söndag 10 februari 2013

Sortimentsprovning Italienska Magasinet


Det är svårt att inte bli nyfiken på en liten vinimportör som erbjuder viner från Giacomo Fenocchio och Le Piane till bra pris med näthandlarnas kanske lägsta fraktkostnad 150 kr för 6-17 flaskor. Vi fick en försmak på Prowinemässan för en tid sedan och nu är vi på deras sortimentsprovning.
Italienska Magasinet har funnits i 13 år och sålt viner till restaurangbranschen men har relativt nyligen börjat nosa på privatkundsmarknaden via nätet. Producenterna ovan tog man in efter att ha hittat vinerna på Fri Vin-mässan i Danmark och läst om det i bloggar (vi gissar Italienska viner och Billigt vin). Att man tar in dessa i sortimentet för att en av de tre bakom företaget har dessa preferenser visar väl att man verkar importera och sälja med hjärtat. I alla fall Le Pianes viner är knappast för den stora massan. Vi hoppas det blir ändring på det genom åren. Elller kanske inte förresten. Man vill ju nästan behålla det för sig själv.


Sortimentet i övrigt täcker in större delen av Italien och verkar delvis präglat av vad restaurangbranschen önskar. Viner som funkar bra till mat utan att vara alltför slätstrukna. I alla fall är det trevligt med mindre och för oss nya producenter.
De vita Tollo Pecorino 2010 från Abruzzo och  Nausica Inzolia Sicilia IGT 2011 lämnar inga djupare avtryck mer än att de är gjorda på lokala druvor vilket alltid är spännande. Okomplicerade småtrevliga matviner.
Med Casot dan Vian Chardonnay 2011 från Monferrato och producenten Scagliola Busiord höjs nivån ett snäpp. Bara ståltank. Mjuk lite halvfet struktur, väl sammanhållen med ganska bra syra, lite mineralsälta och en svag grapebeska.
Dolcetto Monferrato 2010 från samma tillverkare är också ett tacksamt matvin med endast sparsamma ektoner.

Salvalai Monile Ripasso 2010 är knappast något vi dricker i vanliga fall men den har åtminstone mer återhållsam sötma och alkohol än mången ripasso och amarone.
Från Toscana kommer Petra Zingari 2010 med en allsköns blandning av sangiovese, merlot, syrah och petite verdot. Lite väl publikt och inget vi skulle köpa. Ungefär samma känsla väcks av La Castellina Aureo 2004, bestående av lika delar sangiovese, merlot och cabernet sauvignon. De rostade ekfaten är tydliga men tar inte över. Välgjort med plus för åldern är väl det man kan säga.

En katt bland hermelinerna är Billard Bourgogne Rouge 2011. Den enda fransosen i gänget. Ungt och tämligen okomplicerat bärigt med en stor portion kokta jordgubbar och utan störande fat. Har en oväntat bra längd och det här håller både ensamt och till gåsen. Det kan vi gärna både köpa och dricka mer av.


Men de riktiga godbitarna är de vi fallit för tidigare.

Le Piane Maggiorina 2011 och Le Piane Boca 2006 är kanske inte de mest omedelbara av viner där särskilt det sistnämnda behöver mycket luft för att inte bli alltför syra- och tanninbråkigt. Högkvalitativt!


Giacomo Fenocchio Barolo 2008 har vi skrivit om i positiva ordalag tidigare, men Fenocchios Barbera d'Alba 2010 är nog vinet för dagen. Spontanjäst utan några tillsatta svampar och 10 månader på botti är vad trä det kommit i kontakt med. Friskt med ren fin frukt och bra syra. Lättdrucket utan att vara simpelt. Gärna med mat men slinker ner lätt även utan. En av de godare barbera vi druckit. Närmare 90-poängsklassen för den som gillar betyg.


En utmärkt traditionell Chianti Classico till attraktivt pris är La Castellina CC 2008. Även här ren fin körsbärsfrukt men lite stramare och kärvare med balans i syra och tanniner och med en svagt lustväckande animalisk eller reduktiv ton.


Vi avslutar med dessertvinerna Az. Ag Solidea Passito di Pantelleria 2005 och La Castellina Occhio di Pernice Vin Santo 2003 där sistnämnda är det enda värt att fördjupa sig i. Vi är inte överförtjusta i söta viner men denna vin santo har en inte alltför uttalad russinsötma som balanseras upp av en bra syra. Occhio di Pernice vinerna är intressanta inte minst då de måste innehålla minst 50% sangiovese till skillnad från andra Vin Santo från Toscana där huvuddruvorna är Trebbiano Toscano och/eller Malvasia del Chianti.

Sammantaget en samling viner som borde tilltala många italienfans utan att det därmed är alltför slätstruket. Vi uppskattar att man inte bara tar in viner för de stora massorna och att man verkar verkar använda både hjärta och hjärna.







2 kommentarer:

  1. Ingen 2010 Mimmo på provningen ?

    SvaraRadera
  2. Tyvärr. Skulle varit kul att prova den en andra gång. Hittat den någon annanstans?

    SvaraRadera