Weingut Josef Bernard-Kieren huserar liksom tidigare nämnda Kees-Kieren i Graach i hjärtat av Mittel-Mosel. Eventuella släktförhållanden känner vi inte till. Faktum är att vi inte känner till producenten överhuvudtaget sedan tidigare, men det finns en hemsida för den intresserade.
Himmelreich är tillsammans med Domsprobst Graachs kändaste kvalitetsläge.
Alkoholhalt 8,0%
Restsocker 55,1 g/l
Syra 6,4 g/l
Kan det verkligen vara något?
Svar ja.
Här har vi en antydan till moseltypisk skifferton i doften men även lite lätt kalkiga mineraler. Förutom gula äpplen finner vi det vi ofta sätter epitetet burkmandariner på. En fruktdoft med lite sötare citrus åt mandarin/clementinhållet blandat med en viss mineralitet och den svaga inneslutenheten som känns just när konservburken öppnas. Det drar även något åt ananasspad till. I munnen är det emellertid syrligare än så, med pressad blodapelsin över gula syrliga äpplen. Här finns också den i unga moselviner ofta förekommande spritsigheten och samma mineraltoner som i doften. Trots en på pappret relativt hög restsötma och förvånansvärt låg syra är det endast lätt visköst, fräscht syrligt, mineraliskt, ungdomligt piggt och ändå balanserat och riktigt gott.
86 (+)
Hur går det till när man trollar bort sötman?
Varför smakar vinet friskare och syrligare än den förra kabinetten som rent tekniskt hade högre syrahalt och lägre sötma?
Hur kan detta bara kosta 5.50€?
Det är detta som är vinprovandets magi.
Dimensioner vi inte kan mäta i pengar eller gram/liter.
Eller annorlunda uttryckt:
Jäklar vad gott detta var för de pengarna.
Otippat värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar