3 x Riesling 2013

Alla höjer alltid Kellers "von der Fels" till skyarna. Själv var jag skeptisk till 2012 års modell. Provad tre ggr med varierande utfall och faktiskt en viss flaskvariation. Lite för mycket piggelin o lime i en, medan en annan var betydligt mildare och nästan hade lite antydan restsötma. Kan naturligtvis röra sig smaklöksvariation och provningssituation också. Det brukar ju vara så. I alla fall övertygade inte den årgången som andra 2012:or gjort. Eller som andra Keller gjort för den delen.
När så basversionerna av olika Riesling 2013 droppar in kan vi inte hålla oss utan gör ett litet test tillsammans med BattenfieldSpanier från samma region och en Riesling från Nahe. Samtliga producenter tillhör favoriter här hemma och de provade vinerna ligger alla i ungefär samma prisklass. Kanske kan man få en fingervisning om kommande GG-släpp. Om basvinerna är bra brukar ju knappast de finare vinerna vara sämre.

BattenfeldSpanier, Riesling Eisbach trocken 2013
Ljust gyllengul färg som skapar en illusion om att vinet är äldre än sin biologiska ålder. Doften är ganska kraftfull av gul och grön citrus vilket även går igen smakmässigt med tydlig grapefrukt i avslutet. Tämligen rikligt med mineraler ad modum clubsoda och en mycket hög nästan skärande syra. Ungt och inte riktigt i balans än med bådar gott. 

12,5%, 119 DKK (Atomwine)

Emrich-Schönleber Riesling trocken 2013
Ljusare gulvit färg. Mer aromatisk och tropisk frukt med dominans av passionsfrukt och en skvätt ananasjuice. Citrustonerna är mer orange som av apelsin, mandarin och lite blodgrape. Vi hittar även lite fläder åtminstone inledningsvis. Hög men mer balanserad syra med lätt avrundade kanter. Drygt medelfylligt och faktiskt ganska koncentrerat trots högst blygsam och attraktiv alkoholhalt. 

11,5%, 159 kr (BS, Systembolaget)


Keller Riesling von der Fels 2013
Färgmässigt en gulvit nyans mellan de båda övriga . Citrusmässigt likaså, dvs apelsin, mandarin men inte den där Rheinhessiska grapefrukten som ska vara ett signum. Däremot är det sprängfyllt med de underbara natriumbikarbonatmineraler snarlika de som finns hos Eisbach. Keller likaledes medelfylligt och med hög men lätt avrundad syra. 
12%, 139 DKK (Atomwine)

Godast då?
Tja, kan nog gå på ett ut. Eisbach var mer omedelbart bättre i fjor. Syrorna är möjligen för kraftfulla som det är nu. Vi gillar Rheinhessenmineralerna men är imponerade av koncentrationen i Nahevinet trots den låga alkoholhalten. Keller har mest balans och finess, åtminstone så här i sin linda. Om det nu inte varierar mellan flaskorna även detta år...
Kan m a o tänka oss att köpa mer av alla. Så skönt med viner som har kraft och potential och ändå så låg alkoholhalt. Gäller det generellt för årgången? Någon som vet?

Hos Finare Vinare i Falsterbo

Kanske är detta den optimala formen av vinprovning. Ett någorlunda måttligt antal viner, god mat med flera småplock att äta innan huvudrätten kommer, lugnt tempo så att man hinner reflektera och prova vinerna både med och utan föda, trevligt sällskap och inte minst vinkunnigt dito.
Jo det är nog det optimala.
Fina viner också förresten.

Endast en lätt autolysdoft som av nysatt vetedeg. Fin mineralitet, hög syra, känns dosagefritt, bra balans överhuvudtaget. Äkta vara? Moussen försvinner hyfsat snabbt och längden är sådär. Crémant gissas som med tanke på omständigheterna borde vara från Jura. Fast producenten tänkte jag inte ens på. Gott. Kul att prova!

Det här lär vara det Philippe Bornard producerar mest av. Vi provade för drygt ett år sedan. Nu hade den tidigare rosa färgen övergått mer i bruna nyanser och sötman integrerats förvånansvärt mycket. Fin mineralitet särskilt i näsan och fortfarande en fantastiskt vuxenläsk, men denna gång höll det bara en kvart, innan t o m jag kände de lite metalliska pastejtonerna i slutet, okänslig för det som jag varit tidigare. Innan dess var det smultron, blodapelsin och en liten touch av buljong.

Halvtorr Poulsard Pet Nat gjort för snar konsumtion!

Åh så gott! Riesling i perfekt balans, men var kommer det ifrån? Rheingau? Rheinhessen? Citronolja, mineraler och inte minst grapefrukten avslöjar ursprunget får vi lära oss. Så här vill vi har vår Riesling. 

Tyvärr, så här vill vi inte ha vår Riesling. Kvalitet, jovisst, men vid sidan av den finstämt balanserade Kirchspiel blir detta lite väl spretigt och eldigt. Ska vi raljera och karikera blir det en drink med 1 del vodka, 6 delar ananasspad och 3 delar apelsinjuice. Fast till den varmrökta laxen från Skanörs rökeri slinker den ner utan problem. 

Vi hittar maskrosor, tussilago och en nypa muscot. Inte vet vi om många fortfarande dricker äppelcidervinäger i tid och otid för både matsmältning, bantning eller av andra likaledes outgrundliga skäl, som man gjorde för en sådär 25-30 år sedan. Detta är i alla fall ett mer balanserat alternativ. Några skulle säkert kalla det för defekt med avseende på syran . Vi har provat öl seriöst i många år och lärt oss tycka om Lambic, gillar det här. Vinernas motsvarighet till suröl. När fänkålssalamin med sin fina syra ställs på bordet förstår vi vad vinet är gjort för. Eller varför inte till Schweinshaxe och surkål!

Beskrivet här tidigare. Känns mindre robust idag men samtidigt med mer markerad syra. Inget att spara på.

Jaha, vad är nu det här då? Tänker först cabernet franc, men visst finns här även cabernet sauvignon, fast utan fat. Schlurpfaktorn är extremt hög och då borde vi ha tänkt Italien direkt. Som en smäck till de perfekt grillade lammkotletterna. Och endast Cabernet Sauvignon var det förresten.

Vilket antiklimax det blev senast. Fast här kom revanschen. Jordgubbar, burklock, mineraler, viss utveckling, en liten läderbit och nypon. Det viskas nebbiolo, Barbaresco, kanske La Morra tills C spikar Chianti Classico när hon prickar in kallt te. Just så gott som vi tyckte första gången. Och andra...och tredje...

Arianna Occhipinti har en farbror som tillsammans med två vinmakarkollegor lärt henne göra sicilianskt vin på naturligt vis. Bra blir det också. Jämförelsen med Ariannas Frappato är oundviklig. Det här påminner mer om hennes SP68 (där det ju även finns Nero d'Avola). Ursprungsgissningen från andra sidan bordet blir ändå en gamay och visst skulle det kunna vara det. Blåfruktigt  mogna jordgubbar, några svarta vinbär men även med körsbär och inte minst inblandning av en grästuverots jordighet, fin läskande syra och mineralton.

Va? Ännu en cabernet sauvignon med högst balanserade fat i form av vanilj? Eller malbec? Vi måste i alla fall vara i Sud-Ouest! Nähä. Slovakien. Druvan alibernet?? Första gången vi provar denna korsning mellan alicante bouschet och just cabernet sauvignon. Blåbärssoppa, mineraler, drygt medelhög syra, måttligt med utmognade tanniner. Överraskande bra men något för tungt och eldigt för oss. Fast samma sak här. Till lammet sitter det som gjutet. 

Inte längesedan vi blev besvikna på Côte Pelée, Pérons dyrare Mondeuse. Desto gladare blir vi nu. lätt och lättdrucket och samtidigt ganska komplext., Minimalt med nystädad hönsbur, desto mer av viol, skogsbär, hallon, krydderier, kalkiga mineraler, måttliga ganska fina tanniner och hög syra.

Tack FV! 

Schäfer-Fröhlich Riesling Kabinett 2011 + 2012

Allt fler rapporter verkar bekräfta att 2012 är ett toppår för torr tysk Riesling, men hur ser det ut för vinerna med lite restsötma i flaskan? Vi gjorde ett smygtest av Julian Haarts Kabinett Schubertslay i höstas och noterade, inte odelat positiva, att det fanns mer tyngd än vad vi brukar förknippa med traditionell Kabinett. Liknande noteringar blev det när vi lite senare obloggat provade Schäfer-Fröhlichs Kabinett anno 2012. 2011 års modell har varit en tidigare favorit och det börjar helt enkelt bli läge att göra en jämförelse nebenainander, Kopf an Kopf sozusagen.

Schäfer-Fröhlich "Schiefergestein 2011 Bockenauer Riesling Kabinett" andas lätta diesel- och svavelångor, kikärtor, en gnutta jordnötssmör och efterhand franskbröd, vitblommighet och små mängder persika och ananas. Balanserad sötma med hög men inte knivskarp syra och en något grusig mineralitet. Fortfarande dansar den, åtminstone jämförelsevis, lite småspritsigt lätt på tungan, men börjar gjutas samman allt mer utan att för den sakens skull ha transformeras till något högdensitetsvin.

Schäfer-Fröhlich "Felseneck 2012 Bockenauer Kabinett 2012" har en något mindre svavlad men i övrigt generellt större doft. Här finns mer persika, gula ärtor och vita blommor och ett ytterligare driv i citrusaromerna närmast som av apelsinjuicekoncentrat. Även i munnen tar det mer plats och bjuder på Apotekarnes passionsfrukt med en skvätt Zingo. Lätta flädertoner och en som vanligt fantastisk mineralitet. Utmärkt syra/sötmaratio. 

Till skillnad från den förra kabinettversionen där druvursprunget (som vi förstått det) till största delen men inte i sin helhet var från Felseneckmarken, bygger den senaste årsmodellen enbart på druvor från denna vinmark som är grunden till Tim Fröhlichs fantastiska torra GG-riesling. Hur mycket som i detta fall är terroir- respektive årgångspåverkan är svårt att säga men vi kan konstatera att 2012 levererar en riktigt fin kraftkabinett utan att ge avkall på sedvanlig finess.
Valet är delvis en smaksak och står mest mellan lätthet och tyngd. Balansen mellan sötma och syra är i båda fallen exakt som vi vill ha det och kvalitetsmässigt i övrigt är skillnaden hårfin, men visst är 12:an snäppet större på alla sätt...

Schäfer-Fröhlich 2008 Bockenauer Spätburgunder 'R' Trocken

Vi spontanköper en övergiven flaska från ett gammalt nyhetssläpp. Noll koll på årgång men vad gör väl det? Älskar Tim Fröhlichs Riesling av olika slag och kan inte stå emot Spätburgundern som vi aldrig provat och som ser så ensam ut i systembolagshyllan.

Vackert blekt korallröd med rubinstänk.
Lätt parfymerat med sågspån, kålrot, kolasnöre, Sempers blåbärspuré och hallonfudge. Mineraler med salmiak och hockeypulver. Säkert inte menat som ett stort vin men ändå komplext och mångfacetterat när man väl börjar grotta ner sig i dofterna. Ett vin som vi har svårt att sniffa oss mätta på.

Pors o kryddiga små granskott återkommer i både doft o smak, möjligen med antydan till ekbeska men mer i form av träull och alls icke unbehaglich. Blåbär landar mjukt även på tungan. Under en tunn glycerinbemängd yta döljer sig drygt medelhög syra och svag strävhet utan att man egentligen känner tanninerna. Fler och fler lager skalas av under kvällen. Mineraler. Vaniljstång. Rosmarin. Limstift. Allt i en slank och nästan viktlös kropp.
90

Vinet tar slut innan vi är färdiga med det. Ett betyg så gott som något.

Kabinettgiganternas kamp: Egon Müller - Tim Fröhlich

Egon Müller anses av många som rieslingvinernas mästare medan vår favorit det senaste året har varit Tim Fröhlichs Naheriesling. Inte minst på kabinettfronten. Nu får väl sägas att vi aldrig har druckit Egon Müllers rieslingkabinett som först i våras hämtades hem från beställningssortimentet. Inte minst för att priset bär respekt med sig. Men är det någon gång det skall drickas är det väl så här mitt i sommaren och det känns oundvikligt att ha Schäfer-Fröhlichs kabinett som referens bredvid, även om ursprunget är olika.


Egon Müller Scharzhofberger Riesling Kabinett 2011

Ljust gulvit, minimal visuell spritsighet i botten på glaset. Något sluten doft som öppnar upp lite under första kvällen. Gula päron, lite ananas, citruszest, vita blommor och våt sten utan några skiffertoner. Medelfylligt, klart och friskt som källvatten med hög mineralrikedom av kalkkaraktär. Gula päron även i munnen liksom en del ananas men citrustonerna är mer åt apelsinhållet även om frukten är ganska stram. Återhållsam sötma och en överhuvudtaget ganska tight upprätad kabinett med drygt mediumhög syra och medium längd. Lätt, stram, daggfrisk och högmineralisk. 

92

Schäfer-Fröhlich Schiefergestein Bockenauer Kabinett Riesling 2011 
Ljust vitgul. Rikligt med små spritsiga bubblor som även noteras på tungan. Doftmässigt större och fruktigare med mer guläpplighet och lite gråpäron men även här riklig mineralitet med en hel del våt sten. Doften är också mer lustfylld så som bra Riesling kan vara med mer gula än vita blommor. I munnen är det också storleken större, rundare, fruktigare med en högre andel sötma men även något högre syra och minst lika rikligt med mineraler. Frukten i munnen är som i doften och smaken sitter i något längre än dagens kontrahent. Balanserad, friskt fruktig och mineralisk är nyckelorden.
92


Stilarna må vara olika men här får verkligen Egon Müller en match. Bockenauerkabinetten är faktiskt ännu bättre än när vi senast skrev om det för ett halvår sedan och trots halva priset slutar det med oavgjort. 

Ett plus i betyget för Müllers Scharzhofberger tillkommer under andra kvällen då den blommar upp med ett ökat djup och koncentration och ett fruktigare anslag, samtidigt som Bockenauer blir något plattare men det rör sig närmast om hårklyverier. Sistnämnda kan i alla fall med behållning drickas purung, medan Egon Müllers säkert är ännu bättre om det får ligga till sig lite.

Bättre än så här blir nog inte Riesling kabinett bortsett från årgångsvariationerna hos dessa tillverkare. Jo Forstmeister Geltz Zilliken Rausch kan möjligen ge de här bägge en match men där var 2011 en aning för söt för vår smak.

Schäfer-Fröhlich "Schiefergestein" 2011 Bockenauer Riesling trocken

Sommar är rieslingtid.
Även höst, vinter och vår är rieslingtid för den delen, men just nu råkar det vara sommar.
Häromveckan tyckte vi att Kellers Niersteinblandning från Rheinhessen helst skulle drickas till mat. Här häller vi Schäfer-Fröhlich i glasen och hoppas på en lite lättsammare och distinktare anslag på tunga och gom. "Schiefergestein" har vi inte provat innan men med tanke på hur god lillebror "Vulkangestein" var tidigare i vår, så är förväntningarna uppskruvade. Och visst infrias de!

Underbart lustfylld rieslingdoft späckat med druvornas motsvarighet till feromoner. Nyanserade frukttoner av ananas, passionsfrukt och lite citrus med limesaft. Svag men ack så rieslingtypisk dieseldoft av bilkö i färjeläge. Allt serverat på ett fluffigt moln av kalkmineraler. 
Medelfylligt i munnen där det råder en fantastisk balans mellan en kompromisslös skärpa och precision i syror, underbar kalkig mineralitet utan att slå över i samarin, citrus både som blomma och frukt varvat med såväl passionsfrukt, ananas som mandarin. Både så självklart och komplext.
Whoohooo!!!
92

149DKK på Atomwine eller 17.90€ på Belvini.

Triss i Kabinett - Julian Haart, Schäfer-Fröhlich, Forstmeister Geltz-Zilliken

Ok. Nu kör vi sista rycket bland kabinetterna. Har sparat det vi trodde var bäst till sist. Så skönt att inte allt är helt förutsägbart!

2011 Julian Haart Piesporter Schubertslay Kabinett (Mosel)
Ljust gulvitt. Ganska jästig ej så stor doft med lite vita blommor, aningen skifferbetonade mineraler med kalkiga inslag. Men var är frukten?
Svagt finbubbligt spritsigt, lättare struktur, mer kalk- och metallmineraliskt i munnen än i doften med balanserad syra och en väldigt försynt restsötma. Äpplekräm gjord på gröna äpplen och lite grön citrus.
86
Välmineraliserat men annars mindre av allt än väntat och i våra kabinettpreferensers utkanter. FV tycker lite annorlunda. 99DKK (Atomwine)

2011 Schäfer-Fröhlich Bockenauer Kabinett (Nahe)
Ljust gulvitt. Här får vi en medelstor doft med initial antydan av mjöl och surdeg där mineralerna är mer typ våt sten och frukten ananasspad och melon. Något fylligare i munnen med mild men något mer restsötma än Haarts Kabinett. Ändå väldigt friskt, lätt spritsigt, balanserat mineraliskt med härlig distinkt men alls icke överdriven syra. Frukten drar åt ananas  med lätt äppliga inslag. Ungdomligt med frisk munkänsla, distinkt och ändå så balanserat med en utmärkt längd och mineraler, frukt, syra och sötma i lycklig förening. 
91
Suveränt som fördrink med tilltugg, till mat eller helt på egen hand. Toppklass för 105DKK (Atomwine).

2010 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett (Mosel/Saar)
Ljusgult. Här vimlar det av doftmolekyler som av petroleum och gula äpplen. På tungan är det tämligen visköst och avrundat med en högre restsötma som tillsammans med bra syra och toner av blodapelsin, mandarin och knappt mogna gula äpplen ger en fin syrlighet.
90 (-)
Detta är lite av en avvikare. Visst, det är annan årgång men skillnaden i ålder känns större än bara ett år. Eller är det terroir det handlar om trots allt? Riktigt gott men tillsammans med de båda övriga ungdomligare friskare vinerna vinner det mer på kraft än finess. Ger ett både äldre och något tyngre íntryck än vad vi minns sedan februari när det inhandlades. Ändå är det fortfarande en riktig höjdare. 169 SEK (SB)


Inget av vinerna blev för övrigt bättre dag två och tre. Tvärtom.
Kabinett skall drickas ungt tycker vi.

Det här väcker tidigare gamla funderingar till liv. Zilliken Rausch tyckte vi var fantastiskt gott när vi provade det första gången vid inköpet i våras. Nu kändes det initialt lite tungt och något för sött i jämförelse med testets ungdomar, men ensamt är det fortfarande i kabinetternas toppskikt.

Ja det må ha diskuterats tidigare i olika vinforum, men visst är det av extremt stor betydelse i vilken ordning man provar viner och vilka man jämför med eller om man dricker dem ensamma? Vid varje nyhetssläpp på systemet provar våra vinskribenter igenom ett mycket stort antal viner och ger olika köptips. Man kan tydligt se på systembolaget hur vissa viner försvinner förvånansvärt snabbt från nyhetshyllan om det fått ett högt prisvärdhetsbetyg från lokaltidningens vinskribent. Ibland undrar man varför. Hur går det egentligen till vid provningen? Hur väl fungerar doft- och smaksinnet när man provat igenom kanske 75 olika viner? Hur hade vinet bedömts om det hade provats före eller efter ett helt annat vin eller kanske vid ett helt annat nyhetssläpp i jämförelse med andra viner? Vet skribenten om vilket vin hen provar före/under/efter provningen eller är det halvblint?
Frågorna är många, svaren få. Självklart finns en placeboeffekt även vid vinprovning. Få torde vara opåverkade av att veta vilket vin man provar eller i alla fall från vilken region eller producent vinet kommer, hur skicklig man än är och hur objektiv man än strävar efter att vara.
Visst vill väl ändå flertalet konsumenter att vinet skall vara av samma klass hemma, ensamt eller till maten, som det var för vinskribenten som vin nummer 50 i  nyhetsprovningen.
Kanske vinbloggarna där det oftare provas färre viner åt gången under mer autentiska förhållanden är mer att lita på, i alla fall om man hittar någon med preferenser snarlika ens egna?
Det är värt att fundera på.

Riesling Kabinett del 5. Diel 2011 Riesling Kabinett

På vår lilla kabinettjakt har turen kommit till Nahe och Schlossgut Diel. Även denna gång ett vin från Atomwine med det sympatiska priset 99DKK.

Nahe är med sina drygt 4100 ha betydligt mindre än Rheinhessen, grannområdet i öst som i sin tur är Tysklands största med 26000 ha. Nahe är väl också som helhet mindre känt än de andra närmaste grannarna Mosel, Rheingau och Pfalz, men det saknas inte enskilda kvalitetsproducenter och VDP-medlemmar såsom t ex Schäfer-Fröhlich, Dönnhof, Emrich-Schönleber, Tesch och Diel. Klimatet och de många olika jordmånerna lär lämpa sig för Rieslingdruvan som dominerar och täcker mer än 25% av vinarealen.

Färgen är blekt ljusgul och det doftar gula äpplen, mineraler, lite passionsfrukt och möjligen honung. I munnen är viskositeten något högre än förväntat och man får nästan lite spätlesefeeling även om alkoholhalten bara är 8,5%. Stabilt syraskelett med mineralitet och fin fruktig syrlighet där restsötman är något i överkant. De gula äpplena dröjer sig kvar i munnen och blandar sig med saftiga päron och blodapelsin. En något viskösare kabinett än de senast provade, som gör sig perfekt till kvällens räkwok med curry, men som givetvis också fungerar på egen hand.
87