Jodå, det finns en hel del god Langhe Nebbiolo men få har väl så bra och mytomspunnet rykte som Giuseppe Rinaldis variant. Hög kvalitet och inte helt lätt att få tag på. Själva missade vi tåget 2010 och har bara '09 att jämföra med. Den årgången var varm vilket dock inte var märkbart negativt enligt vår mening.
2011 lär ha varit ännu hetare. Hur mycket påverkar det?
Flaskan för dagen är bara barnet och vi häller för säkerhets skull i karaff drygt 6 timmar innan maten.
Det första som slår oss förutom den medeltransparenta vinröda färgen med blåstick, är den ursprungtypiska doften med jordgubbe, lingon, syltburk, linoleummatta, rosor och långt borta ett dagsgammalt tjärat tak. Under kvällen och framför allt i munnen tillkommer en lätt blåfruktig sötma med vildhallon, blåbär och viol, men ändå med skönt bra syra och tanniner strax under nebbiolomedianen. Texturen är något mjukare än 09 och anslaget inte så distinkt. Balansen är enastående för ett så ungt vin. Alkoholen ger ingen tydlig hetta efter den relativt långa dekanteringen men kunde skönjas vid smygklunken när det hälldes upp. För första gången när vi dricker nebbiolo ploppar plötsligt en tanke på södra Rhône fram, men den trängs snabbt tillbaka. Det här är så mycket bättre. Innehållet i flaskan sjunker i oroväckande rask takt både till maten och under kvällen. Ett betyg så gott som något.
90
Det kanske inte är så dumt med varmare år för lite enklare viner från de riktiga traditionalisterna? Jag tyckte tian var på gränsen till jobbig att dricka och såg någon cellartracker-kommentar som satte frågetecken för om frukten verkligen skulle stå distansen ut mot de tuffa tanninerna.
SvaraRaderaDrack iofs en 09 för inte så längesedan som jag också tyckte var i kärvaste laget, så det kanske bara är jag som är lite mesig? :-)
Beror ju på ens smakpreferenser som vanligt och så är det nog så att de här gör sig bäst till mat oavsett årgång.
RaderaKänslig gom är bra när man provar vin ;)
Båda dessa hade fått rejält med luft, ska tilläggas.
SvaraRadera