lördag 29 juni 2013

Fenocchio Barolo Bussia Riserva 2006



Fenocchios barbera 2009 nämnde vi här, basbarolon 2008 avhandlades här och dolcetton är bl a testad av Italienska viner där vi ursprungligen fick våra fenocchioögon öppnade (sorpresa!)
Förväntningarna på just detta vin är m a o inte de lägsta utifrån de erfarenheterna och efter det här och det här, men vi behöver inte känna minsta oro. Omedelbart fastställs att detta är både klassiskt, elegant och redan tillgängligt. Redan efter knappt två timmar i karaff. Sedan är det bara raksträcka från näsa, via munhåla, till magsäck.
Ganska sirlig mestadels röd frukt av jordgubbar, lite körsbär, röda vinbär, Ekströms nyponsoppa, en del hallonbåtar, två delar lakritsbåtar, järnmineraler och en smula salmiak. Mjukt tunganslag, lätt till medelfylligt med hög syra, skönt bitande tanniner och en antydd fruktig sötma. De initiala lätta doft- och smaknoterna av rosor och tjära slipas av under kvällen men vinet är hela tiden mycket harmoniskt och i god balans och längden består trots det eleganta intrycket. Vet i fanken hur det går till...
Kort sagt. Detta är klassisk Barolo när det är som bäst, nu och flera år framåt.
94

Köpt på Winewise

torsdag 27 juni 2013

Michel Lafarge 2006 Bourgogne, Pinot Noir


Otto Suenson, Köpenhamn en eftermiddag i juni:
-Vad ska du ha för en av de där?( jag pekar på ett tiotal dammiga flaskor som står och skräpar i en låda)
-Ah, det kan du få för en 50-lapp?
-50?? Går de att dricka då?
-Ja det är nåt restparti vi fick in. Jag har inte smakat men de skall ju helst lagras länge så det går nog.
-Ok, jag tar en då.

Hemma en kväll i juni:
-Druva, land, region, distrikt och pris?
-Pinot noir, Frankrike, Bourgogne, Côte des Beaunes, 250kr? Appellation communale??

Delvis transparent, rubin och vinrött. Doftar rårörda mogna hallon och jordgubbar, svag pinotkryddighet, rosmarin, pinjeträd och granskott, lätta fattoner med vindsbjälkar och nougat. Viss silkighet i de lätta tanninerna men distinkt hög syra. Lätt om än inte svävande på tungan.
Typiska attribut, hyfsad längd, och viss elegans utan större komplexitet. 
88+

Hög kvalitet, i god balans och försvinnande gott. Inget svårt vin, varken att förstå eller att dricka. Priset vi betalade är däremot obegripligt. Ibland är det de små ögonblickens verk som visar sig ge de stora, eller i alla fall de mest oväntade upplevelserna. Knappast oväntat utifrån producent, men för att man var så inställd på att det var lika defekt som dammigt.
När man går in på Otto Suensons hemsida idag tar man plötsligt en dansk 200-lapp för samma vin.
Antar att man nu har smakat och därefter dammat av flaskorna.
Hustrun förstod i alla fall vad det var värt.


Fotnot:
Bourgogne är indelat i fem huvudkvalitetsklasser - Grand cru, Premier cru, Appellation communale, Appelation sous-régionale och Appellation régionale, där det aktuella vinet av tillverkaren angetts tillhöra den sista lägsta klassen.

tisdag 25 juni 2013

Cerbaiona Rosso di Montalcino 2010


Premiär på sangiovese '10 för oss och för första gången på länge vet jag baske mig inte riktigt vad jag skall skriva. Man måste nästan själv dofta och smaka för att förstå. Det låter så futtigt att beskriva att det är ungefär medium av alla de viktigaste parametrarna: frukt, syra, tanniner, sötma (drygt), textur (åt det mjuka), fyllighet(knappt), längd (drygt).
Det är när man lägger ihop allt som helhetsintrycket blir allt annat än genomsnittligt. Redan så här i sin linda är det underbart avvägt och proportionerligt och hade vi inte haft närmast fulländad förmåga till behärskning och självbevarelsedrift hade det det runnit hejdlöst nerför våra strupar...
Sangiovesiskt så det förslår med körsbär, örter, svart kallt te, nypon, botti och några lakritsbåtar toppat med en kokt jordgubbe.
91+

Om vi skall döma efter detta vin, smakar Toscana 2010 svalare än 2009 men varmare än 2008. Det skall bli mycket spännande att prova mer av denna årgång. Fler har testat här och här och stämt upp i hyllningstoner.

Köpt av BB-Vinimport

söndag 23 juni 2013

Giuseppe Rinaldi 2011 Langhe Nebbiolo

Jodå, det finns en hel del god Langhe Nebbiolo men få har väl så bra och mytomspunnet rykte som Giuseppe Rinaldis variant. Hög kvalitet och inte helt lätt att få tag på. Själva missade vi tåget 2010 och har bara '09 att jämföra med. Den årgången var varm vilket dock inte var märkbart negativt enligt vår mening.
2011 lär ha varit ännu hetare. Hur mycket påverkar det?
Flaskan för dagen är bara barnet och vi häller för säkerhets skull i karaff drygt 6 timmar innan maten.

Det första som slår oss förutom den  medeltransparenta vinröda färgen med blåstick, är den ursprungtypiska doften med jordgubbe, lingon, syltburk, linoleummatta, rosor och långt borta ett dagsgammalt tjärat tak. Under kvällen och framför allt i munnen tillkommer en lätt blåfruktig sötma med vildhallon, blåbär och viol, men ändå med skönt bra syra och tanniner strax under nebbiolomedianen. Texturen är något mjukare än 09 och anslaget inte så distinkt. Balansen är enastående för ett så ungt vin. Alkoholen ger ingen tydlig hetta efter den relativt långa dekanteringen men kunde skönjas vid smygklunken när det hälldes upp. För första gången när vi dricker nebbiolo ploppar plötsligt en tanke på södra Rhône fram, men den trängs snabbt tillbaka. Det här är så mycket bättre. Innehållet i flaskan sjunker i oroväckande rask takt både till maten och under kvällen. Ett betyg så gott som något.
90

lördag 22 juni 2013

Fenocchio Langhe Freisa 2009


Enda gången vi provat druvan freisa, så var vinet korkskadat. När vi så gör ett nytt försök är det med en producent som är känd för sin kvalitetsbarolo som i allt större omfattning verkar ha nästlat sig in i bloggosfären de senaste månaderna. Vi misstänker att någon varit och handlat Fenocchio hos Stefan Jensen och hans Winewise i påskas och släpat hem några flaskor till Stockholm, men det finns även olika Fenocchioflaskor att köpa hos Italienska Magasinet. Flaskan för dagen köpte vi från Winewise hösten 2012.

Utseende: Mörkt blåröd, medeltransparent, rikligt med fällning. 
Doft: Jordgubbe, moreller, rårörda lingon, järn och syltburklock. 
Smak: Mogna jordgubbar, mörka syrliga körsbär, järnmineralitet, hög syra, tät tanninmatta. Ngt kantigt och obalanserat. Skall säkert sparas.
87

När man närmar sig en helt okänd druva är det både spännande och svårt. Förutom druvkaraktären försöker vi fokusera på om vi kan hitta någon terroirkänsla. Vår teori är att vi tror oss kunna hitta en speciell piemontesisk järnmineralitet som vi associerar till burklocken från glasburkar med jordgubbssylt eller rårörda lingon. Och visst finns den väl här i dagens vin, även om blindprovaren för dagen först är inne på Etna rosso. Vinerna därifrån innehåller ju inte sällan denna tanninrikedom, hög syra och en vulkanisk i viss mån metallisk mineralitet.
Man skulle möjligen också kunna förväxla dagens vin med en Langhe Nebbiolo. Freisa har både rejält hög syra- och tanninhalt, i det här fallet av det stramare slaget, vilket tidigare var okänt för oss innan vi fick insidetips från Italienska viner. Druvan är annars mest känd för mer eller mindre mousserande viner med eller utan residualsocker för att balansera upp tanninbitterheten. Här finns inte tillstymmelse till sötma men möjligen drag av lite bärigare frukt bakom våra beskrivningar av stramhet och mörker.
Vi har svårt att sätta fingret exakt på vad som egentligen gör just detta vin unikt, men visst är det piemontesiskt och av utmärkt fenocchiokvalitet.



torsdag 20 juni 2013

Keller 2004 Dalsheimer Hubacker Riesling Spätlese


Vi älskar kombon het wok, nudlar, räkor, curry och halvtorr riesling.
Låg alkoholhalt, lätt sötma.
Även före och efter maten slinker det här vinet ned som vore det saft.
Glas och flaska immar igen så skönt denna sommarens hittills hetaste dag.

Gyllengult nästan ljust honungsfärgat. Den där lite pirriga doften som Riesling kan ha, där plötsligt lustar väcks. I munnen mjuk fin textur med gott om mineraler under lätt viskösa lager av Orangina och Apotekarnes Passionsfrukt. Petroleumtoner som är mer fotogen än diesel men som inte på något sätt tar överhanden.  Där vi endast önskar att syran skulle vara något högre för att uppnå optimal balans med sötman. 
Så är detta vin.
88

tisdag 18 juni 2013

Ludovic Chanson - Les Cabotines 2011, AOC Montlouis sur Loire


Les Pêchers från Cavistesläppet CAV014 skrev vi om här. Då rörde det sig om en s k Sec tendre, dvs ett torrt vin med en lätt restsötma för att få en liten extra fruktighet.
Les Cabotines är i stället en Sec sec.
Och en riktigt bra chenin blanc.
Torrt och gott, kort och gott.

Det doftar så typiskt som det ska i form av jord, vått ylle, färsk ingefära och man kan ana en minimal oxidationston. Även munnen matas med jordiga toner. Knastertorrt med lite grapefruktskal och svagt bokna äpplen. Nästan tanninsträvhet i munköttet. Är det skalmacererat?? Gamla träfat? Vem bryr sig?
Montlouis utmanar verkligen Vouvray!
89

söndag 16 juni 2013

OD-gruppen Flight 2 + 4

Upplägget är inte så krångligt. C:a en gång i månaden prova viner motsvarande trebetygsprovets olika flighter. Ta med en egen flaska. Denna gång är det flight 2+4, dvs vita respektive röda prestigeviner som då alltså inte måste vara endruveviner.
På det riktiga provet får man poäng för land (2), region (2), distrikt (2) och årgång +/- 1 år (1). Hälften av poängen ges för rätt andrahandsalternativ.
Den som vill (läs undertecknad) kan ju i hemlighet roa sig med att räkna ihop sina poäng på slutet och använda det framöver för att kolla den egna utvecklingskurvan.


VIT FLIGHT


Tim Adams 2011 Semillon Clare Valley
Tänkte inte ens tanken Semillon, eller nya världen för den delen. Lätt struktur, hög syra, ngt parfymerat, svag grapebeska på slutet. Ungt. Inte alls dumt men kanske lite atypiskt?(0,0,0,1)


Josmeyer Les Lutins 2007 Pinot Blanc
Aromatiskt, lite stickigt, lack, aprikos, äpple, rel hög syra. Svag sötma och lätt beska för mig till Alsace och pinot gris. 2008? Enligt flaskan Pinot blanc. Benämningen Pinot blanc i Alsace måste inte betyda endruvevin utan kan vara blandning av Pinot blanc, Auxerrois blanc, Pinot gris och Pinot noir (utan skalkontakt). Blandningar av de två förstnämnda är vanligast. Fel druva men det får man inte poäng för ändå. (2,2,2,1)


La Chablisienne Chablis 1er Cru Monmains 2008
Tänk att det alltid skall vara så svårt att skilja en lätt fatad chardonnay från en mineralrökig chablis. I bästa fall rätt i hälften av gångerna. Förra gången hamnade t o m en lättfatad australiensare i Chablis. Denna gången blev det rätt men trodde det var yngre. Gott var det i alla fall. Hög syra, krutrökiga mineraler, äpple, lite citrus. (2,2,2,0)


Bennati, Soave Classico 2011
Va? En soave med svarta vinbär, kattkiss och fläder? Oj så säker jag var på Sauvignon blanc. Visst, i efterhand fanns det väl lite päron och syran var inte så hög, men ändå. Helt bortkollrad. Tröstpoäng för årgång. (0,0,0,1)


Girardin, Puligny-Montrachet 2010
Fat med rostat nästan bränt bröd, lite nötter, hög syra, lite sprits. Eftersom man kunde jämföra med chablis-vinet lyckades jag pricka rätt även på denna Chardonnay, men varför krångla till med att gissa Mersault? (2,2,1,1)


Louis Sipp Grand Cru Kirchberg de Ribeauvillé Riesling2007
Lack och lite andra volatila toner, antydd fetma, lätt fruktsötma och är åter i Alsace. Tycker dock inte att syran är så hög så det blir åter en Pinot Gris för mig. Riesling för många andra. Hade det varit flight 1 som är druvgissning hade det blivit noll poäng, här blir det desto fler. Lite slumpartat är det allt med trebetygsprovets poängberäkning. Min årgångsgissning var fel med tre år. (2,2,2,0)


Huet Le Mont Sec 2011
Detta hade vi med själva. Var med på det riktiga trebetygsprovet i februari. Min enda 7-poängare då. Huet gör fantastiska viner tycker vi. Detta gör sig inte minst till mat.


RÖD FLIGHT

De Loach, Pinot Noir, Russian River Valley 2011
Här blev det noll poäng förutom en pinne för årgången. Räknas knappast när man inte vet vad det är för vin. Jo druvan satte vi men till vilken nytta? Nya Zeeland var första alternativet, hade inget riktigt bra andra. Borde naturligtvis tänkt på USA men dricker aldrig därifrån och tyckte det var för svalt. Dags att ompröva ännu en gång? (0,0,0,1)



Alianca, Quinta dos Quatro Ventos 2007
Detta Dourovin var också från oss. Man gissade på varmt land och såväl druvorna Cabernet Sauvignon som Tempranillo i vinet och det är ju rätt, dvs Touriga Nacional och Tinta Roritz som det heter här. En del Touriga Franca finns det också (motsv Cabernet Franc). Ingen lyckades docks spika helheten. Men fanns det inte en antydan till kork? Medprovarna var kanske för finkänsliga för att säga något. Tyckte det fanns lite portvinstoner i. Vanilj- och de övriga fattonerna som vinet hade när det var ungt hade gjutits in men lite för robust för oss nuförtiden ff a på egen hand. Säkert bra till grillat.


Col d'Orcia Brunello di Montalcino 1994
Vinet för kvällen om vi får välja. Lingon, körsbär, syltburklock, jordgubbe, svamp, örter, lakrits, minimal sötma, bra syra och bra tanniner.Men hur kunde jag vara så säker på typ 10 år gammal barbaresco? Det borde ha ännu mer tanniner. Annars var både färgen och syrorna där och mognadstonerna var finstämda. Imponerande nästan 20-årigt vin. Säkert i perfekt drickfas nu innan det långsamt tonar bort. (2,1,0,0)


Xavier Châteauneuf du Pape 2010
Hur jag än försöker så lyckas jag aldrig förstå storheten med Châteauneuf du Pape. För mycket hetta, för lite finess. Sannolikt har vi druckit dem för unga men det är nog bara att ge upp att det här någonsin kommer att tillhöra våra favoriter, liksom vi gett upp hoppet om Amarone och i viss mån Priorat. Här hade jag just dessa vintyper som alternativ men satte Ch9dP som tredje. Russin, svarta vinbär, rostat bröd låter mer som något man skall ha till frukost. Producent känd, vinet bra, det är stilen jag inte gillar. Årgången glömda jag gissa på. (0,0,0,0)


Domaine Les Escondudes Châteauneuf du Pape 2009
Betydligt mer tanniner än föregående vin, annars får vi samma känsla för detta. Lite kryddiga russin och sötma, medelhög syra. Gissar denna gång rätt men är ute på gungfly. De flesta verkar tycka att det inte brukar vara så tanninrika viner härifrån. Själv tycker jag att de kan vara lite hursomhelst. Ibland ganska tunna och transparenta, ibland högviskösa och totalt ogenomsynliga, mycket/lite tanniner. Den här är väl nånstans mittemellan. Alltid med den där sötman och alkoholen dock. (2,2,2,1)


Reverdito Barolo 2008
Barolo känner vi däremot igen, även om jag ändrade mig och trodde att detta var en barbaresco, när jag fick höra att "barbarescon" ovan var en gammal brunello. Man påverkas när man får facit efterhand. Aldrig hört talas om denna producent. Intressant att man på sin hemsida har en kinesisk språkversion. Det är väl bara att vänja sig... Denna barolo är från mark i la Morra. Inte alls dumt. Klassiska nebbioloattribut med tjära, lakrisal, bra syra och bra tanniner. Även liten söt ton av tobak och vanilj och det är mer modernt traditionellt. Trodde på det varmare 2007. (2,2,1,1)

44 av max 77 poäng när man räknar bort våra egna flaskor motsvarar 57%. Det är svårt att prova blint trots ihärdig träning. Förra gången på flight 1+3 (druvtypiska vita resp röda) blev det 45%. Där räknar man 4 poäng för rätt druva, 2 för andrahandalternativet, annars 0 och inget annat man kan få poäng för.
50% brukar vara godkänt för riktiga trebetyget med alla fem flighterna men där är förhållandena annorlunda. Man vet inget alls om vinväljarnas preferenser och man brukar smyga in någon slamkrypare och även nerver kan smygas in. Å andra sidan är man mer fokuserad.
Här fokuserar vi framför allt på att ha trevligt förutom att lära oss något.

fredag 14 juni 2013

Descombes Régnié + Occhipinti il Frappato


Det blir nästan för mycket när man får CAV016 från Caviste samma dag som man ger sig i väg på en vinsafari i Köpenhamn. Kvällens i-landsproblem består i att välja vin och plötsligt inser vi det geniala i att matcha ihop en italienare som vi tidigare tyckt tangerat den burgundiska Bermudatriangeln (Bourgogne, Beaujolais och Jura) där vi försvunnit mer än en gång, med ett vin från just detta område på riktigt. Kalkmineraliteten är väl den gemensamma nämnaren, ja förutom den slanka formen, drickbarheten, finessen och ett osedvanligt skickligt vinmakeri åtminstone i dagens fall.

Descombes tillhör de mest namnkunniga i Beaujolais som med olika naturmetoder och minimerat svavelanvändande gör viner långt i från vår traditionella bild av skumbanans- och godisosande 89-kronors gamay. För kvällen väljer vi Regnié ur CAV016-lådan.

Ariana Occhipinti lär alla bloggläsare känna till vid det här laget. Il Frappato 2010 skrev vi om här. Slankt och högkvalitativt naturligt verkar vara ledstjärnan och när Vinosapien och Italienska Viner tipsade om en nyanländ årgång gick det inte många timmar innan beställningen på Cibi e Vini var ett faktum.


G. Descombes Régnié 2011
Blåtonat och lätt opakt men delvis genomsynligt. Även i doft och smak betydligt blåare frukttoner än i vinet bredvid. Köttiga hallon, mogna björnbär och viol försiktigt kryddat med kanel och nejlika. Lätt till medelfylligt med en  mjuk textur. Syran är medelhög och liksom vinet i övrigt med ett mjukt anslag. Här finns faktiskt en hel del tanniner, sannolikt från väl inkorporerade fatmolekyler. Ungdomligt men redan med bra balans. Möjligen finns en minimal aspartamliknande eftersmak men det är också det enda som vi har på minuskontot och då handlar det verkligen om hårklyverier. Oj så gott före, under och efter maten! Det här går verkligen inte att jämföra med "vanlig" Beaujolais.
90


Occhipinti Il Frappato 2011 Naturvin från Jura utbrister blindprovande C direkt. Ack så nära men ändå geografiskt så långt borta. Naturtonerna är tydliga men på ett fulländat sätt, likt en djurisk lusta man anar men ändå tvivlar på. Även här är kroppen slank men med mer stuns än hos beaujolaisen. Formen är slimmad  med ett distinktare anslag i såväl syra som tannin, ändå utan någon som helst ungdomlig kantighet. Mineraler och kalk, djur och natur, syra och tannin, kropp och själ, allt vägt på guldvåg i närmast perfekta proportioner. Det finns egentligen inga skäl att tro att det här kommer från det heta Sicilien. Magiskt.
93

Vilka viner! Båda utöver det vanliga. Båda under 200 kr vid paketköp. Vi ser fram emot de andra två syskonen i Caviste-paketet liksom våra andra troféer från eftermiddagens safari.
Och apropå det, tack Cibi e Vini för det sedvanliga enormt vänliga bemötandet och servicen och även rabatten i form av flaskbonus.

tisdag 11 juni 2013

Schäfer-Fröhlich "Schiefergestein" 2011 Bockenauer Riesling trocken


Sommar är rieslingtid.
Även höst, vinter och vår är rieslingtid för den delen, men just nu råkar det vara sommar.
Häromveckan tyckte vi att Kellers Niersteinblandning från Rheinhessen helst skulle drickas till mat. Här häller vi Schäfer-Fröhlich i glasen och hoppas på en lite lättsammare och distinktare anslag på tunga och gom. "Schiefergestein" har vi inte provat innan men med tanke på hur god lillebror "Vulkangestein" var tidigare i vår, så är förväntningarna uppskruvade. Och visst infrias de!

Underbart lustfylld rieslingdoft späckat med druvornas motsvarighet till feromoner. Nyanserade frukttoner av ananaspassionsfrukt och lite citrus med limesaft. Svag men ack så rieslingtypisk dieseldoft av bilkö i färjeläge. Allt serverat på ett fluffigt moln av kalkmineraler. 
Medelfylligt i munnen där det råder en fantastisk balans mellan en kompromisslös skärpa och precision i syror, underbar kalkig mineralitet utan att slå över i samarin, citrus både som blomma och frukt varvat med såväl passionsfrukt, ananas som mandarin. Både så självklart och komplext.
Whoohooo!!!
92

149DKK på Atomwine eller 17.90€ på Belvini.

söndag 9 juni 2013

Bordeauxblandning Frankrike vs Italien och om att jämföra och rekommendera viner.


Jämförande studier är alltid trevliga och lärorika oavsett om man jämför helt olika viner, olika årgångar av samma vin eller samma årgång och samma druvor men olika uppväxtförhållanden. Det är något magiskt inte minst med det sistnämnda i det att man kan få så vitt skilda slutresultat trots lika genetiska uppsättning. Nästan som miljöpåverkan i tvillingstudier.

Nu är ju inte druvsammansättningen i just dessa båda viner exakta kopior och det skiljer fyra år i ålder så vi får väl kalla det för en minimalistisk syskonstudie. Så publiceras den inte heller i någon stor internationell vetenskaplig tidskrift. Intressant icke desto mindre. Det här är båda s k bordeauxblandningar men två helt olika viner. Den ena uppvuxen och fostrad i Bordeaux och Listrac-Medoc, den andra i Maremma, Toscana.

Château Fourcas Dupré 2001 (44% cabernet sauvignon, 44% merlot, 10% cabernet franc och 2% petit verdot)
Tämligen transparent ljust tegelvinrött. Fattonerna är lätta och väl integrerade, här finns en hel del mognadstoner men mer i form av fikon och läder än stall och grispiss. En lätt köttig ton svävar dock över glaset. Slankt, syradominerat med en del milda tanniner kvar men det saknas frukt även om man kan ana vinbär, både röda och svarta, långt borta. Tveksamt om det blir mycket bättre än så här även om vi väntar längre. Alltid trevligt att kunna köpa lagrade viner till bra pris(179kr). Plus för det. Traditionell stil men ganska tamt och lite intetsägande.
(85+)
Släpptes den 1/6 och flera flaskor finns kvar även på de mindre systembolagen.

Marsiliana 2005 (Cabernet Sauvignon, Merlot, Petit Verdot i okända proportioner)
Något mörkare och mer vinrött än ovanstående men med tegelkant. Här finns ett betydligt fruktigare anslag av svarta vinbär, hallon och mörka körsbär varvat med rosmarin och möjligen annan örtighet . Faten känns väldigt italienskt välrostade men har faktiskt vävts in riktigt bra i frukten, den höga syran och de sammetslika tanninerna. Mer sammangjutet och ganska friskt trots en tydligare fatton och högre alkoholhalt än sin franska storebror. Lite väl häftigt extraherat och ekat men välgjort oavsett om det är vår stil eller ej. Drickes lämpligen nu och ett par år framåt.
(87+)


Apropå jämförelser så är det också roligt att retrospektivt jämföra vinskribenternas syn på vinerna när de släpptes på systembolaget. Stämde det? Vem hade rätt. Hur mycket vägledning får man egentligen och finns det överhuvudtaget något rätt eller fel?
Vilket dessutom leder till självrannsakan. Hur mycket vägledning får man av denna blogg? Här får man visserligen utrymme att ta ut svängarna lite mer än i en tidskrift med begränsat utrymme och efter provning av ett helt nyhetssläpp, men visst är det värt att fundera på. Blir det så mycket bättre av fler ord? Beskrivningen av doft och smak är kanske meningslös. Gå bara till systembolagets beskrivningar och jämför med de egna eller andra vinskribenters. Ofta blir det helt olika. Kanske bör man i mindre grad beskriva subjektiva upplevelser som olika sorters frukter och i stället sätta fokus på sötma, syra, tanniner, längd, fyllighet även om naturligtvis även dessa parametrar kan uppfattas olika för olika personer.

Skillnaderna mellan skribenters och bloggares provningsförutsättningar har vi nämnt tidigare. Vi förstår att man har väldigt kort tid på sig att prova varje vin vid ett stort systembolagssläpp och naturligtvis påverkas man mycket av vilket vin som provas precis före respektive efter vinet man skall kvalitetsbedöma och om vinet är i början eller slutet av provningen. Bloggarna testar ofta ett färre antal viner per tillfälle inte sällan både med och utan mat, vilket möjligen ökar möjligheterna till en mer nyanserad och djupgående analys.

Vad har då andra skrivit om vinerna?

Munskänken:
2001 Château Fourcas Dupré, Listrac-Médoc, Frankrike, 90218, Vinunic
Mogen doft med svarta vinbär, plommon, ceder, ek och lätta örttoner. Medelfyllig, mogen, komplex bordeauxsmak med bra balans i klassisk stil med fina syror, god
längd och ren, lagom stram avslutning. Extrapoäng för den utvecklade karaktären. (1368 fl)
(15+)


Vinbankens topp-lista juni 2013
Château Fourcas Dupré 2001 (90218), Listrac-Médoc Frankrike, 179 kr
Druva: 44% cabernet sauvignon, 44% merlot, 10% cabernet franc och 2% petit verdot.
Smak: Medelfyllig. Mörk frukt, kärnig, inslag av mogna vinbär av örter och kryddor, tydlig tobakston. Örtig.
Omdöme: Utvecklad. Fin-elegant.
Passar till: Mustig ox- och chiligryta, renkalvfilet med stuvade kantareller, kokt lammbog i timjan.
Betyg: 4-


HD (Uppkorkat) Juninyheter i större butiker
Röda viner – Ej prisvärda
Château Fourcas Dupré 2001 (90218) Frankrike, Listrac-Médoc Moget 3p 179:-


BKWine
25. 90218 2001 Château Fourcas Dupré 750 ml 179 kr
Listrac-Médoc, Frankrike
Alkoholhalt: 12,5 %
Bordeauxslott Lanseringsdag: 1 juni 13 T5
Leverantör: Vinunic AB Beställt 1368
Doft mognad, lätt och elegant med rostade fat och örtighet
Smak lätt och utvecklad med elegant men kort smak, örtig och aning fat, nu-3år
Betyg: 14,5p =


Vi gick i båda fallen själva mest på Munskänkens beskrivningar. Nackdelen där är att flera olika provare skriver och man vet egentligen inte vem som står bakom respektive omdöme. För bordeauxflaskan blev deras betyg lite väl högt i vårt tycke. Å andra sidan är det synd att som HD skriva att det inte är prisvärt. När och var hittar man en lagrad bordeaux (om än av enklare slag) under 200 kr? I detta fall hade nog BKWine den med oss mest överensstämmande bedömningen. Spridda skurar således och frågan är om vi blivit så mycket klokare av att läsa de olika omdömena ens när vi jämför med vårt eget.

Så här skrev man om vinet från Maremma vid nyhetssläppet november 2010. Vad säger ni?  Fynd på denna  trots allt höga prisnivå? Mognad och lagras i samma bedömning. Hur länge? Kan lagras betyder kanske inte att det bör lagras, eller? Vad betyder kärnig snits är personlig? För att inte tala om 309 kr och prisvärt trots endast två  av fyra stjärnor??


Munskänken:
2005 Marsiliana
Tenuta Marsiliana, Maremma Toscana, Italien
96045, Divine
Öppen, rätt koncentrerad doft med körsbär,
blåbär, ek, örter och lite citrus. Medelfyllig,
utvecklad smak med fruktig attack, sammansatt,
rätt sträv mitt med frisk syra, bra intensitet och
lång, varm avslutning. Maremmavin med fin stil
och viss kraft.(360 fl) 16=


Vinbanken Månadens Top10:
96045 Marsiliana, Maremma Toscana Italien, 309 krDruvor: Cabernet sauvignon, merlot och petit verdot.
Smak: Fyllig. Utvecklad mörk frukt, körsbär och plommon, inslag av fikon, läder, kaffe och örter. Balanserad syra och dito tanniner. Lång eftersmak.
Passar till: Oxfilet i alla former, rengryta. Mustiga kötträtter.
Omdöme: Kvalitetsvin. Läckert, utvecklad och nyanserad. Kärnig snits är personlig.
Betyg: 4


HD (Uppkorkat), Lyxvinerna i November:
Röda viner
Fynd
Marsiliana 2005 (96045) Italien Maremma Toscana Kan lagras 4,5p 309:-



BKWine
43. 96045 2005 Marsiliana 750 ml 309 krMaremma Toscana, Italien
Alkoholhalt: 14 % T6
Tenuta Marsiliana
Leverantör: Divine AB Beställt: 360
Doft stor, läder, mörka bär och lite mint, mognad
Smak fyllig och tät med fin frukt, solmogen bärighet och lite syrligt slut, lagras
Betyg: 16,0p =


Allt om mat:
Röda viner

Mar­si­li­a­na 2005

96045 Pris: 309 kr
Rött
Prisvärt
Strävt och fatigt med drag av svarta körsbär.


Fundera nu på vad och vem som får er att köpa ett visst vin. Inte är det väl alla gånger så genomtänkt?
Viktigast är nog att hitta en skribent, professionell eller erfaren amatör, där preferenserna ofta liknar ens egna och som man kan sätta sin tillit till. Då räcker egentligen en betygssiffra och det skrivna blir mindre viktigt (i alla fall om man känner till vintypen) förutom att läsningen i sig kan vara rolig.

onsdag 5 juni 2013

Keller 2011 Nierstein Riesling Trocken


Det var ett tag sedan vi drack vin från Klaus-Peter Keller i Rheinhessen. Denna variant är en sammanslagning av två fat som han inte var nöjd med var för sig. Det ena fatet från Hipping slutade jäsa vid för hög sockernivå och passade därför inte som Grosses Gewächs, medan ett annat fat med druvor från Pettenthal jäste torrt för snabbt och därför inte heller platsade i GG-klassen. Vad gör man? Blandar helt enkelt! Resultatet kallas Nierstein efter orten där de båda toppmarkerna ligger. Atomwine säljer.

Eggande lustfylld lyxig rieslingdoft med färsk fuktig ljus tobak, curry, grapefruktskal, mandarin, passionsfrukt, gammal grusväg, cement och endast antydan till petrolifiering.
Hög kurvatur på syran med tät fyllig munkänsla och en lätt fruktighet som av en sisådär 5-6% restsötma (utan att vi har några som helst belägg för det mer än våra smaklökar). Antydan till grapefruktbeska men huvudsakligen blodapelsin, passionsfrukt och äpplekaka. Torr och grusig men inte knastrig eller vresig mineralitet. Bra längd.
Dag två är texturen något mjukare samtidigt som vi hittar en kryddighet, ja nästan pepprighet som kikar fram bakom tandraderna. Allt medan gårdagens lust och frukt finns kvar. Skall vi ha någon invänding så saknas kanske den där distinkta rakbladsvassa eggen på tungan och det här är nog bäst til mat, men det hindrar oss inte från den så vanligen förekommande slutsatsen:
Jäklar vad riesling kan vara gott!
90+