Fri Vin

Vi hade egentligen bestämt oss för att bojkotta vinmässor på ett tag. Det är ofta trångt med både för mycket människor och för många viner, som dessutom har svårt att göra sig rättvisa när man provar för mycket på för kort tid. I Sverige skänker man dessutom inte sällan ut flera lågbudgetviner och har någon enstaka finare vinare som lockbete.
Det var åtminstone inte särskilt svårt att bojkotta Malmö Vinmässa som hölls för en månad sedan. Bara inträdesbiljetten kostade 195 kr och sedan kostade varje smakprov från 15 kr och uppåt! Man köpte då kuponger i häften om 150 kr.
Rimligt? Knappast. Inte sällan provar man åtminstone 30-talet viner i ett sådant sammanhang. Det skulle innebära en kostnad på minst 650 kr.

När vi så upptäckte vilka producenter som skulle vara med på vinmässan Fri Vin i Köpenhamn blev det genast svårare att låta bli. Det här är ju mycket av det vi bruka köpa  i vanliga fall. Fri Vin blir därmed en fantastisk möjlighet till ytterligare en dimension i vårt vinintresse när vi får träffa människorna bakom vinerna.
Här är dessutom prissättningen en annan, i samma anda som det brukar vid danska mässor.
Fast pris, i detta fall 175 DKK, inga tillägg, inga kuponger, inget tjafs.

Kort sagt, vi tar tåg och metro till Amagerbro och traskar en knapp kilometer i ett Köpenhamn med sommarfeeling denna årets hittills varmaste dag. I ett industriområde på Prags Boulevard 43 har man smällt upp ett litet cirkustält som komplement till fabrikslokalerna. Det är sol, avslappnad dansk gemyt, opretentiöst och lite gammal Malmöitisk 70-tals folkfest över det hela, fast utan musik. Jo en kontrabas och saxofon lägger en jazzig ljudbild över det hela efter att dragspelaren börjat prova viner.

De fyra importörerna Rosforth&Rosforth, Winewise, Petillant och Lieu-dit anordnar kalaset. Kvällen innan lär man ha åkt runt med producenterna i buss till olika restauranger och vinbarer och haft rajtan-tajtan i Köpenhamn. Kanske är därför inte riktigt alla på plats kl 11 när man haft öppet en timme.

Jamen vinerna då? Kom till saken!

Äh, vi låter i huvudsak bilderna tala denna gång. Varför förstöra stämningen med pretentiösa vinanalyser.
Vissa viktiga saker måste emellertid rapporteras.
Nämligen att:

• Occhipintis röda SP 68 från 2013 är buteljerad och påminner mångt och mycket om 2012 enligt Ariannas manlige ställföreträdare. Vinet känns möjligen fruktigare men inte varmare. Fin fräschör och syra.

• Och nej nej nej, vi kommer inte att bli besvikna på Il Frappato 2012 heller! Kanske är även denna lite fruktigare men med sedvanlig närmast burgundisk elegans. Även i år är Occhipintivinerna givna köp. Renare än någonsin tyckte vi idag!

• I Fabbri i Toscanska Lamole skall ni hålla koll på om ni gillar Chianti Classico åt det syradrivna slankare hållet. Odlingar på hög höjd, ekologiskt, sparsamt med fat. We like! Vi har provat deras instegsvin innan och var begeistrade. Nu i årgång 2011 och man kan känna sig lugn här också. Av det varma året märks intet eftersom vinmarkerna ligger högt. Vi testar dessutom nästa vin på skalan 2010 "Terra di Lamole" med 10% Canaiolo och ett år på 500 l huvudsakligen gamla tonneaux. Yes! Det här vill vi ha mer av.

• Claudio Fenocchio bekräftar att 2010 är ett utmärkt år om man har våra preferenser. Vi tycker Barolo Villero med sin fina frukt överträffar de lite kantigare Cannubi och Bussia från samma år. Kanske blir det annorlunda när de inte längre är i sin linda.

• Vi tycker att Guy Bretons Morgon Vielles Vignes 2012 är förträffligt med mer tyngd och kraft än Reigné men utan att tappa fräschören. P'tit Max görs bara vissa år på druvor från 100 år gamla stockar. 12 månader på fat. Detta var en 2011. Mer komplext men plötsligt är det inte lika mycket Beaujolais över det hela. Känns nästan som ett lagringsprojekt.

• Vi blev lite besvikna på Yvon Metras viner som vi inte provat innan. I alla fall Moulin-à-vent 2012 var lite väl lättviktare. Fleurie 2012 bättre och kul att testa Fleurie 2013 som man tappat direkt från fat för tre veckor sedan.

• Côte de Brouilly från Laurence Dufaitre var väl inte riktigt i samma klass heller men inte alls dålig på något sätt. 

• Däremot att bjuda på en korkskadad Brunello (om än lätt), som Stella di Campalto gjorde är inte acceptabelt. Både representanten och vi låtsades som ingenting. Inte vill man köpa vin av en sådan producent? Rosso 2009 och 2011 var för övrigt inte heller något att skriva hem om.

• Frank Cornelissen hävdar att 2013 kommer att bli en utmärkt årgång för hans del. Hans andedräkt var dock inte att leka med idag. Som magma närmast.

• Vem trodde att man någonsin skulle få prova amforalagrad torr Moscato (=Zibibbo) från Pantelleria. Riktigt gott! 2011 Serragghia Bianco var namnet. 

• Mark och Martial Angéli gör alldeles utmärkta Chenin Blanc i Anjou. Påfyllning tack!

• Zidarichs vita viner från Carso som Billigt Vin visat vägen till är exceptionellt goda även i ett tält på en Köpenhamnsk industritomt. Malvasian är gudomlig.

• Demarne-Frison gör alldeles utmärkt Champagne, inte minst deras Blanc de Blanc.

• Så gör även Oliver Horiot. Hur man fått tag på en tröja med Thåström på är emellertid höljt i dunkel.

• Däremot tycker vi inte att man behöver lägga pengar på Champagne från Fosse-Grely.

• Inte heller på Jura-chardonnay från Domaine de la Tournelle i Arbois. Fast deras Fleur de savagnin är inte dum. Provar även Vin Jaune 2006 som man hävdar är ett bra år för denna vintyp men inte för övriga Juraviner. Struktur åt det något lättare hållet med huvudsakligen valnötskaraktär och inte någon rakbladsvass syra. 

• Vi kommer inte heller att köpa Loirevin från Domaine Philippe Tessier. Jo kanske Roger Tessier 2009 Moelleux. Gillar den här vintypen med fin liten sötma.

Däremot kommer vi gärna tillbaka till Fri Vin om det blir av om två år igen.