fredag 17 maj 2013

Back in Bergerac #2: Pécharmant



Egentligen är det till stor del Pécharmantvinernas förtjänst att vi återvänder hit. Vi gillar stilen. Endast röda viner och i traditionell tappning finns det en fin hög syra och rejäla tannindoser, oftast i ett varsamt fatomslag, även om kvalitén naturligtvis skiftar här som överallt annars.

Huvudsakligen rör det sig om tämligen rustika matviner men de kan också ha en viss elegans. Området med 400 ha vinodlingar ligger omedelbart öster om staden Bergerac. Jordmånen kallas lokalt för tran och är en kombination av lera, sand och gravel med ett mineralrikt djupare lager som innehåller höga halter av järn. När man kör omkring här känns det ibland som ett skånskt sommarstugeområde i ett ganska flackt och endast lätt kuperat landskap. Vägarna är ganska små och många och de lätt igenkännliga bordeauxfärgade skyltarna med namnen på de olika vinproducenterna, tillhörande La Route des vins de Bergerac, finns i var och varannan vägkorsning.

Det finns c:a 19 producenter bara från Pécharmant som ingår i Routes des vins. I hela Bergeracområdet rör det sig om 140 st. Hur många som inte är anslutna till detta vet vi inte, ej heller om det utgör någon kvalitetsgaranti, men vi har åtminstone uppfattat det så.

Generellt har man öppet vardagar kl 9-12(12.30) och 14-18. Har man otur arbetas det i vinodlingarna men oftast finns det någon som tar emot. I staden Bergerac nere vid Dordogne och gamla kvarteren finns Maison des Vins som tillhör samma organisation och har ett stort utbud från de flesta vingårdarna, men det är ju naturligtvis så mycket trevligare att se dem på riktigt.

Chemin d’Orient

De klart roligaste och mest minnesvärda besöken är hos de små producenterna. Hittills har vi alltid bara blivit mycket hjärtligt och vänligt bemötta. Så är inte minst fallet när vi utan föranmälan anländer till Chemin d’Orient kl 10. Detta är en mikrodomän, ja närmast garageproducent med bara 2,5 ha mark. Robert Saléon-Terras är en trevlig och charmig före detta narkosläkare, som i sitt tidigare liv arbetade för Läkare utan gränser i Afganistan på 80-talet. Där träffade han sin fru, också hon anestesiolog. Han slutade som läkare och började odla vin i stället för en sådär 15 år sedan. Han berättar med ett snett leende att frun fortfarande jobbar som läkare och han förstår inte varför. ”Det har blivit alltför tekniskt och man har glömt att använda sin hjärna och sitt stetoskop, utan att resultaten blivit bättre”. Det här är en man som verkar tycka om ursprungligt hantverk vilket inte hindrar att han vågar sig på lite experiment.




Han gör endast två viner, en standardcuvée innehållande Merlot, Cabernet sauvignon och Cabernet Franc i proportionerna 50/25/25 och ett experimentvin med samma druvsammansättning men med lite olika tillverkningsmetod och olika namn för varje år. Namnen hämtar han från Afganistan där det lär finnas eller ha funnits 46000 ha vinmark, dvs motsvarande vinodlingsarealen i Bordeaux. Vi är lite osäkra på hans brutna engelska ibland. Hur det går ihop med att muslimer inte dricker alkohol förstår vi inte men troligen är arealen mindre nuförtiden.

Standardvinet vi får prova från det varma 2009 är en kraftfullt extraherad mörk purpurfärgad skapelse med alkoholhalt på 15% enligt etiketten. Eldigt tycker vi och han skrattar när han säger att det egentligen är på 15,5% "men de flesta köparna vill inte ha så hög alkoholhalt så jag justerar ner det lite på etiketten". (Sälj till Amaroneland där hemma så kan du justera uppåt i stället har vi på tungan...)



Motsvarande nedjustering har han gjort på experimentvinet som för årgång 2008 heter Cuvée Bouzkashi och där etiketten säger 14%. Mustigt och välextraherat även detta. Tre år på 225-liters barriques varav en liten andel nya. Han gillar mycket tanniner och syror och skiner upp när vi instämmer och köper en flaska för 25€. Inte billigt men så finns det också bara 400 flaskor. Han dricker 2-4 glas av det varje dag, så får han inte sålt vinet så är det inget bekymmer. Så gott tycker han själv att det är. Lite väl häftigt idag kanske men mer tilltalande än standardcuvéen och vi tänker nog låta flaskan vila därhemma en sådär 10 år. Kan bli riktigt bra om vi har lite tur.



Innan vi går får vi förevisat foton från hans tid i Afganistan och ett franskt seriealbum där hans vingård är med. När vi berättar att vi hittat hans namn i boken av Paul Strang visar det sig vara en trevlig nyhet för honom och han antecknar för framtida inköp.

Innan vi kör vidare får vi med oss provningsflaskan som öppnades bara för oss "så att vi har något att dricka till lunch". Själv har han nu bara 398 kvar.

Hemma hittar vi en liten film på Youtube om honom.

Det är som sagt mötena med de små producenterna som är de mest minnesvärda...



Clos les Côtes

En annan liten Pécharmantproducent är Clos les Côtes, beläget just intill ett villaområde precis i utkanten av Bergerac. Här gäller det (liksom dagen innan på Domain du Pech) att inte vara rädd för hundar. Välkomstkommittén när vi parkerar på gården, utgörs av två högt skällande schäfrar modell större vargar, snabbt springande emot oss. Genom att vifta med hyrbilsnyckeln och tvärsäkert skrika det magiska ordet dégustation lägger de sig underdånigt på rygg…
...eller nja. Domänens och uppenbarligen hundarnas ägarinna Colette Bourgès kommer ut ungefär samtidigt och ser lite nervös ut.
Det beror mest på att hennes son som brukar hålla i provningarna är bortrest och själv pratar hon ingen engelska. Som vanligt funkar det ändå på något sätt och vips står det en nyuppkorkad butelj Pécharmant anno 2008 och två vinglas framför oss. Vi provar och köper naturligtvis en flaska för 8,50€ och lägger själva på 2€ extra. Slankare och elegantare vin än hos föregående producent. Fin traditionell Pécharmant, möjligen något enklare och mindre komplext, fast syrorna och tanninerna finns på plats i lagom halter. Det här blir fint till en köttbit senare i sommar.





Innan vi ger oss av erbjuds vi att gå upp i vinodlingen som ligger på en stor sluttning med utsikt över såväl Bergerac i sydost och hela Monbazillac i söder. Vargarna hänger på...






Château de Tiregand








Dagens sista anhalt i Pécharmant är en betydligt större producent än vad vi tidigare besökt. Vinet vi tänker köpa provade vi kvällen innan på den fantastiska lilla restaurangen Auberge Lou Peyrol i den högst avsides och oansenliga byn Saint-Marcel-du-Périgord. Ett bestick i Guide Michelin men med priser som på en vanlig kvarterskrog i Malmö.

Château de Tiregand som ligger i närheten, är den största producenten i Pécharmant med sina 43 ha varav endast 1,2 är för vita viner (tillhörande AOC Bergerac blanc sec)

Så blir det också desto tråkigare och mer opersonligt att handla i denna mer välorganiserade shop där vi också provar igenom deras andra viner mest för syns skull och för att inte missa något. Deras enklaste Clos Montalbanie spottar vi oss snabbt igenom och det traditionella Pécharmant 2009 är ganska opersonligt, lite väl mörkfruktigt, småmurrigt och faktiskt ganska tråkigt om vi nu skall vara gnälliga.


Däremot tycker vi att Cuvée Grand Millésime 2008 som vi tänkt köpa, håller måttet även vid dagens test. 60% Merlot, 35% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. Manuell druvskörd, vinifiering i öppna träfat, 25 dagars maceration, 18 månader på barriques varav 50% nya.
Snygga och ganska lyxiga fattoner med mjuk kolafudge omsluter en lite slankare och rödare frukt med understöd av väldoserade tanniner och fin syra. För 19.80€/st tycker vi det är värt att köpa två och hoppas och tror att det här blir en riktig godbit år 2020 om det inte slinker ner långt innan dess...




Fler Pécharmantproducenter vi provat och tyckt om:
Château Terre Vieille
Château Champarel
Château de Corbiac
Château Barrouillet

Domaine du Haut Pécharmant hann vi tyvärr inte med men lär också tillhöra de bättre.

Generellt kan naturligtvis inte vinerna mäta sig med de bästa bordeauxvinerna men i lägre och mellanprissegmentet finns det riktiga fynd att göra. Kanske rör det sig om halva priset för motsvarande kvalitet om man grovt skall uppskatta och generalisera, men framför allt är det ju så fantastiskt roligt att upptäcka något nytt.

5 kommentarer:

  1. Kul och intressant läsning - tack!

    SvaraRadera
  2. J: Tack!
    FV: Fyndiga Vinare :)

    SvaraRadera
  3. återigen får ni resnerven att rycka så där lite otäckt enerverande...vill sticka, men borde vänta...varför vänta när lessrof får åka? ja, så pågår diskussionen i mitt inre...tack för berikande läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det orättvist.. men tänk så mycket billigare det blir att bara läsa om det!
      Kul att det uppskattas!

      Radera