söndag 18 september 2016

Sortimentsprovning @pierrelegrosvin


Vår första sortimentsprovning hos @pierrelegrosvin med blandat kompott från Frankrike. 

Den korta versionen är:
Kolla upp Domaine les Hauts Baigneux och kanske framför allt Domaine Leonis.

Den något längre versionen lyder som följer:

Domaine les Hauts Baigneux (Touraine) som drivs av Nicolas Grobois och Philippe Mesnier. Ganska hårt syradriven men äppligt frisk Pet Nat Blanc, mildare bärig Pet Nat Rosé och en ung kärv ganska okomplicerad Cab Franc med potential som kommer att bli alldeles förträfflig om några år.

Domaine de la Garrelière (Francois Plouzeau) också från Touraine. Marquis de C (80 Chenin Blanc, 20 Chardonnay) har en antydan till restsötma som höjer frukten. Balanserat och lättillgängligt. Gamay Sans Tra la la är en ung lätt stallig gamay i ganska saftig stil men med en del tanniner och Cab Franc markörer.

Sällan vi får prova viner från Bergerac som hjärtat klappar lite extra för. Särskilt Pécharmant. Det röda från Château Brouillet har en klassisk druvsammansättning med 60% Merlot och resten Cab Franc och Cab Sauvignon. Reduktiv inledning och ganska kärvt, växer flera snäpp med luft och blir säkert utmärkt om ett par år. Tacksamt matvin till bra pris. (Tyvärr missade vi foto)


Château Lestignac söder om Bergerac gör charmiga Coains Comme Cochons. Roséliknande gjort på Cab Sauvignon. Lite spritsig med en rejäl skopa söta jordgubbar.  Som en pet nat utan bubblor. Fast det hade nog varit ännu bättre med... Deras cab Franc ”Callipyge” är mineralisk och fruktdriven. Inte svår alls att dricka.


Clot de l’Origine (Marc Barriot) håller till i Maury strax väster om Perpignan. Soif de Plaisir är kraftigt reduktiv inledningsvis men kommer sig efterhand och blir mer köttig och kryddig, lätt stallig med en liten strävhet.


När vi var i Roussillon i maj övervägde vi att besöka Collectif Anonyme i Banyuls, som har hajpats en del. Avstod när vi såg alkoholhalten på deras alster och får vår känsla bekräftad idag. Vi har svårt för den här stilen. Visst funkar det till mat, men det gör ju även mindre tunggumpade viner utan den här eldigheten.


Domaine de Sulauze Cochon som vi hittade i Nice på la Part des Anges förra året gillar vi även i årgång 2015. En lättdrucken bagatell som man blir glad av. Cinsault, Grenache, Syrah, Cabernet, Vermentino från Coteaux d’Aix en Provence.


Domaine Dieulefit bekräftar bara våra fördomar om grenache från södra Rhône. Sött och eldigt över hela linjen om man ska sammanfatta. Tänk vilken skillnad mot den lätta stilen man kan hitta i delar av Roussillon.



Ny Beaujolaisproducent för oss är Domaine Leonis. Raphael Champier har bl a jobbat 6 år hos Jean-Claude Lapalu. Ståltank och neutrala barriquer. Lågsvavlat och på väg mot biodynamisk konvertering de kommande åren. Brulius 2015 från Brouilly i saftig mineralisk blåröd stil och No 2, 2014 från Côte de Bruilly som är stenigare, stramare och lite mer krävande är båda väldigt bra. Det här får vi nog utforska närmare.




lördag 18 juni 2016

Besök hos Jeff Coutelou i Languedoc


Det är i mötet med människorna det händer.
Man tror sig ibland känna till, eller t o m veta något, men inser när man träffar de verkliga eldsjälarna och proffsen, att man inte alls har förstått så mycket som man trodde. Att hjärtat inte hängt med hjärnan. Att man ständigt behöver stanna upp och påminnas om vad som är viktigt här i livet.


Som det där med biodiversitet till exempel.
Även om vi egentligen vet så får man sig ändå en tankeställare när man står bland 80-åriga vinstockar bredvid ett fikonträd som bär frukt tre gånger om året. Det där att man kan blanda druvsorter hejvilt i samma vinparcell där samspelet mellan de olika sorterna tillsammans växterna i övrigt befrämjar vinstockarnas kvalitet och motstånd mot sjukdomar.
Man behöver se mångfalden av blommor mot en fond av kemikaliebesprutad ökenliknande grannvinmark för att verkligen förstå vilket vin man egentligen vill dricka.



Vi befinner oss i Puimisson 10 minuters körning från Béziers i Languedoc en gråmulen lördag i slutet av maj. När vi träffar Jeff Coutelou  utanför magasinet där han gör sitt vin, får vi direkt hoppa in i Jeepen och följa med ut markerna. Vi förstår att detta är det centrala, själva hjärtat, eller snarare lungorna, i vintillverkningen. Stoltheten och engagemanget går inte att ta miste på. Vi kör mellan parcellerna och hoppar in och ut ur bilen upprepade gånger. Hans vallhund har gjort det här förr och älskar det.
Jeff är uppvuxen med vinmakeri på gården som är ekologiskt certifierad sedan 1987. Det inger respekt och jag tänker på ett elbolags gamla slogan ”Vi följer inte strömmen, vi leder den”. Här handlar det inte om någon tillfällig trend med ekonomisk vinning som huvudsaklig drivkraft.




Han har sammanlagt 13 hektar som är utspritt lite här och där som en mosaik, blandat med grannarnas marker vars ägare inte har förstått det där att man kan göra vin utan kemikalier. Själv använder han inte svavel ens vid buteljeringen.

Här finns en stor lokal variation i jordmånen som huvudsakligen består av lera och kalksten i olika proportioner ställvis med märgel men även mer grusiga jordar. Allt med ett stort antal olika druvsorter, både tillsammans och var för sig. Varje sort vinifieras separat till vinerna även om de inte sällan blandas efteråt.


 Det är inga problem att se vilka delar som tillhör Mas Coutelou och vilka som tillhör de andra vinmakarna. Enda gången Jeff stänger bilfönstret är när vi passerar grannens traktor med ett moln av kemiska bekämpningsmedel bakom sig. Ofattbart att man inte tagit till sig det ekologiska tänket trots att det står skrivet på näsan sedan 30 år tillbaka. Naturligtvis är förklaringen som vanligt att plånboken styr framför hjärtat. Svårt att förstå när man ser alternativen så tydligt.





Efter 1½ timme är vi tillbaka i vinmagasinet. En vän som brukar prova vinerna en gång om året har mött upp och vi börjar med en etikettlös Pet Nat (Bibonade?) gjord på Sauvignon och Macabeu. Torr, frisk, enkel och god blir noteringarna.

Peilhan får oss att kvalitetsmässigt tänka mer Bourgogne än Languedoc även om den är gjord på carignan blanc och grenache gris. Fin struktur, härliga mineraler och syra.

PM rosé med 30% Cinsault och ännu mer syrah + lite av två sorters muscat är svårspottat. Torrt med liten sprits, kalkigt mineraliskt med toner av lakrits och smultron. Läskande med finess!

5So gjort på Cinsault är lätt med bara 11,5% alkohol och fruktigt. Är det enda av alla vinerna där man möjligen kan ana en liten orenhet på slutet.

Le vin des Amis med syrah, grenache (och kanske lite cinsault?) har vi provat innan. Riktigt gott och ganska okomplicerat vin som väl ingen kan tycka illa om.

Syrahbaserade 7 Rue de la Pompe med bara en liten släng av grenache, är inledningsvis lite reduktivt och behöver luft men håller hög klass. Fruktigt lättdrucket och vi befinner oss långt ifrån Rhônechark och vitpeppar.


On peut pas vraiment dire que är ytterligare ett snäpp upp på kvalitetsskalan. Det här provar vi dessutom i Collioure dagen därpå i öppnad flaska efter en halvdag i strandparkeringsvarm bil och det är då om möjligt ännu bättre. 100% syrah med hela druvklasar under 5 macerationsdagar om vi förstår det rätt. Härlig frukt, lite viol, mjuka tanniner. Vår favorit…

…åtminstone tills Jeff kranar upp (det sedan 2014 nya) Flower Power 2015 direkt från cementtanken. Wow! Extremt drickvänligt redan men ändå med ett djup, kanske påverkat av de många druvsorterna från samma parcel ”Font d'oulette”: Aramon Noir Aramon Gris, Oeillade Noire, Muscate, Clairette Blanche, Clairette Gris och Misquée. En gnutta Syrah har han blandat i också enligt hemsidan. Inga många av dessa druvor man hört talas om innan. Vi får en handskriven lapp för att komma ihåg. Själva vinet glömmer vi i alla fall inte.



Från nästa tank får vi Flambadou. Ren carignan med elegans och finess.

Vi avslutar med en oetiketterad 500 ml flaska vitt. J5 är namnet ser vi när vi senare får köpa en flaska. Visserligen har vi redan kapitulerat för Languedoc och särskilt Jeff Coutelou, men här närmar vi oss extasens höjder. Vi tänker spontant lätt oxiderat juravin utan att känna om det är chardonnay eller savagnin, när det i själva verket är macabeu och grenache gris.
Resten av innehållet får vi för övrigt i uppdrag att lämna till personalen på suveräna Restaurang Octopus i Béziers. Toppklass till mycket bra priser och man har en fin lista med viner från Languedoc-Roussillon.



När vi skiljs åt efter tre timmar får vi löfte om att prova vinerna från hans solera nästa gång vi kommer. Hur ska vi kunna motstå det…
En generös man som får oss att stanna upp och ge oss tillbaka tron på mänskligheten och som bevisar att man med hårt arbete och passion kan göra kvalitetsviner till väldigt rimliga priser och samtidigt värna om miljön.
Tack!

Läs mer här





måndag 18 april 2016

Roagna Langhe Rosso 2010


När andra börjar sälja sina baroloriservor, släpper Roagna sin Langhe Rosso 2010. Tur för oss. Annars hade den nog varit uppdrucken för längesen...

På något sätt både lätt och kraftfull med skinande röd frukt som tätnar och mörknar under kvällen, hela tiden med ett skönt balanserat grepp i syra och tanniner. Vi dricker gärna nu men hoppas kunna spara en flaska minst 5 år till. Tveksamt om vi lyckas...

lördag 6 februari 2016

Château La Grave Fronsac 2012 (Vignoble Paul Barre)


Det går inte att bortse från den där kliande kluvenheten vi har när det gäller Bordeaux.
Å ena sidan viner som oftast kostar för mycket, som gärna bygger på högdos rostade ekfat och som dessutom måste inväntas i det oändliga innan de kan drickas med full behållning.
Å andra sidan viner som kan vara alldeles enastående, men där det t o m då kan det infinna sig en klåda av att det är lite tillrättalagt eller för perfekt eller - (vågar vi säga det...) tråkigt...

Så vi lämnar huvudsakligen Bordeaux bakom oss, snokar runt lite i Bergerac med omnejd, öppnar en flaska ibland för att det ju ändå är så fantastiskt gott till entrecôten och bean, tills det plötsligt händer. På sociala medier dyker det upp ett närmast viralt vin från Bordeaux som "alla" pratar om och lovordar -  Château de Puy. Hoppet och intresset väcks och vi påminns åter om regionen och dess viner och möjligheter.

När vi så börjar snurra runt i de här trakterna igen, finner vi en gammal post från den alltid så eminente Bert och hans wineterroirs.com. Biodynamiskt, lågsvavlat brukar borga för viner gjorda med omtanke och hög drickbarhet. Prismässigt i Europa ligger vinerna under 200kr och som om inte det skulle räcka charmeras vi slutgiltigt när vi läser på etiketten:
"Biodynamiskt sedan 1990. Certifierat av vinmakaren".

Humor, en lagom dos egensinnighet och omsorgsfull vinmakning tilltalar oss.
För att inte tala om vinet.
AOC Fronsac, sandig lera, genomsnittligen 30-åriga vinstockar, Merlot/Cabernet Franc/Malbec i procentproportionerna 66/26/8.

Château La Grave Fronsac 2012
Direkt i karaffen är det ljuvligt eteriskt, lätt blommigt i doften med en efterhand allt mer typisk bordeauxkaraktär där Cabernet Franc-komponenten milt men bestämt tar överhanden. Det väcker lust men är helt befriat från stall och andra aromer som kan förknippas med orenheter. Lätt och fylligt på samma gång med en medelhög syra och modesta finkorniga tanniner. När det närmar sig rumstemperatur kommer en liten beska fram på slutet och ska det drickas på egen hand gör det sig bäst närmare 16 än 20 grader. Till köttbiten är det väldigt gott vilket som.

Långt ifrån perfekt men heller inte tillrättalagt och framför allt inte tråkigt och det är väldigt lätt att glömma att det här ligger i 160-kronorsklassen.
Det finns hopp om framtiden, även för vår relation till Bordeaux.


Läs mer på http://www.vignoblespaulbarre.com/

måndag 25 januari 2016

4 nyanser av Europa


Det är sällan vi går på vinmässor och sortimentprovningar nuförtiden.
Lika sällan som vi skriver blogginlägg.
Stundtals sammanfaller de båda sällsyntheterna.

Egentligen är det bara meningsfullt med de där något större provningarna när man får chansen att prova något nytt som man varit nyfiken på men inte riktigt vågat köpa. Ett gyllene tillfälle att vidga vyerna lite bortom det vi vanligen snöat in på. Kroatien, Grekland, Ungern är kanske inte det vi köper dagligdags och fyra importörer som slagit sig samman till en sortimentsprovning kanske inte låter så stort, men deras generositet - personligen och i utbudet - är det stora här.
Ja och en hel del av vinerna naturligtvis.






Daniel Curovic på Armanoswine är inte själv superförtjust i Porco Rosso (Roxanich) från Istrien, men vi gillar, det är huvudsaken. Okomplicerat lättdrucket naturvin gjort på Borgonja, Cabernet Sauvignon & Refosco. Inga tillsatser och bara ståltank men typ en månads skalkontakt ger ett vin som är hyfsat lätt och framför allt fruktigt med hallon, skogsbär och en liten tannintwist.
Annars är det väl  Milva, skalmacererad chardonnay från samma producent och även deras Teran  som vi tar med hem som en av eftermiddagens större behållningar.






Maria Warming Brink Tsalapati är alltid lika glad och vänlig och vinerna från hennes Oinofilia klart intressanta. Mest fascinerande är nog druvan Xinomavro av de få vi provat i alla fall, inte minst när vi som idag bjuds på hela spektrat från mousserande Blancs de Noir till extremt krävande mörkröda matviner. Favoriterna idag blir Xinomavrodruvrena Tatsis Old Roots och blandningen Xinomavro och Limniona från Domaine Karanika, bara överträffat av Tatsis orangevin gjort på Roditis.
Låter som rena grekiskan, men så är det!





Bonden & Vinet börjar få en riktigt fin bredd i sitt sortiment inte minst från Loire. Två viner som i vårt tycke utmärkte sig  utöver de övriga idag var Domaine des Roches Neuves Cab Franc från gamla stockar och "Gaia", en mycket bra Muscadet från Domaine bellevue lagrad i "Eggvats" av betong. Underbar textur.





Det enda vi provat från slovakiska Strekov1075 var när Finare Vinare bjöd på Alibernet här. Lite väl mycket av det goda tyckte vi om just det vinet. Här befinner vi oss på den rakt motsatta delen av skalan. Bomullslätt, svindlande lättdrucken, bärig St. Laurent som (av misstag?) legat under ett litet flortäcke under fyra månader. Inga spår alls av oxidation emellertid. Alkoholhalt < 10% med en syradriven struktur. Schlurrrp!



En annan favorit från Winewaves är en botrytiserad men helt torr Juhfark från Ungern och producenten Royal Somlo.
Nä vi har inte heller hört talas om dessa druvor tidigare.
Sa vi skulle vidga vyerna eller...