Hos Pierre Overnoy i Jura

Förra gången vi var i Jura hälsade vi på hos Philippe Bornard i Pupillin, byn med den egna subappellationen AOC Arbois-Pupillin, endast några kilometer från själva Arbois. Vackert och charmigt som det är vill vi inte missa ytterligare ett besök i denna "Ploussardens världshuvudstad" som man med glimten i ögat hälsar besökarna välkomna med vid infarten.
Denna gång siktar vi in oss på ett annat hus på huvudgatan några hundra meter därifrån.

Pierre Overnoy är en legendar och av vissa kallad naturvinernas fader. Vinernas kvalitet är i alla fall inget som kan ifrågasättas och de är extremt svåra att få tag på. Numera är det Emmanuel Houillon som sköter vinmakeriet. "Manu" började jobba där redan 1989 och blev som en son för Overnoy som varken hade fru eller barn. Manu's fru Anne Houillon ingår också i familjen och det är hon som sköter kontakten med oss innan och under besöket.
När vi ringer på är det ingen där, men efter 10 minuter kommer hon gående och undrar om det är jag som är journalisten från New York... Hon blir inte mindre hjärtlig när jag berättar att jag är den där svenska vinamatören och bloggaren som hon haft mailkontakt med. "Ja just det, så var det ju.."

Vi går in i huset och sätter oss vid det gamla matbordet med en flaska oetiketterat vin och tre glas. Här är det underbart opretentiöst och befriat från tjusiga showrooms. Med ett glatt leende övar hon på sin engelska tillsammans med oss och en liten fransk/engelska ordbok från bokhyllan. Vi plockar fram vår svensk/franska dito eftersom vår franska är betydligt sämre än hennes engelska. Det blir ett trevligt och varmt samtal även om det tar sin lilla tid. Hon berättar hur hon knappt visste något om vin när hon träffade sin Manu. Hon tyckte dessutom inte särskilt mycket om vinerna som man gjorde hos Overnoy. Nu älskar hon dem, naturligtvis!

Redan på förhand har hon låtit meddela att vi tyvärr inte kan köpa något av dem eftersom skördarna varit så dåliga de senaste åren utom möjligen 2011. Senaste årgången har man av samma skäl t o m blandat Chardonnay och Savagnin vilket man inte brukar göra annars. Däremot är vinerna som vanligt upptoppade (ouillé) och ooxiderade. Overnoy var enligt Anne Houillon först med det 1985 vad gällde Savagnin och beträffande chardonnayvinerna har han alltid gjort dem så. Manu har fortsatt i samma anda liksom att man fortfarande gör helt osvavlade viner sedan 1986 vilket har blivit Overnoys signum. Ändå har man sett att vinerna håller i åtminstone 40 år, kanske mer. Förutom Chardonnay och Savagnin har man sedan länge Ploussard i sina odlingar, dvs alla tre klassiska Pupillin-druvorna. Nyligen har man också planterat en liten andel Trousseaustockar.
Vinerna lagras huvudsakligen på 228-litersfat som är minst 4 år gamla och de får ligga på faten i flera år innan buteljering. Så också det enda vin vi får prova (pga bristen enligt ovan), men vilket vin sen! Chardonnay skördat 2009 som buteljerats först den 28 augusti 2013. 30% av druvorna försvann det året pga hagel men kvalitén var det inget fel på.
Vi kan bara hålla med.

Vinet är gult, nästan med ett litet orangestick. Det har en svag jurakaraktär i doften men helt utan oxidation. Flaskan är nyöppnad och tankarna går lite åt dansk ostbutik av reduktiviteten, men bara under stunden vi har det i glaset försvinner detta och ersätts av friskare citrus- och äpplearomer. I munnen dominerar de gula äpplena och det har en viss lenhet och känns nästan svävande på tungan men med en samtidig balanserad kraft i syra och mineralitet. Känslan och smaken varar lääänge i munnen.

Placebofaktorn är säkert hög, men jäklar vilket vin och när Pierre Overnoy plötsligt kommer in genom dörren blir känslan lätt surrealistisk. Han tvekar inte det minsta när Anne föreslår ett gruppfoto med oss och inte vi heller. Man får ju naturligtvis ställa upp...

Anne berättar att han inte längre deltar i vintillverkningen (även om det står annat i Wink Lorch's bok och vi undrar om han inte alltid kommer att ha ett litet finger med i spelet) utan ägnar sig numera bara åt att baka bröd och göra honung. Idiotiskt att vi inte frågade om vi fick köpa en burk när det nu inte blev något vinköp.
Å andra sidan så var upplevelsen vi fick med oss betydligt större än vad som kan köpas för pengar!