Naturligt - Från Tryne till Knorr

Det är härligt med passionerade människor. När vi botaniserar i naturvinkällaren på malmörestaurangen Från Tryne till Knorr hör vi hur Agnes verkligen älskar vinerna hon serverar. Det ena dricker man till frukost, det andra dricker man på plats i Arbois när man hjälper till med skörden hos producenten. Visst smittar det av sig, särskilt när man som vi redan har ett öppet sinne för den här typen av viner.
Vi låter helt enkelt henne välja vad vi skall prova denna kväll.
Maten är ett kapitel för sig och som vanligt enastående gott även för den som normalt sett äter mer kött än vegetariskt.


Pineau d'Aunis har vi inte provat tidigare. Här utgör den stommen i ett mousserande svagt laxrosa Loirevin från producenten Jean-Pierre Robinot i lilla byn Chahaignes som gör vin i ekologisk anda. Druvan kallas lokalt Chenin Noir och förutom 80% av detta innehåller denna pétillant 20% Chenin blanc från AOC Jasnières. Méthode ancestrale och ingen dosagesötma utan bara påfyllnad av samma torra vin efter degorgering.

L'Opera des vins "Les Années Folles", Coteaux du Loir 
Det doftar extrem mycket äpple och hade man blundat och inte vetat bättre kunde man blint gissa på att man hade en bra cider under näsan. Svaga biotoner men rent och fint i munnen och snustorrt dessutom. Läskande och trevligt.




Daniel Sage odlar Syrah i Saint Joseph i norra Rhône men även Gamay & Bardinière från 23 år gamla stockar på granitjordar i Saint-Sauveur-en-Rue strax söder om Lyon. Ska vi vara riktigt petiga geografiskt så tillhör faktiskt detta Loire så långt ner i dess sydöstra del man kan komma innan det bara några hundra meter ytterligare övergår i Ardéche. Kanske överlappar marken bådadera. Det räknas i alla fall till Ardéche enligt Vin & Natur som importerar.

Daniel Sage "Un Palopin"

Det ser ut som och doftar Poulsard eller möjligen Trousseau från Jura men är alltså Gamay och Bardinière. Ofiltrerat smultronrött med nystädad fågelbur som doftdominant kan förvilla de flesta av oss. Lite spritsigt, medelhög syra, smultron och hallon, med en antydan till rökiga mineraler. Vuxenläsk utan transparens vare sig vad gäller utseende, druva eller ursprung. Är tveksam till den här typen av viner utan typicitet. Det räcker inte att vara naturligt eller som här - närmast övernaturligt. 

Nu är vi i alla fall i Jura på riktigt. Blandningen Savagnin och Chardonnay är vanlig där och brukar vara en lyckad kombination. Här i proportionerna 80/20 från en Pupillinproducent vi inte stött på tidigare. Detta är ett "sidoprojekt" när inte Renaud Bruyère arbetar hos Stephan Tissot. Adeline Houillon har jobbat med Pierre Overnoy. Förväntningarna stiger. Biodynamik och 16 mån på gamla fat.

Renaud Bruyère & Adeline Houillon "Arbois Blanc" 2011
Det här var riktigt lyckat! Citrusdominans med citron- och apelsinkarameller, gröna krispiga äpplen och en gnutta fänkål. Syran är så hög och distinkt som vi önskar och vinet är friskt, fokuserat, ändå fylligt och har en bra längd. Det här paret skall vi hålla ögonen på.




Jodå man gör naturvin i Spanien också, även om fransoserna dominerar utbudet. Det här från Els Jelipins görs på druvor hämtade från flera små vinlotter i Font Rubí, Penedès c:a 5 mil rakt västerut från Barcelona. Svalklimatodlade druvor från 80 år gamla stockar varav 80% Sumoll och 20% garnacha. Lång maceration i låg temperatur, endast naturlig jäst och användande av så neutrala lagringskärl som möjligt (körsbärsträfat, stora italienska botti, begagnade franska ekfat, cementtankar och terracottaamforor). Efter 4 år i foudres och amphora och ett år på flaska släpps vinet. Ambitiöst med andra ord.









Els Jelipins "Vi de Taula" 2007
Inte för att lim och aceton är det första vi förknippar med naturen men det är i alla fall det som inledningsvis träffar näsan. När vinet luftats en stund hittar vi gamla Bugg-tuggummin, päron, röda bioäpplen och körsbär. Här finns en antydan till sötma som möjligen kan förklaras av de 14% alkohol som vi tycker är lite för mycket. Intentionerna må vara hur goda som helst och vinet übernaturligt men i vår värld behöver inte ett naturligt gjort vin sakna finess. Det gör detta. Att det sen är kul att prova är en annan femma. 




Naturligtvis måste kvällen avslutas med Vin Jaune, Comté och några andra ostar. Den som gillar sherry borde vara förtjust i Vin Jaune som ju har en besläktad tillverkningsmetod. För oss är det emellertid mer vin än sherry. Hög fin syra, lite djupare frukt och bättre längd i alla fall om kvalitén är som vi önskar. Domaine de l'Octavin får alltid bra omdömen av vinmånglare och sommeliérer. Vi har nu provat några olika och hittills tycker vi inte att deras viner generellt lyfter sig över mängden juraproducenter, snarare tvärtom. Priserna står inte i proportion till hajpen.

Domaine de l'Octavin "Cherubin", Arbois Vin Jaune 2006
Doftsinnet reagerar som vore det utsatt för ett gäng nyknäckta valnötter. Under denna yta anas en liten nypa curry som sig bör och faktiskt också några frön från en vaniljstång. Den oxidativa tonen är inte påträngande, inte heller i munnen där umamin dröjer sig kvar länge. Här finns jordtoner och citrus men vi saknar den där distinkta syran som ju är signifikativt för savagnin och Vin Jaune. Liksom tidigare viner från denna producent når det inte riktigt ända fram till djupet av våra hjärtan.



Ja varför inte dessutom dra fram noteringarna från vinerna vi provade förra gången. Här finns en hel del att välja på för den intresserade. Glasvis dessutom från de flaskor som öppnats för dagen.

Les Griottes "Anne Francois Joseph" 2010 (Chenin Blanc)
Fylligt med enormt mycket doft och smak. Bokna äpplen, grapefrukt, aprikoskärnor. Bra längd, hög syra, fylligt. Vi hittar lätta tanniner och att döma av det och färgen borde det vara skalmacererat. 

Domaine des Cavarodes "La Rigole" 2010

100% Savagnin fyllt av grape och gröngula äpplen. Väldigt välstrukturerat och förvånansvärt lent på tungan, drygt medelhög syra, bra längd. 

Summa summarum.
Åter kan vi bara konstatera det självklara att oavsett hur vinerna är gjorda och i vilka fack de delas in i, är vissa bättre, andra sämre och man kan inte låta sig ledas enbart av vinmakarnas ambitioner eller rykte. Det är helt enkelt bara att själv kavla upp ärmarna, öppna sinnet och prova på.
Egentligen självklart och hur naturligt som helst!