onsdag 21 maj 2014

Cinque Terre


Ligurien är generellt mest känt för sina vita viner. Så även i Cinque Terre som är en egen DOC-appellation sedan 1973. De fem byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore ligger som ett färgglatt pärlband längs kusten innan man når La Spezia och Liguriens ostliga gräns. Med tåg tar det inte mer än några minuter mellan byarna om man inte väljer att ta båt som också avgår med jämna mellanrum. Mycket turister men ändå väldigt charmigt.

I Cinque Terre finns det många utmärkta vandringsleder. Vi som inte åkt hit i detta syfte väljer nr 3 som tar c.a 40 minuter och inte är för svår. Ursprungligen är det den gamla medeltida gatan Via Grande som leder upp till 1400-talsklostret 340 m ö h.  När man är framme väntar en fantastisk vy över hela kusten och alla byarna ända till Monterosso. På vägen passerar vi de små vinlotterna som finns här och var på de branta sluttningarna blandat med både löv-och lite barrträd.


Druvorna går delvis till det lokala kooperativet Cantina Cinque terre men det finns även en del som producerar viner på egen hand. Man har vanligen en druvsammansättning med störst andel Bosco (minst 40%) blandat med olika proportioner Albarola och Vermentino och upp till max 20% andra lokala druvor.
Vi har tidigare bara provat ett Cinque terre-vin från Campogrande, ett samarbete mellan baroloproducenten Elio Altare och Antonio Bonnane. 

På plats provar vi i stället vita viner från bl a Cantine Litàn, Burasca och Cantina Cinque terre. Vi dricker även ett från Giacomelli och den närliggande lite större appelationen Colle di Luni DOC som omfattar ett område krin La Spezia och Massa nära övergången mellan Ligurien och Toscana. Här dominerar emellertid vermentinodruvan.

Stilen på de olika vinerna är snarlik. En lätt oljig textur och bakom denna en medelhög syra och ff a fin mineralitet med lite sälta. Frukten är lite svårbestämbar men drar huvudsakligen åt citrushållet. Vinerna är som gjorda för fisk och skaldjur. En händelse som ser ut som en tanke!

Vi smakar också den lokala specialiteten Sciacchetrà, ett passitovin gjort på samma druvor som övriga vita men soltorkade. Resultatet blir ett halvsött till sött vin. Det enda vi testar får oss mest att associera till RX-lim  (den där grå flaskan med röd kork) och russin, så vi kanske skulle ha valt en prisklass högre...

Mer om Liguriska viner kan med fördel läsas här


måndag 12 maj 2014

Bloggvinprovning #7



De här eftermiddags/kvällsträffarna är lika lärorika som avslappnat trevliga och prestigelösa. Fast vi räknade fel förra gången. Då var det nummer 6. Ganska logiskt att det blir nr7 denna gång.
Tack herr och fru Italienska Viner som också sammafattat sina intryck, special guests familjen @FGngen och inte minst till värdparet Vinosapien & A. Ja också Oscar förstås som övervakade det hela. Vi ser redan fram emot nästa gång.



Marie Courtin Éloquense Extra Brut BdB 2007
Massiva syror och ren klar grönäpplighet utan brödighet som först får mig att tro att det inte är champagne. Kvalitén skvallrar om annat. Men hur trollar man bort jästcellsautolys?




Amontillado Tradicion 30 Años
Fin doft som ger löften om sötma men i munnen är det mest platt utan syror, snustorrt och alkigt med lite tångblåsor och sälta. Som halsfluss och jodgurgling. Jo jag erkänner, jag förstår mig inte på sherry.




Californio Syrah 2007 (HdV)
Lättrökt bacon, örter, syra o frukt med viss stramhet. USA är inte första tanken. Bra kvalitet o inga alltför kladdiga fat. Måste ställa om hjärnan till att Kalifornien kan erbjuda annat än drottningsylt o vaniljsås.




Von Blauem Schiefer Riesling 2012 (Heymann-Löwenstein)
Vinosapien var rädd att vinerna var lite väl alkoholstarka (13%), tur för honom att han fick smaka vår dygnsgamla slatt. Håller även dag två med både bravur och balans. Moseldruvig fruktighet, mineralsalter utan störande petrokemi.. Möjligen lite klen syra för att bli ett projekt på längre sikt. Är instegsvinet så här bra borde resten vara värt att testa.




Bressan Pinot Grigio 2006
Gyllengul färg nästan som ljus bärnsten.
Fin lätt aromatisk doft med antydd sötma, pomeransskal, strandmalört och medicinalvätska som vi hittat i de få andra Bressanviner vi testat. Lätta tanniner och balanserad syra. Var hittar man intressantare Pinot Grigio?




Kreis Rou Rouge Cabernet Franc 2012
Blåfruktigt bärigt med lite gröna toner. Svag aspartambeska. Jag blev inte lika impad som andra.




Sattlerhof Gamlitzer Sauvignon Blanc 2013
Tips från @vinpratarna. Bra grejor även om Sauvignon blanc inte är en favorit. Vinosapien spikar ursprungslandet Österrike. Man är inte förvånad, men f-n vet om han inte kände igen flaskhalsen på något sätt, glaskork som det var. 
Friskt och klassiskt fläderblommigt med svarta vinbär och förväntat distinkt hög syra. Bättre mineraler och lite sälta och komplexitet än NZ-SB men kanske inte som riktigt bra Sancerre. Somrigt och charmig utan att bli för mycket.




Domaine Le Rocher des Violettes La Négrette 2010
Hur länge ska det här ligga innan de järnhårda syrorna börjar lätta på greppet. Jag går igång på det här, men det är inget för känsliga tandhalsar. Här kan ni läsa tidigare synpunkter på vinet.




Tenuta La Ghiaia Ithaa Vermentino 2010
Gyllengult elixir från Ligurien som legat på skal, jag minns inte hur länge.
Blommig doft med syrener o gula blommor lätta stalltoner. Aprikosskal och fruktkött med svag beska o pomerans. Små fina tanninknorrar och ett suveränt matvin trots att vi saknar lite syra, men det kan ha med förra vinet att göra...




Domaine Ponsot Gevrey Chambertain Cuvée de l'Abeille 2002
Jordgubbar järn på primärsniffen. Kan det vara annat än pinot? Skulle i så fall vara nebbiolo innan vi sätter tänderna i det. Rent o fint med lite blåa toner o bredd och samtidigt viss skärpa i syrorna. Tanniner se vi knappt röken av.




Domaine Ponsot Gevrey Chambertain Cuvée de l'Abeille 2010
Fantaststisk doft. Fin vaniljton. Jordgubbar järn mineraler.
Ren underbar skyhög syra. Älskar de rena distinkta klarröda bourgognerna. Hur blir det här vid motsvarande ålder som det förra?




Carillon Puligny-Montrachet 1er Cru Les Perrières 2000
Vackert ljust gyllengult
Lite fudge på första inandningen men sedan mognad med tång, mineralsälta, ostdisk och valnötter.
Avrundat med drygt medelhög syra. Aahhh. Det här skulle jag vilja sitta och snacka längre med på tu man hand.




Emidio Pepe Trebbiano d'Abruzzo 2009
Aromatiskt med bra bredd o längd. Passionsfrukt, aprikos.Bra balans med måttliga syror.
En av flera stora ögonöppnare för mig i kväll. Så bra Trebbiano. Man har väl aldrig sett dess like.




P U R Régnié sur Granite 2012
Pors, granskott, kanel, blåfruktighet.
Syra kalk och granit och ändå så mjukt och lent.
P-U-R gör bra beaujolais. Det här är inget undantag.




Sella Lessona San Sebastiano allo Zoppo 2004
Lätt chokladdoppade jordgubbar i näsborrarna.
Hög syra rejäla fina tanniner stramt ganska utvecklat i munnen.
Jag lovar. Det här ska icke mer glömmas bort. Bättre än mången Barolo och Barbaresco.




Domaine Clusel-RochCôte-Rôtie 1999
Svarta vinbär, köttig frukt med härliga syror, elegans, sälta, tång, rök och allt annat vi kan önska av en högkvalitativ syrah. 




Maxime Graillot & Thomas Schmittel Saint Joseph 2011
Och en riktigt bra syrah till, fast rena barnet vilket känns i syrahöjden. Bra tanniner bortom skön blå fukt och ett uns kanelkryddighet från faten, men det lär väl integreras med resten vad det lider.




Cormons Vino della Pace 2005 
Det finns en röd tråd i IV:s vita viner idag.
Gyllengula aromatiska av hög kvalitet. Detta från Friuli är inget undantag. Svårt att spika druvsort bara. I alla fall alla 600...
Aprikos lite mynta, blommor och fullt med aromatik
Bra syra fin frukt, mjuk textur. Finns inget att klaga på någonstans.




Olivieras Colheita Malvazia Madeira 1990
Nu skruvar värden upp nivån ytterligare. Ok, vi fattar, det är såhär madeira ska smaka. Fin syra lite bränd frukt och nötighet. All det där som sherryn tidigare i kväll saknade. Syran mina vänner, syran. Det är den som avgör allt.
Perfekt till parmeggiano som Niklas Jörgensen tipsat om. Hatar ordet klockrent, men inser att det måste användas här.



Cascina Tavijn Barbera d'Asti Superiore 2007 
Ibland tänker man på en producent utan att komma på vad det är för för någon. Känner igen bioäpplena, syrenerna och stalltonerna men kom inte på det där sista avgörande. Tyckte inte syrorna var så distinkta som vi minns detta och tolkade det därför inte som en Barbera. Men det är klart, det har ju några år på nacken. Ett seriöst matvin som vanligt. Aningens fruktsötma och mer tanniner än förväntat. Qualità!




Clos du Papillons Savennieres 2002 (Moelleux)
Jag älskar Moelleuxvinerna med sin lätta sötma och skön Chenin Blanc-syra även om det just i det här fallet kanske borde finnas mer sockermolekyler för att matcha både glass och rabarberkompott. Det här skulle man nog sitta och sippa på egen hand på verandan en sommardag. Oj så gott.




Marchesi di Barolo - Barolo 2008
Lite parfymerad sötma och viss elegans. Stram men ganska okomplicerad. Bra men vi köper inte mer eftersom utbudet av barolo i den här prisklassen är så stort och det finns mer att hämta på annat håll.




Pietro Rinaldi Barolo Monvigliero 2008
Vi har tidigare bara druckit Monvigliero från Burlotto. Det här importeras genom Skånebaserade Ciao Alba som även ordnar vinresor i Piemonte.
18-22 månader i stora ekfat. Fint rökiga mineraler och jordgubbar. Rejäla tanniner, hög fin syra som sig bör. Komplexitet och potential men ack så ungt fortfarande. Pietro Rinaldi vill vi prova mer av, gärna äldre versioner. Även hans Barbaresco lär vara utmärkt.

fredag 9 maj 2014

Castell'in Villa Chianti Classico 2008 vs 2010


Prinsessan Coralia Pignatelli della Leonessa driver Castell'in Villa med bravur år efter år sedan 1968. Ändå hamnar hon under radarn för de flesta. Vi är fullständigt oförstående till att detta fantastiska vinhus inte lyfts fram mer. Är det en medveten strategi? Alla verkar känna till kvaliteterna men hon hamnar ändå inte på förstasidorna. Bara för två veckor sedan fanns hon med bland Toscanas topp-producenter som var inbjudna till ett Antonio Galloni-event i New York. Antinori, Ornellaia, Fontodi, Fèlsina och några till.
Och Castell'in Villa...
Det vilar en mystik över henne. Ändå är hon mycket charmerande och trevlig, det lilla vi pratat och haft mailkontakt. Till synes ingen skillnad mellan Galloni och Lessrof. Snyggt skött och stor respekt.
Som om det inte skulle räcka gillar hon mest botti och svala år som 2008 och 2010.
Vi också.
Oundvikligen måste vi göra en jämförelse mellan hennes basviner som ligger långt över standardenomsnittet för Chianti Classico.

Castell'in Villa Chianti Classico 2008
Tämligen komplex näsa med målarlåda, delvis torkade körsbär, rosmarin, svart te, nypon, kalvläder.
Gommen får lite bärig körsbärsfrukt,hög syra och finpulvriga tanniner. Mer nyanserat komplext och det bättre balanserade av de båda, börjar gjutas samman väl men kan mycket väl ligga till sig många år till.

Castell'in Villa Chianti Classico 2010
Doft: Något mörkare körsbär, mer volatila toner, lakritsrot, örter
Smak: Dovare men samtidigt rikligare körsbärsfruktighet, lite ruffigare struktur som öppnar upp efterhand. Hög syra och något mindre slipade tanniner. Bottitoner som inte är riktigt integrerade än.

Ja det var dag ett det. Andra kvällen dominerar plötsligt fattonerna i 2008:an medan 10:an lyfter lättare. Båda är strama små rackare där vi måste se tiden an. Undrar om inte 2010 drar det längsta strået till slut.
Det är väl få viner som når upp till det här för 119DKK. Imponerande.




måndag 5 maj 2014

Jérôme Jouret, 2011 "Fontaury" - Syrah från Ardèche


Plötsligt händer det.
Blixtrar till när förväntningarna är som minst.
Helt okänt för oss. Bara en chansning på tilbud, 120DKK hos Rosforth & Rosforth.
Den här producenten bör kollas upp.

Jérôme Jouret, 2011 "Fontaury"
Inledningsvis svagt reduktiv och lite köttig doft. 
Efterhand allt mer av Syrahs klassiska 3 b:n. Björnbär, bacon, brasved.
Mjuk fin textur. Rent och mineraliskt. Drygt medelhög syra men något återhållsam frukt huvudsakligen blå i form av blåbär och björnbär men även vildhallon med en klick vaniljkesella, violtabletter, en droppe kaffe och bara en gnutta vitpeppar. Ungt och ändå behagligt balanserat.

Måhända något glest men samtidigt en skön svävande lätthet och renhet och ett riktigt fynd.

Det är just det här vi tycker är så kul. Nytt och otippat högkvalitativt till rimlig penning.