måndag 29 oktober 2012

Malmömunskänkarna möter Vin & Natur

Ett trevligt initiativ det här att bjuda in Ulf Ringius och Emil Broomé från Vin & Natur till en naturvinsprovning med Munskänkarna i Malmö. Möjligheten att få prova flera viner av den här typen är inte så stor annars.

Intressant att under kvällen höra spridda kommentarer där man förstår att detta är fullständigt nytt för några trots att man varit med i Munskänkarna länge. Det är synd och skam att det skall vara så svårt att köpa via SB på ett enkelt sätt. Här i Sverige finns tydligen bara fem importörer av naturviner och Vin &Naturs utbud (40 producenter) är bara tillgängligt via privatimport om man inte hittar vinerna på restaurang. Vi som bor nära Köpenhamn är bortskämda med en större tillgänglighet eftersom där finns en längre tradition av denna vintyp.

Själva har vi ingen stor koll men har i alla fall provat och lärt oss uppskatta en del naturviner och producenter. Trots allt vänder det lite upp och ner på de inlärda begreppen om druvtypicitet i doft och smak och kräver en viss tillvänjning och ett öppet sinne. Det var väl knappt någon som spikade samtliga duvor vid kvällens blindtest.

Som någon sa är "läskande" en bra sammanfattning av kvällens viner. Lättdruckna, okomplicerade men ändå inte utan att skapa eftertanke. Meningen är väl att druva och terroir skall bli tydligare utan tillsatser och ekinblandning och vi tycker att många av de naturviner vi provat är som gjorda för sniffning och kontemplation. Samtidigt är de försvinnande goda att dricka och kanske också gjorda för tidig konsumtion.

Precis som för konventionella viner är naturligtvis kvaliten väldigt varierande mellan olika viner och producenter och allt naturvin är inte saliggörande men ni som ännu inte provat bör absolut göra det om möjlighet ges. Det är delvis en ny värld som öppnar sig.
Priserna är restaurangpriserna exkl moms. Enligt Emil B får man räkna med att multiplicera med 1,5 för att få priset för privatimport.

2010 La Chute Derain, Vin Mousseux, Domaine Derain, Saint-Aubin, Bourgogne (Aligoté) 330kr(magn) 86


2010 Chez Charles, Noëlla Morantin, Pouillé, Loire (Sauvignon Blanc) 140kr. 85


2010 Katapnha François Grinand, Domaine du Perron, Bugey (Chardonnay) 170kr. 84


2010 Dora Bella, Domaine de l´Octavin, Arbois, Jura (Poulsard) 200kr. 90


2009 ”Le Ban”, Domaine Derain, Saint-Aubin, Bourgogne (Pinot Noir) 145kr. 88


2010 Chatons de Garde, Andrea Calek, Alba la Romaine, Ardèche (Syrah) 145kr. 86 (+)

fredag 26 oktober 2012

Simčič 2007 Teodor Belo Selekcija


Lite utanför de vanliga ramarna söker vi oss till västra Slovenien och Goriska Brda, precis på gränsen till nordöstra Italien, för att prova ett s k "orangevin". Namnet kommer av färgen som i sin tur fås genom att druvornas skal får jäsa tillsammans med druvmusten, vilket ju inte är fallet vid tillverkning av traditionellt vitt vin. Färgskalan lär kunna variera från gyllengult via riktigt orange till rosa beroende på druvsort, tid för skalkontakt mm. Tillverkningsprocessen är den gemensamma nämnaren för orangeviner men ursprung och druvor varierar. Friuli-Venezia Giulia i nordöstra Italien och Slovenien är kanske de mest kända produktionsområdena men vintypen hittas (vad vi kunnat finna) även i Kroatien, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland och Kalifornien.

Vinet vi provar är inköpt på Winewise i Köpenhamn där Stefan Jensen valde detta på vår önskan om en lämplig och typisk introduktion till orangevinvärlden.
Vingården tillämpar biodynamiska principer. Druvsammansättningen är 60% Rebula (=Ribolla gialla i Italien), 20% Pinot Grigio och 20% Sauvignonasse (=Sauvignon vert=Tocai Friulano). Rebula är den mest traditionella druvsorten i Goriska Brda. I det aktuella fallet mognar detta och Sauvignonasse båda 22 månader på stora ekfat (tono) medan Pinot Grigio-vinet ligger lika länge på barrique innan cuvéen blandas och vinet får mogna ytterligare 6 månader på flaska utan föregående filtrering.

Färgen är närmast rödpigmenterat gyllengul, doften lätt nötig med balanserade fattoner av smör, vanilj och nougat. Frukten är diskret av aprikos men i övrigt svårbestämbar. Här finns lite gräs och örter/smörgåskrasse. Man anar början på en oxidativ ton som inte utvecklas vidare. Munkänslan är mjuk, medelfyllig till fyllig och ganska krämig, Vi hittar torra sötmabefriade färska fikon, lätta fattoner som i doften, och på slutet en medelhög syra och en angenäm svag beska som lär vara Ribollatypisk. Här finns t o m en och annan mjuk polyfenolmolekyl som ger antydan till silkig tanninkänsla i kind- och läppslemhinna. Under kvällen i karaffen försvinner fattonerna alltmer, balansen ökar och vi misstänker starkt att här finns en lagringspotential.
88

En intressant och trevlig helt ny bekantskap som väcker mersmak.
Billigt-vin-Ingvar och Più Rosso inspirerade till att prova orangevin. Tack för att ni vidgar vyerna!



torsdag 25 oktober 2012

Riesling Kabinett del 2: 2011 Weingut Josef Bernard-Kieren, Riesling Kabinett

Vin nr 2 i Riesling Kabinett-följetongen är köpt på vårt kära Vinothek Bernkastel-Kues till det facila priset av 5.50€.
Weingut Josef Bernard-Kieren huserar liksom tidigare nämnda Kees-Kieren i Graach i hjärtat av Mittel-Mosel. Eventuella släktförhållanden känner vi inte till. Faktum är att vi inte känner till producenten överhuvudtaget sedan tidigare, men det finns en hemsida för den intresserade.
Himmelreich är tillsammans med Domsprobst Graachs kändaste kvalitetsläge.

Alkoholhalt 8,0%
Restsocker 55,1 g/l
Syra 6,4 g/l

Kan det verkligen vara något?
Svar ja.

Här har vi en antydan till moseltypisk skifferton i doften men även lite lätt kalkiga mineraler. Förutom gula äpplen finner vi det vi ofta sätter epitetet burkmandariner på. En fruktdoft med lite sötare citrus åt mandarin/clementinhållet blandat med en viss mineralitet och den svaga inneslutenheten som känns just när konservburken öppnas. Det drar även något åt ananasspad till. I munnen är det emellertid syrligare än så, med pressad blodapelsin över gula syrliga äpplen. Här finns också den i unga moselviner ofta förekommande spritsigheten och samma mineraltoner som i doften. Trots en på pappret relativt hög restsötma och förvånansvärt låg syra är det endast lätt visköst, fräscht syrligt, mineraliskt, ungdomligt piggt och ändå balanserat och riktigt gott.
86 (+) 

Hur går det till när man trollar bort sötman?
Varför smakar vinet friskare och syrligare än den förra kabinetten som rent tekniskt hade högre syrahalt och lägre sötma?
Hur kan detta bara kosta 5.50€?

Det är detta som är vinprovandets magi.
Dimensioner vi inte kan mäta i pengar eller gram/liter.

Eller annorlunda uttryckt:
Jäklar vad gott detta var för de pengarna.
Otippat värre.



lördag 20 oktober 2012

Seehof Kirchspiel vs Morstein Alte Reben 2011


Florian Fauth och Weingut Seehof i Rheinhessen har vid upprepade tillfällen lyfts fram av Finare Vinare (ära den som äras bör). Förvånansvärt få bloggare har hängt på, i alla fall vad vi har sett. Är det trots allt få som köper via näthandlarna? Det här är ju riktigt bra och förtjänar uppmärksamhet. Italienska viner har kört en liten uppvärmning här och ett maratonlopp härHär har också skrivits en liten Seehof-aperitivo.

Knappt har flaskorna hunnit hämta sig från DHL-transporten från Atomwine förrän vi väljer att jämföra 2011 Seehofs Westhofen Riesling Kirchspiel med rykande färska 2011Seehof Morstein Alte Reben. FV jämförde nyligen Kirchspiel med den enklare Morstein endast.Vi väljer naturligtvis snäppet finare "alte Reben" för att göra oss märkvärdiga.
Äh, skoja bara. Vi köpte aldrig bas-Morstein denna gång och eftersom vår sensorik inte är lika väldrillad blir detta nog en bra matchning för att försöka tydliggöra kvalitetsskillnad.

2011 Seehof Westhofen Riesling Kirchspiel
Här svävar burkmandarinmolekylerna i luften tillsammans med våt sten och en kort sekund faktiskt en liten flintflisa, åtminstone dag 1. Det är mjukt och medelfylligt på tungan men lite mer extraherat och fruktigt än förväntat. Här finns det grape, grus, mandel och pinjenötter. Bra men inte knivskarp syra. Icke överdrivet mineraliskt. Gott och prisvärt, mer till mat än för kontemplation.
86

2011 Seehof Westhofen Riesling Morstein Alte Reben
Vid en direkt jämförelse märks tydligt hur mycket vassare och distinktare syran och mineraliteten är i detta vin. Trots att frukten inte är så voluminös, är den mer komplex. Här samsas passionsfrukt med ananas, grapefrukt och zest. Vi finner en behaglig lätt nötig beska och mineralerna är mer åt kalkbrottshållet även om vi fortfarande vandrar längs Seehofs våta grusväg.
Visst är jag (som har facit) säkert ett placebo-offer, men C sätter tveklöst högsta kvalitetsstämpeln på detta blint. Lite slankare och med tydligare personlighet, om än ungt. 2010:an fick ett poäng till av oss men båda är superbra Riesling.
90

FV menar att priserna kommer att stiga när Florian Fauth blir upptagen i VDP. Vi säger inte emot. Undrar bara varför han inte är där än.

fredag 19 oktober 2012

2009 Montevertine Rosso Toscana IGT


Skulle man spontant gissa vilka som är de mest blogghyllade rödvinerna de senaste åren är det nog Occhipinti och Montevertine som jag först kommer att tänka på (ja möjligen efter Cascina Cucco då...).
Inte minst 2006 Montevertine höjdes till skyarna. Vi instämde i hyllningskören här hemma men tyckte kanske lite mot strömmen att 2008:an var snäppet vassare. Lite svalare, distinktare, mer syradriven och möjligen något mineralstinnare än 06-07. I alla fall som vi minns det från i vintras. Det gillade vi.
Lite overkligt att det redan är dags för en ny årgång.
Atomwine är på hugget som vanligt och säljer för 225DKK.
2009 lär vara en varm Toscansk årgång. I alla fall är vi inställda på det, när vi nu inte längre kan hålla oss en vecka efter att vinet anlänt.
Som tidigare är druvsammansättningen 90% Sangiovese, resten Canaiolo och Colorino i okända proportioner.
Den medeltransparenta gnistrande rubinröda färgen väcker lust och förhoppning, som om vi inte var fyllda av det innan. Det lär lagras 24månader på slavonska ekfat men doftar ändå härligt som av botti förutom mineraler, körsbär, röda vinbär, mandelkubb, rågbröd, örter och lakritsrot och plötsligt snuddar tanken dessutom vid båthus och barbaresco en flyktig sekund. I munnen har vi framför allt en syradriven medelfyllig struktur, med sammetslena tanniner, tydlig men behaglig mineralitet och samma röda bär, mandel, örter och lakrits som i näsan. Gula blommor med ett och annat grässtrå kan vi nog också hitta.
Det där med värme då? Tja inte lika svalkande som 2008, 13% mot 12,5% och visst kan vi hitta lite sötma men inget som stör och när vi försöker reducera ner allt till ett enda sammanfattande ord är ändå finess det som ligger närmast till hands även denna gång.
Vi är nästan lika förtjusta varje år så det är snart läge för en vertikal för att verkligen kunna jämföra. Tur att vi har några sparade i alla fall.
91


tisdag 16 oktober 2012

Riesling Kabinett del 1: 2011 Loosen Riesling Kabinett Old Vines

Kabinett är underskattat.
Hur många viner har så många användningsområden? Bersåvin, aperitivo, matvin, efter-maten-vin, "snackevin".
Låg alkoholhalt, oftast balanserad sötma och bra syra gör det lättdrucket och läskande, i alla fall vid en viss kvalitetsnivå. Till lite hetare asiatisk mat kan en bra halvtorr Kabinett vara gudomlig.
Jag tycker att det förtjänas att lyftas fram.

Basfakta:
Den tyska vinlagen som infördes 1971 delar in vinerna i fyra kvalitetsklasser: Tafelwein, Landwein, Qualitetswein bestimmter Anbaugebiete (QbA) och Qualitetswein mit Prädikat (QmP). Sistnämnda heter egentligen numera bara Prädikatswein. Vin från denna högsta kvalitetsgrupp måste komma från ett av de 13 tyska kvalitetsvindistrikten. De olika Prädikaten är kopplat till potentiell alkoholhalt för ett helt utjäst vin vilket ju i sin tur är kopplat till druvsötman. Ni kan läsa lite mer om klasserna och övriga indelningar här.

Prädikatet Kabinett är den första av QmP-klasserna, dvs den med lägst sockerhalt i de skördade druvorna. Den potentiella alkoholhalten för kabinettviner är 8,5-11,5% beroende på distrikt och druvsort. Oftast finns det en restsötma kvar i vinet och då blir ju enligt all logik alkoholhalten lägre eftersom det är förbjudet att tillsätta extra socker (sk chaptalisering) i QmP-viner.

Är alla med?

Vin nr 1 är från den välkända producenten Dr Loosen i Mosel. 2011 Riesling Kabinett Old Vines är inköpt på systembolaget för 99 kr. Det släpptes 1/10 bland "nyheter" och skall därmed enligt systembolaget finnas i sortimentet under minst ett år framåt.

Alkoholhalt 8,0%
Restsocker 42 g/l
Syra 8 g/l

Svag druv- och områdestypisk doft av skiffermineraler men utan tydlig petroleum, clementin, lime, vita blommor, lite persika, honung och små augustipäron. I smaken dessutom en del gula äpplen. Viss sötmadominans men ändå med en hyfsat frisk syra som balanserar upp det hela ganska bra. 

Okomplicerat och lättdrucket typvin som en bra systembolagsintroduktion till kabinettvinerna.
83 (+)



söndag 14 oktober 2012

Domaine André et Mireille Tissot Arbois Sélection 2008



Jura är kanske mest känt för sitt vin jaune gjort helt på druvan savagnin och med en framställningsmetod som påminner om den för sherry. Efter jäsning mognar vinet på fat som inte fylls helt, varvid en oxidationsprocess startar samtidigt som en jästslöja lägger sig på ytan och delvis skyddar mot oxidationen och dessutom ger speciella doft- och smakegenskaper. Resultatet blir ett unikt vin som tappas på 62cl-flaskor kallade clavelin.

Vinet för dagen, som kommer från årets maj-släpp på SB, är inget vin jaune utan består av 30% savagnin och 70% chardonnay. Ändå är det gjort på ett snarlikt sätt, präglat av typiska oxidativa sherrytoner, färsk grekisk yoghurt med hasselnötter, honung och bitar av oskalade röda juläpplen. Ganska mjukt i munnen med antydd fetma, medelfylligt med en rejäl syra och en del kalkmineralsälta och ett lite förvånande torrt avslut.
Stilen är särpräglad och man måste tycka om sherry för att inte bli mätt på doften. Detta är första gången vi provar den här stilen. Jag njuter av smaken men kan inte betygsätta. Har inte så mycket att relatera det till. C är inte förtjust alls.
Producenten är i alla fall känd och lär hålla generellt hög kvalitet. Framställningen är ekologisk.
Tja, vad säger man? Man förstår att det här är bra men kräver tillvänjning eller att man gillar sherry.




lördag 13 oktober 2012

Karl O. Pohl 2009 Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese Feinherb


Äh, vi kör en rieslingsnabbis till.
Från Weingut Karl O. Pohl.
Vår sista Feinherb köpt i Bernkastel-Kues har i alla fall i 2011 års modell de sötma/syra-proportioner vi eftersökte senast. 31g/l restsötma och 7,0 g/l syra.
Tyvärr hittar vi inte exakta fakta för 2009 men det verkar ligga på denna nivå .

Både skiffer- och kalkstensmineralitet med lätt spritsighet. Gula äpplen, citrus, ingefära.
Balanserat men vi vill ha mindre alkohol än 10,5%. Lite mer sötmasyrlighet skadar inte heller.
Nu vet vi hur Feinherb från Mosel ter sig.
Kabinettviner nästa.
84


torsdag 11 oktober 2012

Domaine des Cavarodes 2009 Saint-Roch, AOC Arbois

Det är bara så.
Jura är magiskt.
Vi provade en chardonnay från Domaine des CavarodesMrs Brown i vintras och jag blev såld på hönsgödsel och mineraler även om vinet var enkelt och chardonnay inte är en favorit. Vin & Natur hade tagit dit det och när vi var i Frankrike körde vi in i den sömniga lilla byn Cramans på vinst och förlust med förhoppningen att kunna köpa viner av den unge rastaflätade vinmakaren Etienne Thiebaud. Han och hustrun låg och rensade ogräs i trädgårdslandet men vi kunde tyvärr inte köpa något vin eftersom allt var allokerat till vinhandlare. Krone-Vin i Köpenhamn importerar och där hittade vi denna blandning av Juras huvudsakliga rödvinsdruvor Poulsard(Ploussard), Trosseau och Pinot Noir. Proportionerna känner vi inte till men att det är gott råder det ingen tvekan om. Både dag ett och två.
Här doftar det vindsbjälkar, örter, flisor av lakritsrot, mogna mosade lättkokta jordgubbar vilande på en liten sjö av juramineraler. Lite nystädad fågelbur på det.
I munnen är det medelfylligt och minsann om här inte finns sammetslika tanniner och en bra syra. Mineraliteten med tångsälta och snäckskal är framträdande och snarlik de Juraviner vi tidigare smakat. Pinotdominans men man kan ana den lätta pepprigheten från Trosseaudruvan. Inga oxidativa toner, bra balans, smakfullt med finess och inte det minsta övergödslat. I princip inga biosmaker alls egentligen.

Det når kanske inte Occhipintikvalitet men vi rör oss känslomässigt i samma sfär. 
Tangerar både Bourgogne, Etna Rosso och Montevertine. 
Det svala mineraliska. 
Svävande och jordnära i samma andetag. 
Slinker lätt ner, men får oss ändå att stanna upp. 
Berör.
Som ett bra vin skall göra. 
Jura är magiskt.
90


Håll ögonen på denne man om ni gillar den här typen av viner. Läs mer här och här.


onsdag 10 oktober 2012

Kees-Kieren 2011 Graacher Domprobst Spätlese Feinherb

Graach an der Mosel ligger mellan Zeltingen och Bernkastel-Kues. Där hittar vi Weingut Kees-Kieren som sedan 1980 drivs av bröderna Kees.
Topplägena är Graacher Himmelreich och Graacher Domprobst, eller som man själva benämner dem på hemsidan – ”Grand Cru-lägen i Mittelmosels filébit”. Ox- eller fläskfilé kan diskuteras men förutsättningar för att göra goda viner finns i alla fall.
Vi blev så besvikna senast och kände oss tvungna att snabbt hitta nytt studiematerial till vår Riesling Feinherbforskning.
Ur gömmorna fiskar vi därför fram denna Spätlese Feinherb som även den är inköpt på Vinotheket i Bernkastel-Kues. Där finns för övrigt 150 olika att välja på, alla kan provsmakas först och för var och en finns faktablad med bl a syrahalt och restsötma angivet. Underbart att kunna gå vetenskapligt till väga när man handlar vin (jo vi såg hur bra det gick med vår senaste Feinherb…)
Dagens vin har restsockerhalt 24,5 g/l och syra 6,1 g/l. Sistnämnda kanske lite lågt för oss syrafetischister åtminstone i teorin.
Eftersom sockerhalten i druvmaterialet till en Spätlese per definition är högre än till en Kabinett, borde också alkoholhalten bli något högre för att vi skall hamna i Feinherbsötmafönstret. Vi avläser 11,5%, vilket vi egentligen tycker är lite högt men man får ta det onda med det goda.

Ja man kanske skulle ta och smaka vinet också innan nördigheten närmar sig oönskade höjder.

Lite skiffertoner kan man väl ana men kanske mer en tydlig men ospecificerad mineralitet. Här finns också konserverade päron, gula äpplen, mango, lite citrus och färsk ingefära. Smaken går i samma anda med tillägg av en minimal grapefruktbeska och nektariner. Syra/sötmateorin stämmer bra denna gång. För att balansen och fräschören skulle vara helt optimal kunde man nog önska en sådär 0,5-0,8 g/l mer syra men vi är ändå nöjda med vad som bjuds. Det är ungt men ändå betydligt mer balanserat än förra veckans Feinherb och kvalitetsnivån är tveklöst högre. Huruvida det är vinmakarens eller lägets förtjänst vet vi inte men omdömet blir väl godkänt och visst är det extra kul när teori och praktik sammanfaller så vackert. Ändå faller inte alla bitar på plats för våra preferenser. Nä, nu är det snart dags för kabinettforskning i stället.
85 (+)


lördag 6 oktober 2012

1999 Mastroberardino Radici Taurasi Riserva

Efter Burlottoinlägget dryftades tankar i kommentarsfältet huruvida man kunde lita på flaskor som förvarats stående under sommaren på Supermarco i Köpenhamn, där väggisoleringen kanske lämnar lite att önska. Själv undrar jag hur länge vissa flaskor stått på Systembolaget innan de säljs (och varför de inte förvaras liggande) och hur det egentligen ser ut hos alla internetleverantörer där några av oss handlar viner och där insynen verkligen är lika med noll.

I alla fall tog vi dessa förvaringsfunderingar som en förevändning att snarast få dricka detta vin som köptes på just Supermarco för 245DKK i somras. Ett klipp tyckte vi då. När vi nu såg att det kommit i BS för 226 kr, måste vi bara prova och bedöma. Det borde vara på topp och ja, så är fallet. Här finns inga tecken på att en sommar eller mer på Supermarcohyllorna varit av ondo.
Milda fattoner av försiktigt rostat kaffe varvas med nyputsade italienska skor av finaste läder, mörka mogna körsbär, krossad mandel, szechuanpeppar och en nypa färsk tobak. Kraftfullt men ändå slankt på ett skelett av balanserad syra och finsandiga tanniner.
Skall man köpa ett enda vin i 200-kronorsklassen på SB att dricka idag, kan detta vara det bästa, eller i alla fall det mest prisvärda om vi räknar in lagringsåren.
750ml kvalitet, mognad, balans och framför allt ren och skär njutning.
92 

fredag 5 oktober 2012

2007 Cascina Tavijn Barbera d'Asti Riserva

Skärpning! Sedan vi påpekade att det dricks för lite Barbera här har det gått 8 veckor.
Denna hoppas vi mycket på. 125 DKK på Cibi e Vini.
Att det är en ekologisk producent tycker vi oss känna redan på första sniffen. Biodofter ad modum begagnad fågelsand blandas med en lätt mineralitet och dämpade, ja faktiskt behagliga fattoner av skokräm, minimalt rökta träspån, kolafudge och lite liniment med försiktiga mentolpuffar. I munnen har vi en riktig liten fruktbomb med körsbär ackompanjerat av några röda (och kanske ett svart) vinbär och smulor av biscotti. Tanninerna är smeksamma som av patinerad sammet och syran både tydlig och behaglig.
Oj så lätt att dricka både före, under och efter maten. Förväntningarna infrias och vi kan bara stämma in i denna ljuva poetiska hyllning.
Mycket bra Barbera till ett mycket bra pris. En svårslagen referenspunkt för denna druva.
88 (+)

onsdag 3 oktober 2012

Dr. Pauly Bergweiler Erdener Treppchen Riesling Feinherb 2008


Lite knepigt är det trots allt med de tyska vinernas klassifikation så vi repeterar helt enkelt.
Det är väl inga större konstigheter med den gamla hederliga indelningen i de enklare QbA-vinerna där Classic är torra av lite högre kvalitet (men inte så bra som QmP) och QmP med dess Prädikatundergrupper (Kabinett, Spätlese, Auslese, Beerenauslese, Eiswein och Trockenbeerenauslese) där Selection i princip betyder selekterade Spätlese (eller Auslese) trocken av bättre kvalitet.
Det går även att förstå att Erstes Gewächs(EG) används för de högkvalitativa torra vinerna i Rheingau och Grosses Gewächs(GG) används av medlemmar i VDP (producentsammanslutning) för motsvarande viner i alla regioner utom Rheingau och Mosel, ja förutom att producentorganisationen Bernkasteler Ring i Mosel också får använda benämningen.
Möjligen kan vi också ta till oss att Erste Lage betecknar en av VDP klassificerad vingård eller ett läge, men att det dessutom kan vara benämningen på ett torrt QbA-vin från en sådan vingård i Mosel.
Det är här någonstans, särskilt när man ovanpå detta börjar blanda in trocken, halbtrocken, feinherb, lieblich/mild/restsüss, süss och edelsüss, som man inser att man måste börja läsa på igen och koppla in hjärnan i ett lite aktivare läge än normalt.
Lägger vi därtill ytterligare kvalitetsbeteckningar som Goldkapsel, stjärnor (*, ** eller ***) och Fuder (vat) nummer så är förvirringen näst intill total och man ångrar att man inte bara drack vinet rakt upp och ner utan att fundera så mycket.

Denna långa inledande utläggning eftersom vi inte lyckas fånga mängden sötma och syra i vinet för dagen och har svårt att förstå beteckningen feinherb (som vi trodde var en sötma ungefär mellan halvtorr och halvsöt). Något facit lyckas vi inte hitta men 2011:an har en restsötma på 16,8g/l och syra 7g/l.
Näsan får sitt med förväntade skiffertoner, ananas, burkmandariner och lite gula äpplen men i munnen handlar det mest om en skoningslös kalk- och nästan treoliknande tungfräsarmineralitet förutom en mikrobubblig spritsighet. Man kan ana viss restsötma, sannolikt 9-18g/l (= halvtorrt), och här finns en hyfsad syra men inte som borde dölja mer sötma än så. Det är spretigt, inte alls sammangjutet och har nästan ofräscha mineraler som ligger som ett lock på det hela.
Vi köpte det i Bernkastel-Kues för 9.90€ och det var inte värt pengarna. På SB tar man 159kr för 2009 års modell. Kanske är det bättre men välj något annat i stället för säkerhets skull.
81