fredag 23 augusti 2013

Två blinda italienare


Två olika viner, två olika kvällar, provade lika blint vid båda tillfällena.

1)
Mörkt rubinrött med svag tegelton
Körsbär, röda vinbär lakrits. Lätt träig fatdoft utan gräddkola.
Ganska bra tanniner, nästan vulkaniska mineraler, torrt och lite träigt men efter några timmar öppnare frukt med huvudsakligen körsbär men lite svårbestämbart. Medelfylligt och mediumplus syra. Helheten känns italiensk. Första instinkten säger Etna Rosso p g a den mörka mineraliteten. Eller är det faten som förvirrar? 

87+

La Spinetta Langhe Nebbiolo 2008
Färgen vilseledde men langhe nebbiolo är ju ibland såhär mörka. Efterhand under kvällen framkommer allt mer nebbiolotypiska jordgubbar och järnmineralerna som vi känner igen från området. Retrospektivt är det en ganska klassisk modern fatad nebbiolo. Minns det som att den var ännu mer fatad med kolafudgetoner. Klart bättre än i minnet. Kanske den goda årgången lyfter vinet. 199 kr i överkant men kanske inte orimligt.


2)
Mörk vinröd tät färg med en minimal tegelkant
I doften lätt till måttligt rostade fat med choklad och körsbär. Choklad och en mycket fruktig smak av körsbär tillsammans med något som jag förknippar med barbera men som jag inte kan sätta ord på. Påtaglig syra förstärker misstanken. Det här borde sannolikt vara en modern Barbera d'Alba (brukar vara kraftigare och mer lagringsduglig än Barbera d'Asti och Barbera del Monferrato).
Möjligen lurar faten oss något även här, genom att tillföra en del tanniner, eller så har man slagit i en skvätt nebbiolo. Bl a La Spinetta har någon sådan variant liksom Pelissero (Long Now). Mkt mörkfruktigt och mustigt. Eldigt. Inget hastverk och gör sitt jobb till den gräddiga pastarätten, men är för mycket av det mesta på egen hand.
87-

La Spinetta Barbera d'Alba "Gallina" 2008
Ja detta bekräftar varför vi inte köpt mer från La Spinetta de senaste två åren. Dels den moderna extraherade stilen utan större finess, dels priset. 313 kr är galet mycket för detta oavsett hur välgjort det än må vara.

Sammanfattningsvis:
Matviner till högt pris.


2 kommentarer:

  1. Hehe, jag drack själv "Gallina"-'08 för ett och ett halvt år sedan, till och med jag tyckte det var för mycket. Upplevde den som närmast trögflytande och grov med klara tendenser till överkoncentration. Klar dikeskörning...

    SvaraRadera
  2. Haha! Tyckte ändå att Gallina var en västanfläkt jämfört med Dedicato a Walter. Druvtypiciteten fanns åtminstone kvar här. Naturligtvis har det med dagsform och sammanhang att göra. Kul att du knöt an till tidigare kommentarer!

    SvaraRadera