Vi brukar vara väldigt förtjusta i Castello di Monsanto. Inte minst etiketten tillhör toppskiktet även sedan man modifierat den lite.
Men.
Idag finns det något lätt snipigt över det. Frukten är inte så ren som vi minns från de två senaste årgångarna och här finns en liten slutbeska som irriterar. Vi får dåliga ekvibbar trots att det vinifierats 18 dagar på stål och endast mognat till sig 12 månader på slavonska 500 l -fat.
Har vår ekkänsklighet antagit anafylaktiska proportioner?
Skall vi fortsättningsvis behöva dricka Chianti under cortisonparaply?
Vinglaset i ena handen och adrenalinpennan i andra?
Vad månde bliva av detta? Vi hoppas på en tillfällig hyperreaktivitet utifrån årgångsvariation, eller ännu hellre flaskvariation. Vi har en till som får vila lite.
Denna gång doftar det örter med rosmarin, te, nypon, körsbär varvat med använd kaffemugg och skokräm allt försiktigt upphettat i lite ankfett. Snarlikt i munnen men även salmiak, en nypa järnfilspån, avbränd tändsticka med lätt sälta och den där antydda slutbeskan och sötman samtidigt. Aspartam? Inget fel på syran som är drygt medelhög och de finpulvriserade tanninerna gör susen både med och utan mat. Men ändå. Något fattas eller finns för mycket av. Vi kan inte riktigt avgöra var felet ligger.
Har vi blivit kräsna?
86+
Lustigt att vi båda skriver om det här vinet i stort sett samtidigt. Jag hittade inte den där tändstickan och sältan. Tyckte det var ett rätt trevligt vin. Smaken är som baken, eller så är det flaskvariation.
SvaraRadera