Château La Grave Fronsac 2012 (Vignoble Paul Barre)

Det går inte att bortse från den där kliande kluvenheten vi har när det gäller Bordeaux.
Å ena sidan viner som oftast kostar för mycket, som gärna bygger på högdos rostade ekfat och som dessutom måste inväntas i det oändliga innan de kan drickas med full behållning.
Å andra sidan viner som kan vara alldeles enastående, men där det t o m då kan det infinna sig en klåda av att det är lite tillrättalagt eller för perfekt eller - (vågar vi säga det...) tråkigt...

Så vi lämnar huvudsakligen Bordeaux bakom oss, snokar runt lite i Bergerac med omnejd, öppnar en flaska ibland för att det ju ändå är så fantastiskt gott till entrecôten och bean, tills det plötsligt händer. På sociala medier dyker det upp ett närmast viralt vin från Bordeaux som "alla" pratar om och lovordar -  Château de Puy. Hoppet och intresset väcks och vi påminns åter om regionen och dess viner och möjligheter.

När vi så börjar snurra runt i de här trakterna igen, finner vi en gammal post från den alltid så eminente Bert och hans wineterroirs.com. Biodynamiskt, lågsvavlat brukar borga för viner gjorda med omtanke och hög drickbarhet. Prismässigt i Europa ligger vinerna under 200kr och som om inte det skulle räcka charmeras vi slutgiltigt när vi läser på etiketten:
"Biodynamiskt sedan 1990. Certifierat av vinmakaren".

Humor, en lagom dos egensinnighet och omsorgsfull vinmakning tilltalar oss.
För att inte tala om vinet.
AOC Fronsac, sandig lera, genomsnittligen 30-åriga vinstockar, Merlot/Cabernet Franc/Malbec i procentproportionerna 66/26/8.

Château La Grave Fronsac 2012
Direkt i karaffen är det ljuvligt eteriskt, lätt blommigt i doften med en efterhand allt mer typisk bordeauxkaraktär där Cabernet Franc-komponenten milt men bestämt tar överhanden. Det väcker lust men är helt befriat från stall och andra aromer som kan förknippas med orenheter. Lätt och fylligt på samma gång med en medelhög syra och modesta finkorniga tanniner. När det närmar sig rumstemperatur kommer en liten beska fram på slutet och ska det drickas på egen hand gör det sig bäst närmare 16 än 20 grader. Till köttbiten är det väldigt gott vilket som.

Långt ifrån perfekt men heller inte tillrättalagt och framför allt inte tråkigt och det är väldigt lätt att glömma att det här ligger i 160-kronorsklassen.
Det finns hopp om framtiden, även för vår relation till Bordeaux.


Läs mer på http://www.vignoblespaulbarre.com/

Bloggvinprovning #5

Flying winemakers känner väl alla till men att det även finns flying winetasters i södra Sverige är kanske okänt för en del. De komma från nordöst och nordväst - Billigt Vin, Italienska viner och Vinosapien - gör sitt dagsverke och försvinner igen. 

Kvar sitter vi med 24 flaskslattar och betydligt fler nya lärdomar och funderingar. 

Champagne Fleury Blanc de Noirs Brut
Biodynamiker från Côte des Bar. Rent o friskfruktigt med spänstiga syror utan att bli knastertorrt. På den här nivån är inte champagne alltför överskattat eller överprisat. 301 kr i BS. Mer info hos producenten och hos BK-wine.

Schäfer-Fröhlich Schiefergestein Bockenauer Riesling Trocken 2012
Ja, vi är ju fans av S-F. Denna är snäppet under GG-nivå och därmed kanske ännu mer Riesling för pengarna. Tappat spänsten lite på två dygn i flaskan men från början var den extremt högenergisk med sprittande syrror och mineralitet, lite ljusare citrus och vitare blommor än 2011:an. Torr tysk Riesling anno 2012 känns som en ganska säker investering.

2011 Coto de Gomariz "X" Albarino, Ribeiro 
Hopplöst att blindgissa på de här vinerna. Hjärnan är både i Franken och Chablis. Spanien finns inte i tankarna innan man får facit och därmed blir degraderad från tre- till tvåbetyg av Vinosapien.
Godis o päronsplitt. Hög syra. Lite förvånande svag oljighet på tungan varvat med viss mineralitet. Lite sommar och skaldjur till detta hade varit toppen men i en sådan här provning blir det lite anonymt tyvärr.

Kante Extrò Vino da tavola Bianco

Årgångslöst blandrasvin, grumligt av jästfällning. Fat med malolaktisk fudge och smörkola i både doft o smak. En del citrus och tillhörande blommor. Hög syra men stumt i munnen och en lätt slutbeska? Jäkligt kul att få testa sådana här udda figurer, men skall nog helst drickas på plats med tillhörande måltid.

Moric Sankt Georgen Grüner Veltliner 2010 

Inledningsvis nästan naturvinkänsla med röda bioäpplen, permanentvätska och skiffer i näsan och väldigt fina steniga mineraler i munnen. Hög syra och en gnutta beska på slutet. Gott!

Domaine de la Cibelynne Côtes de Jura 2012

Har bara provat röda av denna producent tidigare och de har varit extremt bra. Det här är snäppet under kvalitetsmässigt. Okända proportioner mellan Chardonnay och Savagnin. Ouillé utan oxidation men ändå med terroirtypicitet. Syra och mineralitet som sig bör. Äpplen och blommor. Svag fatbeska i slutet som känsligare gommar i sällskapet brukar kalla pastej och inälvor.

Clos de la Coulée de Serrant 2005
Vi sniffar lim och lösningsmedel som tillsammans med oxiderade äpplen för tankarna till Loire, Chenin Blanc och naturviner. Har provat något liknande men enklare av annan producent men detta är självaste urmodern. Tänker inte ens tanken Joly, eftersom vi inte trodde att hans viner smakade just så här. Tveksamma till doften men tycker mycket smaken. Får nog fundera vidare på det här.

Mjuk mun, blodgrapebeska, mineraler, hög syra. Fin djup guldgul färg icke att förglömma. 

Domaine Labet vin Jaune 2006 

Svårt att förstå att denna flaska har stått öppen rakt upp och ner i kylen med en liten papperstuss i flasköppningen i snart tre veckor. Mäktiga syror. Tar plats i munnen. Älskar det.

Crna cotar klasicna metoda ekstra brut. Komen, Slovenien 

Det är extremt spännande och lärorikt med de här träffarna där var och en har sin lilla nisch och faiblesse för speciella områden. Detta är gjort på druvan Terrano, eller Teran som det heter i Slovenien där vinet görs nära italienska gränsen. 

Stallig doft, grumlig blick. Mousserande, märkligt, massivt med mineraler, lakrits, salmiak och rök. Faller ihop på två timmar med beska och viss orenhet på slutet men innan dess är det både spännande och gott..

Radikon Fuori dal tempo duemila (Bianco Venezia Giulia, Oslavje)
Grumligt orange med en underbar doft av torkade aprikoser, förnäm emmentaler, pomeransskal, kryddor, fin syra, en svag smörton och minimal beska men det är lätt att ha överseende med faten. Hur kan detta vara 14 år gammalt?
Ett vin att både djupsinnigt fundera på och njuta av. Dagens vin(n)are?

Togni Rebaioli 1703. Vallecamonica.
Degraderad eller ej. Jordgubbar syra, kryddighet och tanniner kombinerat med den ljusa färgen kan väl inte vara så mycket annat än nebbiolo, men Lombardiet går man bet på. Viss stallighet. Tunn struktur och något obalanserat. Eldig känsla trots modesta 13,8%

Conti "Flores" 2012 Colline Novarese Nebbiolo DOC

Nebbiolo från Boca i norra Piemonte? Ja visst är det nästan så. Tanninerna verkar vara just så ruggiga här uppe.
Lite funkigt med mkt syra och stora mängder högintensivt salivnedbrytande tanniner där garnityret nästan sugs ut. Mycket av allt. Mest tanniner men även körsbär och vitaminer. Lite väl ungt men visst gillar vi det här! Kvällens Nebbiolo för oss. Underbart till mat där tanninerna slipas ner lite.

COS Frappato 2011
Man brukar läsa om hur Arianna Occhipinti inspirerats av och lärt sig vinmakeriets konst av sin farbror. Här har vi farbrodern. O:et i COS står för Giusto Occhipinti som tillsammans med sina två vinmakarkollegor gör detta vin. Rent, drickvänligt, charmigt med körsbär,, vinbär, jordgubbar, jordighet, kalkmineraler och fina syror. Det är bara att klunka på om det inte hade varit för att man måste spotta i just detta sammanhang.

Domaine Tissot Singulier Trousseau 2009
Samma tema som COS men mer avrundat och samtidigt ännu mer komplext och mineraliskt. Svarta vinbär, finsk lakrits, jord, tanniner och charm. Efter några timmar smyger sig på en svag beska. 

2012 Arnot-Roberts Trousseau North Coast
Det här är köpt helt på rekommendation av Frankofilen som är bloggosfärens expert på den här typen av viner. Fick inte chansen att prova det när det köptes i NYC för $37. Druvan har man bara här och i Jura. Kan därför inte låta bli att samköra det bredvid originalet ovan och visst finns det likheter. I alla fall när man vet om det.
Underbar doft med små fina svarta vinbär, blå blommor. Fina syror rejäla tanniner. Det här håller sig friskt längre. Inte tusan kan man tro att det här är nya världen. 

2004 Bucaco Tinto Reservado Vinho de Mesa, Portugal 

Snygg doft. Blå lakritsfiskar. Mogen frukt. Syrener, sv vinbär, hög syra, ordentliga tanniner. Vi gissar Bordeaux men får inte ihop det riktigt. Va?? Portugal?? Rent! Snyggt! Gott!

Ronco del Gnemiz Cabernet 2008. Colli orientali del Friuli.
Ganska robust, lite träigt med svarta vinbär fylligt och rejäla tanniner. Ja druvan är inte att ta fel på och ett bra matvin kan vi konstatera.

Elvio Cogno Barolo Bricco Pernice 2006 

Mandelmassa, oljefärg. Hög nebbiolosyra o tanniner som sig bör. Fin doft men väl alkoholeldigt och sötma. Tråkigt. Vi som tyckte att Vigna Elena var så gott. 

Francesco Rinaldi & Figli Barolo Cannubbio 2008 

Yngre men ändå mer återhållet även om här också finns en viss eldighet. Bra tanniner hög syra. Lakrisal och jordgubbar. Traditionell barolo med en liten liten sötma som inte alls stör som i det förra vinet. Bra.

Domaine Charvin 2001 Châteauneuf-du-Pape 

Jo vi blev lovade en gammal CdP av Vinosapien och vi fick det, men har ändå svårt att ta det till oss. Eldigt med lakrits, rökt korv, några gamla ostar, lite sötma, en del mineraler och förvånansvärt kraftfulla tanniner som vi inte hade väntat oss. Det och spänstig syra trots ålder är väl det bästa vi kan säga. Eld och sötma vill vi inte ha som sagt.

Castello dei Rampolla 2012
Amphoralagrat. 100% sangiovese. Inbillar oss att detta behöver mkt luft men det viker ner sig när vi väl dricker det efter 5 timmar på karaff. Innan dess rejält med syror körsbär sv vinbär. I slutfasen den där beska levern, hävdar pastejmästarna VS och IV.

Terre degli Svevi Re Manfredi "Serpara" 2006
Aglianico från hjärtat av Basilicata. Dag två är det väl inte riktigt samma klass och spänst men igår till Entrecôte var det en höjdare. Då blev beskrivningen så här:

Mörkmurrig skogsfrukt med hallontopping lakrits- och mjölkchokladspån I doften dessutom en liten mentholtouch. Välstrukturerat, drygt medelhög syra och en tät skur av finslipade tanniner. 

Marco Sara Piculit
Här här hittar vi en viss tyngd, ganska behaglig sötma m hyfsad syra. Endast 12% alkohol fast man kanske skulle tro att det var mer. Hamnat tyvärr i skuggan av nästa.

Domaine Tissot Vin de Paille 2004

Gjort på druvor som torkat i 3 månader. Man kan använda sig både av blå och gröna juradruvor när man gör de här vinerna. Fantastisk syrahöjd. Balanserad sötma med torkade fikon, honung och lite karamell. Tillhör toppskiktet av söta viner vi provat och ingår i denna provnings topp tre.


Förra gången blev en slutsats att det hänger på texturen. Denna gång tänker vi efteråt att det är syran det handlar om. Innerst inne vet vi att det finns inga enkla svar. Vin och vinmakeri är alltför komplext för det.

Ny vinbok: Vinet och miljön. Ekologiskt, biodynamiskt och naturligt.

   Britt och Per Karlsson bosatta i Paris är verksamma som författare, vinbedömare, kurs- och vinresearrangörer under namnet BKWine. De har tidigare gett ut vinböckerna Languedoc (2007) och Ett vin blir till (2009), där sistnämnda bl a blev utsedd till Sveriges bästa bok i kategorin dryckeslitteratur.
Deras nyligen utgivna bok Vinet och miljön ligger väldigt rätt i tiden när naturvinmässorna avlöser varandra i Europa och Systembolaget under det gångna året för första gången haft ett delvis omdebatterat ”naturvinsläpp”. Många verkar inte riktigt klara över skillnaderna (eller likheterna) mellan ekologiska, biodynamiska, naturliga och hållbara tillverkningsmetoder och viner. Boken uppges syfta till att försöka reda ut begreppen utan att ta parti för eller emot någon speciell inriktning på vinproduktion.

   Man lyckas ganska väl med detta på 327 sidor. Boken är uppdelad i två huvudsektioner. I första delen avhandlas det mesta vi behöver veta om ämnet. Förutom information om de olika odlings- och tillverkningsbegreppen får vi även kunskaper kring lagar, regler och kontrollorgan. Boken är så detaljerad att den, åtminstone för oss, närmast kommer att bli en uppslags- eller referensbok. Därför hade ett register med nyckelord och begrepp i slutet varit av stort värde även om innehållsförteckningen i början i viss mån kompenserar för detta. Likaså skulle man önska att referenslistan på slutet var något fylligare. Vissa uppgifter är säkert diskutabla och kan nog komma att ifrågasättas och det hade därför varit önskvärt att uppgifterna i boken var knutna till de angivna referenserna. Å andra sidan får detaljrikedomen oss att känna att det har gjorts ett gediget jobb och att det ligger ett omfattande researcharbete bakom.

   Rikligt med foton av Per Karlsson lättar upp den mer teoretiska lite stelare första hälften. I del två får vi i stället exempel på ekologiska, biodynamiska och naturvinsproducenter som delger sina tankar kring ämnet. Efter första delens mer skolboksliknande prosa är det befriande att få ta del av lite lättsammare mjuka fakta och fördjupa de nyvunna teoretiska kunskaperna. Producenturvalet är av naturliga skäl begränsat men visst kan man få uppfattningen att författarna i viss mån tar parti för ”icke traditionell” tillverkning. Några direkt negativa röster om detta hittar vi i alla fall inte. Vad är skälen till att 95% av vintillverkningen i Europa fortfarande sker på traditionellt sätt? Är det bara ekonomiska intressen eller finns andra orsaker? Hur många odlare har försökt att ställa om till ekologiskt eller liknande utan att lyckas? Här fattas en bit för att vi skall kunna bilda oss en mer välgrundad uppfattning. Dock är förhållningssättet i stort neutralt och boken är mycket informativ och lärorik. Den platsar definitivt i varje vinintresserads bokhylla.


Recensionsexemplar har erhållits från Carlson Bokförlag