Schiavenza Barolo Prapó DOCG 2004

Det är någonting i Nebbiolodruvan och barolovinerna som väcker begär. Man läser ett inlägg som detta och vips så är lusten väckt och den mer förnuftiga delen av hjärnan tillfälligt bortkopplad. Genast börjar man leta igenom förrådslistan. Förnuftet gör sig i viss mån påmint och vi lyckas tvinga bort tanken att öppna 2004 års modell av Fenocchios Barolo Riserva Bussia. I stället finner vi denna barolo från Serralunga, köpt hos Carlo Merolli november 2011 till priset av 240MUK.
Tyvärr var hela Schiavenzas restaurang reserverad när vi var där, men vi fick i alla fall en utsikt att drömma oss tillbaka till när vi nu öppnar flaskan.

Tegeltonat medeltransparent vinrött. Här finns en del begynnande mognadstoner och vi finner umami, lite soja och tomatpuré men framför allt torkade körsbär, nypon, örter, lakrisal, en droppe tryffelolja, en hög med begagnade linoljetrasor och linimentkontaminerad elastisk binda med en sval mentolbris. Ingen brist på nebbioloattribut med andra ord.
Frukten är mer mörk än bärig och mer torkad än färsk, men ändå inte snipig. Smärt men stabil struktur med drygt medelhög syra och en ansenlig mängd pulvertanniner, i bra balans och vid en alldeles förträfflig tidpunkt att dricka nu även om vinet hade klarat att vänta lite till. Vi har det först i karaff 2 timmar och det håller sedan hela kvällen utan att tappa formen. Passar perfekt till vår bavette med ragú där vi klippte i lite lättrökt skinka.
90+

Här är Riservan tidigare bloggad med lite mer fakta och här finns ännu mer läsning om Prapó.