söndag 30 mars 2014

Salvioni Brunello di Montalcino 2008


Det är väl knappast en överdrift om vi säger att Giulio Salvioni tillhör den allra yppersta vinmakareliten som för evigt ristat in Montalcino och dess viner i vinvärldens hjärtan.
4 ha mark med vår älskade sangiovesedruva i den klonala skepnad som kallas Brunello. Ja i detta fall rör det sig faktiskt om fem olika brunellokloner som växer 420 m ö h i sydvästläge gränsande till markerna hos en annan brunelloikon - Diego Molinari och hans vinegendom Cerbaiona. För övrigt namnmässigt förvillande likt Salvionis egendom Cerbaiola.
Traditionell tillverkning med lagring på 20 hl botti av slavonsk ek. Naturlig jäst och ingen filtrering.
Det snart så uttjatade epitetet "naturvin" borde väl egentligen platsa här också va? Ja det blir ju lite löjligt det här med de övergripande generaliseringarna för att förenkla tillvaron och få in viner i ett fack.
Det här ligger i alla fall i det översta kvalitetsfacket.
Hos oss låg det nederst och längst in i vinkylen.
Där skulle det egentligen ligga kvar 10 år till.
Men i bland måste man unna sig det där lilla extra.
Falla för frestelsen och nyfikenheten.
Själva livet liksom.



Salvioni Brunello di Montalcino 2008
Mörkt körsbärsröd färg med en liten tegelnyans insmugen i kanten.
En doft som direkt väcker köttsliga lustar med svart tryffel riven över lyxiga praliner med körsbär och kakao. Här finns blå blommor med violtoner, finaste läder och moccakaffe, som en försynt vink om att det här vinet är bästa vän med den där gamla slavonska eken. 

Munkänslan är på samma höga nivå med en i huvudsak mjuk textur som direkt vittnar om den höga kvalitén, om vi nu mot förmodan skulle ha missat det med näsan. Vinet är trots 3 timmar i karaff lite knutet i början på kvällen, men öppnar sig snyggt efter ytterligare någon timme då frukten kommer fram allt mer. Härefter skalas lager på lager av. Mjölkchoklad, perfekt mogna lätt syrliga körsbär, mjukt arabicakaffe, fintobak, örter, tanniner som tar ett fast grepp om tandköttet utan att på något sätt bli övermäktiga. Här finns en medelhög syra i harmoni med vinet i övrigt som är i sammanhanget ungt, men redan i fullt tillräcklig balans. Medelfylligt med stadig struktur men ändå med en både avväpnande och häpnadsväckande elegans. 

Visst finns det en inbyggd placeboeffekt när man dricker sådana här viner men den av oss som drack det blint (inte jag) spikade direkt vad det här var för något (utom producent) och gav betyget toppklass. 
Vem gör inte det?
Skall man komma med någon försiktig invändning skulle det möjligen vara att frukten kan vara i klenaste laget. Bara tiden kan utvisa hur länge den räcker. Att döma av hur vinet växer under kvällen räcker det länge, länge...

tisdag 25 mars 2014

Blindflaska


En artikel i Dagens medicin berättar för oss att vi människor kan urskilja en biljon olika dofter. Genast infinner sig frågan: Hur kan det då vara så förbålt svårt att spika de enklaste vanliga druvorna vid blindprovningar? 
Jo visst, som någon sa: "känna igen och identifiera är inte samma sak", men ändå. Hur svårt kan det vara? En biljon (svensk, inte amerikansk) är alltså 1000 miljarder om nu någon undrar. Även om man bara skulle minnas en ynka miljondel av allt detta vi enligt studien kan urskilja, så skulle det alltså kvarstå en miljon olika doftkombinationer som vi bör kunna ha koll på. Men ack nej, aldrig får det vara riktigt enkelt. Teori och praktik stämmer inte alltid överens.
Det hör nämligen till saken att vi fått en folieomgärdad flaska av Billigt vin och naturligtvis blivit som ystra kossor utsläppta på grönbete efter en lång vinter. Med vår nyvunna kunskap om alla dofter vi kan urskilja borde det ju vara en baggis att spika detta vin.

Vacker guldgul färg med orangestick.
Gula lätt övermogna äpplen med antytt jordiga skiffermineraler, gula blommor med svag nötighet och en fin lätt smörighet. Smaken är i mycket hög grad i harmoni med dofterna med ett tillägg av bittermandel och björnklister. Vinet är medelfylligt med en liten oljighet i texturen och ett lätt visköst anslag. Drygt medelhög syra och på sluttampen små fina närmast  pulvriga tanniner sammanvävda med en antydd med inte på något sätt obehaglig beska. Här borde stora fat vara inblandade. Så gott och så självklart genuint och samtidigt så komplext. Ett balanserat vin med bra längd som man gärna vill ha mat till.

Receptet lyder troligen: 
Blanda ihop lika delar Chenin Blanc från Vouvray, Chardonnay/Savagnin från Jura och en skvätt Chablis. Plocka bort 25% av syran och tillsätt ett kryddmått tanniner.

En baggis med andra ord. Det här är naturligtvis ett orangevin från Slovenien gjort på Ribolla Gialla. 2008.
(Ooohneej, vi påverkas inte alls av att vi vet vem som är givaren...)

Vi låter folietäckelset falla. Nöjt leende och med jublande hjärtan konstaterar vi med en första hastig blick på etiketten:
Slovenien 
2008

Yes!!!

...men va f...???
Det står mer...

20% Chardonnay och 80% Riesling??
Det finns väl ingen som gör ett sådant vin?
Eller för den delen ger bort det som en blindflaska?
Jo tydligen. Inte ens om vi hade haft alla de där 1000 miljarderna dofter i vårt referensbibliotek hade vi kunnat gissa rätt.
Retrospektivt tänker vi fortfarande att proportionerna känns som det omvända, med chardonnaydominans.

Äh, vi är naturligtvis supernöjda. Intressant, mycket gott och dessutom gratis. Vad mer kan man begära?
Stort tack!




lördag 22 mars 2014

Giro d'Italia del 2

Andra och sista delen i vårt Giro d'Italia för denna termin på Munskänkarna i Malmö. Vi håller oss denna gången syd-sydväst om en ungefärlig diagonal längs Appeninerna från Toscanas till Abruzzos norra avgränsningar.



Tenuta Nuraghe Crabioni, "Kanimari" Vermentino di Sardegna DOC 2011
Vermentino ger traditionellt lätta och krispiga med hög syra. Här finns mer stoppning på bekostnad av ev krispighet. Dessutom lite värme och antydan till sötma från gula äpplen men hela paketet är av bra kvalitet för ett vin kring hundringen.



Feudi di San Gregorio, Fiano di Avellino DOCG 2012
Vi lär ut att Fiano kan ha en viss vaxighet och ge struktur och fyllighet till den lite lättare greco från samma område. Jo det kommer väl på slutet, annars är detta mest mineraliskt med en hög syra och ganska druvig  lite blommig doft över ett lager päron. Det här vinet är aldrig dåligt.



Fattoria La Valentina "Spelt“,  Cerasuolo d'Abruzzo DOC 2012
Området hette förr Montepulciano d'Abruzzo Cerasuolo, men även om det bytt namn är den områdestypiska vintypen oförändrad. Klar körsbärsröd färg och fruktighet med låga tanninhalt skall uppnås genom kort skalkontakt. Just detta vin från en i området känd producent, har en hel del godistoner, gelehallon och lite fudge mest i näsa men även i mun. Här tillkommer dessutom en svag kryddighet och en icke oäven syra. Ordet rosato nämns ingenstans men det är ju vad det handlar om i alla fall. Lättsamt och enkelt men jag köper personligen hellre andra roséviner (om jag mot förmodan skulle få för mig det någon gång..)



Librandi, Duca Sanfelice Ciro Rosso Riserva DOC 2009
Lär vara gjort och lagrat enbart på ståltank. Ändå finns det en del träighet och lite bränd tändsticka tillsammans med svårbestämbar frukt åt jordgubbshållet och en ganska bra syra. Ganska träiga tanniner. Librandi lär vara den kändaste producenten i Ciró men man skall nog gå upp en prisklass för att det skall uppskattas.



Arianna Occhipinti Frappato Sicilia IGT 2011
Vi kunde inte låta bli att dela med oss av detta sköna vin. Alla uppskattar emellertid inte de lätt stalliga dofterna som avtar efterhand, samtidigt som de olika lagren av örter, mineraler, tobak, jordgubbar och lingon framträder så snyggt tillsammans med den fina syran och de små nafsande tanninerna. Inte samma kick som första gången men man förundras varje gång hur man kan göra ett så elegant vin på det heta Sicilien.



Calabretta, Nonna Concetta Nerello Mascalese Sicilia IGT 2008
Ett vin från prephylloxerastockar som växer på drygt 700 m ö h på Etnas sluttning kan väl ingen ha något emot att prova? Ofta blandar man i Nerello Cappuccio i Etnavinerna eftersom Nerello Mascalese kan vara en ganska tuff druva med sin mineral- och tanninrikedom. Visst är det så också i detta fall men det är lätt att ha överseende om man bara gillar stilen eftersom det samtidigt finns det en fin syra och komplexitet. Det enda som stör oss något är en lätt sötma som lurar i slutet. Kan det vara årgångsrelaterat?



Leone de Castris, Salice Salentino Rosso Riserva DOC 2009
Här förväntar vi oss däremot sötma och lite syltighet som sig bör i en Negroamaro från Puglia. Fast det här är faktiskt ganska snyggt och inte alls dåligt. Grillvin säger någon och visst är det så, men inte på något negativt sätt. Körsbär, lakritsrot och bara några små russinstackare som simmar omkring i en medelhög syra. Lite klen längd men betydligt bättre än många andra viner från området under hundringen.



d'Angelo Val del Noce 2006
Så här skrev vi sist vi provade detta. Idag är det nog lite oväntat over the edge. Vissa tycker det doftar avlopp. Vi kallar det mognadstoner med läder, undervegetation, svamp. Frukten börjar försvinna även om syran och tanninerna finns kvar. Trodde det skulle hålla längre. Om det nu inte råkar vara ett måndagsexemplar.



Arnaldo Caprai, Montefalco Rosso 2007
Även om här bara finns 15% sagrantino är tanninrikedomen stor. 70% Sangiovese och 15% merlot mjukar upp, syran är bra och visst kan man få sämre viner för 119kr. Men nog är det lite väl mycket körsbär i choklad över det hela?



Le Cinciole  "Petresco", Chianti Classico Riserva DOCG 2007
Ekologisk producent i Panzano in Chianti, 100% sangiovese, cementtankar och inget tillsatt jästkultur. Mognad 18 månader i barriques av okänd ålder. Visst finns här fat men av det diskreta och lite lyxigare slaget och definitivt inga rostade sådana. Fin syra och en slank elegans som vi tycker mycket om. Det är är riktigt bra!



Fonterutoli Siepi 2006
Även om det här är det förra vinets motsats i fråga om fatens rostningsgrad och vinets täthet så kan vi inte säga annat än att det andas både hög kvalitet och balans. Fattas bara för 599 spänn. Är nog i perfekt drickbarhetsfönster nu.



Col d’Orcia Brunello di Montalcino DOCG 2000
Ruffino är ett mastodontföretag. Inte desto mindre är detta bra vin. Här finns en liten köttig ton av stekflott och rimmat fläsk som vi närmast associerar med Norra Rhône. Annars handlar det om fin tanninstruktur, medelhög syra, läder, salmiak, tobak och en del kvarvarande körsbärsfrukt. Även detta bör drickas nu. Så bra att vi gjorde det! Gott!


söndag 16 mars 2014

Bloggvinprovning #5


Flying winemakers känner väl alla till men att det även finns flying winetasters i södra Sverige är kanske okänt för en del. De komma från nordöst och nordväst - Billigt Vin, Italienska viner och Vinosapien - gör sitt dagsverke och försvinner igen. 
Kvar sitter vi med 24 flaskslattar och betydligt fler nya lärdomar och funderingar. 


Champagne Fleury Blanc de Noirs Brut
Biodynamiker från Côte des Bar. Rent o friskfruktigt med spänstiga syror utan att bli knastertorrt. På den här nivån är inte champagne alltför överskattat eller överprisat. 301 kr i BS. Mer info hos producenten och hos BK-wine.


Schäfer-Fröhlich Schiefergestein Bockenauer Riesling Trocken 2012
Ja, vi är ju fans av S-F. Denna är snäppet under GG-nivå och därmed kanske ännu mer Riesling för pengarna. Tappat spänsten lite på två dygn i flaskan men från början var den extremt högenergisk med sprittande syrror och mineralitet, lite ljusare citrus och vitare blommor än 2011:an. Torr tysk Riesling anno 2012 känns som en ganska säker investering.


2011 Coto de Gomariz "X" Albarino, Ribeiro 
Hopplöst att blindgissa på de här vinerna. Hjärnan är både i Franken och Chablis. Spanien finns inte i tankarna innan man får facit och därmed blir degraderad från tre- till tvåbetyg av Vinosapien.
Godis o päronsplitt. Hög syra. Lite förvånande svag oljighet på tungan varvat med viss mineralitet. Lite sommar och skaldjur till detta hade varit toppen men i en sådan här provning blir det lite anonymt tyvärr.


Kante Extrò Vino da tavola Bianco
Årgångslöst blandrasvin, grumligt av jästfällning. Fat med malolaktisk fudge och smörkola i både doft o smak. En del citrus och tillhörande blommor. Hög syra men stumt i munnen och en lätt slutbeska? Jäkligt kul att få testa sådana här udda figurer, men skall nog helst drickas på plats med tillhörande måltid.



Moric Sankt Georgen Grüner Veltliner 2010 
Inledningsvis nästan naturvinkänsla med röda bioäpplen, permanentvätska och skiffer i näsan och väldigt fina steniga mineraler i munnen. Hög syra och en gnutta beska på slutet. Gott!


Domaine de la Cibelynne Côtes de Jura 2012
Har bara provat röda av denna producent tidigare och de har varit extremt bra. Det här är snäppet under kvalitetsmässigt. Okända proportioner mellan Chardonnay och Savagnin. Ouillé utan oxidation men ändå med terroirtypicitet. Syra och mineralitet som sig bör. Äpplen och blommor. Svag fatbeska i slutet som känsligare gommar i sällskapet brukar kalla pastej och inälvor.



Clos de la Coulée de Serrant 2005
Vi sniffar lim och lösningsmedel som tillsammans med oxiderade äpplen för tankarna till Loire, Chenin Blanc och naturviner. Har provat något liknande men enklare av annan producent men detta är självaste urmodern. Tänker inte ens tanken Joly, eftersom vi inte trodde att hans viner smakade just så här. Tveksamma till doften men tycker mycket smaken. Får nog fundera vidare på det här.
Mjuk mun, blodgrapebeska, mineraler, hög syra. Fin djup guldgul färg icke att förglömma. 



Domaine Labet vin Jaune 2006 
Svårt att förstå att denna flaska har stått öppen rakt upp och ner i kylen med en liten papperstuss i flasköppningen i snart tre veckor. Mäktiga syror. Tar plats i munnen. Älskar det.



Crna cotar klasicna metoda ekstra brut. Komen, Slovenien 
Det är extremt spännande och lärorikt med de här träffarna där var och en har sin lilla nisch och faiblesse för speciella områden. Detta är gjort på druvan Terrano, eller Teran som det heter i Slovenien där vinet görs nära italienska gränsen. 
Stallig doft, grumlig blick. Mousserande, märkligt, massivt med mineraler, lakrits, salmiak och rök. Faller ihop på två timmar med beska och viss orenhet på slutet men innan dess är det både spännande och gott..



Radikon Fuori dal tempo duemila (Bianco Venezia Giulia, Oslavje)
Grumligt orange med en underbar doft av torkade aprikoser, förnäm emmentaler, pomeransskal, kryddor, fin syra, en svag smörton och minimal beska men det är lätt att ha överseende med faten. Hur kan detta vara 14 år gammalt?
Ett vin att både djupsinnigt fundera på och njuta av. Dagens vin(n)are?



Togni Rebaioli 1703. Vallecamonica.
Degraderad eller ej. Jordgubbar syra, kryddighet och tanniner kombinerat med den ljusa färgen kan väl inte vara så mycket annat än nebbiolo, men Lombardiet går man bet på. Viss stallighet. Tunn struktur och något obalanserat. Eldig känsla trots modesta 13,8%


Conti "Flores" 2012 Colline Novarese Nebbiolo DOC
Nebbiolo från Boca i norra Piemonte? Ja visst är det nästan så. Tanninerna verkar vara just så ruggiga här uppe.
Lite funkigt med mkt syra och stora mängder högintensivt salivnedbrytande tanniner där garnityret nästan sugs ut. Mycket av allt. Mest tanniner men även körsbär och vitaminer. Lite väl ungt men visst gillar vi det här! Kvällens Nebbiolo för oss. Underbart till mat där tanninerna slipas ner lite.



COS Frappato 2011
Man brukar läsa om hur Arianna Occhipinti inspirerats av och lärt sig vinmakeriets konst av sin farbror. Här har vi farbrodern. O:et i COS står för Giusto Occhipinti som tillsammans med sina två vinmakarkollegor gör detta vin. Rent, drickvänligt, charmigt med körsbär,, vinbär, jordgubbar, jordighet, kalkmineraler och fina syror. Det är bara att klunka på om det inte hade varit för att man måste spotta i just detta sammanhang.



Domaine Tissot Singulier Trousseau 2009
Samma tema som COS men mer avrundat och samtidigt ännu mer komplext och mineraliskt. Svarta vinbär, finsk lakrits, jord, tanniner och charm. Efter några timmar smyger sig på en svag beska. 



2012 Arnot-Roberts Trousseau North Coast
Det här är köpt helt på rekommendation av Frankofilen som är bloggosfärens expert på den här typen av viner. Fick inte chansen att prova det när det köptes i NYC för $37. Druvan har man bara här och i Jura. Kan därför inte låta bli att samköra det bredvid originalet ovan och visst finns det likheter. I alla fall när man vet om det.
Underbar doft med små fina svarta vinbär, blå blommor. Fina syror rejäla tanniner. Det här håller sig friskt längre. Inte tusan kan man tro att det här är nya världen. 



2004 Bucaco Tinto Reservado Vinho de Mesa, Portugal 
Snygg doft. Blå lakritsfiskar. Mogen frukt. Syrener, sv vinbär, hög syra, ordentliga tanniner. Vi gissar Bordeaux men får inte ihop det riktigt. Va?? Portugal?? Rent! Snyggt! Gott!



Ronco del Gnemiz Cabernet 2008. Colli orientali del Friuli.
Ganska robust, lite träigt med svarta vinbär fylligt och rejäla tanniner. Ja druvan är inte att ta fel på och ett bra matvin kan vi konstatera.



Elvio Cogno Barolo Bricco Pernice 2006 
Mandelmassa, oljefärg. Hög nebbiolosyra o tanniner som sig bör. Fin doft men väl alkoholeldigt och sötma. Tråkigt. Vi som tyckte att Vigna Elena var så gott. 



Francesco Rinaldi & Figli Barolo Cannubbio 2008 
Yngre men ändå mer återhållet även om här också finns en viss eldighet. Bra tanniner hög syra. Lakrisal och jordgubbar. Traditionell barolo med en liten liten sötma som inte alls stör som i det förra vinet. Bra.



Domaine Charvin 2001 Châteauneuf-du-Pape 
Jo vi blev lovade en gammal CdP av Vinosapien och vi fick det, men har ändå svårt att ta det till oss. Eldigt med lakrits, rökt korv, några gamla ostar, lite sötma, en del mineraler och förvånansvärt kraftfulla tanniner som vi inte hade väntat oss. Det och spänstig syra trots ålder är väl det bästa vi kan säga. Eld och sötma vill vi inte ha som sagt.



Castello dei Rampolla 2012
Amphoralagrat. 100% sangiovese. Inbillar oss att detta behöver mkt luft men det viker ner sig när vi väl dricker det efter 5 timmar på karaff. Innan dess rejält med syror körsbär sv vinbär. I slutfasen den där beska levern, hävdar pastejmästarna VS och IV.



Terre degli Svevi Re Manfredi "Serpara" 2006
Aglianico från hjärtat av Basilicata. Dag två är det väl inte riktigt samma klass och spänst men igår till Entrecôte var det en höjdare. Då blev beskrivningen så här:
Mörkmurrig skogsfrukt med hallontopping lakrits- och mjölkchokladspån I doften dessutom en liten mentholtouch. Välstrukturerat, drygt medelhög syra och en tät skur av finslipade tanniner. 



Marco Sara Piculit
Här här hittar vi en viss tyngd, ganska behaglig sötma m hyfsad syra. Endast 12% alkohol fast man kanske skulle tro att det var mer. Hamnat tyvärr i skuggan av nästa.



Domaine Tissot Vin de Paille 2004
Gjort på druvor som torkat i 3 månader. Man kan använda sig både av blå och gröna juradruvor när man gör de här vinerna. Fantastisk syrahöjd. Balanserad sötma med torkade fikon, honung och lite karamell. Tillhör toppskiktet av söta viner vi provat och ingår i denna provnings topp tre.


Förra gången blev en slutsats att det hänger på texturen. Denna gång tänker vi efteråt att det är syran det handlar om. Innerst inne vet vi att det finns inga enkla svar. Vin och vinmakeri är alltför komplext för det.

fredag 14 mars 2014

2007:or i repris - Selvapiana Vigneto Bucerchiale och Campi Nuovi Montecucco Riserva


Nej, vi har i n t e glömt bort att det finns en druva som heter sangiovese.
Vi återvänder ständigt hit efter våra utsvävningar bland obskyra franska småodlare och regioner. Precis som vi ofta känner för nebbiolo, måste vi då och då stilla begäret efter sangiovese för att orka gå vidare i vinforskningens tjänst.

Drar man sig lite nordost om Chianti Classico kommer man till Chianti Rufina och Fattoria Selvapiana. Blickar man i stället sydväst om Montalcino hamnar man i Montecucco, Toscanas senaste DOCG.

2007 var en varmare toscansk årgång vilket vi faktiskt inte stördes av första gången när vi provade Selvapiana för ett drygt år sedan, även om det var stor skillnad mot den fantastiska svalare och elegantare 06:an. Kanske lika bra att dricka den andra och sista flaskan och varför inte jämföra med ett Montecuccovin från samma år? Vi var närmast lyriska över Campi Nuovis riserva förra gången.
Stämmer det fortfarande?


Selvapiana Vigneto Bucerchiale 2007
Blir inte riktigt kloka på detta. Ganska tunn frukt med dominans av varma körsbär, vanilj och mjölkchoklad. Lite tillknäppt och samtidigt så varmt och eldigt i munnen. Hög syra och små ettriga tanniner. Öppnar upp under kvällen och kvällen därpå, men det primära heta intrycket består. 

Besvikelse. Känns inte som samma vin vi provat innan. Får väl hålla oss till svala årgångar i stället.


Campi Nuovi Montecucco Riserva 2007
Trots att vinet enbart legat på botti modell större, hittar vi denna gång svagt rostade fat med kryddigt trä och små doftnoter som av Radar insektsspray. Allt dock försynt och väl integrerat i en samtidigt riklig och ändå fokuserad frukt med rena syrliga körsbär, kakao, söt tobak och små örter. Gott om medelstora tanniner av det mjukare slaget. Vinet är inte mycket sämre dag två heller för den delen.

Inte samma wow-känsla som första gången men ett riktigt bra vin med lite Morellinokänsla. Utmärkt till mat.
Köptes av Carlo Merolli och vi hoppas att han får in årgång 2010 så småningom.

lördag 8 mars 2014

Giro d'Italia del 1

Då har vi klarat av del 1 på vårterminens Giro d'Italia-kurs på Munskänkarna och avhandlat nordöstra Italien, ner till Appenninerna ungefär.


Mezzacorona Rotari Millesimato 1996
Hög syra och förvånsvärt fin fräschör med tanke på åldern.


Livio Felluga, Friulano Colli Orientali del Friuli DOC 2012
Piggt, friskt, rent med hög syra och viss mineralitet och visst finns här en ljus aromatisk fläderfruktighet och lättblommighet som hos kusinen Sauvignon blanc men med ett mjukare anslag i munnen.


Garofoli, Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico "Selezione Gioacchino" Riserva DOC 2006
Hittade ingenstans att detta skulle vara ekat men visst känner man det svagt. Tycker nog att Verdicchio skall vara ungt och lätt, eller så är det bara för att det är det enda man provat tidigare. Det här är i alla fall seriöst och med kvalitet. Fortfarande hyfsad syra, lite avslipad textur. Kräver mat.


Weingut Stefan Vaja, Südtiroler Lagrein DOC 2010
Det här behöver också mat men har en elegans och viss finess samtidigt med sitt mer robusta mörka täta yttre. Gillar verkligen det här. Hög syra, trevlig mörkbärig frukt men för ungt ännu.


Allegrini La Poja 2001
Tänkte det kunde vara kul att testa en La Poja med lite ålder. Även om det är lite slankare än i sin ungdom blir det här aldrig riktigt bra enligt mina preferenser. Håller ett par timmar men dör faktiskt i glaset när provningen är slut.


Chiarli, Lambrusco di Sorbara Vecchia Modena "Premium" DOC Secco 2012
En av kursdeltagarna har bott i Modena, Lambruscons vagga och hemvist. Tyckte inte alls att detta var typiskt. De flesta lambrusco brukar vara tätare och mer "rödvinslika". Detta var ljusrödbärigt lite parfymerat med godistoner och en hög syra. Enligt tillverkaren var ursprungslambruscon i den här stilen.


Nino Negri, Mazer Inferno Valtellina Superiore DOCG 2009
Samma producent som gör Cinque Stelle (och Le Tense Sassella) men detta görs inte på torkade druvor. Fullmogna druvor och möjligen en varm årgång, i alla fall lätt sötma men ändå nebbiolotypiskt med sin ljust rödbruna färg, höga syra och tydliga tanniner.


Cascinja Tavijn, Grignolino d’Asti 2012, Piemonte
Ljust rödbrunt transparent. Svagt parfymerat och kryddigt. Slankt och fokuserat med riktigt hög frisk syra och försynta tanniner i minimala mängder. Gott och kul!


Cascinja Tavijn Barbera Piemonte "La Bandita" 2011
Det här är lika oemotståndligt gott och charmigt som tidigare


Pelissero Langhe DOC "Long Now" 2009
Inspirerad av Brian Eno's Long Now-projekt tänker sig Georgio Pelissero att detta vin skall lagras och hålla länge. Det gör det säkert. Det känns i alla fall för ungt nu. Hälften barbera, hälften nebbiolo. Fin fathantering. Säkert en hel del nya men det stör inte på något sätt.


Anzivino, Gattinara 2006
Visst finns både syran och tanninerna här tillsammans med en svagt blommig doft. Elegans, jovisst, men uppbyggnaden är lite för klen och komplexiteten saknas för att det skall bli en riktigt bra nebbiolo. 


Barolo Vigna Giachini Corino 2006
Här finns det betydligt mer av såväl doft och smak som komplexitet. En förhållandevis återhållsam och elegant barolo som känns modern. Har nog en del mer att ge.


Tre viner (Stefan Vaja och Cascina Tavijn) från Cibi e Vini. Samtliga i topp tillsammans med Barolon inköpt på Systembolaget och Friulanon på superiore.de. Long Now har framtiden för sig.
Om man nu själv får tycka till om det vi serverade idag.

Del två med Toscana och södra Italien om två veckor.