Det var ett tag sedan vi drack vin från Klaus-Peter Keller i Rheinhessen. Denna variant är en sammanslagning av två fat som han inte var nöjd med var för sig. Det ena fatet från Hipping slutade jäsa vid för hög sockernivå och passade därför inte som Grosses Gewächs, medan ett annat fat med druvor från Pettenthal jäste torrt för snabbt och därför inte heller platsade i GG-klassen. Vad gör man? Blandar helt enkelt! Resultatet kallas Nierstein efter orten där de båda toppmarkerna ligger. Atomwine säljer.
Eggande lustfylld lyxig rieslingdoft med färsk fuktig ljus tobak, curry, grapefruktskal, mandarin, passionsfrukt, gammal grusväg, cement och endast antydan till petrolifiering.
Hög kurvatur på syran med tät fyllig munkänsla och en lätt fruktighet som av en sisådär 5-6% restsötma (utan att vi har några som helst belägg för det mer än våra smaklökar). Antydan till grapefruktbeska men huvudsakligen blodapelsin, passionsfrukt och äpplekaka. Torr och grusig men inte knastrig eller vresig mineralitet. Bra längd.
Dag två är texturen något mjukare samtidigt som vi hittar en kryddighet, ja nästan pepprighet som kikar fram bakom tandraderna. Allt medan gårdagens lust och frukt finns kvar. Skall vi ha någon invänding så saknas kanske den där distinkta rakbladsvassa eggen på tungan och det här är nog bäst til mat, men det hindrar oss inte från den så vanligen förekommande slutsatsen:
Jäklar vad riesling kan vara gott!
90+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar