Château Meunier St Louis "Allegretto 2005"

Ni vet vad vi menar.
Det där att känslorna plötsligt kan välla över en bara någon trycker på den rätta förlösande knappen.
Eller ja, rycker den förlösande korken.
Vi utgick från Barcelona en septembervecka och körde till och bodde i Collioure och vi plockade valnötter i Pyrenéerna (ja egentligen var det en valnöt vi hittade på asfalten under ett valnötsträd på parkeringsplatsen i den öde byn Coustouges som vi av misstag körde till) och vi återupplevde barndomens Palalda (fikade på caféet som nu var helt ombyggt och förresten hittade vi ingen bensinmack) och det var sagoslottskänslan i Carcasonne (det var snålblåst och svinkallt) och vi charmades av Picassomuséet i Céret (jo det var faktiskt riktigt fint) och varje kväll avslutades med billig Banyul i Les Templiers bar och livet lekte.
När det så visade sig vara stängt på Celliers d'Orfée körde vi vidare en bit och spontanstannade när vi såg skylten till Château Meunier Saint Louis (egentligen hade vi inget val då våra vesicae urinariae stod i
begrepp att sprängas) och 11.80€ betalade vi för toalettbesöket och då ingick kvällens vinflaska och jo vi provade några till men denna var den bästa även om vi redan då var lite fatfobiska och vi flög och hade inte outtömlig plats i resväskan och det där att känslorna bara plötsligt kan välla över en.

Snabbt går det också.

Château Meunier St Louis "Allegretto 2005"
Lavendel, rosmarin, mentol, lätta mognadstoner med undervegetation. Guldnougat, plommon, björnbär, blåbär, vildhallon. Medelfylligt. Väl integrerade fat med lite kolasnören och mjölkchoklad. Ganska snälla men inte mesiga tanniner. Lätt värme och antydd sötma men samtidigt en fin syra, och överhuvudtaget bra balans.

Carignan, Grenache, Mourvèdre i okända proportioner
Nostalgi eller ej. Det här var minsann betydligt bättre än vi egentligen hade hoppats på!

Res-suget sätter in.
Nu längtar vi ut i Europa.