Som allom bekant finns det vissa viner som ligger en närmare om hjärtat än andra. I alla fall finns viner man aldrig kommer att glömma. Huet "Le Mont" 2011 är ett sådant för mig eftersom det var den enda flaska som spikades till fullo på Munskänkarnas trebetygsprov för ett drygt år sedan.
Hur som helst, bortsett från nostalgifaktorn tyckte vi redan innan att det var ett utmärkt vin och investerade i en låda. De här vinerna brukar ju knappast bli sämre med åren.
När vi så noterar att vinet släpps som en "nyhet" på systembolaget 1/4 2014 hajar vi till av två anledningar.
För det första:
Vadå nyhet?? Släpper systembolaget samma vin i olika nyhetssläpp med 14 månaders mellanrum?
För det andra:
Finare vinare har med vinet i sitt inlägg Munskänkarna provar aprilnyheter och vad värre är; man beskriver det som något katten släpat in! "Gillar inte alls vart det här vinet är på väg! Tredje gången nu som vi provar/dricker 11an. Nosen börjar få unkna gröna drag som påminner om gammalt tulpanvatten och blöt cigarettfimp, inte alls kul. Smaken är rik och stadig, men det saknas syra för att balansen ska fungera. Sötma, bitterhet och alkohol tar över och vinet upplevs onödigt tungt. Ljusår från den magiska 10an."
Slut citat.
Inte för att man tar det personligt men nog tusan undrar man hur det här gick till och om det verkligen kan vara sant.
Med andra ord. Det är inget att be för. Bara att kavla upp ärmarna, slipa korkskruven och ställa flaskorna mot varandra i en direktjämförelse.
För att få ett visst mått av objektivitet får den bättre hälften i Casa Lessrof (inte undertecknad alltså) prova vinerna helblint och lyckligt ovetande om FV:s tidigare sågning. Vi provar både på fri hand och tillsammans med en liten bit gravad lax innan vinerna får ackompanjera kvällens Spaghetti alle cozze.
Domaine Huet "Le Mont Sec" 2010
Konstigt nog den blekaste ljusgula färgen av de tu. Klassisk chenin blanc-doft av bokna äpplen i jordkällare.
I munnen gulröda äpplen och även här en svag oxidationston.
Rikligt med steniga mineraler. Medelfylligt med en liten fetma och hög syra. Bra
balans. Grapebeska på slutet.
90
90
Domaine Huet "Le Mont Sec" 2011
Lite svagare toner från äpple o jordkällare men desto mer av nyöppnad
burksparris och färsk slanggurka där doften efterhand övergår allt mer i gul citrus av lätt parfymerat slag, samt en gnutta aprikos. I munnen något
spretigare med något högre syra, mer kalkmineralitet och ingen noterbar oxidationston Lite vassare textur med mindre fetma, medelfylligt med något tunnare mitt än 10:an.
88
88
C spikar druvan direkt. "Bra Chenin Blanc från olika årgångar, kan vara samma vin".
Något defekt? "Nej"
Tulpanvatten? "Nej?"
Fimpar? "Nej??"
Ej heller sötma, bitterhet, alkohol eller onödig tyngd. Alkoholhalten är 13,5% i båda. Brist på syra råder knappast. C hittar däremot friskare syra i 10:an och upplever det något mer spretigt än kontrahenten, men det är väl egentligen bara här som våra åsikter går isär i det stora hela. Båda upplever vi 10:an som det bättre vinet, men magiskt är att ta i och skillnaden är inte enorm kvalitetsmässigt, även om vinerna är förvånansvärt olika i andra avseenden.
För säkerhets skull följer vi vinerna under två kvällar i följd, men intrycken består i stort. Vi hittar en viss malörtsbitterhet i 11:an dag två medan 10:an har ytterligare ökad grapefruktbeska och överhuvudtaget mer citrus än äpple i doft- och smakspektra jämfört med kvällen innan.
Jovisst om vi verkligen tänjer på sinnena kan gurkan och burksparrisen möjligen slå över i unkenhet och askkopp, men då rör det sig mer om en karikatyr av vinet än om objektiv bedömning.
Något defekt? "Nej"
Tulpanvatten? "Nej?"
Fimpar? "Nej??"
Ej heller sötma, bitterhet, alkohol eller onödig tyngd. Alkoholhalten är 13,5% i båda. Brist på syra råder knappast. C hittar däremot friskare syra i 10:an och upplever det något mer spretigt än kontrahenten, men det är väl egentligen bara här som våra åsikter går isär i det stora hela. Båda upplever vi 10:an som det bättre vinet, men magiskt är att ta i och skillnaden är inte enorm kvalitetsmässigt, även om vinerna är förvånansvärt olika i andra avseenden.
För säkerhets skull följer vi vinerna under två kvällar i följd, men intrycken består i stort. Vi hittar en viss malörtsbitterhet i 11:an dag två medan 10:an har ytterligare ökad grapefruktbeska och överhuvudtaget mer citrus än äpple i doft- och smakspektra jämfört med kvällen innan.
Jovisst om vi verkligen tänjer på sinnena kan gurkan och burksparrisen möjligen slå över i unkenhet och askkopp, men då rör det sig mer om en karikatyr av vinet än om objektiv bedömning.
Med tanke på den respekt vi känner för Finare Vinare drar vi därför slutsatsen att aprilprovningsflaskan sannolikt måste ha varit defekt på något sätt. Om det inte är så att deras smaklökar börjar bli gamla och slitna...eller kanske tvärtom, av träning allt mer finslipade och hypersensitiva. Ibland finns det negativa toner som inte går att släppa när de väl hittats.
Om flaskan är nyinköpt kan man för övrigt undra hur "nyheten" förvarats sedan förra nyhetssläppet. Den har väl inte stått på samma systembolagshylla sedan februari 2013...? Apropå risken för defekt och felutveckling...
kollade in var våra 11:or var köpta och när...precis som era... sb 2013 februari...tror jag känner mig pressad att nypa en under påsk...återkommer
SvaraRaderaSkall bli intressant att höra.
RaderaBra post. En teori: speedtasting med flera viner blir gärna lite av sten sax påse... hitta det som sticker ut... vinet innan är pinfärska 12 Würzburger Stein. Sedan kommer den här 11an som har mer av tobak och unkna gröna toner, och inte samma pigghet. Vi var nog många den kvällen som föredrog ung riesling från Franken.
SvaraRaderaMen: vi har ju också fått 11an serverad på 3b-provet. Inga problem att plocka ursprunget Vouvray. Den flaska vi drack hemma förra året föll lite på balansen mot högre alkohol och medföljande beska.
Inte riktigt vad vi hoppats på... men som sagt, en flaska, en kväll. Vi köpte inte fler. Så mycket annat som lockar. Och då är vi ändå Huet-fans ;)
Är helt klart anhängare av er teori och ibland raljerar man och tar i lite extra dessutom när ett vin inte levererar vad man hoppats på. Det där med speedtasting blir jag allt mer skeptisk till även om bedömningsförmågan tränas upp efterhand. Tyvärr är svenska folket i stort utelämnade till den typen av bedömningar från skribenter som varit på Systembolagsprovningarna. Det är väl egentligen här som bloggarna har sin styrka. Att prova vinerna i den miljö de är tänkta för dvs god mat och gott sällskap med tid att kontemplera över vinerna. Sen är det extra kul och givande att jämföra viner så här. Tack för inspirationen till det!
RaderaProblemen när man själv har köpt ett vin och sitter med det en hel kväll kan tänkas vara:
SvaraRadera1) överdriven välvilja
2) adaption
Överraskande hur 11an klarade sig mot 10an i ert test!
Det finns absolut felkällor. Ev ökar risken ju fler flaskor man har kvar i lådan ;) Kanske ligger "sanningen" mitt emellan våra omdömen eller varierar både beroende på variation av flaska och sammanhang.
Radera