Back in Bergerac #1: Grannområdet AOC Buzet och Domaine du Pech

Sud-Ouest tillhör de minst kända vinområdena i Frankrike. Det är i alla fall det mest divergerade. Med flera små appellationer, många olika jordmåner och beläget med Bordeaux som dess avgränsning i väster har det hamnat lite i bakvattnet, vilket gör det ännu mer spännande i våra ögon. Dordogne avgränsar i norr, Pyrenéerna i söder och i öster utgör Centralmassivet en gräns bortom vilken Languedoc tar vid. Klimatet betecknas liksom hos storebror Bordeaux, som maritimt men kanske med något kallare vintrar och varmare somrar med allt större avstånd från Atlanten.

Madiran känner kanske många till tack vare Alain Brumont och hans Château Montus och Château de Bouscassé. Cahors är möjligen också bekant liksom Bergeracområdet med sina subappellationer, men hur många har druckit viner från Côtes du Marmandais, Côtes de Duras, Vins d'Entraygues et du Fel, Vins d'Estaing, Marcillac, Côtes de Millau,  Buzet, Côtes du Brulhois, Vins de Lavilledieu, Côtes du Frontonnais, Gaillac, Tursan, Côtes de Saint-Mont, Pacherenc du Vic-Bilh, Béarn, Irouléguy och Jurancon?

Vi har ju tidigare tjusats av  Bergerac och dess omgivningar drygt 10 mil öster om Bordeaux och är nu tillbaka för andra gången.
Redan första dagen gör vi en avstickare till AOC Buzet c:a 12 mil rakt söderut i närheten av staden Agen. Buzet är en separat appellation som i söder gränsar till men inte tillhör det större Bergeracområdet. Här är det alltså inte floden Dordogne som skapar förutsättningar för vinodlandet, utan i stället är Garonne dessa vinstockars pulsåder. Så småningom möts de båda floderna i Gironde och Atlanten vid Bordeaux.
I Buzet görs en hel del lättare vardagsviner genom maceration carbonique, men generellt inte i riktigt lika lättviktad godispräglad skumbananstil som man kan finna i Beaujolais. Här görs även viner med mer bordeauxliknande prägel. Kooperativet Vignerons du Buzet anses vara ledande i området, men vi är på väg till en annan producent. Boken South-West France av Paul Strang är vår ledsagare.

Domaine du Pech strax utanför den lilla byn Sainte-Colombe-en-Bruilhois 15km väster om Agen, har funnits sedan 1978 och man övergick till biodynamisk odling 2004. Här finns 17 ha mark med varierande jordmån, både lera, grus och kalksten. Densiteten är 4000 plantor/ha.

Vi anländer en måndag strax innan klockan 12. Två vilt skällande hundar hälsar oss välkomna när vi stiger ur bilen innan en kvinna i 40-årsåldern kommer ut och undrar om vi bara kan vänta några minuter innan hon skall hjälpa oss. Under tiden hinner klockan slå tolv och plötsligt samlas flera vingårdsarbetare för att ta lunchpaus. Man hälsar glatt som om det inte alls är något konstigt att vi står på gården och väntar och kliar de nu till synes mer oförargliga hundarna på magen.

Tillsammans med Ludovic Bonnele driver Magali Tissot Domaine du Pech, efter att ha tagit över från fadern. Mycket riktigt visar hon sig tillhöra tillhör släkten Tissot som vi känner igen från Jura. Vi frågar eftersom vi råkat hitta några lådor från Jacques Tissot i en hörna bland hennes egna viner på lagret. Äh, det är hennes onkel och vinerna något som hans son tog med sig när han var på besök. Hon låter nästan skamsen att lådorna finns där och kan knappt dölja en antydan till fnysning när hon berättar det. Utifrån tillverkningsmetoderna verkar det som. Kanske inte så naturligt gjort som av de flesta andra producenter i Jura…? I stället rekommenderar hon Juraviner från André och Mireille Tissot som tillhör samma släkt. Hon verkar glad när vi berättar att vi druckit viner därifrån hemma i Sverige.

Här görs i alla fall vinet naturligt. Tack och lov nämns inget om månfaser och nedgrävda gödslade kohorn, men man använder åtminstone inga kemiska bekämpningsmedel och så lite svavel som möjligt. Det tillsätter man endast de sämre åren, till de enklare vinerna eller om vinet verkar ”fragile”, samt i vissa fall för att experimentera och utforska skillnaderna med resp utan svavel. Man tycker inte att det påverkar livslängden eftersom de viner man gör generellt har tillräckligt hög syra och tanninhalt för ett lång liv.

Mellan vinrankorna frodas andra växter och blommor. Dels behövs det för biodiversiteten, dels har man blommorna som indikator på att jorden mår bra. I år har man tydligen haft lite problem med gräset pga mycket regn. Växterna är valda för att minska risken för parasitsjukdomar. Härigenom använder man sig av 50-60% mindre koppar och svavel än vid ”traditionell biologisk odling”.

Ja man kan ju tycka vad man vill om det där med biodynamik men vi imponeras i alla fall av drivkraften i att värna om och respektera naturen och det sunda i att minimera kemikalieanvändandet.

Tillverkningen är också imponerande och ett riktigt hantverk. Här används inga instrument för mätning av syra, restsocker etc utan man litar på egna bedömningarna via syn, doft och smak. ”Det gäller att hela tiden smaka, smaka, smaka för att veta hur vinet mår”.

Vinerna görs på enbart handplockade druvor för att inte krossa dem innan vinifiering. Därigenom minskas också risken för sjukdomar. För vissa viner fottrampar man druvorna! Någon jäst tillsätts inte utan det är bara det som finns naturligt som startar jäsningsprocessen. Man använder inga vanliga 225-liter barriques för lagring som i Bordeaux. I stället lagras vinet huvudsakligen på äldre 600-liters ”demi-muid” där en liten del byts ut med flera års mellanrum. De aktuella vinerna från 2006 t ex är lagrade på fat från 2003. Några nyare fat än så har man inte just nu. Därutöver använder man fyra st 6000-liters ”foudre” och tre st 10000-liters foudre där de sistnämnda är 200 år gamla! Det här är ljuv musik för en ekallergikers öron!
Behöver vi säga att man inte filtrerar eller använder klarningsmedel innan flasktappning?

Men hur är vinerna då?
Jo de görs på Merlot, Cabernet franc och Cabernet sauvignon i lite olika proportioner olika år och beroende på vilken cuvée det handlar om.

Vi provar tre röda och en vit.

Jarnicoton 2011 (8,50€)
95% Merlot 5% Cabernet franc
Lerjord.
Endast ståltank, inga fat.
Mörkt purpurfärgad. Kraftigt extraherat men ändå lättdrucket. Mycket blåbärig frukt, mjuk textur men ändå en hel del fina tanniner, medelhög syra. Medellängd.
85/86

Le Pech Abuse 2006 (12€)
40%Merlot, 40 %Cabernet Franc, 20% Cabernet Sauvignon
Ler- och kalkstensjordar
Lagras 3-5 år på 6000- eller 10000-litersfaten
Mörkt vinrött. Naturtoner med lite stall, fin frukt med mer vänstra-strandentypisk svart vinbärston, en del lätt träiga fat rikligt med tanniner, mer komplext och bättre längd än det föregående. Kan med fördel drickas nu, i alla fall till mat.

Badinerie du Pech 2006 (19,50€)
40%Merlot, 40 %Cabernet Franc, 20% Cabernet Sauvignon
Grus- och kalkstensjord. Skördeuttag 20hl/ha
Vinifierat i träfat efter fottrampning.
Lagrat 2 år i 600-liters demi-muid.
Mörkt vinrött. Naturtoner, stramare frukt med svarta vinbär och björnbär, kraftfulla tanniner, fin syra, en del mineraler och bra längd.
Lagringspotential. Kan bli riktigt riktigt bra!

Le Pech Badin (17€)
100% Sauvignon
Endast 1 ha mark är vikt åt sauvignonstockar.
Här finns inte tillstymmelse till kattpiss eller nässlor. Svarta vinbärsblad kan vi känna men slås annars över att här finns lite tanniner. Jodå, mycket riktigt, när vi frågar bekräftas misstanken att skalen finns med i macerationen under de första två dygnen. Vinifiering och lagring på demi-muid och här finns otvedtydigt en del fat i doft- och smak. Lite annorlunda sauvignon och är säkert inte alls dumt som matvin men inget som vi köper hem.

Det blir tre flaskor Le Pech Abuse och tre Badinerie du Pech med hem i bagaget. Tyvärr är risken stor att vi aldrig kommer hit igen.

Vi tycker det är fantastiskt att man tar sig minst 45 minuter till att visa runt i vingården och berätta allt detta för oss, innan vi provar vinerna trots att man har lunchgäster som väntar.
I en värld så präglad av ett allt snabbare tempo, där allt mer handlar om att tjäna snabba pengar och där det är lätt att glömma vad i livet som egentligen är mest värdefullt, är det befriande med någon som verkligen tror på det dom gör och väljer att leva därefter. Ändå verkar man inte på något sätt världsfrånvända.
Det är sådana här möten som får en att stanna upp och tänka på de viktiga frågorna och värdena i livet.
Trist att många vinskribenter (och andra "vinkunniga") är så inskränkta och sågar naturvinproducenterna som vore de en enhetlig grupp med dåliga viner.
Den som inte vågar möta det okända, vågar inte utvecklas.
I alla fall måste man ge det en chans för att kunna ta ställning.
Ett besök på Domaine du Pech kan rekommenderas om chansen ges.