Hos Finare Vinare i Falsterbo

Kanske är detta den optimala formen av vinprovning. Ett någorlunda måttligt antal viner, god mat med flera småplock att äta innan huvudrätten kommer, lugnt tempo så att man hinner reflektera och prova vinerna både med och utan föda, trevligt sällskap och inte minst vinkunnigt dito.
Jo det är nog det optimala.
Fina viner också förresten.

Endast en lätt autolysdoft som av nysatt vetedeg. Fin mineralitet, hög syra, känns dosagefritt, bra balans överhuvudtaget. Äkta vara? Moussen försvinner hyfsat snabbt och längden är sådär. Crémant gissas som med tanke på omständigheterna borde vara från Jura. Fast producenten tänkte jag inte ens på. Gott. Kul att prova!

Det här lär vara det Philippe Bornard producerar mest av. Vi provade för drygt ett år sedan. Nu hade den tidigare rosa färgen övergått mer i bruna nyanser och sötman integrerats förvånansvärt mycket. Fin mineralitet särskilt i näsan och fortfarande en fantastiskt vuxenläsk, men denna gång höll det bara en kvart, innan t o m jag kände de lite metalliska pastejtonerna i slutet, okänslig för det som jag varit tidigare. Innan dess var det smultron, blodapelsin och en liten touch av buljong.

Halvtorr Poulsard Pet Nat gjort för snar konsumtion!

Åh så gott! Riesling i perfekt balans, men var kommer det ifrån? Rheingau? Rheinhessen? Citronolja, mineraler och inte minst grapefrukten avslöjar ursprunget får vi lära oss. Så här vill vi har vår Riesling. 

Tyvärr, så här vill vi inte ha vår Riesling. Kvalitet, jovisst, men vid sidan av den finstämt balanserade Kirchspiel blir detta lite väl spretigt och eldigt. Ska vi raljera och karikera blir det en drink med 1 del vodka, 6 delar ananasspad och 3 delar apelsinjuice. Fast till den varmrökta laxen från Skanörs rökeri slinker den ner utan problem. 

Vi hittar maskrosor, tussilago och en nypa muscot. Inte vet vi om många fortfarande dricker äppelcidervinäger i tid och otid för både matsmältning, bantning eller av andra likaledes outgrundliga skäl, som man gjorde för en sådär 25-30 år sedan. Detta är i alla fall ett mer balanserat alternativ. Några skulle säkert kalla det för defekt med avseende på syran . Vi har provat öl seriöst i många år och lärt oss tycka om Lambic, gillar det här. Vinernas motsvarighet till suröl. När fänkålssalamin med sin fina syra ställs på bordet förstår vi vad vinet är gjort för. Eller varför inte till Schweinshaxe och surkål!

Beskrivet här tidigare. Känns mindre robust idag men samtidigt med mer markerad syra. Inget att spara på.

Jaha, vad är nu det här då? Tänker först cabernet franc, men visst finns här även cabernet sauvignon, fast utan fat. Schlurpfaktorn är extremt hög och då borde vi ha tänkt Italien direkt. Som en smäck till de perfekt grillade lammkotletterna. Och endast Cabernet Sauvignon var det förresten.

Vilket antiklimax det blev senast. Fast här kom revanschen. Jordgubbar, burklock, mineraler, viss utveckling, en liten läderbit och nypon. Det viskas nebbiolo, Barbaresco, kanske La Morra tills C spikar Chianti Classico när hon prickar in kallt te. Just så gott som vi tyckte första gången. Och andra...och tredje...

Arianna Occhipinti har en farbror som tillsammans med två vinmakarkollegor lärt henne göra sicilianskt vin på naturligt vis. Bra blir det också. Jämförelsen med Ariannas Frappato är oundviklig. Det här påminner mer om hennes SP68 (där det ju även finns Nero d'Avola). Ursprungsgissningen från andra sidan bordet blir ändå en gamay och visst skulle det kunna vara det. Blåfruktigt  mogna jordgubbar, några svarta vinbär men även med körsbär och inte minst inblandning av en grästuverots jordighet, fin läskande syra och mineralton.

Va? Ännu en cabernet sauvignon med högst balanserade fat i form av vanilj? Eller malbec? Vi måste i alla fall vara i Sud-Ouest! Nähä. Slovakien. Druvan alibernet?? Första gången vi provar denna korsning mellan alicante bouschet och just cabernet sauvignon. Blåbärssoppa, mineraler, drygt medelhög syra, måttligt med utmognade tanniner. Överraskande bra men något för tungt och eldigt för oss. Fast samma sak här. Till lammet sitter det som gjutet. 

Inte längesedan vi blev besvikna på Côte Pelée, Pérons dyrare Mondeuse. Desto gladare blir vi nu. lätt och lättdrucket och samtidigt ganska komplext., Minimalt med nystädad hönsbur, desto mer av viol, skogsbär, hallon, krydderier, kalkiga mineraler, måttliga ganska fina tanniner och hög syra.

Tack FV!