Rieslinglandskamp Tyskland - USA

Den automatiska tanken är att detta är en nationsklassiker i landskampssammanhang, men när väl hjärnan kommer i kapp känslan inser man att så är nog inte fallet. Vi kommer ju inte alls på några klassiska landskamper mellan de båda länderna.
Ishockey? Nä, USA överlägset.
Fotboll? Nein, Tyskland überöverlägset.
Basket? No, USA overoverlagset.
Handboll? Innebandy? Curling?
Ingen aning, men 75 cl Riesling är en klassiker från och med nu.

Finger Lakes i staten New York satsar huvudsakligen på Riesling, tack vare svalt klimat och några producenter som gått i bräschen och lyckats ta fram bra viner på denna druva. Dr Konstantin Frank från Ukraina var en av pionjärerna som satsade på Riesling för en sådär 50-60 år sedan. Inspirerade av Eric Asimovs artikel i New York Times lyckades vi leta upp och forsla hem några enstaka flaskor från Manhattan för någon månad sedan. Längre än så här kunde vi inte hålla oss...

Eftersom vi inte provat vinerna härifrån tidigare måste vi ju ha någon referenspunkt. Ett vin från Leitz i Rheingau borde vara stabilt nog i sammanhanget. Båda vinerna är torra och har ändå skönt låga 12-12,5% alkohol.


Leitz - Riesling Berg Roseneck "Katerloch" 2012 (Atomwine, 149DKK på tilbud, normalpris 249DKK)

Ren fin doft med tropisk frukt, mango, papaya, nektarin, clementin, gröna äpplen. Lite hasselnöt och gula blommor som topping. Trevlig frukt, bra koncentration, fina ganska kalkiga mineraler och en hög men inte knivskarp syra. Torrt slut med hyfsad längd. Mineralstint med fin energi och ändå bra balans för åldern första provningskvällen. Tappar tempo dag två och blir ganska tillplattat med en lätt irriterande besk anstrykning. 

Dr. Konstantin Frank - Riesling Finger Lakes Dry 2012 (Union Square Wines, $17.99)

Näsan möter inledningsvis lätta svavelångor och en del petroleum. Mindre fylligt tunganslag, mjukare textur och ngt kortare längd och både tunnare och bredare i munnen än vinet i glaset bredvid. Här härskar citrussläktet utan tillstymmelse till frukt från tropikerna. Som att blunda och sätta tänderna i en kvalitetsapelsin med en insmugen klyfta blodgrape. Vita blommor och antydd hasselnötbeska ligger och lurar i bakgrunden. Mineralerna är mörkare och något stenigare än hos kombattanten i detta för övrigt ljusare och lättare vin, som vi första kvällen uppfattar som ganska obalanserat ungt och inte nämnvärt imponerande. Under natten genomgår det emellertid en storslagen metamorfos och är ett par storlekar större dag två, med knappt märkbar petrokemisk doft, bättre fokus, balanserad fruktighet och en behaglig svag mineralsälta. 

Lite otippat hur Tyskland klappar ihop i andra halvlek medan USA lyckas komma ut på spelplanen som ett nytt lag. När slutsignalen går ser vi förvånande nog Finger Lakes som vinnaren. Inte stort men ändå med ett visst djup som vi inte anade inledningsvis. Möjligen hade tyskarna gått segrande ur kampen om vi hade lagrat vinerna på sedvanligt sätt och druckit om ett antal år, men det får vi aldrig veta. 

Skönt ändå när inte allt är förutsägbart.