torsdag 26 december 2013

Vin Jaunes dagbok


Vin Jaune "En Spois" 2006 - Domaine André et Mireille Tissot


7/11
Eh..jaha.
Så det var här man hamnade efter att man öppnats.
I ett kylskåp bredvid tomatketchup. Svensk dessutom. Från Eslöv.
Hedrande...not!
Tur åtminstone att man får bo i Malmö sista delen av sitt liv. Inte som Arbois, men det funkar.
Värdparet verkar dessutom genuint intresserade.
Nu har de väl smakat färdigt för i kväll i alla fall.
Så man får vara i fred ett tag.
Vad gör man inte för att föra traditionerna vidare.
För att göra sig odödlig.

Wow!! Vilka syror! Valnötter, torrt och ändå fruktigt. Fylligt och ändå lättsamt. Ungt och ändå med pondus. Sherrytoner och ändå så mycket tillgängligare utifrån våra preferenser. @cavistemartin tyckte vi skulle glömma det en månad. Låter omöjligt.


19/11
Dags igen, men varför har de väntat så länge? Var de inte nöjda sist? I och för sig helt okej här i kylskåpet. Har förmågan att gå ner i varv, spara energi när det är svalt. Man har ju tränat när man legat under jästtäcket i fatet under 6 år.

Glycerinyta har tillkommit. Jord. Hasselnötter. RX-lim. Salmiak. Curry. Fylligt. Fortsatt hög syra. lite tång och sälta. Varför tänker vi rökt torv? Whisky från Jura? Sablar vad gott! Kan det bli bättre? 


23/11
Ganska behaglig tillvaro. De plockar ut mig då och då, smuttar lite på mig. Verkar njuta. Käkar valnötter och comtéost. Helt rätt!

Konturerna rundas av något. Lite blankare i texturen
Syran alltjämt hög. Jordigheten tilltar.
Lakritsal- o curryfaktorn ökar. Jordärtskockor och majrova. Rädisor minsann.






30/11
Vad tycks? Är jag snygg eller är jag snygg?
Nu kör vi det indiska mundödartricket!

Inne på vecka 4 och nu jäklar börjar det osa curry. I munnen samlas mer umami än i en tomat- och sardellcocktail och smaken i munnen efteråt skulle kunna döda en liten drake men syrorna rensar upp fint och det här vinet går verkligen inte att ta kål på. 



9/12
Jodå. En kork och ett kylskåp är allt som behövs för att hålla mig vid liv vecka efter vecka. Fast jag börjar tröttna lite nu. Snart dags att somna in kanske?

Syran har möjligen mattats av en aning men här finns fortfarande en fyllig curryrondör särskilt i munnen där umanin flockas. En lätt lösningsmedelssdoft verkar infinna sig. Madeiratoner mitt i alltihop?




19/12
Det är nu de flesta tycker att jag borde vara döende. Alls icke. Känner mig pigg och spänstig.

Dagens dofter: Flagnad målarfärg, linoljetrasor, tångruskor, havsbad, vanilj, nötchoklad, 
Guldnougat, kolaremmar, tjärat rep.
Syrorna är intakta och umanin i sitt esse.



24/12
Målet uppnått. Varade ända fram till jul. Gott slut!

Möjligen något mer jordighet i alla fall för dagen. Fortfarande hög syra, fänkål, anis, något mindre balanserad. Det här är ta mig tusan odödligt, men nu är flaskan tom. 
Slutet gott allting gott.




söndag 22 december 2013

Arbois Chardonnay "Le Clos de la Tour de Curon" 2010 - Domaine André et Mireille Tissot


Vi misstänker starkt att det fortfarande finns de som menar att naturvinproducenter och kanske särskilt biodynamiker inte räknas till seriösa vinmakare och att deras viner är likställt med grumligt illaluktande blask.
Då sorterar man bort drygt 5 % av Europas vingårdsareal, utan att ge det en chans.
I stället för att se till resultatet, bortse från de mer obskyra biodynamiska inslagen och försöka hitta guldkornen.
Märkligt.
Det borde väl i högsta grad vara mer acceptabelt att ha ett öppet sinne för de som värnar om naturen än de som inte gör det?
Som om man av princip inte skulle äta viss mat för att kocken använder ekologiska råvaror.
Trångsint och inskränkt.

Själva är vi väldigt jordnära.
Inte troende.
Mer än på det som är gott.
Oavsett om det gäller vin eller kärlek.
Det gäller helt enkelt att kunna bortse från ytan och fokusera på väsentligheterna.
Slutresultatet.
Så länge det inte är skadligt.

Å andra sidan.
Det finns ju ingen som helst anledning att av princip hoppa jämfota av förtjusning bara för att vinet i fråga är ett naturvin gjort av en biodynamiker.
Fast i kväll är det just vad vi gör.
Hoppar jämfota.
Av förtjusning.


Domaine André et Mireille Tissot har vi nämnt några gånger tidigare. Stéphane och Bénédicte Tissot som driver verksamheten tillhör de mest etablerade och välkända kvalitetsproducenterna i Jura. Man fokuserar på och värnar om terroiruttryck och producerar ett stort antal viner från sina olika vinmarker. Hela området är biodynamiskt certifierat (Demeter) och man ser det som ett medel (och inte självändamål) för att uppnå hög kvalitet och uttryck för den ursprungliga marken.
Synpunkter på det?
Vi har provat väl provat ett tiotal av de olika vinerna och inget är dåligt.
Men det här är något utöver det vanliga.
Vinmark med nyplantering 2002. Biodynamiskt inklusive hästplogning och hela köret.
Manuell skörd. 228 l fat varav 1/3 nya.
100% Chardonnay.
100% Jura.

Ljust klart guldgult.
Doftmässigt nystädad hästbox med färskt hö, nötmix med övervägande hassel- och valnöt, gula blommor, gröna äpplen varvat med antytt bokna dito, gamla träbjälkar och torr skolvind. Andra kvällen hittar vi en smula Play-Doh-lera, högstadiets suddgummin och en liten kolarem, men utan tillstymmelse till smörighet. Drygt medelfylligt med en ganska len fin textur utan oljighet, välstrukturerat med en koncentrerad smak av äpple, lime, valnöt, örter, en gnutta curry och en fin mineralitet med lite kalk men mest salmiak. Ingen antydan till beska utan bara rent och klart. Hög syra, och bra längd där umamin dröjer sig kvar i munnen ett bra tag efter sväljning. Komplext och välavvägt trots sin ringa ålder.
Dag två håller det ihop minst lika väl både doft- och smakmässigt. 

Endast Chardonnay, ändå känns det som att dricka icke oxiderad Vin Jaune på något sätt.
Kort sagt - 100% Jura. Guldvarianten.

Kan privatimporteras genom TM Kvalitetsviner

fredag 20 december 2013

Domaine Simon Maye Syrah Vieilles Vignes 2011, AOC Valais


Åter i alpvärlden.
Men vafalls?
Syrah från Schweiz!?
Otippat värre eftersom druvan endast odlas på c:a 1% av landets totala vinareal. I AOC Valais har man 62% röda druvor varav 61% är Pinot Noir. Inte lätt att luska reda på sådant här med andra ord, men tack vare Vinosapien och med kompletterande tips från likaledes erfarne Niklas Jörgensen är saken klar. Vi kan inte motstå frestelsen att korka upp en provflaska. Vad kan gå snett? Svalklimat och höghöjdsodlat borde innebära syra och måhända viss elegans även om det legat 12 månader på fat av oklar ålder.

Tjoff! Det första som slår en är en Proustsk Madeleinekaka rakt in i limbiska systemet. Så här doftade det ju i barndomen när man hjälpte till med att elda höstlöv och då och då kastade in ett nedfallet äpple i den pyrande och inte helt torra lövhögen. Bortsett från det lyckas vi förnimma både rökt kött, eneträ, grillad paprika och björnbär. En liten näve enbär hänger nog också med i munnen liksom medelhög syra och en hyfsat bra längd. Syrahmarkörer minus vitpeppar + multipel av majbrasa blir således det omedelbara intrycket.

Jo... det här var väl inte så dumt. Ungefär så som vi tänkt att ett riktigt bra vin från Sydafrika skulle kunna smaka (om det nu existerar)...
...men vänta nu...
Det blir munkänslan som fäller avgörandet.

Trots sin ungdom finner vi en enastående fin, närmast silkig textur med både lenhet, skärpa, bredd och djup som får oss att inse att det här är trots allt kan vara något utöver det vanliga. Blås bort rökpuffarna och kvar finns närmast samma lyxiga förnimmelse i munnen som när vi smakade Clos Rougeard tidigare i år om än inte samma renhet. 

Så vi följer rekommendationen att lämna det åt sitt öde i kylskåpet för vidare utforskning de kommande dagarna.

Redan efter ett dygn har det mesta av röken skingrats och nu är det nästan ett annat vin.
Den fina frukten träder fram med önskvärd tydlighet, syran likaså.  
När så tre dygn gått efter att korken drogs, är metamorfosen ett faktum. Frukt och syra består, även om det möjligen börjar sakna lite stuns. Tillkommit har en viss kryddighet med kanel, pors och små granskott och minsann om här inte finns ett uns av vitpeppar till slut.

Lärdom:
Att följa viner över tid är underskattat.

Drick nu eller om 10 år var rådet. Vi räknar kallt med att både vi och vinet skall ha ändrats tills dess och då mötas i omedelbart samförstånd.

söndag 15 december 2013

Naturligt - Från Tryne till Knorr



Det är härligt med passionerade människor. När vi botaniserar i naturvinkällaren på malmörestaurangen Från Tryne till Knorr hör vi hur Agnes verkligen älskar vinerna hon serverar. Det ena dricker man till frukost, det andra dricker man på plats i Arbois när man hjälper till med skörden hos producenten. Visst smittar det av sig, särskilt när man som vi redan har ett öppet sinne för den här typen av viner.
Vi låter helt enkelt henne välja vad vi skall prova denna kväll.
Maten är ett kapitel för sig och som vanligt enastående gott även för den som normalt sett äter mer kött än vegetariskt.


Pineau d'Aunis har vi inte provat tidigare. Här utgör den stommen i ett mousserande svagt laxrosa Loirevin från producenten Jean-Pierre Robinot i lilla byn Chahaignes som gör vin i ekologisk anda. Druvan kallas lokalt Chenin Noir och förutom 80% av detta innehåller denna pétillant 20% Chenin blanc från AOC Jasnières. Méthode ancestrale och ingen dosagesötma utan bara påfyllnad av samma torra vin efter degorgering.














L'Opera des vins "Les Années Folles", Coteaux du Loir 
Det doftar extrem mycket äpple och hade man blundat och inte vetat bättre kunde man blint gissa på att man hade en bra cider under näsan. Svaga biotoner men rent och fint i munnen och snustorrt dessutom. Läskande och trevligt.




Daniel Sage odlar Syrah i Saint Joseph i norra Rhône men även Gamay & Bardinière från 23 år gamla stockar på granitjordar i Saint-Sauveur-en-Rue strax söder om Lyon. Ska vi vara riktigt petiga geografiskt så tillhör faktiskt detta Loire så långt ner i dess sydöstra del man kan komma innan det bara några hundra meter ytterligare övergår i Ardéche. Kanske överlappar marken bådadera. Det räknas i alla fall till Ardéche enligt Vin & Natur som importerar.



Daniel Sage "Un Palopin"
Det ser ut som och doftar Poulsard eller möjligen Trousseau från Jura men är alltså Gamay och Bardinière. Ofiltrerat smultronrött med nystädad fågelbur som doftdominant kan förvilla de flesta av oss. Lite spritsigt, medelhög syra, smultron och hallon, med en antydan till rökiga mineraler. Vuxenläsk utan transparens vare sig vad gäller utseende, druva eller ursprung. Är tveksam till den här typen av viner utan typicitet. Det räcker inte att vara naturligt eller som här - närmast övernaturligt. 




Nu är vi i alla fall i Jura på riktigt. Blandningen Savagnin och Chardonnay är vanlig där och brukar vara en lyckad kombination. Här i proportionerna 80/20 från en Pupillinproducent vi inte stött på tidigare. Detta är ett "sidoprojekt" när inte Renaud Bruyère arbetar hos Stephan Tissot. Adeline Houillon har jobbat med Pierre Overnoy. Förväntningarna stiger. Biodynamik och 16 mån på gamla fat.












Renaud Bruyère & Adeline Houillon "Arbois Blanc" 2011
Det här var riktigt lyckat! Citrusdominans med citron- och apelsinkarameller, gröna krispiga äpplen och en gnutta fänkål. Syran är så hög och distinkt som vi önskar och vinet är friskt, fokuserat, ändå fylligt och har en bra längd. Det här paret skall vi hålla ögonen på.




Jodå man gör naturvin i Spanien också, även om fransoserna dominerar utbudet. Det här från Els Jelipins görs på druvor hämtade från flera små vinlotter i Font Rubí, Penedès c:a 5 mil rakt västerut från Barcelona. Svalklimatodlade druvor från 80 år gamla stockar varav 80% Sumoll och 20% garnacha. Lång maceration i låg temperatur, endast naturlig jäst och användande av så neutrala lagringskärl som möjligt (körsbärsträfat, stora italienska botti, begagnade franska ekfat, cementtankar och terracottaamforor). Efter 4 år i foudres och amphora och ett år på flaska släpps vinet. Ambitiöst med andra ord.









Els Jelipins "Vi de Taula" 2007
Inte för att lim och aceton är det första vi förknippar med naturen men det är i alla fall det som inledningsvis träffar näsan. När vinet luftats en stund hittar vi gamla Bugg-tuggummin, päron, röda bioäpplen och körsbär. Här finns en antydan till sötma som möjligen kan förklaras av de 14% alkohol som vi tycker är lite för mycket. Intentionerna må vara hur goda som helst och vinet übernaturligt men i vår värld behöver inte ett naturligt gjort vin sakna finess. Det gör detta. Att det sen är kul att prova är en annan femma. 




Naturligtvis måste kvällen avslutas med Vin Jaune, Comté och några andra ostar. Den som gillar sherry borde vara förtjust i Vin Jaune som ju har en besläktad tillverkningsmetod. För oss är det emellertid mer vin än sherry. Hög fin syra, lite djupare frukt och bättre längd i alla fall om kvalitén är som vi önskar. Domaine de l'Octavin får alltid bra omdömen av vinmånglare och sommeliérer. Vi har nu provat några olika och hittills tycker vi inte att deras viner generellt lyfter sig över mängden juraproducenter, snarare tvärtom. Priserna står inte i proportion till hajpen.


Domaine de l'Octavin "Cherubin", Arbois Vin Jaune 2006
Doftsinnet reagerar som vore det utsatt för ett gäng nyknäckta valnötter. Under denna yta anas en liten nypa curry som sig bör och faktiskt också några frön från en vaniljstång. Den oxidativa tonen är inte påträngande, inte heller i munnen där umamin dröjer sig kvar länge. Här finns jordtoner och citrus men vi saknar den där distinkta syran som ju är signifikativt för savagnin och Vin Jaune. Liksom tidigare viner från denna producent når det inte riktigt ända fram till djupet av våra hjärtan.



Ja varför inte dessutom dra fram noteringarna från vinerna vi provade förra gången. Här finns en hel del att välja på för den intresserade. Glasvis dessutom från de flaskor som öppnats för dagen.


Les Griottes "Anne Francois Joseph" 2010 (Chenin Blanc)
Fylligt med enormt mycket doft och smak. Bokna äpplen, grapefrukt, aprikoskärnor. Bra längd, hög syra, fylligt. Vi hittar lätta tanniner och att döma av det och färgen borde det vara skalmacererat. 




Domaine des Cavarodes "La Rigole" 2010
100% Savagnin fyllt av grape och gröngula äpplen. Väldigt välstrukturerat och förvånansvärt lent på tungan, drygt medelhög syra, bra längd. 


Summa summarum.
Åter kan vi bara konstatera det självklara att oavsett hur vinerna är gjorda och i vilka fack de delas in i, är vissa bättre, andra sämre och man kan inte låta sig ledas enbart av vinmakarnas ambitioner eller rykte. Det är helt enkelt bara att själv kavla upp ärmarna, öppna sinnet och prova på.
Egentligen självklart och hur naturligt som helst!

onsdag 11 december 2013

Två udda Österrikare


Eller ja, udda och udda.
Men för att komma från systemet,
med lite ålder,
vara i budgetklass,
och ändå inte alls oävna.
En halvtorr Auslese och en torr biodynamiker.


Kremser Grüner Veltliner Auslese Halbtrocken 1997 (Winzer Krems)
Äpple, ananas, lemon curd, honung, valnötter, lite sälta och mognadstoner nästan åt svamphållet. Aningens grapefruktbeska och antydd vitpepprighet i avslutet. Balanserad syrlighet.

Som en smäck till chili o limemarinerade räkor. Halvflaska och 79 kr är ju suveränt.




Nikolaihof Riesling Federspiel 2006
Ljusgult. 
Det vankas päron, vita blommor,gräs, hö och konstigt nog hittar vi italienska botti. Skumt. Avbränd tändsticka. Inte obehagligt men skumt igen. Kan ju knappast vara svavel. 
Medelfylligt åt det lätta hållet utan att vara glest. Syran i nedre rieslingspannet. Röda äpplen med lite bioton och ett tuggat halmstrå även här. I slutet en lätt slutbeska av aspartamtyp.

Nikolaihof Wachau är Österrikes äldsta vingård med 2000-åriga anor. En liten producent (20 ha) som tillverkar viner enligt biodynamiska principer (Demeter)
Kul att prova och bra för priset. Skönt med endast 12 % alkohol.
119kr!


onsdag 4 december 2013

Schweiz


Ja vem sa att det skulle vara lätt..
Snyggt MH! Mindre än ett dygn och bara få ledtrådar.

Munskänkarnas "Specialprovningarna i Skåne" är öppet för alla som klarat tvåbetygskursen. Man gör några gånger per termin djupdykningar i olika druvsorter, viner och/eller områden. Ordförande är Sten Mardell och denna gång är det Karl-Bertil Hake, tidigare utbildningsansvarig på Malmömunskänkarna (som vi dessutom har förmånen att ha med i vår lilla privata provningsgrupp OD) som delar med sig av sina kunskaper om Schweiz och dess viner. Det här är riktigt trevligt och spännande!

Schweiz har 7,5 miljoner invånare och är litet även som vinland. Med sina totalt 14900 ha vinodlingsmark är man i storleksordning som Alsace. Kanske är det därför endast knappt 2% går till export. I alla fall är det väldigt svårt att få tag på Schweiziska viner om man inte besöker landet och av det vin Schweizarna själva dricker (40 l/pers och år mot Sveriges 30 l/pers) utgör endast 1/3 inhemskt producerat vin.

Huvudområdena för vinodling är Valais, Vaud, Genève, Neuchâtel, Ticino och Östra Schweiz.
Valais är störst medan Vaud med hjälp av föhnvindar och sydlägen är Europas högst belägna vinodlingsområde (upp till1100 m ö h).

Varje kanton har sitt eget AOC, t ex Valais AOC, men inom några kantoner finns även regionala ursprungsbeteckningar. Ticino har ett DOC-system och är överhuvudtaget Italieninspirerat.

Om man delar in landet efter dess språkliga delar såg vinarealsfördelningen ut så här 2012:

                              Areal (ha)                  Rött                   Vitt
Franska delen      11 200                     51 %                  49 %

Tyska delen           2 600                     72 %                  28 %

Italienska delen    1 100                      92 %                   8 %

TOTALT                14 900                     58 %                  42 %



Vad gäller odlade druvsorter i hela landet toppar Pinot Noir med sina 30%, därefter Chasselas 27%, Gamay 10% och Merlot 7%. Resterande sorter står för max 3% av landets totala druvproduktion.
Emellertid ser det väldigt olika ut i de olika delarna. T ex i Valais som är största vinodlingskantonen (5000 ha) odlas 62 % röda druvor, varav 61 % Pinot Noir och 38% vita varav 74% Chasselas.
Vaud som är näst störst (3800 ha) levererar 66% vitt varav 92% Chasselas och 34% rött fördelat på 38% Pinot Noir och 32% Gamay.
I Östra Schweiz har man hög andel Müller-Thurgau (som f ö är den enda vita druva som odlas i samtliga kantoner) och i Ticino dominerar Merlot stort.

Nog med siffror.
Här kommer vinerna som är köpta på plats. Priser i Schweizerfranc står sist. 1CHF=7,50kr
Samtliga vita är ståltankslagrade, liksom två av de röda.


2012 Dézaley, Grand cru Vulcain, Lavaux, Chasselas (Vaud)
Ljusgulvit
Päron, lite mineral o gula blommor
Karaktäristiskt med fetma och låg syra vilket också gör vinet platt tråkigt, särskilt när temperaturen börjat stiga. Jord och hudlotion gör det inte roligare.
81
Ja det där att det var karaktäristiskt med fetma och låg syra snappades upp under diskussionen som föjde på provningen. När man läser på har Chasselas i sig själv väldigt neutral doft och smak och speglar mångt och mycket växtplats/terroir. I Schweiz lär det ha högre syra än på många andra platser. Kanske lurades man av nästföljande vin med betydligt högre syra och mineralitet.
21,50CHF


2012 Aphrodine, Petite Arvine (Valais)
Ljusgul ganska tät färg
Rel liten doft med blodapelsin och salmiakmineralitet, växer efterhand
Smakrikt med äpple, apelsin, drygt medelhög syra och karaktäristisk sälta. Bra balans och hyfsad längd. Kunde haft något mer fräschör men gott.
85
Vi har smakat Aostadalens och Les Crêtes Petite Arvine tidigare. Krispigare än kvällens men mineralsältan verkar finnas som en röd (eller vit) tråd i dessa viner.
23,50CHF


2012 Heida du Valais, Albert Mathier & Fils (Valais)
Ljusgul ganska tätt.
Lätt rökiga mineraler, vita blommor, citrus.
Dofterna går igen i smaken. Hög syra liksom i Jurasavagnin + en antydd pepprighet på slutet. Fin mineralitet. Kvällens bästa vita.
86
Heida kallas även Savagnin Blanc, tillhör traminersläktet och lär vara samma som Savagnin i Jura. Lurigt va?
23,50CHF


2012 von Salis Malanser, Riesling-Sylvaner (Graubünden)
Ljus gulvit
Sauvignon blanc-karaktär en masse men minus syra i munnen. Svarta vinbär, kattkiss, krusbär, persika. Något fet yta.
82
Riesling-Sylvaner är bara ett annat namn i Schweiz för Müller-Thurgau som är en korsning mellan Riesling och Madeleine Royal som i sin tur är en korsning mellan Pinot och Trollinger. Var Silvaner kommer in i bilden är en gåta...men så var det före DNA-forskningens tid. Ett tag trodde man att Chasselas var ena anfadern.
17,50CHF


2012 von Salis Bündner, Federweiss, Pinot Noir (Graubünden)
Ljus orangerosa
Lakrits, jod, röda äpplen, lite smultron
Fruktigt av gulröda äpplen, lätt jordighet, fänkål. Drygt medelhög syra.
85
Närmare bestämt vit Pinot Noir, eller ja, väldigt ljust laxrosa. Var det meningen att det skulle vara skalmacererat? Varför och hur länge? Varför kallas det inte för rosé?
Kul att prova men svårvärderad kvalitet.
17,50CHF


2010 Agriloro Oro Bianco, Merlot Bianco (+ lite Chardonnay och Chasselas) (Ticino)
Ljus gulvit
Vita blommor, liniment, Jenkatuggummi.
Lätt bokna äpplen, citrus, viss jordighet, kolarem, knappt medelhög syra.
84
Nu börjar det bli riktigt nördigt och roligt. Vit Merlot!
Även detta väldigt spännande att prova men referenser för jämförelse saknas.
17CHF


Över till de röda:

2011 Dôle, Balavud Grand Cru, Jean-René Germanier (Valais)
Brunröd medeltät
Dammig träig doft med viss kryddighet, röda bär, chark.
Välfatat, rökt korv, drygt medelhög syra, ej så distinkt, lätt glansigt och lite avrundat på tungan., P g a gamay?
84
Dôle är en druvblandning innehållande minst 85% Pinot Noir och Gamay där Pinot dessutom måste finnas till minst 50% av de två.
Pinot Noir och Gamay är de vanligast odlade druvorna i Schweiz och utgör c:a 30% resp 10% av samtliga druvor (både röda och vita)
19,50CHF


2010 Humagne Rouge du Valis, Jean-René Germanier (Valais)
Blåröd medeltät
Hyfsat stor doft, fina fattoner, rosor, blåbär och lite annan obestämd mörk frukt.
Brett anslag i munnen med drygt medelhög syra och lite lättare struktur än väntat vid doft och åsyn. Viss mineralitet.
86-
Mindre vanlig är Humagne Rouge med sina 0,9% av Schweiztotalen. Trevlig bekantskap icke desto mindre.
Korsning mellan Cornalin och okänd druva från Aosta. Ofta lite rustika viner. Det lär förresten finnas ett 50-tal lokala druvor i Schweiz.
39CHF


2011 Cornalin du Valais, Albert Mathier & Fils (Valais)
Mörkblå tät med purpurkant
Blåbär, korint, viol, kryddor, schezuanpeppar.
Blåa bär, mjuk textur, medknappt medelhög syra, diskreta tanniner, hyfsad längd.
86
Trodde baskemig att här fanns lite fattoner, men ack vad jag bedrog mig. Helt ofatat får man reda på efteråt.
Cornalin är en gammal druvsort från Valais med anor från 1300-talet. Numera identifierad som en korsning mellan två druvor från Aostadalen.
24,80CHF


2012 Schiterberger Cabernet Dorsa, Weingut Landolt (Zürich)
Tät rödblå
Liniment, nejlika, eneträ, blåbär och antydd rökighet, allt i både näsa och mun. Lite tunnare struktur än förväntat utan större längd. Lätta till medelmåttiga tanniner.
85+
Även här ett ofatat vin. Cabernet Dorsa är en korsning mellan Cabernet Sauvignon och Dornfelder. Odlas huvudsakligen i Zürichområdet (26 ha). Zürich är f ö en stad som samtidigt är eget AOC (motsvarande Wien).
18CHF


2010 Vinatterieri Roncaia Riserva Merlot (Ticino)
Blåröd med tegelton
Jordgubbssyltburklock med viss järnmineralitet, nejlika, lakritsrot.
Jordgubbar, blåbär, körsbär, frisk hög syra, balanserade fat, måttligt med lite torra tanniner.
87
Äntligen en druva man känner igen - till namnet. I vinet finns det dock inte tillstymmelse till traditionell Merlot. Riktigt trevligt vin med Piemontevibbar. Piemonte (Asti) ligger förresten endast c:a 20 mil från Ticino (Ligornetto).
23CHF


2010 Gantenbein Pinot Noir (Graubünden)
Brunröd knappt medeltät.
Kokt jordgubbe, men annars alltför fatdominerat med kaffe, bränd tändsticka, eneträ.
Samma i munnen men i övrigt balanserat medeltät, medelvisköst, väl sammanhållet och med fin lång syra och längd. Redan efter två timmar ändras karaktären med något minskad fräschör, tydligare fat och en del rotfrukter.
88-
Kändisproducent. Kallas av vissa för Schweiz Romanée-Conti. Munskänken nr 5 2011 har ett reportage för den som vill läsa mer. Jovisst andas det kvalitet med alltför fatdominerat för oss och man undrar hur det här står sig vid lagring? Men så fantastiskt kul att få prova det!
69CHF


Stort tack till arrangör och särskilt till Karl-Bertil för fakta och viner. Mycket trevligt och givande!

tisdag 3 december 2013

Gissa vinerna

Medan andra bloggar ibland publicerar bilder utan text väljer vi denna gång att göra tvärtom och dela med oss av egna provningsanteckningar och låta er själva skapa inre bilder.

Vad är provningstemat?
Vilka viner rör det sig om?
Vi garderar med att anteckningarna är högst personliga och kanske inte alls speglar vinernas/druvornas karaktär i allmänhet.

Lycka till... (hrmm) och ha det så kul i väntan på facit (när tid finns att skriva färdigt)


Ljusgulvit
Päron, lite mineral o gula blommor
Karaktäristiskt med fetma och låg syra vilket också gör vinet platt tråkigt, särskilt när temperaturen börjat stiga. Jord och hudlotion gör det inte roligare.
81


Ljusgul ganska tät färg
Rel liten doft med blodapelsin och salmiakmineralitet, växer efterhand
Smakrikt med äpple, apelsin, drygt medelhög syra och karaktäristisk sälta. Bra balans och hyfsad längd. Kunde haft något mer fräschör men gott.
85


Ljusgul ganska tätt.
Lätt rökiga mineraler, vita blommor, citrus.
Dofterna går igen i smaken. Hög syra liksom i savagnin + en antydd pepprighet på slutet. Fin mineralitet. Kvällens bästa vita.
86


Ljus gulvit med grönstick
Sauvignon blanc-karaktär en masse men minus syra i munnen. Svarta vinbär, kattkiss, krusbär, persika. Något fet yta.
82


Ljus orangerosa
Lakrits, jod, röda äpplen, lite smultron
Fruktigt av gulröda äpplen, lätt jordighet, fänkål. Drygt medelhög syra.
Kul att prova men svårvärderad kvalitet.
85


Ljus gulvit
Vita blommor, liniment, Jenkatuggummi.
Lätt bokna äpplen, citrus, viss jordighet, kolarem, knappt medelhög syra.
Även detta väldigt roligt att prova men referenser för jämförelse saknas.
84



Brunröd medeltät
Dammig träig doft med viss kryddighet, röda bär, chark.
Välfatat, rökt korv, drygt medelhög syra, ej så distinkt, lätt glansigt och lite avrundat på tungan. Pga ena druvkomponenten?
84


Blåröd medeltät
Hyfsat stor doft, fina fattoner, rosor, blåbär och lite annan obestämd mörk frukt.
Brett anslag i munnen med drygt medelhög syra och lite lättare struktur än väntat vid doft och åsyn. Viss mineralitet.
86-


Mörkblå tät med purpurkant
Blåbär, korint, viol, kryddor, schezuanpeppar.
Blåa bär, mjuk textur, medknappt medelhög syra, diskreta tanniner, hyfsad längd.
86
(ofatat)


Tät rödblå
Liniment, nejlika, eneträ, blåbär och antydd rökighet, allt i både näsa och mun. Lite tunnare struktur än förväntat utan större längd. Lätta till medelmåttiga tanniner.
85+
(ofatat)


Blåröd med tegelton
Jordgubbssyltburklock med viss järnmineralitet, nejlika, lakritsrot.
Jordgubbar, blåbär, körsbär, frisk hög syra, balanserade fat, måttligt med lite torra tanniner.
87
Riktigt trevligt vin med Piemontevibbar.


Brunröd knappt medeltät.
Kokt jordgubbe, men annars alltför fatdominerat med kaffe, bränd tändsticka, eneträ.
Samma i munnen men i övrigt balanserat medeltät, medelvisköst, väl sammanhållet och med fin lång syra och längd. Redan efter två timmar ändras karaktären med något minskad fräschör, tydligare fat och en del rotfrukter.
88-
Jovisst andas det kvalitet med alltför fatdominerat för oss och man undrar hur det här står sig vid lagring?


fredag 29 november 2013

Domaine Labet Poulsard "En Billat" 2012


Oförtrutet poulsar vi vidare i Juravindrivorna. Näsmusslorna är som microterroir för Arbois med en Voilehinna av Jurajästceller. Mjölksyran i tungmuskulaturen närmar sig savagninsyralika nivåer av allt sörplande och smackande. Blodsmaken i munnen är som färgen på en Trosseau. Vi känner oss naturliga som frigående Sturköhöns och trötta som nedgrävda kohorn.
M e n   v i   g e r   o s s   i n t e!
Vi älskar ju det här.

Domaine Labet Poulsard "En Billat" 2012
I både doft- o smakgrund har vi en gammal Apotekarnes smultronläsk toppad med fågelsand, lakrisal, kanel, kryddnejlika, färsk tång, pors, en nypa malört men knappt någon vitpeppar som vi brukar hitta. Trots allt inte alls så kryddigt som det låter.
Spritsig? Nja i såfall nanometerstora bubblor. Drygt medelhög syra. Frukt från smultron och mosade jordgubbar på gränsen till glest men hålls ihop av en lätt glycerinbeströdd yta. Antydd sälta, sötma o beska möjligen från stora gamla fat, eller är det kanske det där terroirtypiska? Kanske  t o m Labettypiska?

Gott?
Oui bien sûr!

För övrigt är Julien Labets vinmarker ekologiskt certifierade och vinet minimalt svavlat men han är ingen biodynamiker, så det där med kohorn gäller inte honom.
Läs mer om producenten här och lite här



söndag 24 november 2013

Schäfer-Fröhlich 2008 Bockenauer Spätburgunder 'R' Trocken


Vi spontanköper en övergiven flaska från ett gammalt nyhetssläpp. Noll koll på årgång men vad gör väl det? Älskar Tim Fröhlichs Riesling av olika slag och kan inte stå emot Spätburgundern som vi aldrig provat och som ser så ensam ut i systembolagshyllan.

Vackert blekt korallröd med rubinstänk.
Lätt parfymerat med sågspån, kålrot, kolasnöre, Sempers blåbärspuré och hallonfudge. Mineraler med 
salmiak och hockeypulver. Säkert inte menat som ett stort vin men ändå komplext och mångfacetterat när man väl börjar grotta ner sig i dofterna. Ett vin som vi har svårt att sniffa oss mätta på.
Pors o kryddiga små granskott återkommer i både doft o smak, möjligen med antydan till ekbeska men mer i form av träull och alls icke unbehaglich. Blåbär landar mjukt även på tungan. Under en tunn glycerinbemängd yta döljer sig drygt medelhög syra och svag strävhet utan att man egentligen känner tanninerna. Fler och fler lager skalas av under kvällen. Mineraler. Vaniljstång. Rosmarin. Limstift. Allt i en slank och nästan viktlös kropp.
90

Vinet tar slut innan vi är färdiga med det. Ett betyg så gott som något.

måndag 18 november 2013

Cascina Tavijn Barbera Bandita 2011


Nu är ju det här egentligen andra bloggares hemmaplan, men vi kan bara inte låta bli att skriva om detta och hoppas att någon fyller på.

Cascina Tavijn och Nadia Verrua har hyllats både här och där och vi har också lovsjungit hennes Barbera Riserva, liksom kursdeltagarna på vårt Giro d'Italia tidigare i höstas.
Därför har vi sett fram emot årgång 2011 av basbarberan som släpptes tidigare i höstas hos Cibi e Vini.

Men vad gör en klok poducent när vinet blivit lite mer extraherat, eller i alla fall mörkare än vad sig bör (eller vad som nu hände) och konsortiet inte godkänner det som Barbera d'Asti DOCG utan nedgraderar till Piemonte DOC?
Jo man använder sig av ett vapen som kan få de flesta att kapitulera.
Humorn.
Gör en fullkomligt avväpnande etikett.
Döper vinet till Bandita.
In cerca di denominazione - på jakt efter denominazione.
Helt oemotståndligt!

Mörk klart rödblå utan större transparens.
Svag biodoft över några svarta vingummin och en tablettask tutti frutti. Röda äpplen, körsbär. En liten flisa från ett stort fat kan möjligen anas. Mineraler och våt skokartong utan källartoner. Svagt fruktigt vinöst anslag. Inte defekt, inte salubrin men man snuddar vid tanken. Lätt oxiderat? Lim? Skokräm? Vad är det?
Ganska yppig frukt med björnbär svarta vinbär o mörka körsbär. Mkt hög syra och knappt förnimbara tanniner. 

Liknar inget annat, varken utanpå eller inuti.
Avväpnande humoristiskt.
Och ett fantastiskt gott matvin.

fredag 15 november 2013

Triss i chardonnay från Chablis och Jura


Vissa saker kan bli tydligare om man jämför viner bredvid varandra, i alla fall om man inte blandar in för många flaskor. Här testar vi två lättfatade chardonnay från Jura med en enklare ståltankschablis från välkänd producent som referens.


Clotilde Davenne Chablis 2012
Smått rieslinglika doftnoter med gröna äpplen, lite mandarin, päron, mineraler, krossat musselskal.  I munnen märks skillnaden på den lätta oljigheten på tungan utan den där rieslingskärpan även om här finns rikligt med höga och trevliga grönäppliga syror. 
86

Inget större djup eller komplexitet men rent, ungt, friskt och gott för oss som gillar bett i syrorna.
(SB, 129 kr)


Domaine Labet "Fleurs" 2011 Chardonnay Ouillé, Côtes du Jura
Ganska komplex doft där man anar gamla träfat och väl in-vinifierad jurakällare. Gula blommor, våt sten, kalk och knallpulver, gulröda äpplen och citrusskal. Vinet är tätare än det förra och även något fetare på tunga och gom där de gulröda äpplena återkommer, men helt utan oxidationstoner och varvat med citrus åt det oranga hållet. På sluttampen förnimmer vi en lätt grapefruktbeska. Drygt medelhög syra. Bra längd. Avslutas med en fin mineralitet med antydd sälta. 
90 

Plötsligt tänker vi på  Loire och chenin blanc på stora gamla fat men utan de allra högsta syrahöjderna. Det här funkar bra både till vardagskontemplation och mat.
(Kronevin, 150 DKK)

Läs mer om Domaine Labet här.


Caveau des Jacobins Chardonnay 2011, Côtes du Jura 
Minsta doften i trion. Av de 12 månaderna på träfat märks inte mycket mer än antydan av en oskalad hasselnöt. Citrus från mandarin och ett stänk av omogen persika. Fin mineralitet från både kalk och ostron och drygt medelhög syra. Lättare i strukturen än väntat. Hyfsad längd.
86

Det här måste vara ett av systembolagets mest prisvärda vita viner. I jämförelse med Labets Chardonnay känns det lite klent, men för sig själv och med en lättare fiskrätt är det riktigt bra. Även 2010 höll måttet. 
(SB 89 kr)

Finare vinare har skrivit mer om både viner och producent här

onsdag 13 november 2013

Julian Haart Schubertslay Kabinett 2012


Scanning av Rieslingkabinett anno 2012 har härmed påbörjats.
Julian Haart släppte sin Schubertslay innan sommaren men vi har inte kommit till skott förrän nu. 2011 tyckte vi var lite jästig och klen när vi provade första gången för ett knappt år sedan, men den hade växt till sig flera snäpp vid ett nytt test i somras utan att den därigenom blev för tung.

Druvig och svagt grönäpplig doft med gul citrus, ananassaft och vita blommor. Vi hittar formfranska och lätt jästighet men betydligt mindre än 2011. Inte heller riktigt lika stor mineraldoft och definitivt inget i petroleum- eller svavelbranschen.
I munnen dominerar clementin och gröna äpplen och mineralerna blir något påstridigare och av det grusigare slaget. Sötman är vid första tungkänningen kanske i högsta laget men en riktigt rejäl syrados balanserar upp helhetsintrycket som blir skönt syrligt och fylligare än kabinettgenomsnittet. Dansar inte riktigt så friskt och svävande på tungan som vi egentligen förväntar oss av en klassisk kabinett. 7,5% och den friska grundtonen gör det ändå lekande lätt att dricka dag 1. Dag 2 har tyvärr fräschören minskat i samma omfattning som blommigheten har ökat och dominerar lite för mycket.

Det blir lite som en alkoholsvag Spätlese på gott och ont. Där 2011 ursprungligen var lätt och spretig är denna mer visköst stabiliserad av syrlig sötma. Inget fel på kvaliteten, men dricker vi kabinett ensamt vill vi kanske att det skall dansa eller i alla fall tassa lätt på tå över tungan. Det är väl själva grejen med kabinett? Vi väntar till sommaren och ser vad som hänt tills dess med nästa flaska
Finare Vinare verkar mer positiva än vi.

Atomwine 125DKK

söndag 10 november 2013

200 italienska viner


OK, vi erkänner.
Vi har syndat.
Varit otrogna.
Alldeles för ofta har vi på sistone låtit oss förföras av små nätta naturliga fransyskor från diverse mer eller mindre obskyra AOC.

Vi inser att vi har försummat vår första stora kärlek Italien.
Vad är väl Arbois, Auvergne och Fiefs Vendéens Brem mot Barolo, Barbaresco och Chianti Classico.

Så vi får försöka göra vårt bästa för att bikta oss.
Är 200 italienska viner tillräckligt för att vi skall bli förlåtna?

Vi var inte där för två år sedan men denna gång tar vi oss till Ørestad i utkanten av Köpenhamn där mässan 200for200 hägrar. 200 DKK för 200 danska viner låter som en bra deal, även om erfarenheten har lärt oss att det där med mässor är vad det är. Trångt och svårt att komma till både viner och spottkoppar (även om det sistnämnda sällan beror på att folk spottar). Vi har därför valt eftermiddagsflighten eftersom kvällspasset lär vara fullt av danskar som förfestar med finvin till billig penning.

Roligt med sådana här tillställningar är inte minst att få träffa producenterna live. Toscavini som är ena arrangören av evenemanget har vi inte handlat av tidigare men BBVinimport och dess viner är i mångt och mycket kända av oss. Bara det att träffa personerna bakom Santa Maria/Colleoni, Castell'inVilla och Il Molino di Grace höjer temperaturen för oss. Annars blir totalintrycket faktiskt lite slätstruket. Kanske har förväntningarna varit för uppskruvade, kanske har inte alla tagit med sina bästa viner, kanske har vi tröttnat på storprovningar där vi ju har svårt att upprätthålla koncentrationen trots idogt spottande och att vi fokuserar på bara ett fyrtiotal viner. Det enda vi sväljer är faktiskt Colleonis Brunello och Castell'inVillas Riserva.
Glöm inte,
Alkohol skall väljas med omsorg.
Kvalitet framför kvantitet.


Marino Colleoni, Santa Maria
Santa Maria/Colleoni
Livet är underbart när både vinerna och vinmakaren bakom är lika sympatiska. När resan styr mot Toscana får Marino och Luisa Colleonis vingård bli en anhalt.

Rosso di Montalcino 2011
500 m ö h och norrläge ger ett fruktigt vin utan alkohol el värme trots den varma årgången.
88

Brunello di Montalcino 2008
Jordgubbe, mynta, fina närvarande men ganska milda tanniner. Ungt, men mio dio så goda viner den här mannen och hans fru gör!
91-92


Coralia Pignatelli, Castell'in Villa
Här har vi ett annat givet kommande resmål. Bakom den lilla damen Coralia Pignatellis försynta och näpna yttre döljer sig en vinmakarkraft av guds nåde.

Chianti Classico 2009
Denna årgång har vi hoppat över att köpa, eftersom vi tänkt att det inte blev så elegant som vi helst önskar. Mycket riktigt är den väldigt fruktig och drickbar redan nu. Coralia bekräftar det vi gissat, att hon inte tycker om de varmaste årgångarna och inte heller nya fat. Själsfrände. Man blir nästan förälskad i henne.. eller ja, i hennes viner i alla fall. Vi kan knappt bärga oss tills 2010 släpps. 2006-2008 har vi tidigare tyckt ligga i 90poängsklassen och måste vara bland det mest prisvärda man kan hitta i Chianti Classico.
87

Chianti Classico Riserva 2008
3 år på 78 hl slavonska botti känns som en textrad vi kan sjunga om och om igen. Ljuv musik för våra öron.
Lättsamt surkörsbärigt, mineraliskt, lite spretigt ungt men högst lovande. Enligt Coralia kan man lagra dessa viner i säkert 50 år. Hon berättade hur hon nyligen druckit ett från 1971 som fortfarande var vid god vigör. Imponerande!
90-91

Poggio delle Rose 2008
Enligt BB-vinimports hemsida har detta vin gjort på 100% sangiovese vistats 18 månader på nya fat. Enligt vinmakerskan använder hon bara gamla barriques. Hur som helst är faten behagliga och redan välintegrerade i övriga dofter och smaker.
Komplext, mineraliskt, väl fokuserat.
90

Santacroce IGT 2007
Fruktig varmt, lite väl publikt i vårt tycke.
50% sangiovese 50 cabernet sauvignon
87


 
Tiziano Vannoni, Il Molino di Grace
Vår favoritbaschianti efter Castell'in Villa i denna prisklass. Riservavarianterna lite mer semimoderna och inte riktigt lika rena.

Chianti Classico 2010
Ung lite spretig men mycket lovande. Ren frukt
89

CC Riserva 2007
Fruktig, körsbär med tunn chokladhinna. Blandade fat med botti, tonneaux och barriques. Integreras med åren. 
88

CC Il Margone 2007
Mer choklad och aningen kaffe från franska barriques. Körsbärigt fruktig. Välgjord men något för tung för oss.
87

Gratius 2005 
Mjukare tanniner, spretig ändå.
85

Gratius 2006
Fin koncentrerad frukt, en hel del fat men ändå inte störande. Balanserade tanniner. Det är nog årgången som gör detta till ett vin i vår smak.
88

Gratius 2007
Mintchokladkaka o surkörsbär, ungt lite kantigt trots all värme o alkohol
85



Renato Vacca, Cantina del Pino
Det här har vi testat delar av tidigare. "Ovello" vill vi köpa när det är dags för 2010. Seriös producent.

Barbaresco DOCG 2009
Fruktigt med balanserade tanniner utan större komplexitet
85

Barbaresco Albesani DOCG 2009
Lite mer lera i jordmånen ger ett strukturerad ganska fyllig barbaresco med bra bett i tanninerna. Ett svalare år så...
87

Barbaresco Ovello DOCG 2009
Sand och kalksten ger lättare struktur med elegans och rejäla tanniner. Det här är bra!
89-90


Välkänd producent som vi har god erfarenhet av sedan tidigare. Denna gången besvikelse kanske för att ribban lagts högt av föregående producenter.

Rosso Sant Antimo 2009
Varmfruktig enkel
82

Rosso di Montalcino 2011
Fat, värme, fruktdriven
86

Brunello di Montalcino 2008
Mineralisk, balanserad frukt. Traditionellt tillverkad men ändå en del ektoner. Blir naturligtvis mycket bättre med lagring.
88

Brunello di Montalcino Tenuta Nuova 2008
Enkelmark och modernt gjord med 30 mån lagring på barriques till större delen. 
Välfatad, varm överextraherad alkoholgigant (15%). Var finns brunellofinessen?
85-86 (SIC!)


La Rasina
Rosso di Montalcino 2011
Enkelt, sv vinbär dominerar
84

Brunello di Montalcino 2008
Kantiga tanniner, finessfattigt
86

Brunello di Montalcino 2007
Alkoholigt, varmfruktigt, kaffe diesel
85

Brunello di Montalcino Il Divasco 2007
Cassis choklad
86


Armilla
Rosso di Montalcino 2011
Brunello di Montalcino 2007
Brunello di Montalcino 2008

Generellt lite obalanserade utan större finess. Cassis o choklad. Känns fatiga, alkoholstarka trots bara stora fat på pappret.


Solaria
Rosso di Montalcino 2012
Rosso di Montalcino 2011
Brunello di Montalcino 2008

Fruktiga och extraherade. Enkla och utan elegans. 


Roero Riserva DOCG 2009
Barbaresco DOCG 2009
Barolo DOCG 2008

Uppges vara traditionellt gjorda men väldigt fruktiga och ganska varma. Även 2008


Nebbiolo d'Alba Mompissano DOC 2011
Roero Riserva valmaggiore DOCG 2009
Barolo Rocche di Castelleto DOCG 2009

Generellt ganska obalanserade med värme

Metodo Classico Cuvee Zero Rose 2007

Om inte annat så är det lite spännande med mousserande rosé gjort på nebbiolo.





fredag 8 november 2013

Clos Rougeard "Les Poyeux" 2008


En av våra allra största vinkickar hitills var när vi för en tid sedan fick prova Clos Rougeard Saumur-Champigny 2008. En omtumlande upplevelse med dess kristallklara isande renhet och burgundiska svävande lätthet. Cabernet Franc som vi aldrig druckit det tidigare.
När vi så får möjligheten att prova deras "Les Poyeux" är det svårt att inte låta sig påverkas av uppskruvade förväntningar. Det här anses av många vara Loires bästa Cabernet Franc-producent. Efter vårt första smakprov är det svårt att säga emot.
Som vi skrev tidigare görs detta av bröderna Charly och Nady Foucault som är åttonde generationens vinmakare i Chasé sydost om staden Saumur. Man gör ett vitt vin på Chenin Blanc och tre olika röda på Cabernet Franc där de två "Le Bourg" respektive "Les Poyeux" kommer från separata lieux-dits (motsvarande climat i Bourgogne) var och en med sin micro-terroirprägel.
Le Bourg är den "finaste" och ger det mest kända vinet lagrat 24-30 månader på nya barriques, medan Les Poyeux är den äldsta vinmarken och har använts till vinodling sedan 1600-talet. Själva jämför man med Bourgognes klassifikationssystem där Saumur-Champignyvinet skulle motsvara "Village", Les Poyeux "Premier cru" och Le Bourg "Grand cru".
Vingården har totalt 10 ha mark och man har i alla tider undvikit kemiska bekämpningsmedel. Odlingen sker i praktiken biodynamiskt men utan att man gjort någon affär av det långt före och sannolikt bortom alla trender. Man har helt enkelt fortsatt att göra som man alltid gjort och förstod när pesticiderna kom att det inte var bra för varken druvor eller vin. Till glädje för oss kan vi därför fortfarande ta del av vad dessa (så långt det nu är möjligt) kemikaliebefriade ler- och kalkstensjordar har att erbjuda i vinväg.
Les Poyeux lagras två år på högklassiga men begagnade fat och sedan 1 år på flaska.

Direkt på första sniffen känner vi de lyxiga faten som omsluter en fruktdominerad doft av fina svarta vinbär, hallon och krossade enbär. Till skillnad från deras basvin hittar vi faktiskt här också en för oss mer druvtypisk örtig svag doft av grön paprika men den tonas ut under kvällen och än mer till kvällen därpå. Samma gäller för gommen där vi efter några timmar bjuds på ett välstrukturerat och fokuserat vin med koncentrerad frukt, fin liten sötma och hög syra allt insvept i en elegant silkigt polerad nanotunn hinna som döljer den underliggande närmast finspulvriga eller möjligen sandiga texturen och de ganska tighta tanninerna. Det här har inte samma lätthet och rena skärpa som instegsvinet men vilken ren frukt och koncentration! Smaken dröjer sig kvar länge länge i munnen. 

Faten är tydliga men eleganta och redan så snyggt integrerade att vi häpnar. Det här är ju ändå ett vin i sin linda som skall ligga länge. Det talas om att man kan spara det i 50 år, Le Bourg kanske i 100! Vem klarar det...

onsdag 6 november 2013

Provning med OD-gruppen

Dags för träningsprovning à la trebetygsprovets flight 2 och 4, dvs vita och röda som kan vara gjorda på både enstaka eller flera druvor.

Juliusspital Silvaner kabinett trocken 2012 
Lätt spritsigt, mkt mineraliskt, medelhög syra. Päron och mandarin. Avslagen öl? Lite grus men inget av den där jordigheten vi tycker Silvaner brukar ha. Annan årgång druckits förr men det sätter fortfarande inga djupare spår i vårt smakminne.
86


Cave de Tain, Hermitage 2005
Det doftar lim och kryddig äppelkaka med vaniljsås. Knastertorr och samtidigt oljigt viskös, tät o kraftfull. Låg syra. Bokna äpplen. Känner viss eldighet men är inte alkoholstarkt enligt etikett. Lite syra till så hade det lyft ännu högre. 
87


Chante Cigal 2011 Châteauneuf-du-Pape
25%Grenache, 25%Clairette, 25%Bourboulenc, 25% Rousanne och vips så har vi receptet på Päronsplitt med äpple och vita blommor både i doft o smak. Ganska mjuk textur, knappt medelhög syra och minimal beska. Även här känner vi en viss eldighet. Jamen visst var det gott! 
87


Clos Henri, Sauvignon blanc  2011
När det är vankas sauvignon med extra allt tänker man genast Nya Zeeland och gärna Marlborough. Här är det så mycket nyöppnad burksparris så att man nästan storknar. Lite kattkiss, krusbär, mineralitet och hög syra på det. Balans är inte ordet vi använder just här...
82

Ludovic Chanson, Les Pêchers 2011 (Montlouis sur Loire)
Beskrivet här tidigare. Hade säkert blivit ännu bättre om vi låtit det vara ett par år. Chenin blanc mår bra av det.
87

Francois Chidaine, Les Argiles 2011
Samma här men visst är det bra redan nu. Klassiskt med kramsnö i lovikavantar, vax, äpple, mineraler, jord. Hög syra lätt beska. Någon tycker att det kan finnas en viss brödighet i chenin blanc som drar lite åt champagnehållet. Och visst är det nog så när man börjar tänka på det.
87

Jadot, Morey-Saint-Denis 1997 
Kvällens vin(n)are om man frågar oss. Det här släpptes första gången 2010 och funkar fortfarande utmärkt. Moget men alls icke pensionsmässigt. Syrorna är fortfarande fina och här finns frukt kvar. Mörka jordgubbar, torkade körsbär, multna löv, kanel, ostbutik, kallrökt torkad tysk skinka, vävplåster och buljongtärning. 
Umami på flaska!
90+
Leon dormido 2007
Werters smörkola,vanilj, sv vinbär med fruktig syra. Bra längd men det hjälper ju inte när det är så här fatdominerat. Publikfriande modernt. 
85
Bernard Magrez, Ch Croix de L'Esperance 2006
100% Merlot från St Emilion. Plommon björnbär vanilj lätt rostade fat. Julkryddor. Drygt medelhög syra. Ganska mjuk textur. Halvbra längd. Drygt måttliga torra tanniner. Inte dåligt men passerar förbi på något sätt utan att göra större intryck.
86-

Ch Chantalouette 2005
Mer Bordeaux. Nu Pomerol med 70% Merlot, 15% Cab Sauv, 15%  Cab Franc. Lite som det förra. Kryddor halsfluss (SIC!), plåster stall. Brett?  Lite permanentvätska. Dova mörka plommon. Vi kräver mer av Bordeaux för att mungiporna skall peka uppåt.
85

Marchesi Mazzei, Tenuta Belguardo 2006
Supertoscanare är inte det bästa vi vet bland italienska viner men den här brukar vara bra. Är nog fångat i början på sin höjdpunkt dessutom. Faten känns inte så mörkrostade som vi är vana vid från Mazzei (som ju också gör Fonterutoli), eller är de kanske bara väl integrerade? Fin syra, både täthet och djup och som en smäck till den fantastiska viltgrytan vi bjöds på.
88+

G. D. Vajra Barolo Albe 2007
Ja för sitt pris är inte det här alls tokigt men nog kan man väl hitta några Langhe Nebbiolo som gör jobbet lika bra. Vi sniffar plastmatta och gummianka. Piemontesiska lätt kokta jordgubbar och bra syra men förvånsvärt snälla tanniner. Kanske är det årgången som ger en fruktsötma vi inte riktigt är kompis med.
86

söndag 3 november 2013

Domaine Saint Nicolas "Reflets Rouge" 2011, AOC Fiefs Vendéens Brem


Domaine Saint Nicolas har 32 ha mark i L'île d'Olonne och Brem, i departementet Vendée i Loire, ända ute vid Atlantkusten. Vinmakaren heter Thierry Michon och vinodlingarna är organiskt kultiverade sedan 1995 med biodynamisk certifiering. Jordmånen är lera och skiffer och kombinationen med närheten till havet anses skapa förutsättningar för ett speciellt mikroklimat.
Man odlar Chenin, Chardonnay, Groslot Gris, Pinot Noir, Gamay, Groslot, Cabernet Franc och Négrette.

Deras "Plante Gate" gjort på 100% Pinot Noir står för närvarande på Nomas vinlista.
Det gör inte vinet för kvällen. Å andra sidan har det en intressant druvblandning som vi aldrig har provat tidigare med 80% Pinot Noir och 20% Cabernet Franc. Sammansättningarna för Reflets kan emellertid variera mellan olika årgångar. Gemensamma nämnare är biodynamisk odling utan kemikalier utöver bordeauxvätska, sydvästläge, manuell skörd, 8-10 dagars maceration, ingen tillsatt jäst eller socker och ekfatslagring 8 månader.

Jordgubbar, röda och svarta vinbär. Kalk och gamla foudre. Gammal Fleischmanjärnväg med en liten touch av bakelit. Rosmarin, några nykläckta grankottar och en liten gnutta kanel och kardemumma.  Lågvisköst i munnen men ändå väl sammanhållet med en mer än medelhög fruktig syra och en mindre mängd lätt uttorkande tanniner.

Känns både klassiskt och intresseväckande och är en perfekt sparringpartner till kvällens stekta ankbröst och parmesanbeströdd öppen lasagne med crème fraîchestuvade smörfrästa tunna skivor av jordärtskocka och trattkantareller.