onsdag 31 juli 2013

Ojai White Hawk Syrah 2004


Jo det händer (hör och häpna) att vi då och då ger oss iväg från våra vanliga hemtrakter i vinets värld. Helt frivilligt. Man måste fortsätta att vara nyfiken och försöka vidga vyerna även genom att gå tillbaka till sådant man uppskattade förr men sedan ratat. Blicka både framåt, bakåt och åt sidan. Allt för att inte missa något väsentligt. Det händer grejor med vinerna och preferenserna är föränderliga om än i mindre omfattning och hastighet nu än förr. Frågan är - kan de även ändra sig tillbaka?
Ur gömmorna plockar vi därför fram ett vin införskaffat för flera år sedan och av en typ vi aldrig köper nuförtiden. Om vi minns rätt var det Anders Röttorp som tipsade på DI:s nätupplaga som vi följde då. Vi har genom honom hittat mycket bra, som åtminstone kring mitten på 2000-talet passade våra smaklökar. På senare år har vi, i alla fall på hemmaplan, undvikit viner från USA. De vi fått på provningar har bara bekräftat vår uppfattning om ibland närmast dödsbringande frukt- och fatbomber utan finess som kanske borde finnas nedtecknade i någon FN-konvention för otillåten kemisk krigsföring. Visst har vi förstått att det finns undantag men i så fall har de legat utanför våra ekonomiska ramar eller varit svåra att få tag på.
Vi hoppas på förändring och ser tiden an. Kanske håller ändå något på att hända over there, liksom i övriga vinvärlden. Kanske händer något även over here? Med oss själva alltså. Om vi tränar lite på tyngre viner än vanligt. Så att vi kan mötas på halva vägen.
The Ojai Vineyard är knappast några amatörer och många av vinerna brukar få höga Parker- och Gallonipoints. So what säger vi...

Ojai White Hawk Syrah 2004
Tät mörkt opak vinröd färg
Kaffe, rostade fat, mörka bär, menthol i doften.
Fyllig munkänsla, kraftfullt. Mullig mörk frukt med plommon. Choklad, kaffe, menthol. Måttlig syra, måttliga tanniner, viss pepprighet. Bra längd.
87

Jahapp. Snabb standardnotering utan krusiduller avspeglar att det här var korrekt utan att fånga våra hjärtan. Vi konstaterar att detta är utmärkt till kvällens grillning men skall man köpa ett bra grillvin behöver man knappast shippa det från USA, låta oss lägga ut flera hundralappar och spara vinet i flera år. Fast då hade vi inte vetat det lika säkert som nu.
Naturligtvis handlar det om att stilen och vår smak inte går ihop.
Vi hoppas på förändring och ser tiden an...

8 kommentarer:

  1. Ge inte upp!
    http://www.westcoastwinecountryadventures.com/2008/01/adam-tolmachs-change-of-heart-at-ojai.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Toppen! Det var just detta jag hade i bakhuvudet. Har en PN och en CS 2009 liggande som vi då hoppas mer på. Tack för länk!

      Radera
  2. Förvirrad. En PN 2009 skulle det vara. Man gör ingen Cab. Rätt ska vara rätt.

    SvaraRadera
  3. svajiga amerikaner...lessrofs fokus under år två...
    år tre kanske sydafrikaner...sedan kan det bära till...

    ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamen. Här utvecklas man i ett rasande tempo.
      Nädå, det är ett långsiktigt bloggupplägg som får sin förklaring om några dagar. Dessutom förstår nog alla utom vissa öbor långt från civilisationen att här görs det plats för Toscana & Piemonte 2010 och Riesling 2012. Hade det överhuvudtaget funnits en sydafrikan i detta hem hade den fått följa med på utflykt på lördag. Förstår besvikelsen... ;)

      Radera
  4. Själv ser jag fram emot Vinosapiens Schubert Estate Gooseyard Block 2004 på lördag. Request från Antonia.

    /Patrik

    SvaraRadera
  5. iv - vi har ju restriktioner på antal flaskor som ska öppnas.
    bättre då att fokusera på kvalitet än vask-objekt;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir bara italienskt, således? ;)

      /Patrik

      Radera