Besök hos Jeff Coutelou i Languedoc

Det är i mötet med människorna det händer.

Man tror sig ibland känna till, eller t o m veta något, men inser när man träffar de verkliga eldsjälarna och proffsen, att man inte alls har förstått så mycket som man trodde. Att hjärtat inte hängt med hjärnan. Att man ständigt behöver stanna upp och påminnas om vad som är viktigt här i livet.

Som det där med biodiversitet till exempel.
Även om vi egentligen vet så får man sig ändå en tankeställare när man står bland 80-åriga vinstockar bredvid ett fikonträd som bär frukt tre gånger om året. Det där att man kan blanda druvsorter hejvilt i samma vinparcell där samspelet mellan de olika sorterna tillsammans växterna i övrigt befrämjar vinstockarnas kvalitet och motstånd mot sjukdomar.
Man behöver se mångfalden av blommor mot en fond av kemikaliebesprutad ökenliknande grannvinmark för att verkligen förstå vilket vin man egentligen vill dricka.

Vi befinner oss i Puimisson 10 minuters körning från Béziers i Languedoc en gråmulen lördag i slutet av maj. När vi träffar Jeff Coutelou  utanför magasinet där han gör sitt vin, får vi direkt hoppa in i Jeepen och följa med ut markerna. Vi förstår att detta är det centrala, själva hjärtat, eller snarare lungorna, i vintillverkningen. Stoltheten och engagemanget går inte att ta miste på. Vi kör mellan parcellerna och hoppar in och ut ur bilen upprepade gånger. Hans vallhund har gjort det här förr och älskar det.
Jeff är uppvuxen med vinmakeri på gården som är ekologiskt certifierad sedan 1987. Det inger respekt och jag tänker på ett elbolags gamla slogan ”Vi följer inte strömmen, vi leder den”. Här handlar det inte om någon tillfällig trend med ekonomisk vinning som huvudsaklig drivkraft.

Han har sammanlagt 13 hektar som är utspritt lite här och där som en mosaik, blandat med grannarnas marker vars ägare inte har förstått det där att man kan göra vin utan kemikalier. Själv använder han inte svavel ens vid buteljeringen.

Här finns en stor lokal variation i jordmånen som huvudsakligen består av lera och kalksten i olika proportioner ställvis med märgel men även mer grusiga jordar. Allt med ett stort antal olika druvsorter, både tillsammans och var för sig. Varje sort vinifieras separat till vinerna även om de inte sällan blandas efteråt.

 Det är inga problem att se vilka delar som tillhör Mas Coutelou och vilka som tillhör de andra vinmakarna. Enda gången Jeff stänger bilfönstret är när vi passerar grannens traktor med ett moln av kemiska bekämpningsmedel bakom sig. Ofattbart att man inte tagit till sig det ekologiska tänket trots att det står skrivet på näsan sedan 30 år tillbaka. Naturligtvis är förklaringen som vanligt att plånboken styr framför hjärtat. Svårt att förstå när man ser alternativen så tydligt.

Efter 1½ timme är vi tillbaka i vinmagasinet. En vän som brukar prova vinerna en gång om året har mött upp och vi börjar med en etikettlös Pet Nat (Bibonade?) gjord på Sauvignon och Macabeu. Torr, frisk, enkel och god blir noteringarna.

Peilhan får oss att kvalitetsmässigt tänka mer Bourgogne än Languedoc även om den är gjord på carignan blanc och grenache gris. Fin struktur, härliga mineraler och syra.

PM rosé med 30% Cinsault och ännu mer syrah + lite av två sorters muscat är svårspottat. Torrt med liten sprits, kalkigt mineraliskt med toner av lakrits och smultron. Läskande med finess!

5So gjort på Cinsault är lätt med bara 11,5% alkohol och fruktigt. Är det enda av alla vinerna där man möjligen kan ana en liten orenhet på slutet.

Le vin des Amis med syrah, grenache (och kanske lite cinsault?) har vi provat innan. Riktigt gott och ganska okomplicerat vin som väl ingen kan tycka illa om.

Syrahbaserade 7 Rue de la Pompe med bara en liten släng av grenache, är inledningsvis lite reduktivt och behöver luft men håller hög klass. Fruktigt lättdrucket och vi befinner oss långt ifrån Rhônechark och vitpeppar.

On peut pas vraiment dire que är ytterligare ett snäpp upp på kvalitetsskalan. Det här provar vi dessutom i Collioure dagen därpå i öppnad flaska efter en halvdag i strandparkeringsvarm bil och det är då om möjligt ännu bättre. 100% syrah med hela druvklasar under 5 macerationsdagar om vi förstår det rätt. Härlig frukt, lite viol, mjuka tanniner. Vår favorit…

…åtminstone tills Jeff kranar upp (det sedan 2014 nya) Flower Power 2015 direkt från cementtanken. Wow! Extremt drickvänligt redan men ändå med ett djup, kanske påverkat av de många druvsorterna från samma parcel ”Font d'oulette”: Aramon Noir Aramon Gris, Oeillade Noire, Muscate, Clairette Blanche, Clairette Gris och Misquée. En gnutta Syrah har han blandat i också enligt hemsidan. Inga många av dessa druvor man hört talas om innan. Vi får en handskriven lapp för att komma ihåg. Själva vinet glömmer vi i alla fall inte.

Från nästa tank får vi Flambadou. Ren carignan med elegans och finess.

Vi avslutar med en oetiketterad 500 ml flaska vitt. J5 är namnet ser vi när vi senare får köpa en flaska. Visserligen har vi redan kapitulerat för Languedoc och särskilt Jeff Coutelou, men här närmar vi oss extasens höjder. Vi tänker spontant lätt oxiderat juravin utan att känna om det är chardonnay eller savagnin, när det i själva verket är macabeu och grenache gris.
Resten av innehållet får vi för övrigt i uppdrag att lämna till personalen på suveräna Restaurang Octopus i Béziers. Toppklass till mycket bra priser och man har en fin lista med viner från Languedoc-Roussillon.

När vi skiljs åt efter tre timmar får vi löfte om att prova vinerna från hans solera nästa gång vi kommer. Hur ska vi kunna motstå det…

En generös man som får oss att stanna upp och ge oss tillbaka tron på mänskligheten och som bevisar att man med hårt arbete och passion kan göra kvalitetsviner till väldigt rimliga priser och samtidigt värna om miljön.
Tack!

Läs mer här