Domaine Simon Maye Syrah Vieilles Vignes 2011, AOC Valais

Åter i alpvärlden.
Men vafalls?
Syrah från Schweiz!?
Otippat värre eftersom druvan endast odlas på c:a 1% av landets totala vinareal. I AOC Valais har man 62% röda druvor varav 61% är Pinot Noir. Inte lätt att luska reda på sådant här med andra ord, men tack vare Vinosapien och med kompletterande tips från likaledes erfarne Niklas Jörgensen är saken klar. Vi kan inte motstå frestelsen att korka upp en provflaska. Vad kan gå snett? Svalklimat och höghöjdsodlat borde innebära syra och måhända viss elegans även om det legat 12 månader på fat av oklar ålder.

Tjoff! Det första som slår en är en Proustsk Madeleinekaka rakt in i limbiska systemet. Så här doftade det ju i barndomen när man hjälpte till med att elda höstlöv och då och då kastade in ett nedfallet äpple i den pyrande och inte helt torra lövhögen. Bortsett från det lyckas vi förnimma både rökt kött, eneträ, grillad paprika och björnbär. En liten näve enbär hänger nog också med i munnen liksom medelhög syra och en hyfsat bra längd. Syrahmarkörer minus vitpeppar + multipel av majbrasa blir således det omedelbara intrycket.

Jo... det här var väl inte så dumt. Ungefär så som vi tänkt att ett riktigt bra vin från Sydafrika skulle kunna smaka (om det nu existerar)...
...men vänta nu...
Det blir munkänslan som fäller avgörandet.

Trots sin ungdom finner vi en enastående fin, närmast silkig textur med både lenhet, skärpa, bredd och djup som får oss att inse att det här är trots allt kan vara något utöver det vanliga. Blås bort rökpuffarna och kvar finns närmast samma lyxiga förnimmelse i munnen som när vi smakade Clos Rougeard tidigare i år om än inte samma renhet. 

Så vi följer rekommendationen att lämna det åt sitt öde i kylskåpet för vidare utforskning de kommande dagarna.

Redan efter ett dygn har det mesta av röken skingrats och nu är det nästan ett annat vin.
Den fina frukten träder fram med önskvärd tydlighet, syran likaså.  
När så tre dygn gått efter att korken drogs, är metamorfosen ett faktum. Frukt och syra består, även om det möjligen börjar sakna lite stuns. Tillkommit har en viss kryddighet med kanel, pors och små granskott och minsann om här inte finns ett uns av vitpeppar till slut.

Lärdom:
Att följa viner över tid är underskattat.

Drick nu eller om 10 år var rådet. Vi räknar kallt med att både vi och vinet skall ha ändrats tills dess och då mötas i omedelbart samförstånd.