undervegetation och vissnande gula blommor som väcker lustar i mer primitiva delar av hjärnan. Komplexiteten är naturligtvis större och vi får doftbilder av tarte tatin och brända mandlar. Mineraliteten övergår närmast i salmiak. I munnen finns det rikligt med mogen och torkad frukt från så väl gula äpplen som aprikos och det tillkommer ett dovare smakspektra av mocca, mörk choklad och (gäsp..) rostade hasselnötter. Moussen sägs vara silkigare men är det inte bara ett uttryck för att den börjar falla sönder helt enkelt? Vem är vi att ifrågasätta...
7995 är priset, inte varunumret på denna magnum som släpps i november och det går inte att värja sig för detta när man skall försöka bedöma det. Med gott samvete kan vi i alla fall konstatera en stor komplexitet och både djup och bredd. Visst är detta det mest minnesvärda av dagens provade viner, men godast? Som vanligt beror det på sammanhanget. Som med alla andra viner.

Här blir det ingen poängsättning eftersom vi inte tycker oss ha kompetensen att göra det på ett korrekt sätt.
Vi har fått en ökad erfarenhet efter denna provning men är fortfarande lite för jordnära och kritiskt granskande för att låta oss förföras fullt ut.
Slutsatsen kvarstår därför tills vidare.
Champagne är överskattat i förhållande till priset.
Fast 200 kr för denna provning inkl efterföljande buffé var ett fantastiskt pris!
Stort tack Anders Öhman för att vi fick möjligheten att vara med!














lördag 7 september 2013

Fattorie Melini - 2004 La Selvanella Chianti Classico Riserva DOCG


Det finns några viner som man har ett lite närmare förhållande till än andra. I vårt fall handlar det inte sällan om italienska viner. Det var ju huvudsakligen där våra utforskningar började.
Den tyska nätvinhandlaren televino.de fanns redan för knappt 10 år sedan. Enbart italienska viner, lite blandat kända/okända producenter, hyfsade priser. Genom en anhörig som bodde där då gjorde vi våra första vinbeställningar på nätet och sen fick hon transportera hem vinet till oss. Därigenom breddades utbudet innan det blev ok med nätvinhandel till Sverige några år senare.

Ett av vinerna som vi då tyckte bäst om var Machiavelli 1999 Vigna Fontalle Chianti Classico Riserva. Vi köpte för att lagra, men kunde inte hålla oss mer än max två år innan flaskorna var slut även i senare årgång.
Man undrar vad man hade tyckt om det idag? Preferenserna och bedömningsgrunderna har som bekant ändrat sig drastiskt sedan dess. Därför var det väldigt trevligt när man plötsligt hittade ett inlägg på Barolistas blogg i vintras. Visserligen annan årgång men visst skulle man vilja har kvar någon av sina gamla flaskor och prova själv.

Ett annat vin som var gudagott med dåtidens mått var 2004 La Selvanella Chianti Classico Riserva från Melini. Fram tills dess trodde jag att Melini enbart var liktydigt med enkelt vin i bastflaskor. Så är det uppenbarligen inte. Grundat 1705, brett sortiment, numera ägt av mastodonten Gruppo Italiano Vini (som när man forskar i det visar sig äga även Machiavelli).
Melini äger totalt 544 ha toscansk mark varav 136 ha är fördelat på 5 vingårdar i Radda, Castellina och Gaggiano med själva huvudsätet i Gaggiano, allt i Sienaprovinsen i centrala Chianti Classico. Förutom La Selvanella Chianti Classico Riserva DOCG har man Granaio Chianti Classico DOCG, San Lorenzo Chianti DOCG och I Coltri Toscana IGT från vingårdarna med motvarande namn. Man gör även Toscanas enda vita DOCG-vin Vernaccia di Gimignano och Occhio di Pernice Chianti Classico DOC som är ett Vin Santo. Härutöver erbjuder Melini en stor produktpalett med allt från Vermentino i Maremma till Brunello di Montalcino. Stort utbud och inte en bastflaska att se på deras hemsida i alla fall. Så fel man kan ha.

Undrar vad man hade tyckt om La Selvanella idag? Senast det dracks var för 5 år sedan.
Som av en händelse finns en flaska kvar.

2004 La Selvanella Chianti Classico Riserva DOCG
Mintchoklad vid första snudden men det står inte att finna tillstymmelse till därefter. Inga rostade fat här inte. Fin sangiovesdoft med moreller och viss örtighet. Ren och klar smak med en antydan till grön örtighet som dunstas bort av lite syretillförsel. Väl integrerade fat med aningen mjölkchoklad. Lätt torkade körsbär plus en och annan mogen jordgubbe. Medelfylligt med avslipade tanniner i inte särskilt riklig mängd och skönt närvarande syra strax över medium. 
88+

2008 kostade den 11,90€ i inköp. Det kändes som ett kap då. Idag är årgång 2008 den aktuella och kostar 12,60€. Låter fortfarande som ett bra pris för en utmärkt lite svalare årgång.
Fantastiskt trevligt att det här var lika gott som vi mindes, trots att man inte hade riktig koll på läget då.
Det kanske man inte har nu heller.
Spelar ingen roll - när det smakar så här bra.




onsdag 4 september 2013

Bordeaux Cru Classé Prestigesmagning med Theis Vine i Köpenhamn


2,5 timme, 79 viner, drygt hälften provade, hög kvalitet, 295 DKK.
De flesta viner från två årgångar. Alltid intressant att jämföra.
2005 Utvecklas fint, balanserat och inte utan finess och börjar bli riktigt bra att dricka. Mums!
2006 Hellre än 2007.
2007 Tröttande tydligt hur de rostade faten generellt överskuggar snälla tanniner. F ö drickbara nu.
2008 Spretigt både vad gäller årgång och enskilda viner, men flera bra.
2009 Lite för mycket för oss.
2010 Hellre än 2009.

I topp:

  • Château Petit-Village 2005. Överraskande elegant från Pomerol. Wow! 
  • Château Coutet 2009. Saffran, mandel, torkad frukt och botrytis i samma andetag. Ibland kan man dö för denna doft. 
  • Château Suduiraut 2007. Syra & sötma och ändå elegans & balans.

         


PROVAT OCH NOTERAT:

Haut-Médoc:
Château Cantemerle, årgang 2005 og 2010 (5e cru) 88/87
Château Camensac, årgang 2001 og 2005 (5e cru) 87/87


Margaux:
Château Ferrièr, årgang 2004 og 2011 (3e cru) 88/86?
Château Giscours, årgang 2004 og 2008 (3e cru) 91/88
Château Lascombes, årgang 2005 og 2008 (2a cru) 93/88


Saint-Julien:
Château Beychevelle, årgang 2009 og 2011 (4e cru) 89/87
Château Branaire Ducru, årgang 2006 og 2007 (4e cru) 86/85
Château Lagrange, årgang 2006 og 2008 (3e cru) 88/90
Château Léoville Poyferré, årgang 2006 og 2007 (2a cru) 91+/88
Château Leoville Barton, årgang 2006 og 2007 (2a cru) 91/89


Pauillac:
Château Haut Bages Libéral, årgang 2008 og 2011 (5e cru) 85/86
Château Pichon-Longueville Comtesse, årgang 2004 og 2009 (2a cru) 91/92
Château Pichon-Longueville Baron, årgang 2007 og 2008 (2a cru) 90/93

Saint-Estèphe:
Château Phélan-Ségur, årgang 2006 og 2009 87/88


Pessac-Léognan:
Château Smith Haut Lafitte Rouge, årgang 2007 (gr cru) 89
Domaine de Chevalier Rouge, årgang 2007 (gr cru) 88


Saint-Emilion:
Château Canon la Gaffelière, årgang 2006 og 2008 (pr gr cru B) 88/87


Pomerol:
Château Petit-Village, årgang 2005 og 2010 93/90


Sauternes:
Château Coutet, årgang 2007 og 2009 (Pr cru) 88/93
Château Suduiraut, årgang 2007 og 2010 (Pr cru) 92/90+







tisdag 3 september 2013

Malmömunskänkarnas Nyhetsprovning September 2013


Några poäng säger mer än tusen ord och bilder...
Inte?


2012 Héritages Côtes du Rhône Blanc Ogier (nr 2866)
80

2012 Pinot Gris Selection (nr 2119)
80

2012 Bürgermeister SchweinhardtRiesling Löhrer Berg Trocken (nr 5802)
84

2011 Ca' del Bosco Curtefranca Bianco (nr 90590)
83

2012 Famille Amirault Grosbois Les Caillotes (nr 2822)
83

2010 Lucas & Lewellen Cabernet Sauvignon Cote de Sol (nr 6571)
83

2012 Tahbilk The Tower Shiraz (nr 2159)
79

2011 Ro-Rée Saint Joseph Louis Cheze (nr 2887)
85+

2011 Domaine de la Janasse Terre d'Argile Côtes du Rhône Villages (nr 92055)
85+

2011 Vacqueyras Le Clos Montirius (nr 91164)
88-

2010 Château Barréjat Cuvée des Vieux Ceps (nr 91173)
83

1998 Château Grandis (nr 3000)
87

1998 Viña Tondonia Reserva Blanco R López de Heredia (nr 90020)
84