onsdag 31 juli 2013

Ojai White Hawk Syrah 2004


Jo det händer (hör och häpna) att vi då och då ger oss iväg från våra vanliga hemtrakter i vinets värld. Helt frivilligt. Man måste fortsätta att vara nyfiken och försöka vidga vyerna även genom att gå tillbaka till sådant man uppskattade förr men sedan ratat. Blicka både framåt, bakåt och åt sidan. Allt för att inte missa något väsentligt. Det händer grejor med vinerna och preferenserna är föränderliga om än i mindre omfattning och hastighet nu än förr. Frågan är - kan de även ändra sig tillbaka?
Ur gömmorna plockar vi därför fram ett vin införskaffat för flera år sedan och av en typ vi aldrig köper nuförtiden. Om vi minns rätt var det Anders Röttorp som tipsade på DI:s nätupplaga som vi följde då. Vi har genom honom hittat mycket bra, som åtminstone kring mitten på 2000-talet passade våra smaklökar. På senare år har vi, i alla fall på hemmaplan, undvikit viner från USA. De vi fått på provningar har bara bekräftat vår uppfattning om ibland närmast dödsbringande frukt- och fatbomber utan finess som kanske borde finnas nedtecknade i någon FN-konvention för otillåten kemisk krigsföring. Visst har vi förstått att det finns undantag men i så fall har de legat utanför våra ekonomiska ramar eller varit svåra att få tag på.
Vi hoppas på förändring och ser tiden an. Kanske håller ändå något på att hända over there, liksom i övriga vinvärlden. Kanske händer något även over here? Med oss själva alltså. Om vi tränar lite på tyngre viner än vanligt. Så att vi kan mötas på halva vägen.
The Ojai Vineyard är knappast några amatörer och många av vinerna brukar få höga Parker- och Gallonipoints. So what säger vi...

Ojai White Hawk Syrah 2004
Tät mörkt opak vinröd färg
Kaffe, rostade fat, mörka bär, menthol i doften.
Fyllig munkänsla, kraftfullt. Mullig mörk frukt med plommon. Choklad, kaffe, menthol. Måttlig syra, måttliga tanniner, viss pepprighet. Bra längd.
87

Jahapp. Snabb standardnotering utan krusiduller avspeglar att det här var korrekt utan att fånga våra hjärtan. Vi konstaterar att detta är utmärkt till kvällens grillning men skall man köpa ett bra grillvin behöver man knappast shippa det från USA, låta oss lägga ut flera hundralappar och spara vinet i flera år. Fast då hade vi inte vetat det lika säkert som nu.
Naturligtvis handlar det om att stilen och vår smak inte går ihop.
Vi hoppas på förändring och ser tiden an...

söndag 28 juli 2013

Bokslut


Plötsligt har det gått ett år sedan bloggen startades och det är hög tid att stanna upp och reflektera kring detta. Hur blev det egentligen? Har vi uppnått syftena och hur ser framtiden ut?

Huvudsyftet med bloggen var i alla fall från början ökad kunskap, helt i eget intresse:

- Ökad kunskap genom att mer systematiskt studera och analysera både viner, producenter och regioner.
Tanken var att genom skrivandet känna lite press att ta reda på mer om vinernas bakgrund. Tja vi har väl inte alltid orkat det, men har i alla fall lärt oss långt mycket mer än tidigare genom research innan dokumentation.

- Ökad kunskap genom kontakt med andra bloggare och läsare.
Efter att ha blivit så väl mottagna av flera av våra största blogg- och vininspiratörer och deltagit i provningar tillsammans med dessa, måste vi säga att den förhoppningen har uppfyllts med råge.
Dessutom har kunskaperna förstärkts extremt mycket genom att undertecknad (vi provar vinerna båda, men bara jag skriver) fick för sig att läsa in teorin och gå upp på praktiken till Munskänkarnas trebetygsprov. Detta ledde i sin tur till att vi båda numera är med i en provningsgrupp med flera av Malmös mest rutinerade munskänkare. Det har också blivit ett lyft.
Vi fick också möjlighet att prova lite andra viner än vi brukar, genom att skriva en artikel om Portugal i BK-Wine, tack vare blogg- och twitterkontakt. Vi hoppas att fler sådana tillfällen kommer.
Däremot har det varit betydligt klenare med diskussioner och konstruktiv kritik i kommentarsfälten. Tycke och smak är ju inte så mycket att diskutera men några gånger har vi själva retrospektivt upptäckt felaktigheter i bloggposter där korrekturläsningen uppenbarligen varit slarvigt gjord initialt. Ändå är det nästan inget som påpekat något. Kanske har det inte varit så många konstigheter då, eller läser man slarvigt?

Ett delsyfte var:
- Att inspirera andra som kommit en bit på vägen i sitt vinintresse, men som tycker att de bloggar som funnits längst blivit allt för avancerade och avhandlar viner som är svåra att få tag på. 
Nja, inte för att vår blogg är så avancerad men visst har det snabbt blivit extremt nördigt. Kanske var det så redan från början utan att vi såg det. Även om vi försökt att skriva förutsättningslöst enbart utifrån det vi själva är intresserade av, så var preferenserna redan från början snarlika flera andra bloggares och nördigheten därigenom närmast oundviklig. Efterhand som man lär sig mer blir det gärna mer nischat även om man försöker vidga vyerna. I alla fall hade vi inspiration, både att ge och få, som en liten ambition redan från början.



I alla fall har vår vinkunskap ökat väldigt mycket bara på ett år och om vi nu skall blicka framåt är frågan om vi orkar driva bloggen vidare? Den har visserligen blivit lite av ett gift där det ofta är svårt att avstå från att skriva om vinerna vi provat, men man undrar samtidigt hur meningsfullt det är att dela med sig av det i bloggformat? Kanske kan man lika gärna skriva korta notiser i Cellartracker?
Även om vi enligt besöksstatistiken (vad det nu egentligen står för) fått betydligt fler läsare än vi trodde från början, säger detta ingenting alls om bloggens kvalitet. Tro det eller ej men vi är faktiskt helt ointresserade av att jaga höga besöksiffror. I så fall kunde vi lagt in ett kort inlägg varje dag eller börja skriva om mat, men det tillför inte oss något (även om vi uppskattar andra sådana bloggar).

Oavsett vilket, kära läsare, tack för ett mycket trevligt och för oss givande första år. Vi är anonyma för att vi vill att vinerna skall stå i centrum, inte vi själva. Däremot undrar vi vem som läser detta, hur stor behållningen är och vad vi kan tillföra den befintliga svenska vinbloggosfären? Vi tror att det är de redan frälsta som läser vinbloggar och hur stort är då intresset för ytterligare en i mängden? Vad vill ni läsa? Skall det skrivas ännu mer om länder/regioner, resor, producenter eller bara om enskilda viner? Hur mycket större blir läsvärdet av de små anekdoter vi försökt lägga in ibland?  Kanske skall vi skippa detaljerna i doft- och smakanalyserna? Läser verkligen någon dem?
Nu efterlyser vi, tro det eller ej, inte en massa ryggdunkande utan vill verkligen få konstruktiva synpunkter (ja vill ni tvunget klia oss lite på ryggen så är det naturligtvis ok). Kanske är vi redan bloggberoende och kan inte låta bli att köra på som tidigare, men det känns som att vi behöver input för att fortsätta. Trots allt tar bloggandet mycket tid och det finns en hel drös med andra bloggar för er att läsa. Har vi nu dessutom uppfyllt vårt ursprungliga kunskapssyfte så behövs stimulantia i form av feedback.


fredag 26 juli 2013

Triss i Aglianico - tre regioner, tre årgångar


En druva, tre regioner, tre årgångar. Tänk vilka variationsmöjligheter det finns och så olika det kan bli.

Basilicata får väl närmast betecknas som det klassiska ursprungsområdet tillsammans med Campania men det görs en del viner på Aglianico även i Puglia och i liten omfattning i Molise, där annars Montepulciano är den vanligaste blå druvan. Generellt har Aglianico potential att ge fylliga viner med lagringspotential tack vare rejäla tanniner och bra syra även i varmare områden.


Di Majo Norante Contado Riserva 2007
Julkryddor, trä och cola i doften. Modern fatad sangiovese är en fullt rimlig gissning från kvällens blindprovare. Påminner väldigt mycket om det, men lite väl mycket tanniner kanske. Ganska fatig lätt träig smak, men ändå på rätt sida gränsen. Mediumplus tanniner, medium syra. Något gles mitt och frukt med lite varma plommon och körsbär. Lite väl fatat men här finns ändå något som tilltalar oss.
85-
Första gången vi dricker ett vin från Molise överhuvudtaget. Producenten tillhör de kändaste därifrån. Kan löna sig att kolla upp igen. Inte alls oävet och 105DKK på Superbest är ganska sympatiskt.


d'Angelo Aglianico del Vulture DOC 2009
Bättre syra, bättre frukt, bättre tanniner, bättre balans, bättre allt även om det inte är ett stort vin. Här finns en del lustfyllt stalliga toner ff a i doften. Smakmässigt dominerar syrliga körsbär och ganska återhållsamma fat. Både tanniner och syra över medel och klart mest aglianicotypisk av kvällens viner med fin italiensk frukt och i bra balans för sin ungdom. Medelfylligt och utmärkt till pastan med grädde, vitlök, snabbfrästa oxtärningar och en skvätt tryffelolja. 
87+
Jodå. 95 MUK hos Carlo Merolli är prisvärt så det stänker om det.


Villa Schinosa Aglianico Puglia IgP 2010
Vanilj och multiplexvitaminer dominerar doften. I munnen lägger vi till blåbär, russin, ännu mer vanilj, sötma, fikon, tobak, närmast obefintliga tanniner, men syra kring medium. Varmfruktigt så det visslar om det. Puglia/Primitivo gissas. Helt rätt tänkt. Eller varför inte gissa på en gles lågbudgetripasso från Veneto? Ingen finess alls.
81
Oj så olika det kan bli för 95 MUK på samma inköpsställe. Det står 2008 på Carlo Merollis hemsida på det sista vinet, men 2010 var det som leverades till oss. Frågan är om det spelar någon roll upplevelsemässigt, vi har ingen riktig årgångkoll på Puglia. Var det så varmt 2010?


I alla fall klart köpläge för d'Angelos bas-aglianico om man vill ha ett typvin av bra kvalitet till rimlig penning.

En annan aglianicojämförelse finns nyligen gjord här.

onsdag 24 juli 2013

Kühling-Gillot 2007 Oppenheim Sackträger Riesling GG


Känd producent. Riesling Grosses Gewächs.
Vad kan gå fel?
Första tanken besvikelse. För lite syra för mycket beska. Stumt. Kan riesling komma in i tunnlar?
Under kvällen och utan mat växer vinet. Mineraliteten är fantastisk och det finns ett djup man inte hittar i allt för många viner. Det första intrycket av avslipad syra består men man kan bortse från det i det ymniga flödet av oljemineraler och lättsam men lustfylld frukt så är det inget dåligt vin. Skam vore annars från en sådan bra producent.
86
Ändå undrar man. En riesling utan hög syra? Finns här en defekt trots allt? Tilbud/restsalg på Atomwine.

söndag 21 juli 2013

Skånsk vinslakt #2


Sammankomst på hemmaplan med Billigt Vin (Ingvar)Finare VinareItalienska Viner och Vinosapien.
Och Sydsvenskan som dagen innan varnade för att extrem torka hotade Skåne...

Framför allt är det tre saker jag reflekterar över efter denna kväll.

1) Respekt. Får man verkligen göra så här med kvalitetsviner? Vi pratade om det under kvällen. Man kan se det som respektlöst mot både vinerna och inte minst vinmakarna som lägger ner sin själ i vinet medan vi fäller ett omdöme efter en kort stunds reflexion, diskussion, spottning och vaskning. Samtidigt är det väldigt lärorikt och berikande. Orsaken till att göra så här är naturligtvis att vi själva är besjälade, ja i det närmaste besatta, vill prova mycket, lära oss mer och samtidigt så väldigt gärna vill dela med oss till medprovarna.

2) Provningsförhållandena.Visst borde vi prova varje flaska för sig med/utan mat i lugn och ro. Sannolikt hade omdömena i vissa fall blivit annorlunda. Återigen - hur mycket kan vi lita på omdömen efter storprovningar?
Det blev inte minst tydligt en sommareftermiddag/kväll hur viktigt det är att temperera vinerna rätt när vi provar så här många viner med olika temperatur. Inte helt lätt med logistiken med många provare, tillresta från olika håll. Man kände väldigt tydligt vilket vin som borde ha lägre (eller högre) temperatur.

3) Kunskapsbanken. Imponerande vilken sanslös kunskap och analytisk förmåga det finns hos det här gänget. Tack alla för en mycket trevlig eftermiddag/kväll!


Jo vi vet att ni vill ha poäng också, även om ni aldrig skulle erkänna det...
Ta det bara med större nypor salt än vanligt vid en sådan här mastodontprovning.




Seehof Riesling Sekt 2009
Lite tungt ej så spänstigt. Blir övertydligt när bubblorna försvunnit. Drick ungt.
85



Paul Blanck Furstenum Riesling Alsace Grand Cru 2002 
Honung, botrytis, lite alsacefruktsötma, begynnande mognad. Gott och ganska mineraliskt, fylligt men elegant för åldern men lite mer syra önskas.
87




Von Winning Riesling GG Kieselberg 2011
Mineralrökare, medelfyllig med lätt slutbeska. Ingen finess direkt. Levde inte upp till förväntningarna. Håller med IV att syran hade behövt vara högre för att vinet skulle lyfta.
86




Isimbarda Riesling Vigna Martina 2010
Att kvällens bästa Riesling skulle vara italiensk från Oltrepo Pavese var kanske otippat värre. 105 DKK hos Winewise måste betecknas som fynd.
Lite sprits, bra mineralitet men även här tål vi lite mer syra.
88




Maran Bagratuni 2011
Armenien
Eldigt parfymerat stickigt. Salubrin?
<70




Silvano Follador Valldobiadene Brut Superiore di Carrizze 2012 Nature Prosecco 
Blommigt, parfymerat, mineraliskt med minimal fruktsötma, fin mousse. Charmigt tyckte många. Själv stördes jag av blommigheten.
85-




Gatti Prosecco 2012
Det här är grejor! Flaskjäst old school Prosecco. Äpplemust inte minst i doften. Snustorrt mineraliskt.
Underbart när Ingvar kommer direkt från Italien med väskan fullpackad och med handtagen på trekvart. Hjältedåd.
88+




Chateau de Crémat 2010 Bellet
Eldigt svavlad fänkål, oljig besk syntestisk vaniljarom.
Lågbudgetparfym som man förr kunde hitta på Möllevångens loppis.
79




Domaine de la Tournelle L'Uva Arbosiana 2012
Nej det här var ingen bra Poulsard.
Klent, intetsägande utan finess. Smultron, apelsin, ej så mineraliskt. Intetsägande.
81




Cascina Tavijn Grignolino d'Asti 2011
Smörkola, jordgubbar. Bra bett i tanniner.
IV har höjt förväntningarna inför kommande årgång som lär vara annorlunda och t o m ännu godare!
87+




Az. Agr. Campogrande Cinque terre 2009
Elio Altare inblandad i detta projekt.
4 dagar skalkontakt, ståltank
90% Bosco 10% albarola
Bra struktur o längd. Lite sälta och möjligen svagt peppriga tanniner finns det minsann. Rikigt kul att testa. Bra inte minst till mat.
87




Raboso Gatti 2010 Marca Trevigiana IGT
Naturtoner, animaliskt, mkt fruktigt, hög syra, högdos tanniner.
Nja. Spretigt tänker vi först men smuttar en klunk innan vaskning dag 2 och tanninerna är klart nedtonade medan fruktigheten består. Betydligt bättre då.
86




Francuska Vinarija Zelja Cuvée Merlin 2009 Serbien
Hur ofta dricker man gamay från Serbien? FV hittade sådana toner i slutet men vi är tveksamma. Franskt par som gör vin i Rogljevo i östra Serbien nära Rumänien. Läs här
Rätt bra syra, mineralitet, fudgeton. Tyvärr lite väl varm, syltig frukt.
84




Ganevat Cuvée de l'enfant terrible 2009
Poulsard, Jura
Florala toner, antydd spritsighet, tång, mineraler, lite permanentvätska, smultron.
Så här skall en bra poulsard smaka.
88




Cornelisen Contadino 9 2011
Salubrin naturtoner parfym, lösningsmedel, kryddor
Enormt mkt syra och tanniner
Cornelisen imponerar inte på oss denna gången heller.
80?




Les Chais du vieux Bourg 2009 Pinot (Savagnin) Noir
Bloggat här tidigare.
Fudge, jordgubbe fin syra.
Vi gillar det här mycket fortfarande. Men så är mycket tanniner var det väl ändå inte?? Definitivt ingen saft som Kronevin försökt vitsa till det med.
88




Baita Sales Terrano 2011
Purpur. Ungt, stram struktur, lite vitpeppar Massor med frukt, mkt hög syra. Vinbär, körsbär, viol. Suveränt matvin.
88




Carema Riserva 2007
Körsbär, nypon, läder.
Bra struktur, fina tanniner hög syra men får ändå ingen riktig känsla för detta. Försvinner lite.
86




Weisskopf Les Rocher des Violettes 2010 
Möjligen inte så fokuserat tyckte någon men vi gillar verkligen det här. Klassisk Loire Cab Franc från Touraine med kalkiga mineraler så det stänker om det.
88




Dom.Romaneaux-Destezet Saint Epine Hervé Souhaut 2010
Peppar gräs lite parfymerat. Chark. Lätta naturtoner
Mediumsyra bra tanniner, fin balans och viss elegans.
Såhär skall det smaka från Saint Joseph!
90



Teran Riserva Skerk 2006
Lakrits, sälta, körsbär, läder.
Mkt frukt, hyfsad spänst, kanske lite gröna toner
86




Pietra Teran 2006
Syra fudge mkt frukt.
Här finns en röd tråd i Ingvars viner från Norra Italien. Jamen visst är det bra grejor men man måste gilla frukt och syra.
87




Burlotto Barolo Monvigliero 2009
What??!
Spretigt kantigt spritigt sötma jordgubbar. Otippat värre. 
Nej tack!
82?




Dario Princic Cab Sauv 2001
Korkat. Synd...




Le Piane Mimmo 2010
Provat tidigare. Vi gillar det denna gången också. Slankt med distinkt syra, behagliga tanniner. 70% Nebbiolo, 25% Croatina, 5% Vespolina.
88



Montervertine 2005, magnum.
Lite över kanten? Inte som senare årgångar i alla fall, men ack så kul att prova!
Begynnande mognad, hyfsad syra. Lite intesägande och förvinner i mängden.
85-




Domaine du Banneret 2010Ch9dP
Eldigt viss sötma jordgubbe viol?
Tja. Vi har inte lärt oss uppskatta detta ännu.
86?




Le Pech Abuse 2006
Inte som när vi provade på plats i Buzet i våras.
Rejäla träiga tanniner, värme, stalltoner, viss eldighet. 
Hur mycket påverkar provningsförhållandena? Besvikelse.
85




Franco Conterno Barolo Riserva Sette Anni 2004
Sötma, värme, mandel, lite utvecklat, läder, plommon,  rätt bra med tanniner men vi går inte igång på detta även om vi skulle vilja.
86




Warre & Co's 1963 Vintage Port
Mandelmassa och spritiga körsbär. Svårt att bedöma i sammanhanget.




Ch Belingard Monbazillac 2007
Mer syra tack. Blir lite väl platt annars. Inte översötat åtminstone. Men vad begär man för 60kr?
84




La bulle gamay, P.U.R.
Jo vi klämde in detta också innan sista bussen gick. Trevligt lätt smultronsötma som var tänkt till desserten, men dricks nog bäst ensamt som läskeblask en högsommardag. Befriande 8% alkohol och moussen höll hela dagen efter också.
85

Mer läsning om provningen finns här och här.

Ett dygn senare gjorde vi storkok. En fantastisk kycklinggryta baserad på Châteauneuf du Pape, Montervertine, Savagnin Noir och en skvätt Serbisk gamay. Kan rekommederas...

torsdag 18 juli 2013

Frédéric Mochel Altenberg de Bergbieten Alsace Grand Cru Riesling 2001


Det är sällan vi hajar till så där riktigt av en Riesling från Alsace. Sannolikt har vi druckit för få av de riktigt bra med några år på nacken. Här har vi ett i alla fall!

Gyllengult. Underbar doft med måttliga mognadstoner, honung, lite nötter, mineraler med endast en gnutta petroleum. I munnen dominerar syrorna. Torrt men möjligen med en minimal restsötma som höjer frukten fylld av äppleskruttar, lime och citron. Ganska mjuk textur, medelmineralitet och en utmärkt längd och kraft. Dag två är det om möjligt ännu bättre.
91+
Oj så gott det här var! Gåva, köpt i Luxemburg till okänt pris. Tack!
Här kan ni läsa mer om producenten.

tisdag 16 juli 2013

Graci Etna Bianco 2011


Alberto Graci gör viner från druvor som växer på Etnas sluttningar i trakterna kring Passopisciaro.
Så lite intervention som möjligt är parollen. Vi har tidigare druckit basversionen av hans Etna Rosso där vi störts lite av att det varit lite väl präglat av cassis och svarta Bassetvingummin liksom vi tyckte senast om mellanklassvinet Quota600 som testades här.
Förväntningarna på det vita är därför inte skyhöga även om vi minns tidigare årgång som bra utan att vi har några smaknoteringar att gå tillbaka till.
Gjort på 70% Carricante och 30% Catarratto utan någon träkontakt alls, endast cementtank och flaska.

Ljusgul färg med doft präglad av citrus med citron och mandarin, gula blommor och svagt rökiga mineraltoner.
Citrus med något mer apelsin i smaken.  Medelfyllig och antytt fet munkänsla. Bra uppbyggt, stabilt och väl sammangjutet utan att vara klumpigt. Rent och fint med härlig mineralitet mest av järnkaraktär. Drygt medelhög syra och en längd kring medium. 
88+

Gediget utan att vara tråkigt och ett alldeles utmärkt vin till både fisk och kyckling, men klarar garanterat en hel kväll utan matsällskap.

söndag 14 juli 2013

Domaine de l'Octavin "Commendatore" 2010


Trousseau, en av Juras tre blå huvuddruvor kallas lokalt också för Trousseau Noir. Den kan vara samma druva som Malvoisie Noir i departementet Lot i sydvästra Frankrike och eventuellt Cabernet Gros i Australien. Säkert är i alla fall att den är en synonym till Bastardo i Portugal, som huvudsakligen används till Portvin och i sällsynta fall till Madeira. Ursprunget är emellertid Jura och hur den hamnat i Portugal och i viss mån i en liten del av Spanien är okänt. På senare år har den faktiskt också börjat få fäste i liten utsträckning i USA som ett elegant alternativ till mastodontvinerna där. Historien bakom finns här och hos Frankofilen som också provat ett av dessa viner.

Att den är ganska känslig för både läge och jordmån kanske förklarar att den endast står för 150 ha (8%) av Juras totala vinareal, även om denna siffra långsamt ökar. Huvudsakligen odlas den i ett mindre område (Montigny-les-Arsures) kring Arbois.

Druvan har lite tjockare skal och ger generellt något mer koncentrerade viner med lite högre tanninhalt jämfört med Poulsard, en annan Juraspecifik blå druva som vi bl a nämnt här tidigare. Ändå är Trousseauvinerna ganska lätta och inte sällan blekt röda, trots att de ofta används i blandningar med Poulsard och Pinot Noir i syfte att tillföra djup och struktur. 

Som kuriosa kan nämnas att Trousseau Gris är en färgvariant som sannolikt inte finns i Jura utan växer i Kalifornien, där den ibland kallas ”Gray Riesling”.

Domaine de l'Octavin är en renommerad Juraproducent vars Poulsard "Dora Bella" provats av oss tidigare med behållning.

Domaine de l'Octavin "Commendatore" 2010 (100% Trosseau)
Inledningsvis lite väl reduktivt men under kvällen rätas både doft och smak upp och dag två är biotonerna helt borta. Framför allt finns här rikligt med gula blommor varvat med färska mosade smultron och lättkokta jordgubbar, en knivsudd kanel och en viss szechuanpepprighet. I munnen ger det ett mycket mjukt anslag i såväl gom som tunga trots att syran är över medium och mineralerna är tydliga som sig bör. Vi finner en minimal sötma. Smaken i övrigt är i harmoni med näsans intryck.  Vinet är lätt i sin struktur och inte alls olikt Poulsard i sin framtoning. Ett pluspoäng dag 2.
88-








Infon kommer mest från Wink Lorch's websidor och Oz Clarke's Grapes & Wines


onsdag 10 juli 2013

Montevertine 2010


Medan benämningen kändisviner för de flesta betyder att mer eller mindre avdankade musiker och tv-personligheter lånar ut sitt namn till en etikett och lägger på några tior på ett redan halvtaskigt vin, är vår högst personliga definition av kändisviner en annan.
För oss representerar det för tillfället ett antal viner i 200 kronors klassen som tillhör toppskiktet på denna prisnivå. Kändisskapet består helt enkelt i att de sedan tidigare är kända av oss och naturligtvis av riktiga vinkännare på professionell nivå.

Vi har nämligen blivit bortskämda den senaste tiden med nya årgångar av just sådana viner som släppts likt gnistrande pärlor på rad. Occhipintis Frappato 2011 och SP68 2012, Cerbaiona Rosso di Montalcino 2010, Keller Riesling von der Fels 2012, Rinaldi Langhe Nebbiolo 2011 och nu senast Montevertine 2010.

En märklig och tråkig gemensam nämnare är att inget av vinerna finns att tillgå på Systembolaget (jo Keller kommer väl, men till ett dyrare pris). Här rör det sig alltså om världskända seriösa högkvalitativa producenter med extremt goda viner i ett prissegment som borde kunna tilltala en hel del kunder och därmed också en svensk importör. Tur för oss att vi har nära till Danmark, men det gäller ju inte för alla.
Skall det behöva vara så här?

Montevertine 2010
Heliga Madonna så gott det är!
93

lördag 6 juli 2013

Kabinettgiganternas kamp: Egon Müller - Tim Fröhlich


Egon Müller anses av många som rieslingvinernas mästare medan vår favorit det senaste året har varit Tim Fröhlichs Naheriesling. Inte minst på kabinettfronten. Nu får väl sägas att vi aldrig har druckit Egon Müllers rieslingkabinett som först i våras hämtades hem från beställningssortimentet. Inte minst för att priset bär respekt med sig. Men är det någon gång det skall drickas är det väl så här mitt i sommaren och det känns oundvikligt att ha Schäfer-Fröhlichs kabinett som referens bredvid, även om ursprunget är olika.


Egon Müller Scharzhofberger Riesling Kabinett 2011
Ljust gulvit, minimal visuell spritsighet i botten på glaset. Något sluten doft som öppnar upp lite under första kvällen. Gula päron, lite ananas, citruszest, vita blommor och våt sten utan några skiffertoner. Medelfylligt, klart och friskt som källvatten med hög mineralrikedom av kalkkaraktär. Gula päron även i munnen liksom en del ananas men citrustonerna är mer åt apelsinhållet även om frukten är ganska stram. Återhållsam sötma och en överhuvudtaget ganska tight upprätad kabinett med drygt mediumhög syra och medium längd. Lätt, stram, daggfrisk och högmineralisk. 
92

Schäfer-Fröhlich Schiefergestein Bockenauer Kabinett Riesling 2011 
Ljust vitgul. Rikligt med små spritsiga bubblor som även noteras på tungan. Doftmässigt större och fruktigare med mer guläpplighet och lite gråpäron men även här riklig mineralitet med en hel del våt sten. Doften är också mer lustfylld så som bra Riesling kan vara med mer gula än vita blommor. I munnen är det också storleken större, rundare, fruktigare med en högre andel sötma men även något högre syra och minst lika rikligt med mineraler. Frukten i munnen är som i doften och smaken sitter i något längre än dagens kontrahent. Balanserad, friskt fruktig och mineralisk är nyckelorden.
92


Stilarna må vara olika men här får verkligen Egon Müller en match. Bockenauerkabinetten är faktiskt ännu bättre än när vi senast skrev om det för ett halvår sedan och trots halva priset slutar det med oavgjort. 
Ett plus i betyget för Müllers Scharzhofberger tillkommer under andra kvällen då den blommar upp med ett ökat djup och koncentration och ett fruktigare anslag, samtidigt som Bockenauer blir något plattare men det rör sig närmast om hårklyverier. Sistnämnda kan i alla fall med behållning drickas purung, medan Egon Müllers säkert är ännu bättre om det får ligga till sig lite.

Bättre än så här blir nog inte Riesling kabinett bortsett från årgångsvariationerna hos dessa tillverkare. Jo Forstmeister Geltz Zilliken Rausch kan möjligen ge de här bägge en match men där var 2011 en aning för söt för vår smak.

onsdag 3 juli 2013

Mouton Rothschild, kolatomer och Château Pédesclaux 2009


I semestertider frigörs utrymme i hjärnan.
Så att det finns plats att tänka de där riktigt stora och viktiga tankarna.
Som det här med kolatomernas återanvänding i livets kretslopp.
Qué???

Jo, kolatomen är som bekant en hörnsten i varje levande väsens uppbyggnad. Utan kol, inget liv.
Tänk nu på jorden som en sluten enhet som när den en gång skapades fick sig tilldelat en viss mängd kolatomer. Det innebär att summan av kolatomer på jorden är konstant. De förbrukas ju inte! De byter bara skepnad och värdskap och ingår i andra molekyler och sammanhang än de gjorde från början. Mycket stannar kvar i atmosfären som olika kolföreningar och lite försvinner kanske ut i rymden men oavsett vilket så tillförs vi inga större mängder nytt kol utifrån, möjligen utöver meteoriter och annat rymdkrafs.

Ergo: De kolatomer som finns här i världen, är de som alltid funnits från tidernas begynnelse.

Det är nu de hisnande tankarna väller in likt gigantiska tidvattenvågor.
V a r t  h a r  a l l a  k o l a t o m e r  t a g i t  v ä g e n?
Alltså de som fanns redan innan själva livet började på jorden. De måste ju ha gått från de första encelliga organismerna via fiskar, slamkrypare, kräldjur, fåglar, insekter och växter till däggdjur och människa, som förutom den egna förruttnelsen efter dödens inträdande lyckats elda upp en massa kolatominnehållande produkter med koldioxid som slutprodukt som då i sin tur inhaleras av andra människor och djur förutom allt det som går tillbaka in i växterna för att via fotosyntesen bilda syre som ger liv åt nya varelser som dessutom får i sig de olika kolatomerna på nytt via födan osv osv.
Puh!
Alla de kolatomer som bygger upp oss kan alltså ha befunnit sig var som helst. Politiker kan ha kolatomer som tidigare härbärgerats i motståndarlägret. Västeuropeiska kolatomer kan ha befunnit sig i Mellanöstern och vice versa. Nätvinhandlarna kan bära på kolatomer som vår systembolagschef tidigare gått och hållit på och bag-in-box-vin kan innehålla kol från en gammal barolo, eller ve och fasa - det kan vara tvärtom också...fast kanske inte om barolon är tillräckligt gammal...

Ja ni förstår. Ingen går säker. På något sätt hänger vi alla ihop eftersom vi delat kolatomer med varandra sedan livets skapelse och tidernas begynnelse. För vissa kanske tanken skapar ångest och paranoia, men för oss andra är det bara att gilla läget.
Det man inte kan göra något åt, kan man lika bra släppa taget om.

Så till saken.
September 2004 var vi i Bordeaux för första gången. Vi hade inte alls samma koll på viner som vi har idag, men när vi passerade en av Mouton Rothschilds odlingar hade vi sinnesnärvaro nog att stanna, snabbt hoppa ut och ta några druvor för att smaka. Vi insåg då att Cabernet Sauvignon helst skall drickas, inte ätas. Kärnorna som spottades ut fick sig i alla fall garanterat tilldelat en dos av våra kolatomer och återbördades till den berömda jorden.
Vart tror ni att det kolet tog vägen då? Jo naturligtvis raka vägen ner i marken och sedan upp i vinrötterna för att så småningom vidarebefordras till 2005 års druvskörd. Årgången blev riktigt bra! Vi säger inte rakt ut att det var vår förtjänst, men det ligger nära till hands att tro och visst vore det på sin plats att Monsieur Rothschild hade hört av sig och överlämnat en flaska eller två som bevis på sin tacksamhet och för att återlämna några av våra utlånade atomer.

Men otack är världens lön. Ännu har vi inte sett röken av någon Mouton Rothschild!
Vi krusar inte utan dricker i stället 2009 Château Pédesclaux köpt på systembolaget i höstas.
Slottet, som också det ligger i Pauillac, är klassat som Cinquièmes Cru liksom Rothschilds d'Armailhacodling där vi stannade och årgång 2009 anses även den som bra. Lite väl tidigt att dricka kanske men den som icke provar får inget säkert veta. Druvsammansättningen är på ett ungefär 50% Cabernet Sauvignon, 45% Merlot och 5% Cabernet Franc.

Klassisk bordeauxdoft med svarta vinbär, lite ceder, fruktkaka under ett täcke av mellanrostat kaffe och mjölkchoklad. Även i munnen fatpräglat med kaffe och nykluven ek. Lite klenfruktigt med blåbär, svarta vinbär och viss sötma. Medelfylligt, inte alltför överextraherat och utan plågsam eldighet. Faktiskt riktigt mjukt i munnen. Medium syra, men var är tanninerna? Betydligt lägre än förväntat utifrån ursprung och druvsammansättning. 
88-

Ingen dålig bordeaux men a) Är det värt sitt pris? b) Håller den relativa frukt- och tanninfattigdomen för långlagring?
På a svarar vi nja och på b svarar vi tja. Den som lever får se.
Har en flaska till som intagit viloposition.
Det man inte kan göra något åt, kan man lika bra släppa taget om.
Några år i alla fall.

Fotnot: Den långa ingressen är faktiskt verklighetsförankrad. Det finns bl a forskning där man mäter cellomsättning hos levande varelser och växter genom att följa andelen kol-14 i dna-molekylerna.

måndag 1 juli 2013

Philippe Bornard "l'ivresse de noé" 2007

Även om Jura kanske är mest känt för sin Vin Jaune som görs i sherryliknande oxidativ stil med jästtäcke (voile), utgör det endast 2% av den totala produktionen i regionen. Huvuddelen görs i AOC Château-Chalon som t o m ansökt om grand cru status och där vinet helt enkelt heter Château-Chalon. Här har man helt specialiserat sig på detta vin gjort på endast de finaste Savagnindruvorna som vinifieras på vanligt sätt men där lagringsfaten inte fylls upp helt. Detta tillsammans med minst 6 års lagring ger vinet sin typiska karaktär av lätt oxidation som hindras från att bli fullständig genom jästtäcket som bildas i ett tidigt stadium.
Andra savagninvarianter görs också i Jura. Antingen blandat med Chardonnay eller i ren form.
T ex i AOC Arbois, Juras största appellation som dessutom var Frankrikes första godkända AOC, finns samtliga Juras vintyper representerade.
Hos Kronevin hittade vi en halvlitersflaska med 100 % savagnin i icke oxiderad stil, dvs man fyller upp faten helt (ouillé) så att förutsättningarna för jästtäckesbildning, kontakt med syre och därmed oxidation undviks. Så som man brukar vid traditionell vintillverkning helt enkelt.
Producenten Philippe Bornard är för oss välkänd och vinet minst sagt spännande och en upplevelse.

Färgen är i djupaste guld med ett stick av orange. Det första vi doftar är trots allt antydda oxidationstoner men de försvinner och kvar återstår mognad med gamla skruttar från röda äpplen, aprikos, honung, lakrisal. Även i munnen är det rikligt med frukt. Munkänslan är len och fyllig som aprikosnektar. Här måste finnas en restsötma som lyfter frukten och gör den större utan att det känns sött. Samma spektrum i smak som i doft och det blir bara godare och godare under kvällen. Juramineraliteten är svårhittad men syran är gudomligt hög. 
91

Vinets namn betyder förresten Noas berusning.
Ett alternativ skulle kunna vara Le ravissement de Lessrof - Lessrofs förtjusning!
Ett vin där vi först frynte lite på näsan och sedan bara vill ha mer av. Lite säreget och kanske inget instegsvin till Juravärlden även om det är unikt för regionen. Vi är sålda på just detta i alla fall.

Inte så lätt att hitta rena savagninviner bara. Otto Suenson i Köpenhamn har en  från Domaine Rolet, men i helt annan stil ändå, knastrande torr utan antydan till fruktsötma. Nämnd bland mycket annat här, här och här.