Montalcino - norr

Det här kan vara pärleporten.
Det är i alla fall den norra stadsporten i Montalcino bakom vilken det finns en del potentiella pärlor i vinöst format. Om man tar sig genom den och håller till vänster några hundra meter längre fram efter den lilla kyrkan, så kommer man till Marino Colleoni och hans Podere Sante Marie.

Il Marroneto
Om man håller till höger kommer man i stället till Il Marroneto bara efter 50 m.
Alessandro Mori tillhör de genuina traditionalisterna i Montalcino. Fadern köpte egendomen 1974 och provningar av tidiga viner lär ha visat att det här handlar om projekt som håller för långlagring. Mori själv gav upp sin urpsrungliga karriär som advokat och gör brunello på heltid sedan 1994.
Han låter väldigt positiv i sitt mailsvar till oss när vi vill boka tid för besök och jag berättar lite om oss.
Citat:
I am an historical wine maker in Montalcino (from 1976) and the first vintage bottled from us is the 1980.
Think that in all this time I wasn't able to sell one bottle of my wines in Sweden.
I don't understand why all the tenders from the Swedish Monopoly ask only about cheap brunelli ... This is the way to make the swedish market full of manipulated or industrial wine....
so, will be a pleasure to receive you here, in Il Marroneto.

Inte konstigt att våra förväntningar är lite uppskruvade inför den förestående provningen. Väl framme finner vi en man djupt koncentrerad på ett hål i marken just nedanför vinraderna. Vi frågar efter Alessandro men får ett svar som vi uppfattar som att han inte är där. Okej, han är väl i vingården då. Vi hänvisas in till källaren med tillhörande glasomgärdat kontor. Bakom reflexerna i glaset skymtas en kvinna i kanske 40-årsåldern som till synes irriterat vinkar in oss. Vi får en klassisk uppvisning i paradgrenen Italiensk makt i kontorsstol. Ni vet den där fantastiska förmågan att till synes helt ointresserad och nonchalant både lyckas granska och ignorera oss, en konstart som brukar vara särdeles utvecklad i t ex biljettluckor på italienska tågstationer. Att lyckas med det i en glasbur där det bara finns vi tyder på både talang och mångårig träning. Naturligtvis talar hon bara italienska. 

När jag visar mailkonversationen med Alessandro kan man ana en liten ryckning i ena ögonvrån och blicken flackar mot datorn. Skriven engelska verkar hon förstå åtminstone delar av. När hon sedan efter febrilt letande i sin dator hittar Alessandros mail till oss i originalform, är metamorfosen fullständig. (Sur)puppan blir en fjäril. Hon spricker upp i ett leende, ber (nästan) om ursäkt, talar plötsligt i alla fall hjälplig engelska och ber oss sitta ner i soffan utanför bara en liten stund.

Vi beundrar den äldre flasksamlingen och i periferin av vårt synfält ser vi bakom glaset både blixtar, magma och rök från hennes mobiltelefon när hon knappar in vad vi med säkerhet förstår är ett SMS till Alessandro Mori som ingen av oss skulle vilja få från någon, någonsin. Inget lågsvavlat här inte!

Härefter kan hon inte nog ofta upprepa att nästa gång vi kommer ska vi kontakta henne i stället så att fadäsen inte upprepas och vi får hennes visitkort för säkerhets skull. Tyvärr är Alessandro borta hela veckan och hon kan uppenbarligen inte själv hålla i någon provning och är ledsen att det blev så här. Jaja, inte för att vi vet vad i-landsproblem heter vare sig på italienska eller engelska men sånt är livet och vi hoppas på det bästa i form av hemmaprovning och köper med både vanlig Brunello och hans "Grand-Cru" Selezione Madonna delle Grazie gjord på druvor enbart från marken nedanför kyrkan.

På kvällen äter vi på Taverna del Grappolo Blu mitt i Montalcino. Vinlistan här är minst sagt imponerande för den här restaurangstorleken och se vad vi hittar på halvflaska om inte den här lilla godingen!

Il Marroneto Brunello di Montalcino 2008

Minimal läderton över en ganska lätt frukt med i huvudsak klarröda körsbär. I munnen rent och klart med rödfruktig syrlighet, dansant elegans i tämligen lätt men vältränad kropp, hög fin syra och balanserat grepp i tanninerna.

Yes!



Pertimali

Om man fortsätter på vägen förbi Il Marroneto stupar det brant med stundtals 20 graders lutning och på ett ställe kommer man knappast förbi med en bil bredare än en Honda Civic. Så småningom planar det ut något, vi svänger vänster och efter drygt 800 m är vi framme vid vårt nästa mål.
1970 sålde Livio Sassetti familjens ursprungliga ägor i Sant'Angelo del Colle söder om Montalcino eftersom han inte tyckte sig kunna göra de viner han ville där. I stället köpte han den nuvarande marken omedelbart nordväst om Montalcino.
Idag är det sonen Lorenzo som driver egendomen och dennes hustru som tar hand om oss när vi anländer. Hon berättar att man använder sig av traditionella metoder, ekologisk odling och vintillverkning, minimal intervention osv, ja ni känner igen det vid det här laget. Lorenzo går till och med så långt att han inte vill polera upp de gamla slavonska ekfatens utsida som många vinmakare gör, eftersom han tänker att kemikalierna kan påverka faten och därmed vinerna. Tja, vem vet?
Man gör både Rosso, Brunello och Riserva och vi provar de två sistnämnda. Tydligen väntar man lite längre än de flesta innan man släpper vinerna på marknaden för bådadera, så någon senare årgång än 2007 finns inte att tillgå än.

Pertimali Brunello di Montalcino 2007
Tämligen voluminös frukt från i huvudsak mörka körsbär med svagt blå ton, en lätt jordig mineralitet , viss örtighet och en välproportionerlig skopa av syra och tanniner.

Pertimali Brunello di Montalcino Riserva 2006
Ännu något mer koncentrerat men med fin balans även här mellan mörk frukt, syra och tanniner som känns lätt avslipade. Den där ganska typiska brunellolädret och lätt jordiga kryddigheten ger en komplexitet och vinet inte blir övermäktigt trots sin hyfsat stadiga kropp.

Båda vinerna åt det lite kraftigare hållet än hos producenterna på våningarna ovanför, men av utmärkt kvalitet och inte utan viss finess. Vi befinner oss trots allt 150 m under Colleoni och samtidigt är jorden komplex med både lera, sand, märgel och marina fossiler. 30€ för standardbrunellon och 40€ för riservan får väl anses överkomligt i sammanhanget inte minst med tanke på årgångarna.


Fuligni

Va? Nä nu får Lessrofs nog kolla synen. Inte ligger väl Fuligni norr om Montalcino?
Nej, men det är det som är fördelen med att skriva blogg. Man gör lite som man vill. Egentligen hittar vi dem rakt öster om staden.
Den före detta lärarinnan Maria Flora Fuligni tog över 1970 när fadern dog och blev då en av de första kvinnliga överhuvudena för en vinegendom i Montalcino. 12 ha (varav 10 ha dedikerat till Brunello) i ostlig och sydostlig exposition på 350-400 meters höjd. Från att tidigare bara ha använt stora botti får brunellon sedan några år tillbaka ligga de första 4-5 månaderna på 500-liters tonneaux och 7,5 hl Allierfat innan de får umgås med slavonsk ek resterande 2,5 år. De där 20 hektoliters Garbelottofaten börjar vi känna igen nu.
Resultatet? Ja enligt O'Keefe mycket elegant och finstämd brunello. Kan det stämma månne?

Vi blir omhändertagna av Mike från Transylvanien som jobbar hos familjen Fuligni sedan 2,5 år. Mycket vänligt professionellt guidar han oss genom ägorna och källaren innan vi får prova en 2012 Rosso och en 2009 Brunello di Montalcino. Just de där årgångarna som Galloni skrev om. 

Fuligni Rosso di Montalcino 2012

Medelfyllig, både blå och rödbärigt skönt fruktig, med bra syra och ganska lätta tanniner. 

Meningslös beskrivning men det här vinet är just så. En utmärkt sangiovese utan några särskilda utsvävningar.

Fuligni Brunello di Montalcino 2009

Visst får man väl kalla det här både elegant och finstämt även om här finns en viss inneboende kraft med både stabil syraryggrad och finmaskiga tanniner. Stramare bygge med körsbärigare frukt än rosson, en del mineraler, snyggt integrerade fat och (hör och häpna) inga förtida mognadstoner. 

Det här gillar vi skarpt. 35€ för 2009 och 28€ för 2008 är priser vi är fullt nöjda med. Man säljer även en del äldre årgångar för den som vill betala mer.

Bra avslut på vårt lilla Giro di Montalcino!

Men Marino Colleoni och Sante Marie då? Den där fatprovningen vi nämnde tidigare?
Lugn, bara lugn. Det kommer en avslutande post också.