fredag 20 september 2013

Vinet och musiken. Roagna Langhe Rosso 2006


Plötsligt händer det.
Man har skrivit färdigt en bloggpost där bara bilden och en videolänk fattas.
Så hör man kvällen innan postningsdags exakt samma tankegångar i denna eminenta Podcastintervju.
Alf Tumble och Finare Vinare.
Slumpen är ingen tillfällighet.
Ser det som ett kvitto på att vår spaning stämmer.
Vi är uppenbarligen inte först med denna tanke.
Det här att det är något speciellt med vinet och musiken.
Eller snarare med vinprovare och musikalitet.
Vi ser ett samband.
Hittar den ena efter den andra som inte bara har vin, utan även musik i blodet.
Och då pratar vi inte om att göra egna spellistor på Spotify utan menar musik som passion.
De besjälade.
Som spelar själva.
Skriver eget.
Musikerna.
Proffs eller amatörer.
Samlarna.
Nördarna.
Som tyckte Roxanne var en höjdare när The Police släppte singeln 1978 och som än mer älskade och plockade ut de lite mer jazzigt atonala ackorden från Stings soloversion med soft elgitarr och Branford Marsalis sopransaxofon på Live Aid-galan, Wembley 1985.
Som kanske lyssnar mer på musiken och hur den är uppbyggd, än på texten.
Som kan få rysningar av både gammal punk och en klassisk celloduett och ändå älska syntesen mellan en bra rap och tillhörande melodislinga. 
R&B. House.
Eller vad än det nu må vara man har fastnat för genom åren.
Med hjärtat.
Kanske är det samma primitiva delar av hjärnan som berörs av musik med känsla, som av ett välgjort vin.
Kanske har gehör att göra med förmågan att uppfatta och analysera nyanser oavsett om det rör sig om musik eller vin som berör.
Musik-gehör.
Vin-gehör.

Vi känner inte Alf Tumble på något sätt.
Han gjorde ovanstående podcastintervju med Finare Vinare och är nybliven dryckesskribent på DN.
Dessutom DJ och musiker om vi förstått saken rätt.
Han ger ett bra första intryck.
Överst på hans första rekommendationslista var Roagna Langhe Rosso 2006.
Efter det tog vinet snabbt slut på beställningssortimentet.
Tur att vi hade köpt det tidigare.
Naturligtvis har även Finare Vinare druckit det här.
Och jobbar med musik professionellt.
Slumpen är ingen tillfällighet.

Tänkte egentligen inte själv skriva om vinet.
Låter väl som det mesta annat man skriver om.
Men det fick blodet att sjunga.
Tjärpapp, tobak, liten läderbit, en bukett med örter och rosor, Viol- och Ga-Jol-tabletter. Syra över medel, rikligt med finsandiga tanniner, tämligen generöst med mörk frukt, lite nypon och lätt torkade körsbär. Väl sammanhållet. Ungdomligare känsla än vad den verkliga biologiska åldern anger. 

Som musik för själen.
Som etiketten både vitt och svart.
Som allting däremellan.
Som Sting och Branford Marsalis.




12 kommentarer:

  1. Väl talat!
    Herregud, det där klippet är snart 30 år gammalt och Branford ser i stort sett likadan ut idag - musiken håller en tydligen ung, liksom vinet.. Och fortfarande bra stöt och gott om stake i liret:

    http://www.youtube.com/watch?v=Ot6pHC4N93E

    /Patrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja herregud! Tyvärr åldras man mer av vin än musik på lång sikt, även om det är dosberoende och båda är livselixir.
      Kolla här då http://www.youtube.com/watch?v=CQ7GOCzJCCQ
      Hyfsat gung och fortfarande sting i rösten.

      Radera
  2. Och en annan nybliven vinfrälse som inte hann beställa...
    Är 2005 som fortfarande finns att beställa (199sek) väldigt mycket sämre?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg att 2006 fortfarande finns på atomwine.dk för 159DKK.

      Radera
  3. Ja, jisses. 60 taggar.. Han dricker nog bara osvavlad sangiovese där i sitt lilla toscanska pörte...

    Anonym - Jag har inte smakat 2006:an som alla hyllar, men tyckte 2005 var riktigt trevlig. Lite mer direkt och snabbmognande än 2006, vill jag i alla fall tro, men ett kul, rustikt nebbiolo-bygge i den gamla skolan.

    /Patrik

    SvaraRadera
  4. Sting ? Han var ju lika passé som för 30 år sedan som supertoskanska ekbomber är idag. Lyssna på något rent http://www.youtube.com/watch?v=H5D6-7TwDMY

    SvaraRadera
  5. Ingvar - Vad var det för "ren" yuotubelänk du angav - en intevju med Adam Sandler? Inga udda taktarter eller 'flatted fifths' där inte. Lät lite som Hasse Andersson.

    /Patrik

    SvaraRadera
  6. Ingvar: Diggade också Jonathan Richman's Egyptian Reggae, Ice-cream man m fl, typ samtidigt som Roxanne släpptes, men han var mer på skoj än allvar. Är ändå impad att kännedomen om Sting verkar ha nått Ängelholm. Det har ju trots allt bara gått 35 år ;)

    Patrik: De där begreppen verkar vara att kasta pärlor åt svin. Punken hade väl bara tre ackord. Eller var det ett?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis som Hasse Andersson. Som väl för övrigt är från Ängelholm? Cirkeln är sluten!

      /Patrik

      Radera
  7. Jag måste lära mig att inte posta kommentarer när jag varit ute och svirat och öppna upp för stingsliga, samordnade attacker från åsikts-policens södra och ostliga avdelningar.

    @Patrik: Du behöver läsa på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hasse_Andersson

    @Lessrof: Man kommer långt med två ackord http://www.youtube.com/watch?v=syXjMiZLlIs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, Malmö då. Same, same.. ;)

      The Seeds verkar i praktiken faktiskt klara sig med ett ackord, den där kvinten fungerar mest som en växelbas (http://sv.wikipedia.org/wiki/Funktionsanalys_(musik)). Bedömningen gällande "hur långt man kommer" med detta låter jag ligga i betraktarens öra..

      /Patrik

      Radera