lördag 29 september 2012

2009 Massolino Langhe Nebbiolo

Efter att på plats provat några Mallorkinska och en del andra spanska viner den senaste veckan, är längtan efter Italien stor. Denna traditionellt gjorda Langhe Nebbiolo köptes på SB i april när alla snackade naturvinsläpp (jo vi köpte och njöt också av Foillard och Lapierre).
En gnistrande rubinröd transparent skapelse, som enligt importören lagrats dels i stora botti, dels i cementtankar. Här samsas rårörda lingon med lakrits, viol, körsbär, hallon, örter och kalkstinna mineraler som bästa vänner i såväl näsa som gom. Balanserad bra syra och närmast talkiga, smeksamma tanniner. De 14 alkoholprocenten är borttrollade. Det är faktiskt finstämt, ja nästan elegant och dansar lekande lätt nedför våra strupar både med och utan mat.
89

onsdag 19 september 2012

Ny vinbok: Vinet och miljön. Ekologiskt, biodynamiskt och naturligt.


   Britt och Per Karlsson bosatta i Paris är verksamma som författare, vinbedömare, kurs- och vinresearrangörer under namnet BKWine. De har tidigare gett ut vinböckerna Languedoc (2007) och Ett vin blir till (2009), där sistnämnda bl a blev utsedd till Sveriges bästa bok i kategorin dryckeslitteratur.
Deras nyligen utgivna bok Vinet och miljön ligger väldigt rätt i tiden när naturvinmässorna avlöser varandra i Europa och Systembolaget under det gångna året för första gången haft ett delvis omdebatterat ”naturvinsläpp”. Många verkar inte riktigt klara över skillnaderna (eller likheterna) mellan ekologiska, biodynamiska, naturliga och hållbara tillverkningsmetoder och viner. Boken uppges syfta till att försöka reda ut begreppen utan att ta parti för eller emot någon speciell inriktning på vinproduktion.

   Man lyckas ganska väl med detta på 327 sidor. Boken är uppdelad i två huvudsektioner. I första delen avhandlas det mesta vi behöver veta om ämnet. Förutom information om de olika odlings- och tillverkningsbegreppen får vi även kunskaper kring lagar, regler och kontrollorgan. Boken är så detaljerad att den, åtminstone för oss, närmast kommer att bli en uppslags- eller referensbok. Därför hade ett register med nyckelord och begrepp i slutet varit av stort värde även om innehållsförteckningen i början i viss mån kompenserar för detta. Likaså skulle man önska att referenslistan på slutet var något fylligare. Vissa uppgifter är säkert diskutabla och kan nog komma att ifrågasättas och det hade därför varit önskvärt att uppgifterna i boken var knutna till de angivna referenserna. Å andra sidan får detaljrikedomen oss att känna att det har gjorts ett gediget jobb och att det ligger ett omfattande researcharbete bakom.

   Rikligt med foton av Per Karlsson lättar upp den mer teoretiska lite stelare första hälften. I del två får vi i stället exempel på ekologiska, biodynamiska och naturvinsproducenter som delger sina tankar kring ämnet. Efter första delens mer skolboksliknande prosa är det befriande att få ta del av lite lättsammare mjuka fakta och fördjupa de nyvunna teoretiska kunskaperna. Producenturvalet är av naturliga skäl begränsat men visst kan man få uppfattningen att författarna i viss mån tar parti för ”icke traditionell” tillverkning. Några direkt negativa röster om detta hittar vi i alla fall inte. Vad är skälen till att 95% av vintillverkningen i Europa fortfarande sker på traditionellt sätt? Är det bara ekonomiska intressen eller finns andra orsaker? Hur många odlare har försökt att ställa om till ekologiskt eller liknande utan att lyckas? Här fattas en bit för att vi skall kunna bilda oss en mer välgrundad uppfattning. Dock är förhållningssättet i stort neutralt och boken är mycket informativ och lärorik. Den platsar definitivt i varje vinintresserads bokhylla.


Recensionsexemplar har erhållits från Carlson Bokförlag

lördag 15 september 2012

2003 Pierre-Jacques Druet "Grand Mont" (Bourgueil)

Sex träffar får man om man söker på Bourgueil på systembolaget. Fem är från Pierre Jacques Druet som huserar i Benais, några km nordost om själva staden Bourgueil. Vi chansade på beställningssortimentet i somras och fick ett finstämt balanserat vin med några år på nacken till ett riktigt rimligt pris. Här vankas det medeltransparent mörkt körsbärsrött och begynnande tegelfärgat 100% Cabernet Franc med klassiska dofter av svarta vinbär och grön paprika, örter och lite lakrits. Ek märker vi nästan inget av och det visar sig att det är lagrat 30 månader på (sannolikt gamla) 600 liters fat. Allt går igen i munnen, texturen är mjuk, tanninerna som en sammetsmatta och det finns rikligt med friska syror kvar men faktiskt inga förnimbara mognadstoner i vare sig näsa eller gom. Det här hade man säkert kunnat dricka de närmaste fem åren men det är alldeles utmärkt redan nu. Elegant, gott och prisvärt (189kr) med några års lagring på köpet. Oj så gott Cabernet Franc kan bli i rätta händer! Den här producenten får vi nog titta närmare på framöver.
89 

tisdag 11 september 2012

2007 Emanuele Rolfo Roero riserva


Roero nordväst om Alba har hamnat lite i bakvattnet av mer kända vinområden i Piemonte och når väl generellt inte Barolos och Barbarescos kvalitetsnivåer. Icke desto mindre är det värt att prova dess viner när möjligheten bjuds.
Terroiristen Stefan Jensen är en försynt och mycket trevlig man. Här införskaffar vi bl a 2007 Roero riserva från Cà di Cairé (Emanuele Rolfo). Första gången vi provade detta var på plats i Montà för ett år sedan efter tips från Italienska viner. Vi minns bl a hur den sjuåriga dotterns engelska var på samma nivå som vår italienska...och förundrades inte minst av hur man kunde få så mycket för pengarna från denna lilla producent. Så många okända skatter som måste gömma sig bland de piemontesiska kullarna...
Samma känsla får vi även denna gång. Vinet är medeltransparent rubinrött med lite tegelton. Doftmässigt andas det nebbiolotypicitet med försiktigt kokta jordgubbar, menthol, lakritspastill och en del volatila limtoner men under kvällen får vi plötsligt montalcinovibbar, inte minst oralt. Kanske är det en varm årgång som förvillar lite. En av pulvertanniner, alkohol och fruktsötma antytt klibbig men inte på något sätt oangenäm  voskositet med drag av surkörsbär i sprit bekläder gommen utan någon störande eldighet. Åter infinner sig tidigare nämnd känsla av hur sangiovese och nebbiolo kan vävas ihop till ett gemensamt större ursprung. Ändå har detta vin sitt eget unika uttryck samtidigt som vi väl känner igen de enskilda beståndsdelarna med jordgubbar, körsbärssyrlighet, lätt örtighet, mineralitet, lakritsrot och te. Lätt till medelfylligt med angenäm syra och försynta men allestädes närvarande tanniner.
Försvinnande gott!
89 

Deras "Bugia Nan" Barbera d'Alba 2008 är förresten inte heller att leka med...




lördag 8 september 2012

Domaine Peggy et Jean-Pascal Buronfosse - "Sous le Monceau" Poulsard 2010 (Côtes du Jura)


Finns det fiskar i Jura?
En och annan kanske, men om man nu skall gå efter den teoretiskt tilltalande tanken att man skall äta lokala rätter till lokalt producerat vin är kanske inte ugnsbakad laxfilé med pesto och pinjenötter det som står överst på menyerna i denna del av Frankrike.
Nåväl, det är något speciellt med Jura-viner. Inte minst är det något speciellt med druvan Poulsard (=Ploussard m fl namn). Finns i princip bara i Jura, särskilt kring den lilla byn Pupillin nära staden Arbois. Tunnskalig, känslig för sjukdomar, används till både vitt (mousserande) och rött vin. Ibland tillsammans med mer mer färg- och strukturuppbyggande druvor som Trosseau och Pinot Noir (jo det säger väl en del om Pinot Noir skall tillföra färg och struktur...).
Domaine Peggy et Jean-Pascal Buronfosse är en nyhet i Kronevins sortiment. Det är inte lätt att hitta någon information om vare sig producenten eller deras viner. Man håller till i Rotalier, några mil sydväst om Arbois, mot Saint-Amour-hållet till (dock inte det i Beaujolais som heter Saint-Amour-Bellevue) och man verkar äga endast 4 ha mark som förvaltas enligt ekologiska principer. Det andas mer passion än pengar så att säga.
"Sous le Monceau" Poulsard 2010 (Côtes du Jura) är kort sagt väldigt lättdrucket och riktigt gott! Det räcker väl. Ibland måste man inte analysera mera än så, men vad vore väl en vinblogg utan en utförligare beskrivning.
Färgen är genomsynligt blekt hallonröd med en minimal opacitet. Inledningsvis doftas lätta biotoner som efterhand övergår i fågelsand, vitpeppar, trä, mineraler, smultron och hallon. Tanken snuddar stundtals lite vid gamayliknande godistoner men ändå inte riktigt. I alla fall i smaken är det mer fruktpastiller (Tutti-Frutti) än vingummi och här finns rikligt med syrliga smultron och en del röda vinbär. Lite koldioxidspritsighet vässar tungan inledningsvis och därefter dominerar  läskande mineraler med lätt fräsande kalkstenssälta. Slankt men bra munkänsla tack vare fruktigheten och den höga syran. Tanninerna är knappt förnimbara men längden inte alls dålig. Inget stort vin men friskt, fruktigt, läskande med unikt uttryck, väldigt hög drickbarhet och samtidigt sensuellt och lite mystiskt. Vad mer kan man begära?
Just det. Det funkade alldeles utmärkt till maten också.
87 




tisdag 4 september 2012

2010 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Kabinett Erste Lage



Tänkte först hoppa över nyhetssläppet helt och satsa på inköp från andra sidan sundet i stället. Hittade dock denna Riesling som visade sig vara ett riktigt guldkorn.
Fruktig doft med ananas, citrusblomma och rikligt med kalkstensmineraler och knallpulverpuffar som nästan knockar näsan. I munnen är det mer som krossat skiffer och kalk på en spegel av ananasspad och burkmandarin toppat med blommor från någon citrusväxt. Fantastisk syra och lätt sötma i skön balans. Faktiskt ett riktigt kap i vår smak.
90



söndag 2 september 2012

1999 Burlotto Barolo Vigneto Cannubi


Det här är bara så klassiskt och fruktansvärt gott!
Manuellt plockade druvor. Maceration och jäsning på trä i 15 dagar, därefter 10 mån på 3-5Hl-fat och ytterligare 20 mån på 35Hl botti av fransk och slavonsk ek. Slutligen vilar det upp sig 1 år på flaska innan försäljning.

Det första som når näsan är flyktiga toner av menthol och liniment och strax därefter landar vi i ett klassiskt och komplext barolodoftspektrum av järnmineralitet, kokta jordgubbar, tjärat tak, gamla oljefärgburkar, lakrits, Ga-Jol-tabletter, ankfett och blomvatten. Mognadstonerna kittlar lätt det limbiska systemet och lustar väcks.
I munnen är figuren ganska slank men full av smaksensationer i paritet med dofterna. Här regerar röda bär med dominans av kokta mörkröda jordgubbar och lätt övermogna röda vinbär. Mentholen går igen blandat med svagt köttiga toner av ankfett och umami. Allt integrerat med nypon, svart te, lakrits och lite gammal tjärpapp. Rikligt med finpulvriserade tanniner och bra syra vittnar om att det här borde hålla i flera år till, men det går ju inte att låta bli att dricka nu. Med eller utan mat.
Supermarco i Köpenhamn säljer flera olika årgångar.
93



lördag 1 september 2012

Bodega del Palacio de los Frontaura y Victoria - Munskänkarprovning i Lund


Vissa akademiker hävdar att avståndet mellan Malmö och Lund är jordens omkrets minus 17 km. Vi som inte är det minsta prestigefyllda eller ankdammsplaskande utnyttjar gärna godbitarna utifrån Malmös strategiska läge mellan Lund och Köpenhamn, när tillfälle bjuds.

Munskänkarna i Lund brukar ha bra provningar till billig peng. Så också häromkvällen då man bjudit in Camino Pardo (ägarinna) och Juan Martín-Hinojal (vinmakare) från spanska vinproducenten Bodega del Palacio de los Frontaura y Victoria. Bara namnet sig är lockande och när möjligheten att få prova vin från pre-phylloxerastockar bjuds, måste man nästan ta chansen även om viner från iberiska halvön inte tillhör våra favoriter. Vyvidgning är viktigt och 6 kvalitetsviner för 250 kr får oss knappast att tveka.

Frontaura som tillverkat vin sedan 1574 har sin bodega i Toro där man också producerar vinet från övrig mark  i Ribera del Duero. I Toro ligger odlingarna på 650 meters höjd och har ett kontinentalt klimat med viss påverkan från Atlanten; det är torrt och soligt och temperaturen svänger mellan -11° och +37° över året, men på sommaren så ger den höga höjden svala nätter vilket lär optimera druvmognaden.
I samtliga viner används 100% Tempranillo. Tinta de Toro som är varianten som används i Toro, anses dock vara en egen klon av Tempranillo som ger något robustare och mer tanninrika viner. Tinto Fino och Tinta del país som är namnen i Ribera del Duero har identiskt DNA men anses ändå skilja sig åt.
Enligt vinmakaren använder man sig huvudsakligen av ekologiska odlings- och produktionsmetoder men man är inte ekologiskt certifierade. Man lagrar uteslutande på franska ekfat.
Det mest kända vinet är Aponte, tillverkat av druvor från stockar före vinlusens tid och som är 140 år gamla. Avkastningen här är naturligtvis väldigt låg och man uppger ett skördeuttag på 0,56 Hl/Ha.



2008 Dominio de Valdelacasa (Toro)
Djup rubinrött. Lätt volatila toner som snabbt viftas bort, röda körsbär och lätt torkade jordgubbar, lite trä men inga störande fattoner. 
Mycket rödfruktig smak med lätt torkade frukt, lite läder o kryddor. Medelhög syra, mjuka pulvriga tanniner. 
Låg jäsningstemperatur för att öka fruktigheten. Enbart gamla fat har använts.
Ett trevligt, fruktigt, drickvänligt snackevin.
86
(447kr/3 fl)


2006 Nexus Crianza (Ribera del Duero)
Mörk rubinröd medeltät-tät.
Läder, lite dammig vind, trä, mineraler, lite vita blommor, röd frukt, lite vanilj, svag mentholdoft.
Jordgubbar, torkade körsbär, läder, medelrostade fat, medelhög syra, rel mjuka tanniner, antydd rökighet.
Nya franska fat som tyvärr går igenom lite för mycket för vår smak.
86
(675kr/3fl)



2005 Frontaura Crianza (Toro)
Tät mörk vinröd
Lätt rostade fat, ganska mogen frukt med lätt kokt jordgubbe, torkad frukt, menthol, lakrits (Ga-Jol tabletter), choklad, lite kaffe
Torkade nypon m jordgubbar, kokta röda bär, läder, mjuka pulvertanniner, medelhög syra och ett visst tuggmotstånd och köttighet, ganska komplext med bra struktur och längd.
Ett riktigt bra vin i balans. Lär passa perfekt till dilamm.
89 (-)
(597kr/3 fl) 



2005 Frontaura Reserva (Toro)
Mörk tät svartviolett
Lakrits, körsbär, läder, gula blommor, lite kaffe
Kraftfullt med ganska mycket av allt inkl medelrostade fat. Lätt rökighet, lakrits, tuggigt, köttigt. Lite torkad frukt, körsbärssötma, bra längd, sandiga tanniner, eldigt.
88 (-)



2006 Nexus + (Ribera del Duero)
Mörk tät svartvinröd. 
Gula blommor, kanel, nordafrikanska kryddor, rostade fat, röd frukt, körsbärssprit
Kaffe, torkad frukt, körsbärssprit med eldighet, mjuka tanniner, bra längd.
Lite för mycket av allt utan finess.
87



2006 Aponte (Toro)
Tät mörk svartröd färg
Torkad frukt, lakrits, fat, lite kaffe, vanilj, vita o gula blommor, röda körsbär
Koncentrerat, torkad frukt med lätt sötma, mycket fat naturligtvis men nästan silkig textur och ganska balanserat trots en hög alkoholhalt. Mycket lång eftersmak. Mer komplext än Nexus+ och bättre balans. 
90 (-)
(1650-2200kr på Wine-searcher!)



Det är efter det femte vinet vi inser att torovinerna faktiskt är mer intressanta än de från Ribera del Duero och kanske passar våra preferenser bäst av spanjorer vi hittills smakat, i alla fall när man som hos denna producent har en hyfsat varsam fathantering. Lakritstonerna lär vara kännetecknet för vinerna och det kommer då inte (bara?) från faten. Värmen med tillhörande alkohol och torkad frukt är lite för hög för vår smak men man har ändå lyckats ganska bra med sina intentioner att skapa viner med karaktär. Inte minst kvällens "enklaste" vin Dominio de Valdelacasa är trevligt och 2005 Frontaura Crianza riktigt bra. 
Som vanligt väcks frågan om betyg eller inte. Jag anser fortfarande att siffran kan ge en fingervisning om drickvärdheten och ev köpvärdheten under förutsättning att man vet vem som sätter betygen och hur dennes preferenser brukar vara. Vi drar ju generellt åt kyligare och mindre fatade viner. Hade så inte varit fallet så hade kvällens betyg kanske varit något högre.