söndag 13 oktober 2013

Höstprovning på Sturkö


Vinosapien har bjudit till provning och vi kör genom ett mulet Skåne tills den grå himlen spricker upp i höjd med Kristianstad och ett färgsprakande höstlövsscenario uppenbarar sig.
Det här är vackert! Skärgården är vacker. Flera av vinerna skall också visa sig vara både vackra och av mycket hög kvalitet.
Med oss förutom värdparet med vinvän, är Italienska viner (jodå här och här får ni mer kött på benen från provningen) och ett icke oansenligt antal viner, både oöppnade och rester från de senaste dagarna.
Kanske kan man säga att kvällens största lärdomar för egen del är följande:

  • Många viner verkar inte tåla ett dygn i kylskåp så bra som jag trodde när de jämförs med mer färsköppnade flaskor. Kanske tydligare för röda än för vita, om det inte bara är slumpens skördar just denna kväll. Poäng är därför inte satt på sådant där vi bara provat andras slattar.
  • Nu vet vi hur Rioja skall/borde smaka. 
  • Nu vet vi verkligen hur Cabernet Franc skall smaka.




Scarzello, Barbera d'Alba Superiore 2007
Hyfsade syror, 0 tanniner, italiensk frukt. Kan bara vara en barbera och det är tydligen inte vilken som helst, men visst känns den lite slatt-slapp utan den där typiska skärpan i syran?



Félsina, Rancia CC Riserva 2006
Slatt-slapps-begreppet har redan konsoliderats. Ännu tydligare här. Visst tänkte man sangiovese men inte på den här nivån. Bra årgång och allt.



Librandi, Duca San Felice Cirò rosso Riserva  DOC 2009
Den här följde med en beställning från Televino. Enligt deras beskrivning har druvmusten endast kommit i kontakt med ståltank och flaska och är ändå klassificerat som riserva. Man undrar ju hur de kalabriska klassifikationsreglerna fungerar? Två glas i Gambero rosso och årgång 2008 fick tre! Librandi är den största (men utifrån detta inte den bästa) ciróproducenten. Reduktiv med svavel, lite syditalienska russintoner annars mest obestämbar faktiskt ganska ofräsch frukt och gaglioppotanniner. Det här var ju inget bra alls. Var det defekt?
80?




Judit Bott, Tokaji Hárslevelü Határi 2012
Tropisk frukt med ananas. Sälta i mineralerna, antydd fetma lätta syror.
Ungern är spännande men just detta är inget för syrafantasten. Fast lite mat till så...
86-




Domaine Pinson, Chablis Grand cru Les Clos 2005
Även detta en dag(arna?)-efter-rest. Kanske är det därför fräschören saknas. Mineralitet men ej så hög syra som väntat. Platt frukt. Aspartamliknande beska fast utan sötma. Inte Les Clos som jag tänker det. Dock orättvist att bedöma.



Bürklin-Wolf, Deidesheimer Kalkofen 2001 
Pfalzriesling som smakar Alsace. Balanserad petroleum, honung, fruktigt. Tar för sig på ett chosefritt vis. Gott helt enkelt!
87




Zidarich, Prulke 2010
Nu börjar det hända saker! Som gammal ölprovare får man direkt på första sniffen flashbacks till amerikansk ale med amarillohumle och aprikospuré med en liten flädertouch. För bara ett år sedan visste jag knappt att detta fanns men eftersom Ingvar vid tidigare träffar haft godheten att sprida dessa elixir från Carso associerar man omedelbart till Friuli även om vinet kommer från IV denna gång.
Det här är väl avvägt, elegant och rent, mjukt och fylligt med bra längd. Hade syran varit snäppet högre hade detta varit en riktig fullträff. Ändå kvalar det in på dagens topp 5.
91



Melini, La Selvanella 2008
Det här var det faktiskt inget fel på kvällen innan. Men efter ett dygn har det inte mycket att ge. Saknar både djup och komplexitet, särskilt jämfört med...
86-




Castello di Volpaia 2008
...som funkar hyfsat men ändå utan att ge något bestående intryck. Kändes lite väl chokladigt när det var nyöppnat.
87+



Daniel-Etienne Defaix, Chablis Premier Cru 2002
Mogen gul frukt. Minimal sötma. Mineralsälta. Helt utan fat. Känns yngre. Bra spänst trots ålder.
Ja, så blev noteringarna. Det här skulle man kunna tro var Grand Cru jämfört med den tidigare Le Clos.
90



Szepsy, ÚrágyaTokaji Furmint 2011
Bra syror. Knappt kännbara fat. Lätt, friskt och höggradigt mineraliskt. Själv tänker jag Chablis igen.
Det är här vi förstår storheten med ungerska viner som man så tacknämligt får ta del av via Niklas Jörgensens Winevirtuosity
90




Peter Jacob Kühn, 2011Riesling Trocken Rutz Rebell 300 m NN 
Mycket florala toner med både vita o gula blommor, citrus, passionsfrukt. Rieslingflaska i magnumstorlek imponerar, men vinet i sig är bra nog.
88-




Domaine Bourillon Dorléans, Vouvray Demi-Sec1960
Korkat? Nej bara gammalt. Borde nog ha provats öppet men... 
Det pratas raggsocka och roquefortost. Själv tänker jag på det gamla badhuset i Trelleborg.
Komplext kan vi i alla fall fastslå och imponerande att det här fortfarande håller en restsötma och trots allt en icke oansenlig syra. Provade1979 års modell för någon månad sedan och den hade giftiga syror men knappt någon sötma. Det här var bättre. Kul att man kan få chansen att testa via Systembolagets beställningssortiment.
90



Trinchero Bianco 2007
60% Arnais 40% Malvasia
Lim, liniment, aprikos, persika, mkt parfymerat.
Nu har vi fått så mycket goda vita viner så det här kan vi inte ta till oss även om det är spännande med orangevin. Har svårt för den där parfymerade stilen. 
86



Clos Rougeard, Saumur-Champigny 2008
Jaha. Sådär. Då var det klappat och klart. Vi kan packa ihop provningen för i kväll. Det finns väl inget som kan slå detta??
Vinosapientips som man aldrig hört talas om, men när man läser blir man så sugen, så sugen. 
Kultproducent, åttonde generationens vinmakare (bröderna Jean-Louis och Bernard Foucault) som gör tre olika viner på Cabernet Franc. Traditionellt vinmakeri. Lagras på begagnade fat från premier cru-slott i Bordeaux.Två singel-parcelviner (Le Bourg respektive Les Poyeux) samt detta, det "enklaste", som är en blandning från olika vinlotter.  Producenten lär vara representerad på samtliga trestjärniga Michelin-krogar i Frankrike.
Extremt klart och rent i både doft och smak.
En polarvind över norra ishavet med ett perfekt moget svart vinbär eller två.
Inga gröna paprikor eller blad av något slag.
Hög fin syra. Kalk. Bitande små ettriga tanniner.
Elegans, skärpa och djup av sällan skådat slag.  
Undrar om inte detta var det bästa jag druckit eller så är jag bara fortfarande omtumlad. I alla fall det bästa Cabernet Franc har att ge. Så måste det vara.
95-96




Chateau Chasse-Spleen 2005
Stackars vin som kommer efter det förra. Detta är det tråkiga med den här typen av provningar.
För sig självt med en fet entrecôte skulle det här vara toppen! Det här är ju inte alls dåligt nu heller men känns närmast jolmigt i sammanhanget. Ändå är faten ovanligt snyggt använda. Men tänk om man i stället hade använt begagnade 1er cru fat som en viss Loireproducent... Vad hade hänt då?
Blåbärspuré, lätt rostade fat, svarta vinbär, lätt järnmineralitet Ganska bitande tanniner.
88



Feudo D'Ugni, Teorema 2007
Montepulciano. 
Rustikt kraftfullt, chokladton, maffiga tanniner. Vi trappar ner. Har fortfarande inte hämtat mig från Clos Rougeard.
85



Cappelano, Barolo Pie Rupestris 2007
Så. Återhämtningsfasen har börjat. Mkt välbalanserat och rent med en svag sötma. Traditionell bra barolo.
89+



Domaine Forey Pere et Fils, Vosne Romanée 1999 
AAAhhh! Vi är minst tre som tycker att detta är korkat. 



Jean-Paul Magnien, Chambolle-Musigny "Les Sentieres" 1999
Vi noterar: Inga fat. Mentol, jordgubbar, fin balans. Banalt tycker IV. Så inte vi.
90



R López de Heredia, Viña Tondonia Cosecha de 1994
Nu fattar man. Det är ju så här tempranillo var tänkt att smaka. Långt bortom dillkronor och kräftspad finns här mycket av både italiensk och fransk klassisk elegans och balans. När Vinosapien medvetet flashar lackkorken på flaskhalsen för undertecknad suggereras jag att tro att detta är något osvavlat och naturligt. Märkligt nog finns det inte mycket i vinet som motsäger detta.
Bra tanniner, lätt kryddigt. Spänstigt med bra syror. 
92



Domaine Rolet Vin Jaune 2003
Ok. Skippar betyget. Det går inte att särskilja vinets komplexitet, balans och skönhet från Comtéostens dito och sammanhanget där vi provar. Allt i en harmoni utan dess like. En upplevelse man som Jurafan aldrig glömmer! 



Domaine des Cavarodes Poulsard de Chemenot 2012 
Visst borde man sluta prova när allting är på topp. Ibland kan behövas en läskande avslutning och för oss Jura-fantaster duger väl en kalkstinn, läskande Poulsard. 
Kalkigt spritsigt mineraliskt. Den typiska fågelburen finns här och vitpeppar brukar hjälpa oss att skilja ut druvan från trosseau även om de kan vara väldigt snarlika.. Bra syra. 0 tanniner. Spänstigt och med en svävande lätthet. Både frukt- och färgassociation blir närmast smultron
88




Santa Maria/Colleoni Rosso di Montalcino 2011
Just när man trodde det var över kommer jag plötsligt på denna glömda slatt. Egentligen den enda i kväll som visar sig hålla mer än ett dygn efter öppning.
Jag trodde inte på den här årgången även om producenten är i högsta klass, men IV tyckte jag skulle satsa och Michael på BB-vinimport menade att 2011 faktiskt var bättre balanserat än 2010, hur det nu gick ihop. Odlat på hög höjd menade han. Jo men vadå då? Det var det väl 2010 också..
Här finns en lätt blåfruktighet som kan ha med årgången att göra. Kanske är det inte den mest typiska sangiovese vi druckit eller så har dagen varit för lång, men här finns i alla fall underbart skön frukt utan varm sötma, med drygt medelhög syra och en rejäl skopa tanniner. Trots allt en värdig avslutning på en fantastisk dag.
89

Jättetack alla, inte minst värdparet. Lärorikt, ögonöppnande och helt enkelt supertrevligt.



7 kommentarer:

  1. Ingen dålig provning! Clos Rougeard låter ju helt fantastiskt.

    Jag har också upplevt detta att viner kan kännas lite dämpade/platta efter nåt dygn i kylen, och nu när du säger det är det kanske främst rödviner det gäller. Jag har tidigare tänkt att jag varit för snabb och druckit dem vid för lite låg temperatur, men det kanske är färre viner än man tror som klarar detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är verkligen en förmån att få vara med om sådant.
      Det där med slattarna är knappast något nytt men det blir så uppenbart när det är många som får ett liknande platt uttryck. Tydligast för sangiovese denna gång, men det kanske var slumpen.

      Radera
    2. Slattar förstås, men jag tycker även detta gäller allmänt. Blir ofta besviken när jag förväntat mig positiv utveckling.

      Radera
  2. 80 poäng till ett vin som ni tycker inte är bra, vilken skala har du då?
    Bengt i Kristianstad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wine Enthusiast: http://www.delongwine.com/how_we_rate_wines.pdf
      Borde nog stå <80, men det blev ett ? i stället.

      Radera
    2. Det där med att komplettera sifferbetyget med något tecken eller en symbol öppnar ju upp för helt nya dimensioner och nyanser i betygsättandet?
      Exempelvis: 89 poång och en liten häst? Eller 92 p med en sillgrissla ditritad? Man kan ta det ytterligare ett steg, för ännu större exakthet och göra hästen och sillgrisslan glad/dyster, hoppande/flaxande eller stillasittande? Behöver du tips och uppslag så... ;)

      /Patrik

      Radera
    3. Nja, det känns väl som att det räckte med förslag där va.. :)
      Möjligen om du kan ge mig kortkommandot för sillgrissla..

      Noterar att bloggen Italienska viner skrev 175 inlägg med betyg under de första drygt 18 månadernas bloggande räknat från starten 2009. Det blir säkert något som överges efterhand även från vår sida, om inte annat för att slippa häcklande hässleholmare ;)

      Radera