Kabinettgiganternas kamp: Egon Müller - Tim Fröhlich

Egon Müller anses av många som rieslingvinernas mästare medan vår favorit det senaste året har varit Tim Fröhlichs Naheriesling. Inte minst på kabinettfronten. Nu får väl sägas att vi aldrig har druckit Egon Müllers rieslingkabinett som först i våras hämtades hem från beställningssortimentet. Inte minst för att priset bär respekt med sig. Men är det någon gång det skall drickas är det väl så här mitt i sommaren och det känns oundvikligt att ha Schäfer-Fröhlichs kabinett som referens bredvid, även om ursprunget är olika.


Egon Müller Scharzhofberger Riesling Kabinett 2011

Ljust gulvit, minimal visuell spritsighet i botten på glaset. Något sluten doft som öppnar upp lite under första kvällen. Gula päron, lite ananas, citruszest, vita blommor och våt sten utan några skiffertoner. Medelfylligt, klart och friskt som källvatten med hög mineralrikedom av kalkkaraktär. Gula päron även i munnen liksom en del ananas men citrustonerna är mer åt apelsinhållet även om frukten är ganska stram. Återhållsam sötma och en överhuvudtaget ganska tight upprätad kabinett med drygt mediumhög syra och medium längd. Lätt, stram, daggfrisk och högmineralisk. 

92

Schäfer-Fröhlich Schiefergestein Bockenauer Kabinett Riesling 2011 
Ljust vitgul. Rikligt med små spritsiga bubblor som även noteras på tungan. Doftmässigt större och fruktigare med mer guläpplighet och lite gråpäron men även här riklig mineralitet med en hel del våt sten. Doften är också mer lustfylld så som bra Riesling kan vara med mer gula än vita blommor. I munnen är det också storleken större, rundare, fruktigare med en högre andel sötma men även något högre syra och minst lika rikligt med mineraler. Frukten i munnen är som i doften och smaken sitter i något längre än dagens kontrahent. Balanserad, friskt fruktig och mineralisk är nyckelorden.
92


Stilarna må vara olika men här får verkligen Egon Müller en match. Bockenauerkabinetten är faktiskt ännu bättre än när vi senast skrev om det för ett halvår sedan och trots halva priset slutar det med oavgjort. 

Ett plus i betyget för Müllers Scharzhofberger tillkommer under andra kvällen då den blommar upp med ett ökat djup och koncentration och ett fruktigare anslag, samtidigt som Bockenauer blir något plattare men det rör sig närmast om hårklyverier. Sistnämnda kan i alla fall med behållning drickas purung, medan Egon Müllers säkert är ännu bättre om det får ligga till sig lite.

Bättre än så här blir nog inte Riesling kabinett bortsett från årgångsvariationerna hos dessa tillverkare. Jo Forstmeister Geltz Zilliken Rausch kan möjligen ge de här bägge en match men där var 2011 en aning för söt för vår smak.