Domaine Peggy et Jean-Pascal Buronfosse - "Sous le Monceau" Poulsard 2010 (Côtes du Jura)

Finns det fiskar i Jura?
En och annan kanske, men om man nu skall gå efter den teoretiskt tilltalande tanken att man skall äta lokala rätter till lokalt producerat vin är kanske inte ugnsbakad laxfilé med pesto och pinjenötter det som står överst på menyerna i denna del av Frankrike.
Nåväl, det är något speciellt med Jura-viner. Inte minst är det något speciellt med druvan Poulsard (=Ploussard m fl namn). Finns i princip bara i Jura, särskilt kring den lilla byn Pupillin nära staden Arbois. Tunnskalig, känslig för sjukdomar, används till både vitt (mousserande) och rött vin. Ibland tillsammans med mer mer färg- och strukturuppbyggande druvor som Trosseau och Pinot Noir (jo det säger väl en del om Pinot Noir skall tillföra färg och struktur...).
Domaine Peggy et Jean-Pascal Buronfosse är en nyhet i Kronevins sortiment. Det är inte lätt att hitta någon information om vare sig producenten eller deras viner. Man håller till i Rotalier, några mil sydväst om Arbois, mot Saint-Amour-hållet till (dock inte det i Beaujolais som heter Saint-Amour-Bellevue) och man verkar äga endast 4 ha mark som förvaltas enligt ekologiska principer. Det andas mer passion än pengar så att säga.
"Sous le Monceau" Poulsard 2010 (Côtes du Jura) är kort sagt väldigt lättdrucket och riktigt gott! Det räcker väl. Ibland måste man inte analysera mera än så, men vad vore väl en vinblogg utan en utförligare beskrivning.
Färgen är genomsynligt blekt hallonröd med en minimal opacitet. Inledningsvis doftas lätta biotoner som efterhand övergår i fågelsand, vitpeppar, trä, mineraler, smultron och hallon. Tanken snuddar stundtals lite vid gamayliknande godistoner men ändå inte riktigt. I alla fall i smaken är det mer fruktpastiller (Tutti-Frutti) än vingummi och här finns rikligt med syrliga smultron och en del röda vinbär. Lite koldioxidspritsighet vässar tungan inledningsvis och därefter dominerar  läskande mineraler med lätt fräsande kalkstenssälta. Slankt men bra munkänsla tack vare fruktigheten och den höga syran. Tanninerna är knappt förnimbara men längden inte alls dålig. Inget stort vin men friskt, fruktigt, läskande med unikt uttryck, väldigt hög drickbarhet och samtidigt sensuellt och lite mystiskt. Vad mer kan man begära?
Just det. Det funkade alldeles utmärkt till maten också.
87