Enda gången vi provat druvan freisa, så var vinet korkskadat. När vi så gör ett nytt försök är det med en producent som är känd för sin kvalitetsbarolo som i allt större omfattning verkar ha nästlat sig in i bloggosfären de senaste månaderna. Vi misstänker att någon varit och handlat Fenocchio hos Stefan Jensen och hans Winewise i påskas och släpat hem några flaskor till Stockholm, men det finns även olika Fenocchioflaskor att köpa hos Italienska Magasinet. Flaskan för dagen köpte vi från Winewise hösten 2012.
Utseende: Mörkt blåröd, medeltransparent, rikligt med fällning.
Doft: Jordgubbe, moreller, rårörda lingon, järn och syltburklock.
Smak: Mogna jordgubbar, mörka syrliga körsbär, järnmineralitet, hög syra, tät tanninmatta. Ngt kantigt och obalanserat. Skall säkert sparas.
87
När man närmar sig en helt okänd druva är det både spännande och svårt. Förutom druvkaraktären försöker vi fokusera på om vi kan hitta någon terroirkänsla. Vår teori är att vi tror oss kunna hitta en speciell piemontesisk järnmineralitet som vi associerar till burklocken från glasburkar med jordgubbssylt eller rårörda lingon. Och visst finns den väl här i dagens vin, även om blindprovaren för dagen först är inne på Etna rosso. Vinerna därifrån innehåller ju inte sällan denna tanninrikedom, hög syra och en vulkanisk i viss mån metallisk mineralitet.
Man skulle möjligen också kunna förväxla dagens vin med en Langhe Nebbiolo. Freisa har både rejält hög syra- och tanninhalt, i det här fallet av det stramare slaget, vilket tidigare var okänt för oss innan vi fick insidetips från Italienska viner. Druvan är annars mest känd för mer eller mindre mousserande viner med eller utan residualsocker för att balansera upp tanninbitterheten. Här finns inte tillstymmelse till sötma men möjligen drag av lite bärigare frukt bakom våra beskrivningar av stramhet och mörker.
Vi har svårt att sätta fingret exakt på vad som egentligen gör just detta vin unikt, men visst är det piemontesiskt och av utmärkt fenocchiokvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar