fredag 31 maj 2013

Le Ragnaie Chianti Colli Senesi 2009


Den som läst sin tvåbetygsteori på Munskänkarna har sannolikt försökt men gett upp att banka in DOCG Chiantis sju subområden Chianti Colli Fiorentini, Chianti Colline Pisane, Chianti Montalbano, Chianti Montespertoli, Chianti Rufina, Chianti Colle Ariteni och Chianti Colli Senesi.
Beläget söder om Siena och delvis överlappande såväl Chianti Classico som Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano, är Chianti Colli Senesi störst och mest betydelsefullt av dessa undergrupper.
Sangiovese dominerar men här växer även stockar med Cabernet Sauvignon och Merlot  tillsammans med de mer klassiska lokala Canaiolo och Colorino.

Förvånande nog vankas det jordgubbar i första doftintrycket. Svagt reduktivt likaså. Ändå har vi haft det i karaff en dryg timme. Tillsammans med den ljust rubinröda färgen med svagt orange reflexer är det lätt att förledas att tro att vi befinner oss i Piemonte. Inte minst som det minsann kommer en liten puff av tryffel då och då. Inga burklock/järnmineraler, tjära eller rosor och framför allt har vi knappt förnimbara tanniner vilket naturligtvis vägleder oss bort därifrån. När så frukten under kvällen transformeras till mer typiska moreller varvat med örter, te och fina stråk av mjölkchoklad känns det betryggande. Det här är en alldeles utmärkt sangiovese i slank burgundisk stil med strålande hög och fin syra. Ingen årgångsvärme lyser igenom.
88

Vi kan förnimma ett aning av trä och tror att det är botti men enligt hemsidan är detta vinifierat på cementtankar innan lagring 6 månader på 5-6:e generationens 225-litersfat. Det framkommer också att det här är ju en Brunelloproducent! Vårt intresse är väckt. Hur smakar egentligen brunellon om det enklaste vinet är så här gott? Minsann om det inte finns i Systembolagets BS! Någon som testat?

Vår flaska köptes sommaren 2012 på Ved Stranden 10 efter att ha provats glasvis. Det höll uppenbarligen måttet även vid hemmatestet. Allt är inte Chianti Classico som glimmar!

onsdag 29 maj 2013

Back in Bergerac #3: Monbazillac och lite annat smått och gott


Tredje och sista delen i vårt försök att lyfta fram detta alltför okända och underskattade vindistrikt.

Pécharmant må tilltala våra smaklökar mest, men det går inte att förneka att de söta och halvsöta vinerna från Monbazillac (både med och utan botrytisering) sannolikt är de mest kända i hela Bergeracregionen. Goda och av hög kvalitet dessutom. Kvaliteten har inte minst ökat de senaste 20 åren sedan man började med selektiva manuella skördar. De tillåtna druvorna är de samma som i Sauternes, dvs Sémillon, Sauvignon och Muscadelle, där den sistnämnda anses passa ännu bättre i Monbazillac.
Liksom i Sauternes finns här förutsättningar för ädelröta och sannolikt är orsaken densamma - de ställvis vattenmättade jordarna och därmed områdets höga luftfuktighet gagnar Botrytis Cinerea.
Även i Saussignac, grannområdet omedelbart väster om Monbazillac, görs söta vita viner av god kvalitet men i små kvantiteter. Generellt anses de något torrare än Monbazillacvinerna och är huvudsakligen gjorda på Semillion.

Störst av producenterna i området är Cave Coopérative de Monbazillac, som också är ägare till 1500-talsslottet Château de Monbazillac. Här görs några av de finaste vinerna (till de högsta priserna).



Som vanligt tycker vi att de mindre eller de mindre kända producenterna kan vara ännu mer spännande. Château Montdoyen ägs av ett mycket trevligt ungt belgiskt par. När vi oförhappandes dyker upp där en helgdag ber man om ursäkt för att man inte hinner låta oss göra en riktig provning av vinerna eftersom det samtidigt väntas en busslast med gäster. Vi har ändå planerat köp av deras Monbazillac men är nyfikna på att prova deras röda Côtes de Bergerac som har mycket gott renommé.
Man arbetar ekologiskt och försöker minimera användandet av kemiska bekämpningsmedel vilket man förstår när man ser odlingarna. Här frodas växtligheten även mellan vinrankorna.



Château Belingard har vi tidigare rekommenderat för deras röda Cuvée de Bosredon även om man kanske är mer kända för sitt vita vin, såväl torrt som sött. Deras Monbazillac är alldeles utmärkt!


Clos des Verdots vars röda viner vi skrivit en hel del om, gör också halvsött och sött Monbazillacvin av högsta kvalitet, även om det endast utgör en liten del av produktionen då man har huvudägorna precis öster om gränsen till AOC Monbazillac.




I närheten ligger också Tour des Gendres (famille de Conti), en ganska stor producent med fokus på röda viner. Vi provar igenom deras röda prestigesortiment men köper bara Moulin des Dames 2008 eftersom de andra sedan nyligen importeras till Danmark genom  Les Terroirs du Vin på Sølvgade 94 i Köpenhamn. Enligt ägaren Corentin Bauer skall man så småningom kunna köpa vinerna genom deras hemsida www.ltdv.dk eller redan nu i affären. Mycket bra ganska rustika viner. Vingården ligger i framkant för området vad gäller ekologiskt odlande.



Kanske har vi täckt in de viktigaste av de 13 Bergerac-appellationerna men vi återvänder gärna och utforskar mer, inte minst utifrån den gamla devisen finns det gott vin, finns det god mat!
Bergeracregionen är Frankrikes huvudsäte för foie gras de canard (anklever) som passar fantastiskt bra tillsammans med vinerna från Monbazillac. Överhuvudtaget finns det gott om bra restauranger med menyer till högst rimlig penning både i staden Bergerac och i småbyarna runt omkring, med lokala kvalitetsviner även glasvis.

Auberge Lou Peyrol - Mitt i byn Saint-Marcel-du-Périgord


Le Vin 4 - 14 Rue St Clar, Bergerac


Le Bistrot du Presbytere - Vid kyrkogården i Quessac


Sist men inte minst. Om ni åker hit så missa inte det underbara boendet La Libertie med lika fantastiska värdparet Johan och Christina. Här snackar vi service och kvalité till ringa penning.


lördag 25 maj 2013

Vinstudier i Köpenhamn

Det är inte överallt här hemma man kan ställa sig vid bardisken och göra följande beställning:
"Jag skulle vilja ha ett glas poulsard, helst Pierre Overnoy men om du inte har det så får du välja vad du vill, bara det är gott".
Eller nästa beställning: "Något mulligt, fruktigt rött men inte utan finess, tack"

Det tillför också en extra dimension när man sen kan ta glaset och sätta sig i eftermiddagssolen vid de köpenhamnska turistbåtarnas kajkant och dingla med benen medan man sippar på det man fick i glaset.
Vi är i Köpenhamn. Studerar vinbarer. Glasvis approach.

Först Ved Stranden 10.


Domaine Peggy et Jean-Pascal Buronfosse "Sous le Monceau" 2011, Côtes du Jura, Frankrike.
Man hade inte Overnoy inne idag.
Endast 11,5% alkohol och saftigt läskande med lätta vitpepparkrydderier som sig bör. God och lättdrucken men mindre komplext än 2010. Att analysera årgångar för poulsard är kanske att gå över nördgränsen men den större saftigheten och mindre komplexiteten har noterats tidigare för 2011. Vad gör det när vi dricker det som ett sommaralternativ till rosé.
(87+)


Loimer 2012 Riesling, Kamptal, Österrike
Blommigt nästan sauvignonblanc-doftande vinbärsfruktigt men rieslingmineraligt.
(86)


Pittnauer Rosé, Neusiedlersee, Burgenland, Österrike
Balanserat på alla plan utan att vara tråkigt. Vi är inte roséfantaster men det här var bra! Brygg- och solvin.
(85)



Claus Preisinger "Heideboden" 2011, Neusiedlersee, Burgenland, Österrike.
50% Zweigelt, 30% Blaufränkisch, 20% Merlot.
Mörkt violett med rubinblänk. Lätt kryddig doft med örter, björnbär o lite vanilj. Fina fat med kolaremmar. Inte så tätt i munnen som färgen antyder. Mörkfruktigt med björnbär och körsbär och svart te. Lätt kalkiga mineraler. Medelhög syra, lätta tanniner. Lite biodynamikkänsla. Prickar lustcentrum helt oväntat.
"Mulligt, fruktigt rött men inte utan finess"
(87)





Weninger Horitschoner Blaufränkisch 2011. Mittelburgenland, Österrike
Mörk purpur Hög syra, ganska slank struktur. Svaga aromatiska fattoner. En del mineralitet. Lätta tanniner.
(86)


Vi vandrar vidare söderut och sneddar över Ströget.


Vilken vinbloggare kan motstå att anta utmaningen när man hittar denna skylt på Tire Bouchon som är nästa anhalt?
Vår vän i baren ser både lite trött och pillemarisk ut när han går undan och häller upp ett rött och ett vitt vin. Man kan lätt förstå hur många gånger det suttit fyra svenskar i baren och försökt gissa rätt vin för att få 10% rabatt, men utan framgång.
Några minuter senare när båda glasen med Cabernet Franc från Chinon och Chenin Blanc från Montlouis-sur-Loire spikats, är hans uppsyn betydligt mer pigg och nöjd. Så blir även jag och i ännu högre grad när han plockar fram det vita som visar sig vara Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Pêchers 2011. Även Les Cabotines 2011 och Safran 2011 från samma producent hamnar på bardisken när han förstår att vinintresset är över genomsnittet.




Slumpen är ingen tillfällighet!
Les Pêchers provade vi här och Safran tipsade FV oss om för några veckor sedan, utan att vi räknade med att någonsin få prova det själva.
Ett glas tack från flaskan på disken!!
Fin lätt kryddig Moelleux med bra mineralitet och en härlig balans mellan syra och sötma(90).

Vinet med Cabernet Franc var Chinon les terrasses Pascal Lambert 2010
Lätta bio toner i en ganska typisk prisvärd Loire Cab franc
(87)


Förutom att rabatten blir 20% i stället för 10%, bjuder huset på glaset Safran! Man tackar. Gentilt och trevligt. Naturligtvis kommer vi tillbaka och antar nya utmaningar.
Vi har varit här förr. Det här är ett utmärkt vattenhål om man vill prova fransoser. 60, 80 eller 100 DKK för ett glas och det verkar finnas viner utanför listan när vi kollar i efterhand.

Så äntligen mat på Tire Bouchons närliggande storebror Bistro L'éducation nationale som funnits på Larsbjörnstraede 12, ett pölsekast från Ströget, sedan 1992.

Domaine de la Levraudière Muscadet Sèvre et Maine 2011
Liten doft som väntat men mer händelserikt vid munkontakt. Citrus, musselskal, gula blommor, fruktigt, hög syra, nästan lite pepprighet hur det nu är möjligt. En Muscadet som inte är tråkig eller intetsägande. Givet val till de vin-, vitlöks- och örtångande blåmusslorna.
(84)


2008 Domaine de La Garenne Bandol Comte Jean de Balincourt
Lätt djuriskt anslag. Direktförbindelse med lustcentrum.
Lite lätt rostade fat med rostat bröd och kaffe Senig men stabil struktur, något dämpad mörkblå frukt, lite grönt och svart vingummi. Medium tanniner, medium syra. Lammtuggorna trivs ypperligt i detta sällskap. Vi också.
(89)


onsdag 22 maj 2013

Castello di Brolio 2001

I begynnelsen var det sangiovese.
Som fick vårt vinintresse att accelerera.
Det vi inte förstod då var hur preferenserna ändras efterhand som intresset för vin ökar.
Fortfarande älskar vi sangiovese, men idag undrar vi hur vi kunde lägga drygt 300 kr på Castello di Brolio bara för att det fick så fin kritik i de vinrekommendationer vi då tydde oss till.
Så dyra viner hade vi aldrig tidigare köpt.
Hade vi vetat hade vi lagt pengarna på annat men det är väl så här man lär sig.
Inte dåligt på något sätt, men idag hittar vi godare sangiovese av traditionellt snitt för mindre än halva priset. Ändå förvånas vi över att det här fortfarande har så pass bra syror och frukt mot vad vi befarat. Här finns också en del tanniner kvar och omisskännligt områdestypiska körsbär väl synliga.  Mer väntat är att de rostade faten med tidens gång ger en alltför Igloo-coladominerad doft- och smakbild som passar för isglass men inte för vin.
Måhända kvalitet, men inte det vi tilltalas av.
En tidsresa.
87

lördag 18 maj 2013

Domaine de La Cibellyne "Les Plosses" 2010 - AOC Arbois, Jura

Vem sa att man inte kan dricka rött vin till fisk?
Ute är det 25 grader och även här inne doftar det sommar.
Vi äter friterad rödspätta med potatismos/spenat och kombinationen med det här Juravinet är en veritabel fullträff. Poulsard och Pinot i okända proportioner.

Färgen är ljust blekröd med en lätt opacititet som redan innan första sniffet ger misstankar om ett naturvin. Bakom det översta pinot-lagret med lätt kokta jordgubbar och lingon finns mycket riktigt ett svagt stråk av nylagd fågelsand i bur och vi är direkt i Jura redan innan vi fått de karaktäristiska kalkmineralerna och den höga friska syran på tungan. Ett litet hallon kikar fram bakom en rabarberstjälk och när den för oss så Poulsardtypiska svaga vit- och szechuanpepprigheten kittlar våra gommar kapitulerar vi direkt. 
Sinnligt, djupsinnigt och ändå så elegant och lekande lätt att dricka. Om saft kan bli komplex så är detta resultatet.
Läskande minst sagt och Jura när det är som bäst! 
92

Läs mer hos Kronevin där vi köpt vinet.



fredag 17 maj 2013

Back in Bergerac #2: Pécharmant



Egentligen är det till stor del Pécharmantvinernas förtjänst att vi återvänder hit. Vi gillar stilen. Endast röda viner och i traditionell tappning finns det en fin hög syra och rejäla tannindoser, oftast i ett varsamt fatomslag, även om kvalitén naturligtvis skiftar här som överallt annars.

Huvudsakligen rör det sig om tämligen rustika matviner men de kan också ha en viss elegans. Området med 400 ha vinodlingar ligger omedelbart öster om staden Bergerac. Jordmånen kallas lokalt för tran och är en kombination av lera, sand och gravel med ett mineralrikt djupare lager som innehåller höga halter av järn. När man kör omkring här känns det ibland som ett skånskt sommarstugeområde i ett ganska flackt och endast lätt kuperat landskap. Vägarna är ganska små och många och de lätt igenkännliga bordeauxfärgade skyltarna med namnen på de olika vinproducenterna, tillhörande La Route des vins de Bergerac, finns i var och varannan vägkorsning.

Det finns c:a 19 producenter bara från Pécharmant som ingår i Routes des vins. I hela Bergeracområdet rör det sig om 140 st. Hur många som inte är anslutna till detta vet vi inte, ej heller om det utgör någon kvalitetsgaranti, men vi har åtminstone uppfattat det så.

Generellt har man öppet vardagar kl 9-12(12.30) och 14-18. Har man otur arbetas det i vinodlingarna men oftast finns det någon som tar emot. I staden Bergerac nere vid Dordogne och gamla kvarteren finns Maison des Vins som tillhör samma organisation och har ett stort utbud från de flesta vingårdarna, men det är ju naturligtvis så mycket trevligare att se dem på riktigt.

Chemin d’Orient

De klart roligaste och mest minnesvärda besöken är hos de små producenterna. Hittills har vi alltid bara blivit mycket hjärtligt och vänligt bemötta. Så är inte minst fallet när vi utan föranmälan anländer till Chemin d’Orient kl 10. Detta är en mikrodomän, ja närmast garageproducent med bara 2,5 ha mark. Robert Saléon-Terras är en trevlig och charmig före detta narkosläkare, som i sitt tidigare liv arbetade för Läkare utan gränser i Afganistan på 80-talet. Där träffade han sin fru, också hon anestesiolog. Han slutade som läkare och började odla vin i stället för en sådär 15 år sedan. Han berättar med ett snett leende att frun fortfarande jobbar som läkare och han förstår inte varför. ”Det har blivit alltför tekniskt och man har glömt att använda sin hjärna och sitt stetoskop, utan att resultaten blivit bättre”. Det här är en man som verkar tycka om ursprungligt hantverk vilket inte hindrar att han vågar sig på lite experiment.




Han gör endast två viner, en standardcuvée innehållande Merlot, Cabernet sauvignon och Cabernet Franc i proportionerna 50/25/25 och ett experimentvin med samma druvsammansättning men med lite olika tillverkningsmetod och olika namn för varje år. Namnen hämtar han från Afganistan där det lär finnas eller ha funnits 46000 ha vinmark, dvs motsvarande vinodlingsarealen i Bordeaux. Vi är lite osäkra på hans brutna engelska ibland. Hur det går ihop med att muslimer inte dricker alkohol förstår vi inte men troligen är arealen mindre nuförtiden.

Standardvinet vi får prova från det varma 2009 är en kraftfullt extraherad mörk purpurfärgad skapelse med alkoholhalt på 15% enligt etiketten. Eldigt tycker vi och han skrattar när han säger att det egentligen är på 15,5% "men de flesta köparna vill inte ha så hög alkoholhalt så jag justerar ner det lite på etiketten". (Sälj till Amaroneland där hemma så kan du justera uppåt i stället har vi på tungan...)



Motsvarande nedjustering har han gjort på experimentvinet som för årgång 2008 heter Cuvée Bouzkashi och där etiketten säger 14%. Mustigt och välextraherat även detta. Tre år på 225-liters barriques varav en liten andel nya. Han gillar mycket tanniner och syror och skiner upp när vi instämmer och köper en flaska för 25€. Inte billigt men så finns det också bara 400 flaskor. Han dricker 2-4 glas av det varje dag, så får han inte sålt vinet så är det inget bekymmer. Så gott tycker han själv att det är. Lite väl häftigt idag kanske men mer tilltalande än standardcuvéen och vi tänker nog låta flaskan vila därhemma en sådär 10 år. Kan bli riktigt bra om vi har lite tur.



Innan vi går får vi förevisat foton från hans tid i Afganistan och ett franskt seriealbum där hans vingård är med. När vi berättar att vi hittat hans namn i boken av Paul Strang visar det sig vara en trevlig nyhet för honom och han antecknar för framtida inköp.

Innan vi kör vidare får vi med oss provningsflaskan som öppnades bara för oss "så att vi har något att dricka till lunch". Själv har han nu bara 398 kvar.

Hemma hittar vi en liten film på Youtube om honom.

Det är som sagt mötena med de små producenterna som är de mest minnesvärda...



Clos les Côtes

En annan liten Pécharmantproducent är Clos les Côtes, beläget just intill ett villaområde precis i utkanten av Bergerac. Här gäller det (liksom dagen innan på Domain du Pech) att inte vara rädd för hundar. Välkomstkommittén när vi parkerar på gården, utgörs av två högt skällande schäfrar modell större vargar, snabbt springande emot oss. Genom att vifta med hyrbilsnyckeln och tvärsäkert skrika det magiska ordet dégustation lägger de sig underdånigt på rygg…
...eller nja. Domänens och uppenbarligen hundarnas ägarinna Colette Bourgès kommer ut ungefär samtidigt och ser lite nervös ut.
Det beror mest på att hennes son som brukar hålla i provningarna är bortrest och själv pratar hon ingen engelska. Som vanligt funkar det ändå på något sätt och vips står det en nyuppkorkad butelj Pécharmant anno 2008 och två vinglas framför oss. Vi provar och köper naturligtvis en flaska för 8,50€ och lägger själva på 2€ extra. Slankare och elegantare vin än hos föregående producent. Fin traditionell Pécharmant, möjligen något enklare och mindre komplext, fast syrorna och tanninerna finns på plats i lagom halter. Det här blir fint till en köttbit senare i sommar.





Innan vi ger oss av erbjuds vi att gå upp i vinodlingen som ligger på en stor sluttning med utsikt över såväl Bergerac i sydost och hela Monbazillac i söder. Vargarna hänger på...






Château de Tiregand








Dagens sista anhalt i Pécharmant är en betydligt större producent än vad vi tidigare besökt. Vinet vi tänker köpa provade vi kvällen innan på den fantastiska lilla restaurangen Auberge Lou Peyrol i den högst avsides och oansenliga byn Saint-Marcel-du-Périgord. Ett bestick i Guide Michelin men med priser som på en vanlig kvarterskrog i Malmö.

Château de Tiregand som ligger i närheten, är den största producenten i Pécharmant med sina 43 ha varav endast 1,2 är för vita viner (tillhörande AOC Bergerac blanc sec)

Så blir det också desto tråkigare och mer opersonligt att handla i denna mer välorganiserade shop där vi också provar igenom deras andra viner mest för syns skull och för att inte missa något. Deras enklaste Clos Montalbanie spottar vi oss snabbt igenom och det traditionella Pécharmant 2009 är ganska opersonligt, lite väl mörkfruktigt, småmurrigt och faktiskt ganska tråkigt om vi nu skall vara gnälliga.


Däremot tycker vi att Cuvée Grand Millésime 2008 som vi tänkt köpa, håller måttet även vid dagens test. 60% Merlot, 35% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. Manuell druvskörd, vinifiering i öppna träfat, 25 dagars maceration, 18 månader på barriques varav 50% nya.
Snygga och ganska lyxiga fattoner med mjuk kolafudge omsluter en lite slankare och rödare frukt med understöd av väldoserade tanniner och fin syra. För 19.80€/st tycker vi det är värt att köpa två och hoppas och tror att det här blir en riktig godbit år 2020 om det inte slinker ner långt innan dess...




Fler Pécharmantproducenter vi provat och tyckt om:
Château Terre Vieille
Château Champarel
Château de Corbiac
Château Barrouillet

Domaine du Haut Pécharmant hann vi tyvärr inte med men lär också tillhöra de bättre.

Generellt kan naturligtvis inte vinerna mäta sig med de bästa bordeauxvinerna men i lägre och mellanprissegmentet finns det riktiga fynd att göra. Kanske rör det sig om halva priset för motsvarande kvalitet om man grovt skall uppskatta och generalisera, men framför allt är det ju så fantastiskt roligt att upptäcka något nytt.

onsdag 15 maj 2013

Castello di Monsanto 2009 Chianti Classico DOCG


Vi brukar vara väldigt förtjusta i Castello di Monsanto. Inte minst etiketten tillhör toppskiktet även sedan man modifierat den lite.
Men.
Idag finns det något lätt snipigt över det. Frukten är inte så ren som vi minns från de två senaste årgångarna  och här finns en liten slutbeska som irriterar. Vi får dåliga ekvibbar trots att det vinifierats 18 dagar på stål och endast mognat till sig 12 månader på slavonska 500 l -fat.
Har vår ekkänsklighet antagit anafylaktiska proportioner?
Skall vi fortsättningsvis behöva dricka Chianti under cortisonparaply?
Vinglaset i ena handen och adrenalinpennan i andra?
Vad månde bliva av detta? Vi hoppas på en tillfällig hyperreaktivitet utifrån årgångsvariation, eller ännu hellre flaskvariation. Vi har en till som får vila lite.

Denna gång doftar det örter med rosmarin, te, nypon, körsbär varvat med använd kaffemugg och skokräm allt försiktigt upphettat i lite ankfett. Snarlikt i munnen men även salmiak, en nypa järnfilspån, avbränd tändsticka med lätt sälta och den där antydda slutbeskan och sötman samtidigt. Aspartam? Inget fel på syran som är drygt medelhög och de finpulvriserade tanninerna gör susen både med och utan mat. Men ändå. Något fattas eller finns för mycket av. Vi kan inte riktigt avgöra var felet ligger.
Har vi blivit kräsna?
86+

söndag 12 maj 2013

Back in Bergerac #1: Grannområdet AOC Buzet och Domaine du Pech

Sud-Ouest tillhör de minst kända vinområdena i Frankrike. Det är i alla fall det mest divergerade. Med flera små appellationer, många olika jordmåner och beläget med Bordeaux som dess avgränsning i väster har det hamnat lite i bakvattnet, vilket gör det ännu mer spännande i våra ögon. Dordogne avgränsar i norr, Pyrenéerna i söder och i öster utgör Centralmassivet en gräns bortom vilken Languedoc tar vid. Klimatet betecknas liksom hos storebror Bordeaux, som maritimt men kanske med något kallare vintrar och varmare somrar med allt större avstånd från Atlanten.

Madiran känner kanske många till tack vare Alain Brumont och hans Château Montus och Château de Bouscassé. Cahors är möjligen också bekant liksom Bergeracområdet med sina subappellationer, men hur många har druckit viner från Côtes du Marmandais, Côtes de Duras, Vins d'Entraygues et du Fel, Vins d'Estaing, Marcillac, Côtes de Millau,  Buzet, Côtes du Brulhois, Vins de Lavilledieu, Côtes du Frontonnais, Gaillac, Tursan, Côtes de Saint-Mont, Pacherenc du Vic-Bilh, Béarn, Irouléguy och Jurancon?

Vi har ju tidigare tjusats av  Bergerac och dess omgivningar drygt 10 mil öster om Bordeaux och är nu tillbaka för andra gången.
Redan första dagen gör vi en avstickare till AOC Buzet c:a 12 mil rakt söderut i närheten av staden Agen. Buzet är en separat appellation som i söder gränsar till men inte tillhör det större Bergeracområdet. Här är det alltså inte floden Dordogne som skapar förutsättningar för vinodlandet, utan i stället är Garonne dessa vinstockars pulsåder. Så småningom möts de båda floderna i Gironde och Atlanten vid Bordeaux.
I Buzet görs en hel del lättare vardagsviner genom maceration carbonique, men generellt inte i riktigt lika lättviktad godispräglad skumbananstil som man kan finna i Beaujolais. Här görs även viner med mer bordeauxliknande prägel. Kooperativet Vignerons du Buzet anses vara ledande i området, men vi är på väg till en annan producent. Boken South-West France av Paul Strang är vår ledsagare.



Domaine du Pech strax utanför den lilla byn Sainte-Colombe-en-Bruilhois 15km väster om Agen, har funnits sedan 1978 och man övergick till biodynamisk odling 2004. Här finns 17 ha mark med varierande jordmån, både lera, grus och kalksten. Densiteten är 4000 plantor/ha.

Vi anländer en måndag strax innan klockan 12. Två vilt skällande hundar hälsar oss välkomna när vi stiger ur bilen innan en kvinna i 40-årsåldern kommer ut och undrar om vi bara kan vänta några minuter innan hon skall hjälpa oss. Under tiden hinner klockan slå tolv och plötsligt samlas flera vingårdsarbetare för att ta lunchpaus. Man hälsar glatt som om det inte alls är något konstigt att vi står på gården och väntar och kliar de nu till synes mer oförargliga hundarna på magen.


Tillsammans med Ludovic Bonnele driver Magali Tissot Domaine du Pech, efter att ha tagit över från fadern. Mycket riktigt visar hon sig tillhöra tillhör släkten Tissot som vi känner igen från Jura. Vi frågar eftersom vi råkat hitta några lådor från Jacques Tissot i en hörna bland hennes egna viner på lagret. Äh, det är hennes onkel och vinerna något som hans son tog med sig när han var på besök. Hon låter nästan skamsen att lådorna finns där och kan knappt dölja en antydan till fnysning när hon berättar det. Utifrån tillverkningsmetoderna verkar det som. Kanske inte så naturligt gjort som av de flesta andra producenter i Jura…? I stället rekommenderar hon Juraviner från André och Mireille Tissot som tillhör samma släkt. Hon verkar glad när vi berättar att vi druckit viner därifrån hemma i Sverige.

Här görs i alla fall vinet naturligt. Tack och lov nämns inget om månfaser och nedgrävda gödslade kohorn, men man använder åtminstone inga kemiska bekämpningsmedel och så lite svavel som möjligt. Det tillsätter man endast de sämre åren, till de enklare vinerna eller om vinet verkar ”fragile”, samt i vissa fall för att experimentera och utforska skillnaderna med resp utan svavel. Man tycker inte att det påverkar livslängden eftersom de viner man gör generellt har tillräckligt hög syra och tanninhalt för ett lång liv.


Mellan vinrankorna frodas andra växter och blommor. Dels behövs det för biodiversiteten, dels har man blommorna som indikator på att jorden mår bra. I år har man tydligen haft lite problem med gräset pga mycket regn. Växterna är valda för att minska risken för parasitsjukdomar. Härigenom använder man sig av 50-60% mindre koppar och svavel än vid ”traditionell biologisk odling”.

Ja man kan ju tycka vad man vill om det där med biodynamik men vi imponeras i alla fall av drivkraften i att värna om och respektera naturen och det sunda i att minimera kemikalieanvändandet.

Tillverkningen är också imponerande och ett riktigt hantverk. Här används inga instrument för mätning av syra, restsocker etc utan man litar på egna bedömningarna via syn, doft och smak. ”Det gäller att hela tiden smaka, smaka, smaka för att veta hur vinet mår”.




Vinerna görs på enbart handplockade druvor för att inte krossa dem innan vinifiering. Därigenom minskas också risken för sjukdomar. För vissa viner fottrampar man druvorna! Någon jäst tillsätts inte utan det är bara det som finns naturligt som startar jäsningsprocessen. Man använder inga vanliga 225-liter barriques för lagring som i Bordeaux. I stället lagras vinet huvudsakligen på äldre 600-liters ”demi-muid” där en liten del byts ut med flera års mellanrum. De aktuella vinerna från 2006 t ex är lagrade på fat från 2003. Några nyare fat än så har man inte just nu. Därutöver använder man fyra st 6000-liters ”foudre” och tre st 10000-liters foudre där de sistnämnda är 200 år gamla! Det här är ljuv musik för en ekallergikers öron!
Behöver vi säga att man inte filtrerar eller använder klarningsmedel innan flasktappning?




Men hur är vinerna då?
Jo de görs på Merlot, Cabernet franc och Cabernet sauvignon i lite olika proportioner olika år och beroende på vilken cuvée det handlar om.

Vi provar tre röda och en vit.

Jarnicoton 2011 (8,50€)
95% Merlot 5% Cabernet franc
Lerjord.
Endast ståltank, inga fat.
Mörkt purpurfärgad. Kraftigt extraherat men ändå lättdrucket. Mycket blåbärig frukt, mjuk textur men ändå en hel del fina tanniner, medelhög syra. Medellängd.
85/86

Le Pech Abuse 2006 (12€)
40%Merlot, 40 %Cabernet Franc, 20% Cabernet Sauvignon
Ler- och kalkstensjordar
Lagras 3-5 år på 6000- eller 10000-litersfaten
Mörkt vinrött. Naturtoner med lite stall, fin frukt med mer vänstra-strandentypisk svart vinbärston, en del lätt träiga fat rikligt med tanniner, mer komplext och bättre längd än det föregående. Kan med fördel drickas nu, i alla fall till mat.

Badinerie du Pech 2006 (19,50€)
40%Merlot, 40 %Cabernet Franc, 20% Cabernet Sauvignon
Grus- och kalkstensjord. Skördeuttag 20hl/ha
Vinifierat i träfat efter fottrampning.
Lagrat 2 år i 600-liters demi-muid.
Mörkt vinrött. Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Lagringspotential. Kan bli riktigt riktigt bra!

Le Pech Badin (17€)
100% Sauvignon
Endast 1 ha mark är vikt åt sauvignonstockar.
Här finns inte tillstymmelse till kattpiss eller nässlor. Svarta vinbärsblad kan vi känna men slås annars över att här finns lite tanniner. Jodå, mycket riktigt, när vi frågar bekräftas misstanken att skalen finns med i macerationen under de första två dygnen. Vinifiering och lagring på demi-muid och här finns otvedtydigt en del fat i doft- och smak. Lite annorlunda sauvignon och är säkert inte alls dumt som matvin men inget som vi köper hem.


Det blir tre flaskor Le Pech Abuse och tre Badinerie du Pech med hem i bagaget. Tyvärr är risken stor att vi aldrig kommer hit igen.

Vi tycker det är fantastiskt att man tar sig minst 45 minuter till att visa runt i vingården och berätta allt detta för oss, innan vi provar vinerna trots att man har lunchgäster som väntar.
I en värld så präglad av ett allt snabbare tempo, där allt mer handlar om att tjäna snabba pengar och där det är lätt att glömma vad i livet som egentligen är mest värdefullt, är det befriande med någon som verkligen tror på det dom gör och väljer att leva därefter. Ändå verkar man inte på något sätt världsfrånvända.
Det är sådana här möten som får en att stanna upp och tänka på de viktiga frågorna och värdena i livet.
Trist att många vinskribenter (och andra "vinkunniga") är så inskränkta och sågar naturvinproducenterna som vore de en enhetlig grupp med dåliga viner.
Den som inte vågar möta det okända, vågar inte utvecklas.
I alla fall måste man ge det en chans för att kunna ta ställning.
Ett besök på Domaine du Pech kan rekommenderas om chansen ges.