onsdag 31 december 2014

Årets höjdpunkter


Det är egentligen märkligt att nyårshelgen ska vara en så tydlig slutpunkt och samtidigt en definitiv början på något nytt. Ordning och reda, en start och ett slut. Visserligen fungerar väl människan så att man gärna vill ha struktur och ramar att hålla fast vid, men allvarligt talat - varför skulle det vara lättare att hålla ett löfte som avges på nyårsafton än ett som man ger under det övriga året? Och varför har vi inga sommarårskrönikor som vi för en gångs skull har tid att läsa och fundera över, eller midsommarlöften inför semestern när vi kanske behöver det som bäst (eller kanske just därför..). Dessutom, hur viktigt är det med årsbästa-listor egentligen? Går det att överhuvudtaget göra en sådan lista när det handlar om provade viner?
Tja, allt får ju som vanligt ses i sitt sammanhang och vi tycker själva det är kul att läsa andras listor. Grejen med bloggandet är ju att dela med sig av upplevelserna till de redan invigda och att försöka sprida nån sorts budskap om kvalitetsviner utanför BiB-paradiset till övriga presumtivt intresserade.
Därför blev det en liten lista från oss i alla fall. Kanske hittar någon något drickvärt här.
Viktigast av allt är kanske ändå att vi överhuvudtaget reflekterar, oavsett om det gäller vin eller livet i övrigt.
Vi måste blicka bakåt för att kunna fortsätta framåt.
Gott Nytt År på er!



Årets Riesling

Seehof Riesling Westhofener Morstein Alte Reben 2012
Egentligen var det Kellers Kirchspiel 2008 som var den största upplevelsen, men vi vill ändå lyfta fram Weingut Seehof och Florian Fauth som man ytterst sällan ser i flödena nuförtiden efter Finare Vinares tidiga haussning för några år sedan. Hur kan ni glömma??
2012 har både skirhet och kraft där den gnistrande syran och mineraliteten kommer ut i full blom även om vinet fortfarande är ungt. Möjligen fattas lite frukt för långlagring men de närmaste åren kommer det här att vara toppen. FV har tidigare förutspått att det kommer att bli GG-klassificerat. Vi är helt övertygade om detsamma. Hoppas det dröjer. Då lär priserna stiga...



Årets Grüner Veltliner

Michael Gindl Sol 2010
Detta tog oss med storm härHar väl aldrig smakat något liknande gjort på denna druva som annars inte tillhör favoriterna.



Årets Chenin blanc

Els Bassots Conca de barbera 2011
Jo, måhända har vi druckit bättre Chenin Blanc, men samma sak som med GV:n ovan - det blev en överraskande vinkick av sällan skådat slag. Spanien! Vem kunde tro det...


Årets Savagnin

Domaine Berthet-Bondet Château-Chalon 2006
Många har kanske inte druckit savagnin över huvudtaget. Vi syrafantaster älskar det, inte minst i dess ädlaste form - Vin Jaune. Det finns naturligtvis bättre än detta men 300 kr (på plats) är svårslaget för sådan renhet och elegans.



Årets Chardonnay

Pierre Overnoy Chardonnay 2009
Svårt att säga hur mycket sammanhanget påverkar. Vinet var underbart, liksom själva upplevelsen att sitta vid Pierre Overnoys matrumsbord tillsammans med denna etikettlösa pava och Ann Houillon med ett litet fransk/engelsk-lexikon mitt emot.
Värt att nämna är annars Domaine Labet Côtes du Jura Les Varrons 2010 i Cavistes CAV 0027. 195kr borde skapa fyndvarningsrubriker hos vilken vinskribent som helst. Eller varför inte 6€-vinet Jean-Claude Credot Chardonnay 2012 från Château-Chalon.
Bourgogne i alla ära men vi hittar fantastisk chardonnay till betydligt attraktivare priser i Jura.



Årets Nebbiolo

Giacomo Conterno Monfortino 2008 (fatprov)
Vi kan inte påstå att vi blev starstruck av Roberto Conterno, men visst var det mäktigt att få prova detta direkt från fatet tillsammans med honom. Särskilt som vi vet att vi aldrig kommer att ha råd att köpa det på flaska. Cascina Francia 2010 gick inte av för hackor heller kan vi be att få meddela.
Av det vi köpt ligger Accomasso Barolo Riserva Rocche 2007 i topp (tack Italienska viner!).
Rivella Serafino Barbaresco Montestefano 2010, Elvio Cogno 2006 "Vigna Elena" Barolo Riserva och Serradenari Barolo 2010 är annat vi minns med belåtenhet. Ja för att inte tala om Principiano som vi måste utforska mer.



Årets Barbera

Accomasso Pochi Filagn Barbera d'Alba 2009
Vi skrev aldrig om det, men var lika betagna som andra som varit förunnade att prova det här. Ett tämligen unikt barberauttryck som vi förstår det. Druvjuice med komplexitet av rang.



Årets Sangiovese

Monteraponi Baron' Ugo Chianti Classico Riserva 2010
Om det verkligen är sant att flaskan vi fick prova hos Monteraponi hade varit öppen en vecka, lär detta vin hålla i evigheter. Vi tyckte först det var oförskämt att bjuda ur en sådan flaska tills vi tog första klunken. Sen satt vi bara och log förnöjt.



Årets Sicilianare

Tenuta di Fessina "Il Musmeci" Etna Rosso DOC 2009
Det skrivs om Passopisciaro och Tenuta delle Terre Nere men vad är väl det mot detta lysande vin i den burgundiska skolan. När Niklas Jörgensen tipsade (vilket vi bugar och tackar för) var jag lite skeptisk till det där med fatlagringen, men det lyste inte igenom alls! Ljuv frukt, elegans, syra, mineraler och balanserade tanniner är precis vad vi vill ha. Den enda konkurrenten var väl egentligen Alice Bonaccorsi ValCerasa Cru Cimonaci Etna Rosso 2007 men flaskvariationen störde lite. Ja sen har vi ju Occhipintis Frappato förstås. 2012 var kanske bästa årgången hittills?



Årets Pinot Noir
Pinot Noir 2012 Clos St Landelin - Bio *
Muré Clos Saint Landelin 2012
Varför inte slå ett slag för Alsacepinot? Har kanske inte det bästa ryktet som vi förstått det, men efter en provning i höstas väcktes intresset. Den här hamnade i topp i vårt tycke, tillsammans med Albert Mann Clos de la Faille 2011. Bör utforskas vidare.



Årets Gamay

Philippe Jambon Disse 2010
Enligt Emil Bromée vägrar Philippe Jambon släppa i från sig sina viner tidigt. Det ska vara färdiglagrat oavsett om man går back ekonomiskt eller ej. Hedervärt. Vi fick prova detta i Vin & Naturs kombinerade tvättstuga och vinkällare. Pinotlik gamay av högsta klass.
Förutom allt som florerar i Instagram- och Twitterflödena kanske ni ska hålla utkik efter Karim Vionnet. Har bara provat Chénas 2013, men den gav mersmak. I Lapierres, Foillards, Descombes och Bretons anda skulle jag nog våga drista mig till att säga...



Årets Cabernet Franc

Clos Rougeard
Även i år är Clos Rougeard ohotad etta oavsett om man väljer Le Clos eller Le Poyjeux, 2008 eller 2009. De må vara för unga men är ändå hur lätta som helst att dricka...



Årets Bordeaux

Château Sociando-Mallet 2001
Nu kan vi ju inte påstå att vi druckit särskilt mycket Bordeaux i år. Det här fick vi på Stockholmsmunskänkarnas Bordeaux-2001-provning och tyckte nog att den knep förstaplatsen där.



Årets söta

Tissot, Vin de Paille 2004
Närmast dött lopp mellan denna och Seehof Scheurebe Westhofener Morstein Trockenbeerenauslese 2011. Syran fällde väl avgörandet men Scheurebe måste absolut utforskas, både i söta och torra varianter.






lördag 20 december 2014

Jurachardonnay x 2


Lika bra att smida blogginlägg medan järnet är varmt...

Vi kör en direktjämförelse för att öka tydligheten i eventuella karaktärsskillnader mellan vinerna. Man glömmer annars mellan gångerna, de olika provningsbetingelserna etc.
Här har vi två olika chardonnay från Jura. Båda upptoppade och från biodynamiska producenter.

Les Dolomies håller till i Passenans c:a 2 mil sydväst om Arbois. Utspritt på fyra olika områden i omgivningarna odlas druvor på sammanlagt 4 ha mark som man faktiskt leasar via Terre de Liens, en organisation som äger marken och främjar etiskt/miljömedvetet/ekologiskt arbete.
Förutom "En Novelin" har man "Le Combes" och "Le Bouttonniers" som också är upptoppade (ouillé) chardonnayviner från olika lägen. Samtliga finns bl a på kronevin.dk. Både Vinosapien och Finare Vinare har gått igång på det här. Det brukar borga för kvalitet, sen vet ni bara själva om ni gillar stilen

Emil Bromé på Vin & Natur tipsade om vårt andra vin från Francois Rousset som ni kan läsa mer om här. Köpt för som vanligt egna pengar (privatimport SB via Vin & Natur).


Les Dolomies "En Novelin" 2012
Rökiga mineraler o permanentvätska dominerar de första timmarna över gröna äpplen o grapefrukt. Dag 2 lyfts frukten fram något, men vinet blir i övrigt inte bättre som helhet. Klassisk jurakaraktär med sin nötighet och svagt oxiderade ton i bakgrunden. Medelfylligt, drygt medelhög ganska distinkt syra  men i övrigt mjuk textur. 


Francois Rousset-Martin "Le Macrins" 2011
Plötsligt känns det förra vinet väldigt kraftfullt. Här har vi en mer svävande lätthet med ännu mjukare munskänsla men utan någon oljighet. Äpplena är något gulare, syran är väl av samma kaliber som En Novelin. Man känner här möjligen en liten vaniljslinga från gamla fat, men i övrigt finns här lite mindre av allt inklusive nötter och oxidation. Förutom lättheten tänker vi nästan att här skulle kunna finnas en gnutta savagnin inblandat kanske pga den tydliga umamin som dröjer sig kvar som efter vissa Vin jaune. Fast det kanske kommer från andra ingredienser under tillverkningsprocessen?

"En Novelin" har vi helst till mat men "Le Macrins" funkar bra även på egen hand.
Två så olika viner men ändå så juratypiska.
Och så goda!

lördag 13 december 2014

Rivella Serafino Barbaresco Montestefano 2010


Första men förhoppningsvis inte sista gången vi provar denna lilla producent! Endast 2 ha, manuell skörd, ståltanksjäsning, låg extraktion, 20 hl slovenska fat, ofiltrerat, minimalt svavlat. Ja hela minimalinterventionsköret kort sagt. 

Rivella Serafino Barbaresco Montestefano 2010
Underbar doft där lätta stall- och syrenslingor letar sig in i det mer traditionella nebbiolodoftspektrat av tjära, fönsterkitt, jordgubbar och torkade bigarråer. Trots sin relativt slanka figur är det inledningsvis lite kärvt och småbråkigt i munnen med sin höga syra och ganska torra tanniner, men mjuknar under kvällen även om det fortsätter göra sig bäst till mat.


Riktigt bra!

onsdag 10 december 2014

Blindgångare

Det ska tydligen behövas en blindflaska från Billigtvin-Ingvar för att bryta vårt blogg-koma. Folieinlindade flaskor är fortfarande bland det mest inspirerande och spännande man kan få.

Ljus purpurfärg, delvis genomsynligt. 
Det här är ungt!


Efter en lite jästig inledning med svaga naturvinstoner framträder en aromatisk doft med rosé- och szechuanpeppar varvat med eneträ och muskot. Frukten är odefinerbart blå med en touch av viol.
Nä nu är inte viol en frukt men ni fattar nog ändå. 
Kryddigheten parat med vem som står bakom flaskan får oss obönhörligen att tänka norra Italien.


Oj, vilken fin smekning på tungan! Ändå ungt med en liten grön kvist som försvinner under kvällen. Medelhöga syror med ytterst diskreta tanniner och i kroppen ett knappt medelfylligt ganska enkelt bygge. Viss finess och klart godkänd balans där aromatiken i dofterna går igen i smakspektrat. Frukten är även i munnen mer blå än röd. Violen kommer igen, nu med en liten tryffelpust och inledningsvis tangerar grönkvistigheten malört. Lite klent med längden på vinet och på sluttampen en viss limmig volatilitet som vi inte fick i näsan. 

Som en uppspicad blandning av syrah och gamay. Visst måste detta vara en norditalienare. Men vad? Refosco/Terrano? Nä, det borde väl vara tätare med högre syra. Schioppettino är betydligt pepprigare. Picolit Nero? Ribolla Nera? Eller är inte det en samma som Schioppettino förresten? 
Snacka om att vi är ut på hal is när hjärnan försöker gå igenom namnen vi lärt oss i Billigt Vin. Syrah-tonerna tränger på hela tiden men känns ändå inte igen fullt ut. Kan det t o m vara en höghöjdssyrah från norditalien? Light-varianten. Ganska komplex aromatik men i övrigt okomplicerat utmärkt gott bruksvin. 
Vi ger upp och låter folietäckelset falla.




Aaah! Så kul! Den här producenten har vi ju provat tidigare och blev förtjusta i här. Naturligtvis borde eneträet hintat om Rhône. Ovanligt aromatisk peppar som sagt. Så lätt det är att låta sig luras av vem som är vinets givare. Utan den kunskapen kanske man inte snöat in på Italien alls. Å andra sidan borde vi ha kommit ihåg att Ingvar gillar ung Syrah.
 Regel nummer ett vid blindprovning. Nollställ hjärnan från all utomstående fakta och fokusera bara på det vinet själv berättar i form av utseende, doft och smak.
1000 tack Ingvar!