söndag 31 augusti 2014

Jacques Puffeney Poulsard M 2009, Arbois AOC


Något av det svåraste är att veta när ett vin är på toppen av sin drickbarhet. Visst är det ett i-landsproblem och många gånger spelar det kanske inte så stor roll. Drickfönstret kan som bekant vara stort, men ibland är uppkorkningstillfället helt avgörande för att man överhuvudtaget ska kunna bedöma vinet rättvist och för att njutningen ska bli optimal. Jag tror inte att ens de mest rutinerade vinbedömare med säkerhet vet hur ett ungt och/eller tillknäppt vin kommer att utveckla sig och säkerligen sågas mången flaska av skribenter i massprovningar. Eller rekommenderas för den delen, fast det kommer att visa sig att de inte blir så bra som man trodde.
Den här Poulsarden t ex, från juralegendaren Jacques Puffeney, ligger farligt nära att hällas i en gryta av oss även om vi låter vinet djupandas i karaff under en hel kväll. Det är egentligen först den tredje kvällen som det här visar sig från sina bästa sidor. Nu anade vi att det skulle kunna vara så i detta fall, men hur ofta har man sådana kunskaper? Eller tålamod för den delen.
Med andra ord, låt vinerna stå 1-2 kvällar om de inte utfaller till belåtenhet direkt. Vissa behöver mer tid än andra för att blomma ut och man lär sig alltid något av att följa vinets utveckling oavsett om det går i positiv riktning eller ej.

Jacques Puffeney Poulsard M 2009, Arbois AOC 
Initialt reduktivt med en märklig nästan artificiell frukt- och läskkombo bestående av jordgubbssnören, Lakrisal, Cherry Coke och Dr Pepper . Här finns en antytt kladdig fruktsötma med vad vi uppfattar som malolaktiska förtecken. Ingenting stämmer med vad vi förväntar oss utom att färgen är korallröd, strukturen tunn, en gnutta vitpeppar kan anas och att det finns en knappt medelhög syra. Efterhand under kvällen och dag två blir det friskare frukt med jordgubbar och körsbär men det är först kväll nummer tre som vinet verkar ha inhalerat färdigt och öppnat upp ordentligt. Detta efter att vinet stått i kylskåp med vacuumkork i halvfull flaska. Det mesta samlar ihop sig och balans infinner sig. Nya doft- och smakintryck tillkommer i form av lakritsrot, örter, fin tobak och den ursprungliga sötman (eller känslan av det) har integrerats och frukten klarnar upp även om här kan finnas ett lite inslag av lätt torkad sådan från både körsbär, jordgubbar och hallon.


Det här blir till slut en seriös Poulsard med klass. Precis som vi hoppats på från början. 

14 kommentarer:

  1. Intressant, men jag har tyvärr aldrig förståt detta med att ett vin blir bättre andra eller tredje dagen. Jag har varit intresserad och provat massor av vin I 35 års tid, de senaste 20 åren professionellt, men aldrig varit med om att det är så. För mig är vinet det det är under de första 1-5 timmarna, sedan blir det alltid sämre. Men jag laser ibland bloggare som delar din uppfattning, att ett vin blir bättre efter tre dagar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag inte samma gedigna vinbakgrund, men min erfarenhet är liknande. Några enstaka gånger har jag iofs varit med om att vita viner kommit ikapp sig själva efter ett par dagar i kylen, men sällan eller aldrig röda - trots att de varit erkänt lagringståliga/-krävande.

      Radera
    2. MH, ja vita viner kan hålla några dagar I kylen, utan att bli påtagligt sämre, men som du säger, aldrig att röda viner blir bättre efter 2-3 dagar

      Radera
  2. Poulsard har ju nära till reduktion och behöver massor av luft. Så det som beskrivs är rätt logiskt.

    Man ska nog vara lite försiktig med att fyra av kategoriska uttalanden, även om man tycker sig vara erfaren och ha full koll. Överraskningarnas tid är inte förbi. Lyckligtvis, får man väl tillägga ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Poulsard är nog ett fullständig unikt druva för röda viner. Kul att det finns nya saker att upptäcka trots allt. Men jag har som sagt läst liknande saker om andra mer klassiska druvor på svenska bloggar, och där är jag helt säker på att det inte funkar. Jag behöver helt enkelt inte vara försiktig eftersom jag anser att det är så. Andra får givetvis tycka vad de vill. Jag antar att just jag inte har åsiktsförbud?

      Radera
    2. Absolut, och jag tycker att jorden är platt för jag tycker så även om jag läst att andra tycker motsatsen.

      Anna Anonym

      Radera
  3. Har tyvärr inte haft möjlighet att engagera mig i detta förrän nu.
    Jo viss är det väl så att flertalet viner generellt inte blir "bättre" efter längre än 1 dygn. Har varit med om det några ggr och då just för de som varit mest reduktiva inledningsvis. Puffeney är välkänd för just sådana om jag inte har fel men jag minns även någon annan Poulsard från Domaine des Cavarodes som blommade ut otippat mycket efter 2 dygn efter initialt mest doft av rått kött och lite kloak. Pontus Elofsson sägs väl förespråka dygnsluftning av s k "naturviner" för att de ska komma till sin rätt, men det har nog också med reduktiviteten att göra. Vissa faller ju ihop efter några timmar. Oxiderade vin jaune blir gärna bättre efter någon vecka men det är ju särfall i andra motpolen.
    Oavsett vilket och oavsett om man jobbar professionellt eller bara är passionerad amatör som jag kan ingen ta i från ens personliga upplevelse av ett vin. I detta fall var vi två som upplevde samma sak även om inget av det jag beskrev i form av artificiella godistoner etc teoretiskt borde passa in på en Poulsard överhuvudtaget. Jag är mer förvånad över det, än över att det växte under 2 dygn.
    F ö är det trevligt med respons och att även erfarna provare läser bloggen. Här behöver ingen ha åsiktsförbud men personligen tycker jag att det där med tvärsäkerhet minskar generellt med åren för både vin och livet i stort. Ju mer man upplevt desto mer ödmjuk blir man inför att saker och ting inte är så svarta/vita eller självklara som man kanske trodde en gång. Ju mer man lär sig desto svårare och roligare blir det. Inte minst när det gäller viner.

    SvaraRadera
  4. Du har så rätt Lessrof, det är den personliga upplevelsen som gäller. Dock tenderer man med erfarenhet att bli mer och mer tvärsäker på vad som är ett riktigt gott vin. Röd Bourgogne av toppkvalité är svårslaget :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Och helst från riktigt små och obskyra hantverkare. Gärna biodynamiker. :)

      /Patrik

      Radera
    2. Gärna biodynamiskt! Men om producenten är liten eller stor är helt oväsentligt. Innehållet i flaskan är det enda som räknas. Italienska viner; på tal om riktigt små producenter, så borde väl Piccolomini i Montalcinoområdet ta de priset :)

      Radera
    3. Jovisst, eller från en större traditionell producent som t ex Jadot, men de riktigt bra grejorna därifrån har man ju inte råd med om man inte är i branschen eller har riktigt gott om pengar (och som bloggare blir man knappast erbjuden något varuprov på Echezeaux el Clos Vougeot o finprovningarna är i Stockholm...)
      Jag förstår vad du "Anonym" menar men vad man framför allt inte ska glömma är att benämningen "gott" är subjektivt och inte minst kopplat till erfarenheten ur aspekten acquired taste. Misstänker att många som inte har ett lite större vinintresse kan tycka att även Bourgogne av toppkvalitet smakar blaskigt och skulle byta ut det mot ett riktigt maffigt nyavärldenvin till 1/10 av priset. Jag tror att dessa vindrickare är lika tvärsäkra på vad som är gott för dem. Tror nog att du hade tyckt att den här Poulsard M var godare dag 2 men en mindre erfaren än oss båda hade gillat det bättre efter 2 timmar. Fast jag är inte tvärsäker på det ;)

      Radera
  5. Jag vill understryka att jag naturligtvis inte betvivlar upplevelsen. Jag tycker bara man hör väldigt ofta att kvalitetsviner mår bra av att få någon eller ett par dagar i kyl, liksom i det generella rådet ovan, men detta stämmer ganska dåligt med min (iofs något begränsade) erfarenhet; jag tycker nästan alltid att vinet blir lite stumt och platt, på ett sätt som mycket sällan kompenseras av den eventuella vinst man kan göra i balans eller harmoni. Jag upplever nästan aldrig att ett vin verkligen kommer loss så som det kan göra med vanlig luftning i karaff.
    Detta gör att jag undrar vad det är jag missar: är det jag som inte förmår uppskatta ett vin med "volymen nedskruvad"? Har jag bara en otrolig otur med vinerna? Krävs det en speciell sorts vakuumförslutning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min erfarenhet är också att de flesta (spec röda) viner blir plattare och saknar stuns efter mer än något dygn i kyl. Har nog skrivit och/eller diskuterat det på bloggen tidigare om jag inte minns fel. Möjligen håller det något bättre med vakuumpumpkork men tveksamt. Annars häll på halvflaska som fylls upp helt. Rådet ovan var att i stället för att direkt hälla det i grytan eller frysa in det för framtida bruk (som jag ett tag tänkte i det här fallet), kan man låta ett vin i kyl stå för att se vad som händer. Om det blir bättre är det bara att tacka och ta emot, i annat fall kanske man ändå lär sig något av hur doft och smak utvecklas även om det inte blir godare. Min formulering var inte menad att tolkas som om viner generellt blir bättre av att stå i kyl 1-2 dygn. Den här fallet hör till undantagen. Så jag tror inte alls att du missat något, mer än möjligen övertolkat budskapet i det jag skrev ;)

      Radera
    2. Jo, lite medveten övertolkning var det. :) Passade på när inlägget ändå berörde dygnslagring i kylskåp, så du fick kanske klä skott för vad jag uppfattar som en förvånansvärt utbredd uppfattning.
      Är ändå inne på att man kanske bedömer "trade-offen" mellan den omedelbara kicken och den intressantare utvecklingen lite olika från person till person.

      Radera