tisdag 26 februari 2013

Bourgogne 2010 hos Otto Suenson i Köpenhamn


Bourgogne är nog bland det mest komplicerade i vinvärlden. Mycket kunskap krävs för att hålla reda på virrvarret av terroir, markägare, druvodlare, vinmakare, négocianter och de otaliga kombinationerna av detta. Därtill kommer naturligtvis årgången. Varma 2009 fick generellt högt betyg. Själva gillar vi kyligare årgångar med mindre kraft och mer finess och den svalare 2010 borde passa oss.
Vi hänger därför på när det ges tillfälle att prova ett gäng burgunder från 2010 på Otto Suenson i Köpenhamn.
Bourgogne kanske inte bara är det svåraste utan möjligen också generellt det minst prisvärda området, i alla fall utifrån våra preferenser, samtidigt som en riktigt bra bourgogne kan tillhöra det mest fantastiska i vinvärlden. Klart är åtminstone att det ställs krav på köparen och helst bör man kanske prova innan köp om man inte är kunnigare än vi. Priserna kan bara var och en värdera. För denna provnings viner får man veta priset i efterhand och naturligtvis visar det sig vara så att våra favoriter kostar mer än vad plånboken tillåter för dagen.
Utbudet hos Otto Suenson kan i alla fall ingen klaga på, så vi passar i stället på att köpa en Pinot noir från Jura och en Bourgogne Passetoutgrain till mer modesta priser och inget man hittar hemma precis.

Korta noteringar och spontana betyg är rakt upp och ner från pappret bara för att ge en liten vink om våra intryck.

Vita
Merlin, Macon Vire -  Clessé (141SEK)
Päron, citrus, mandarin, grapebeska, låg syra, fatigt utan smör(83)

Merlin, Pouilly Fuissé Terroir de Vergisson (231SEK)
Ganska ren frukt, mandarin, mineral, lätt smörig, vanilj(86)

Bertrand Ambroise, Bourgogne (106SEK)
Hög syra, fat, tråkig(83)

Benjamin Leroux, Meursault Village (285SEK)
Ananas, tropisk frukt, gula äpplen, bra syra, smöriga fat (86)

Paul Pillot, Chassagne-Montrachet Village (284SEK)
Svag rökighet, hög mineralitet, bra balanserad syra(88)

Domaine Leflaive, Puligny Montrachet 1er cru Clavoillon (517SEK)
Svag flinta/knallpulver, mandarin, ananas, bra syra och mineralitet(90)





Röda
Joblot, Givry 1er cru Servoisine (200SEK)
Ren lite bärig frukt, lätta fat, fin syra(89-)

Mongeard-Mugneret, Pernand Vergeless 1er cru (274SEK)
Stramare, lite sluten, doften lovar ändå lite mer än smaken. Bra mineralitet(88)

Tollot-Beaut, Savigny Les Beaunes 1er cru Lavieres (236SEK)
Fruktig, lite fatigare, rätt bra längd, medium syra(87)

Ramonet, Chassagne-Montrachet 1er cru Clos Saint Jean (281SEK)
Trä, lätt parfymerad frukt m beska, smultron, kalkmineraliskt(87-)

Comte Armand, Volnay (274SEK)
Ren lustbetonad frukt, slank, lättdrucken okomplicerad(88)

Bertheau, Chambolle Musigny 1er cru (499SEK)
Ren frukt, mogna jordgubbar, milda fina tanniner, bra längd(92)

Robert Chevillon, Nuit St Georges 1er cru Roncieres (411SEK)
Koncentrerad frukt, valnöt, rikligt med finslipade tanniner, bra mineralitet och längd(91)

Comte Armand, Pommard 1er cru Clos des Epenaux (706SEK)
Slank, rätt liten artificiell frukt, smultron, lätt parfym, hög syra och mineralitet, talkiga tanniner(90)

Bertrand Ambroise, Corton grand cru le Rognet (381SEK)
Knallpulverrökighet, svamp, träiga tanniner, bra längd. Extra allt utom frukt. Finessfri!(87)




lördag 23 februari 2013

Château les tours des Verdots 2008, AOC Côtes de Bergerac

David Fourtout är fjärde generationens vinmakare på Vignoble des Verdots 10 km sydväst om staden Bergerac. Vingårdens namn lär komma av den underjordiska floden som rinner under huvudbyggnaden och som kom fram när man skulle gräva fram och bygga källaren. Man lät den vara synlig till en liten del som ett pittoreskt inslag.

Å andra sidan behövs inga sådana extra attraktioner för att man ska kunna sälja sina viner. Här handlar det om seriös vinmakning med kvalitet, ekologiskt tänk och ett brett utbud av såväl torra och söta vita som rosé och röda viner från totalt sex olika apellationer. Sammanlagt har man 13 ha mark till gröna druvor (Sémillon 50%, Sauvignon Blanc 29%, Muscadelle 11%, Sauvignon Gris 10%) och 22 ha till röda (Merlot 50%, Cabernet Sauvignon 22%, Cabernet Franc 14% och Malbec 14%).

Man har delat in sina viner i fyra kvalitetsnivåer. Basvinserien heter "Clos des Verdots".Vi dricker i kväll ett rött från andranivån "Les tour des Verdots" tillhörande AOC Côtes de Bergerac. Nästa steg upp kallar man "Grand Vins Les Verdots Selon David Fourtout" och toppvinerna "Le Vin Selon David Fourtout".


2008 Clos des Verdots Rouge är gjort på 55% Merlot, 33% Cabernet Sauvignon och 12% Cabernet Franc.
I glaset är det gnistrande klart och en nyans mörkare än granatäpplerött. Det är lite mörkmurrigt vid första näskontakten med huvudsakligen begagnade ekfat och choklad men efterhand hittar vi lättare cassistoner varvat med romrussin och bittermandel, ja här finns nästan en gnutta gammalt hederligt björnklister. Medelhög syra, en fin sammetsmatta av tanniner, mediumfylligt med lätt merlotmjukhet på tungan och överhuvudtaget en mycket välbalanserat vin som nog helst skall drickas nu och några år framåt. 
88

Ett hederligt riktigt gott vin som matchar kvällens entrecôte med hemslungad bearnaise med bravur. Inte stort  och sticker inte ut förrän man plötsligt kommer på att det här kommer faktiskt från Bergerac och inte från Bordeaux. Frågan är om vi någonsin fått mer vin per krona. Ni som inte tycker om uttrycket prisvärdhet blundar NU.
C som dricker blint gissar 189SEK. Facit säger 9€. Visserligen köpt på vingården men jo, det här är riktigt riktigt p r i s v ä r t.

Nä nu får vi nog boka en ny resa till Bergerac. Fram med bubbelplast och resväskor!


söndag 17 februari 2013

Pinot Noir/Savagnin Noir 2009 - Les Chais du Vieux Bourg


Om man söker på Savagnin Noir eller slår upp i Oz Clarke's "Grapes and wines" får man förklaringen att druvan är samma som Pinot Noir. När vi frågar Lasse Kruse Rasmussen på KroneVin i källaren på Østerbrogade 56D menar han att det är en näraliggande klon av Pinot Noir. Samma verkar man ange hos vår aktuelle producent. Vi finner det högst sannolikt med tanke på denna druvas benägenhet att klona sig. Det må vara hur som helst med det. Jura är som vanligt intressant och Kronevins utbud likaså. Nackdelen är att man kommer hem med lite fler viner än man tänkt sig. Som plåster på såren får vi med en gratisflaska motsvarande 10% rabatt, eftersom vi inte kan bestämma oss vilket vin vi skall välja i ett fall. Gentilt och tacknämligt. Vi har handlat här tidigare och naturligtvis kommer vi tillbaka.

Les Chais du Vieux Bourg har funnits i Arlay sedan 2003 i nuvarande vinmakares ägo. Ludwig Bindernagel och Nathalie Eigenschenck tillverkar vin med ursprungliga och "naturliga" metoder utan konstgödsel, växtgifter eller insektsbekämpningsmedel. Målet är att bli biodynamiska inom några år. Rankorna växer i märgel- och fossilrik kalkjord, är närmare 50 år gamla och producerar få druvor vilket ju brukar anses öka kvalitén. De pressas i gammaldags träpress och vinifikationen sker i träfat utan modern exakt temperaturkontroll. Back to basic liksom hos många andra producenter i Jura och vi klagar som vanligt inte när resultatet blir så här bra. Kärlek och omsorg kan uppenbarligen löna sig.

Vinet har en sedvanlig pinottransparens om än av det lite mörkare vinröda slaget. Här finns visserligen lite lakritsrot men annars en aromatik mer som av rivet limeskal och färsk ingefära än de traditionella pinotkrydderierna, åtminstone inledningsvis. Om man letar noga i de svaga trätonerna kan man förnimma en svag aning av vanilj trots sannolikt rejält begagnade franska ekfat om vi nu får gissa. Vi känner igen en behaglig men i detta fall inte överdriven Juramineralitet med kalksälta, men här finns ingen antydan till hönsgödsel eller andra biotoner. Det är bara ren fin frukt, något mer skogshallon och smultron än jordgubbar och vinet är behagligt saftigt utan att bli mjäkigt. Tanninerna är obefintliga, det är mjukt på tungan men med en medelhög till hög syra längst bak i munnen och en längd som är något över medel för pinot noir eller dess släktingar. Det må möjligen sakna det allra största finburgundiska djupet och komplexiteten men är så rent och oförfalskat gott. 
Åh vad vi tycker om detta!
91

fredag 15 februari 2013

Forstmeister Geltz Zilliken Rausch Kabinett 2011


De sista veckorna inför det praktiska trebetygsprovet som avlades i hufvudstaden den 9/2 har nog satt sina tillfälliga spår. Mycken vin har sköljt gommen, det har spottats hysteriskt och medan doft- och smakminnet drillats har man på vägen nästan tappat bort själva essensen i vindrickandets ädla konst - att dricka, svälja och bara njuta utan alltför djupsinnig analys.
Vad passar väl då bättre än en tysk Riesling Kabinett. Låg alkoholhalt, lätt sötma och frisk syra är egenskaper som tillsammans potentierar drickbarheten mångfaldigt och hjälper oss att hitta tillbaka hem från vår relativa vintrötthet.
Vi har ju skrivit en del om denna vintyp som tilltalar oss i hög grad. Toppkabinetterna förra året bloggade vi om här. Kanske var det då lite orättvist att jämföra Zillikenkabinetten som ju var från 2010 och inte lika purung som de övriga. Därför är det inte mer än rätt med ett eget litet inlägg nu om 2011 års modell som nyligen släpptes på SB.
Kabinett skall drickas ung har vi sagt tidigare. Hur månde denna årgång vara?

Jo en inledande doft med lätt lustväckande toner av jäst, snabbt utvädrat och följt av gula äpplen,  ananas och lite passionsfrukt både i näsa och gom, väl varvat med en behaglig stenig och endast lätt skifferbeslöjad generös mineralitet. Viskositeten är medelhög med en mjuk men inte fet tungkänsla. Sötman är ytterst balanserad, känns lägre än 2010 och bärs upp fint av en tydlig men alls icke överdriven syra. Möjligen kunde sistnämnda vara ännu något distinktare, men då handlar det verkligen om petitesser. 
91

Jaha. Där satt den igen!
Något syra/sötma-nedtonad och gulare årgång än senast men i sedvanlig toppklass.
Försvinnande gott!

söndag 10 februari 2013

Sortimentsprovning Italienska Magasinet


Det är svårt att inte bli nyfiken på en liten vinimportör som erbjuder viner från Giacomo Fenocchio och Le Piane till bra pris med näthandlarnas kanske lägsta fraktkostnad 150 kr för 6-17 flaskor. Vi fick en försmak på Prowinemässan för en tid sedan och nu är vi på deras sortimentsprovning.
Italienska Magasinet har funnits i 13 år och sålt viner till restaurangbranschen men har relativt nyligen börjat nosa på privatkundsmarknaden via nätet. Producenterna ovan tog man in efter att ha hittat vinerna på Fri Vin-mässan i Danmark och läst om det i bloggar (vi gissar Italienska viner och Billigt vin). Att man tar in dessa i sortimentet för att en av de tre bakom företaget har dessa preferenser visar väl att man verkar importera och sälja med hjärtat. I alla fall Le Pianes viner är knappast för den stora massan. Vi hoppas det blir ändring på det genom åren. Elller kanske inte förresten. Man vill ju nästan behålla det för sig själv.


Sortimentet i övrigt täcker in större delen av Italien och verkar delvis präglat av vad restaurangbranschen önskar. Viner som funkar bra till mat utan att vara alltför slätstrukna. I alla fall är det trevligt med mindre och för oss nya producenter.
De vita Tollo Pecorino 2010 från Abruzzo och  Nausica Inzolia Sicilia IGT 2011 lämnar inga djupare avtryck mer än att de är gjorda på lokala druvor vilket alltid är spännande. Okomplicerade småtrevliga matviner.
Med Casot dan Vian Chardonnay 2011 från Monferrato och producenten Scagliola Busiord höjs nivån ett snäpp. Bara ståltank. Mjuk lite halvfet struktur, väl sammanhållen med ganska bra syra, lite mineralsälta och en svag grapebeska.
Dolcetto Monferrato 2010 från samma tillverkare är också ett tacksamt matvin med endast sparsamma ektoner.

Salvalai Monile Ripasso 2010 är knappast något vi dricker i vanliga fall men den har åtminstone mer återhållsam sötma och alkohol än mången ripasso och amarone.
Från Toscana kommer Petra Zingari 2010 med en allsköns blandning av sangiovese, merlot, syrah och petite verdot. Lite väl publikt och inget vi skulle köpa. Ungefär samma känsla väcks av La Castellina Aureo 2004, bestående av lika delar sangiovese, merlot och cabernet sauvignon. De rostade ekfaten är tydliga men tar inte över. Välgjort med plus för åldern är väl det man kan säga.

En katt bland hermelinerna är Billard Bourgogne Rouge 2011. Den enda fransosen i gänget. Ungt och tämligen okomplicerat bärigt med en stor portion kokta jordgubbar och utan störande fat. Har en oväntat bra längd och det här håller både ensamt och till gåsen. Det kan vi gärna både köpa och dricka mer av.


Men de riktiga godbitarna är de vi fallit för tidigare.

Le Piane Maggiorina 2011 och Le Piane Boca 2006 är kanske inte de mest omedelbara av viner där särskilt det sistnämnda behöver mycket luft för att inte bli alltför syra- och tanninbråkigt. Högkvalitativt!


Giacomo Fenocchio Barolo 2008 har vi skrivit om i positiva ordalag tidigare, men Fenocchios Barbera d'Alba 2010 är nog vinet för dagen. Spontanjäst utan några tillsatta svampar och 10 månader på botti är vad trä det kommit i kontakt med. Friskt med ren fin frukt och bra syra. Lättdrucket utan att vara simpelt. Gärna med mat men slinker ner lätt även utan. En av de godare barbera vi druckit. Närmare 90-poängsklassen för den som gillar betyg.


En utmärkt traditionell Chianti Classico till attraktivt pris är La Castellina CC 2008. Även här ren fin körsbärsfrukt men lite stramare och kärvare med balans i syra och tanniner och med en svagt lustväckande animalisk eller reduktiv ton.


Vi avslutar med dessertvinerna Az. Ag Solidea Passito di Pantelleria 2005 och La Castellina Occhio di Pernice Vin Santo 2003 där sistnämnda är det enda värt att fördjupa sig i. Vi är inte överförtjusta i söta viner men denna vin santo har en inte alltför uttalad russinsötma som balanseras upp av en bra syra. Occhio di Pernice vinerna är intressanta inte minst då de måste innehålla minst 50% sangiovese till skillnad från andra Vin Santo från Toscana där huvuddruvorna är Trebbiano Toscano och/eller Malvasia del Chianti.

Sammantaget en samling viner som borde tilltala många italienfans utan att det därmed är alltför slätstruket. Vi uppskattar att man inte bara tar in viner för de stora massorna och att man verkar verkar använda både hjärta och hjärna.







söndag 3 februari 2013

Château Beau-Site 2008


Ja nu är ju inte vi högkonsumenter av Bordeauxviner och detta tillhör kanske inte de största av viner. Ändå är det befriande med en drickvänlig standardbordeaux anno 2008 efter att vi under vintern blivit besvikna på och har haft svårt att förstå hajpen kring 2009:orna. För oss alldeles för rostade, svulstiga, mörkblurriga och oprecisa i alla fall i prisskiktet kring 2-300 kr. Vi har inte tillräcklig kompetens att bedöma framtidspotentialen men hoppas att de ligger till sig. Liknande tankar har nyligen dryftats från mer bordeauxkunnigt håll här.
Som alltid handlar det mycket om preferenser och de kära klyschorna "Var sak har sin tid" och "Den som lever får se" passar väl alldeles utmärkt i sammanhanget.
Här har vi i alla fall en Cru Bourgeois från  Saint-Estèphe och en svalare årgång. 71% Cabernet Sauvignon, 26% Merlot, 2% Cabernet Franc och 1% Petit Verdot. Jäsning och skalmaceration på ståltankar i tre veckor, lagring i 16 månader på franska ekfat varav 38% nya. Finns på flertalet systembolag för 199:-.

Här ligger trä med lätt till måttlig rostning som en tunn film över krossade torkade svarta vinbär, fin tobak och ungdomen till trots svagt animaliska toner av grisstall. I munnen är det klassiskt av tuggad blyertspenna, svarta vinbär, rejält med slanka syror och något mer grovhuggna tanniner i måttlig mängd. Slankt och lite kantigt i samma person och nästan något italienskt över strukturen men i en annan del av gamla världens smakspektra.
88